Bokmässan 2018

Nu är fem hektiska dagar till ända och jag är mör ända in i själen. Dagarna har varit fyllda med fantastiska möten, hjärtliga skratt, härligt bokprat, inspirerande samtal och intressanta scenframträdanden.

Framsidan:
Förlaget jag har Alvhilda utgiven på, Andra världar, erbjöd mig att få ha min nya bok Drakmysteriet i deras monter. Därför hade jag hela fyra böcker som jag kunde prata med besökarna om. Andra världar är en del av Fantastikgränden, en bokmässa mitt i bokmässan. Det är skillnad i Fantastikgränden från resten av mässan, det går inte att komma ifrån. Förutom att vi har en vacker kullerstensmatta hos oss så är det något annat som också skapar värmen. Det känns som om tiden liksom inte går riktigt lika hetsigt framåt där, det känns som om det inte är lika kalt och kallt utan ombonat och varmt. Många kommer utklädda och många saker som händer i fantastikgränden händer bara där. Vi har Marcus som kommer i olika fantasifulla kläder varje dag, ena dagen riddare med ett gigantiskt hemmagjort svärd med en spetsad Zeke. En annan dag kommer han direkt ur en steampunksaga. Vi har Anna, min förläggare, som kom med stora kjolar i sagomedeltidstappning och hon är inte ensam om att ha sagolika klänningar. Det är många av utställarna som har vackra sagokläder på sig. För att inte förglömma våra underbara besökare som många är cosplayare som lägger ner sin själ i kläderna. Förlaget jag bor i ligger alltid placerat i centrum av gränden med en lyktstolpe som riktmärke, precis som i Narnia.

Jag hann se Mats Strandberg prata om skäck, Karin Waller och Nene Ormes om Fantastik som motståndslitteratur, Fantasy i verkligheten med  Cecilia Knutsson, Kerstin Hahn och Mats Söderlund, skräck för unga med Ingela Korsell och Magnus Nordin, samtal kring boken Feministisk fantasy av och med  Helene Ehriander, Maria Nilson, framtidsdystopin i verkligheten med Jennifer Lindström, Lars Wilderäng och jag hann ha fyra signeringar och satt själv i panelen normkreativ fantasy.

Det interna:
När man jobbar från morgon till kväll med att prata med människor, vistas i ett ständigt sorl och hela tiden vara alert, kan det hända att man blir ganska larvig tillsammans. Jag var där ända från bygget av montrarna på onsdagen, till halv fem på söndagen. Under tiden vi byggde montrar började skämten att hagla och de slutade inte förrän vi åkt därifrån. Olika citat från helgen: ”Oh, du skulle nog klä i det här osynlighetstyget” Smyger upp och ser lite mystisk ut ”Jag har en ostmacka i min handväska” ”Lägenheten låg på tredje långgatan, som då alltså ligger precis vid andra långgatan, som jag vet att du förstår det roliga med” nickar menande mot mig ”Om vi inte gillar boken så vet vi var du bor, då kommer vi över och fikar med dig – då blir det andra bullar och så myntades det flera nya engelska uttryck efter att vi direktöversatt svenska uttryck som blev bättre på engelska. Det var många många fler fantastiska citat som ni som var med gärna får fylla på med här under. Jag fångades i alla fall på film när vi lekte med ballongerna som Sofi och Ulrica haft med sig och fyllt med helium. Ballongerna var dock liiite för tunga för att sväva som planen varit men de blev perfekta volleybollar. Det jag lyckas med här nere är en riktig hole in one, mitt där den inte skulle landa. Det var fler som lyckades men de fångades inte på bild.

De som samtalar runt bordet är alltså inte alls med på leken utan blir tagen på sängen av att bli mål för spelet.

 

Baksidan:
Man är som sagt där från morgon till kväll i flera dagar, intrycken per dag är massiva och sorlet är dövande. Man äter inte regelbundet eller alls speciellt bra och fötterna kan göra rejält ont. Det är omöjligt att komma ifrån eftersom det är folk och saker överallt. Jag hade haft lite stressande saker innan så min personliga mätare var inte på topp när jag kom dit. Bygga monter gick superbra, första bokmässedagen gick bra men när tredje kom hade min hjärna börjat koka en aning. Redan på morgonen kände jag att jag höll på att bryta ihop men jag bet ihop och åkte. När jag gått runt och kört mitt race en stund började det bli riktigt tungt och jag fick panik. Jag ville bara därifrån. Jag började leta efter en toalett som jag kunde sätta mig på för att få bryta ihop ensam, men det var kö överallt. När man är på väg att bryta ihop så vill man inte ställa sig i en kö för att vänta på sin tur att gå in i ett bås, det är liksom inte något kroppen går med på. Istället började jag småspringa genom folkmassan för att hitta någonstans att gömma mig, men det fanns så klart ingen. Då öppnades en dörr och en ung kille kom ut från en arbetarhiss. Han såg mig och ledde in mig i hissen där jag kunde stå ifred en stund så jag skulle orka resten av dagen. Dagen efter var livet på topp igen. Det är bra att det finns bra anställda på ett ställe som Bokmässan, som den unga killen och en tjej som såg att min ischias höll på att ta död på mig under Mats Strandbergs skräckprat och genast hämtade en stol till mig. Tack för att ni finns.

Allt har en framsida och en baksida men trots att det var en tuff dag hade jag signering och satt i panel, och jag ser fortfarande fram emot alla nya härliga möten och mässor som ligger framför mig. Jag måste bara lära mig att prioritera och ta hand om mig emellan varven.

Årets bokskörd

Möss och människor

Av: John Steinbeck

Eller ska vi döpa om den till möss och män, som den heter på originalspråket. För om den ska heta människor skulle jag vilja se mer än bara män, för  det blir lite missvisande när boken bara representerar en liten del av ordet. Enda anledningen till att jag ursäktar det är för att den är skriven på trettiotalet och det var en annan tid.

Boken är inte speciellt tjock, bara 137 sidor i pocketversion. Men i detta marginella omfång är det många fantastiska personporträtt målade med detaljrikedom. Det är miljöbeskrivningar som stannar kvar inom en, detaljrika de också.  Det är mycket samhällskritik, det är ett naket porträtt av arbetarklassen och jag tycker att boken är värd att läsa gärna mer än en gång. Men …

Jag kunde inte låta bli att lägga märke till författarens sätt att porträttera kvinnor. De var i stort sett inte där alls. De nämndes som horor som männen kunde gå till. Den enda kvinna som egentligen namngavs var en bordellmamma. Det fanns en kvinna där men hon presenterades bara som frun och tillhörande sin make.  Det centrala med frun var att man skulle hålla sig borta från henne, hon var nämligen bara problem. Hon beskrevs bara utifrån sitt utseende och det var mycket nedsättande ord om henne.

Det var även nedsättande ord om en svart man som bodde där, men det problematiserades på ett sätt så att man fick en bild av hans utsatthet och en känsla av hans ensamhet på gården. Frun däremot, hon blev skambelagd och fick bära hundhuvud för de allra värsta av brott, även om hon själv var offer. Det snuddas ett litet ögonblick så att man med någon form av genusglasögon kan förstå att hon haft ett rent helvete med utnyttjande och ensamhet men det problematiseras aldrig. Hon får aldrig upprättelsen hon förtjänar, det blir mer en slags I told you so-känsla som ger dålig eftersmak.

Vad jag har förstått så används denna bok en del i undervisningen på både högstadiet och gymnasiet, vilket jag tycker är superbra med tanke på språket, gestaltningen och arbetarnas utsatthet. Men jag hoppas innerligt att alla lärare som ser bokens potential, även tar ansvaret att ge barnen en ordentlig genusproblematiserad genomgång av boken så att inte tjejer går ifrån läsningen med ytterligare en bild av sin egen skam och skuld i männens dåliga impulskontroll.

 

 

Superskrivövning

Idag är det tisdag och då är det dags för skrivövning. tyvärr blev det lite sent idag eftersom jag legat och febrat istället för att planera bloggen de senaste dagarna.

Idag tänkte jag att du ska få tänka på vilka superkrafter du helst skulle vilja ha. Det finns många, osynlighet, styrka, flyga, springa snabbt, teleportera till och med. När du bestämt dig för vilken kraft du helst skulle vilja ha, skriv då en scen då du har denna kraft och hur du använder den. Är det så att du helt plötsligt har upptäckt eller fått kraften? Är det då omtumlande, skrämmer det dig? Hur använder du kraften? Blir du en hjälte eller använder du den till själviska kanske rent av elaka syften. Berätta.