Positiv testläsning

Jag har skrivit färdigt första versionen av andra manuset och det ligger nu ute hos testläsare som ska säga vad de tycker. Jag har fått in ett svar från en av dem och det är mycket positivt. Det är alltid kul att bli läst och det är ännu roligare när man blir läst och uppskattad, så enkelt är det.

Jag har fått mycket positiv feedback när det gäller mitt upplägg på det här projektet och själva grundidén till berättelsen. Jag har skrivit en del för ungdomar men det här är första stora projektet för den målgruppen. Tyvärr har jag inga testläsare i rätt ålder än så länge, det är mest vuxna som har tyckt till. Det skulle vara spännande att faktiskt få feedback av någon i rätt ålder, den korrekta målgruppen. Det har dock varit svårt eftersom många av dem inte har tiden att lägga på mer litteratur än den som de redan är påtvingade av andra vuxna. Så jag får helt enkelt fortsätta traggla på och se om den kan hitta in till ungdomarna i tryckta pärmar någon dag istället.

Jag ska redigera klart första boken efter de kommentarer jag fått på den och så ska jag skriva manuset till tredje boken som också ska testläsas, innan jag skickar alla tre till lektör för professionell feedback. Än så länge är det tre ganska spännande äventyr och fler kommer att komma.

Har du testläst någon bok någon gång, hur tyckte du det funkade? Om du skriver, har du tagit hjälp av testläsare eller kör du bara med lektör? 

Karaktärer

När jag skriver är karaktärerna väldigt viktiga. Man skulle kunna säga att mina berättelser är väldigt karaktärsstyrda. Jag får ofta en idé som är spännande och när jag skriver första utkastet så kan det gå lite trögt eftersom det inte är någon som egentligen berättar historien för mig. Det är först när jag lärt känna karaktärerna som det blir levande. Jag förlorar däremot mycket av min egen makt över berättelsen eftersom karaktärerna oftast är väldigt bestämda och om det inte blir som de tycker så kan jag inte skriva. Därför är det ganska skönt att jobba med samma karaktärer flera gånger, i en serie till exempel, för då behöver jag inte lära känna karaktärerna på nytt. Visst, de har utvecklats och de är inte riktigt samma som i början, men jag känner dem ändå. Just nu jobbar jag med en ungdomsserie inom dark fantasy eller skräck där första boken är skriven men inte färdig redigerad och andra bokens första utkast är klart. Jag har testläsare och en lektör är inbokad för de tre försa delarna.
Idag fick jag en utmaning på Instagram av Eva Holmquist. Utmaningen kommer ursprungligen från Kristina Dowling under hashtaggen #mötminakaraktärer och den går ut på att man ska presentera karaktärerna ur sitt manus. Eftersom det är karaktärerna som driver mitt manus framåt tyckte jag den utmaningen var extra kul. Jag har inte publicerat den här serien än men jag tar med de bilder jag haft som inspirationskälla när jag skapade dem, båda bilderna kommer från Pixabay.
Tjejen till vänster representerar Yazz (smeknamn från hennes riktiga namn Yasmin), en utåt sett ganska tuff tjej med jobbiga hemförhållanden. Jag fick kommentar från två av mina testläsare att just hon inte riktigt passade in i deras förväntningar. Jag kan hålla med på många sätt, det är framförallt stilen och utstrålningen jag gått på här, hon är egentligen lite mörkhyad och blåögd – vilket är ganska udda (finns en anledning till det). Hennes ögonsten och mest älskade ägodel är hennes epatraktor som tar henne vart hon vill. Hennes mamma försvann på mystiska sätt när hon var liten och ingen har sett henne sedan dess och hennes pappa är inte direkt någon mönsterpappa. Precis nu, när han åkt in i fängelse utan att säga något till sin dotter om det, börjar dessutom flera saker hända som alla är förknippade med hennes mammas försvinnande. Eftersom hon inte längre har någon förälder hemma får hon flytta in hos Ronja.
Ronja är tjejen som den högra bilden representerar. Hon är skötsam, har bra betyg men har levt ett liv av mobbing och utstöttning under stor del av skoltiden.  Yazz har varit den enda hon haft under hela högstadiet och de har mest haft en ganska ytlig relation men hon ser en ljusare framtid eftersom hon precis flyttat till en större stad och ska börja gymnasiet. Synd bara att hennes förvrängda syner från barndomen ska komma tillbaka och förstöra allt. Hennes mamma börjar överbeskydda henne och det är helt omöjligt att dölja faktumet att det har blivit ännu värre, nu är det inte bara hennes döda morfar hon ser utan helt främmande spöken och monster.
Hur viktiga är dina karaktärer för ditt skrivande? Vad kommer först för sig, karaktären eller berättelsen? Vill du själv vara med i utmaningen, då kan du själv skriva om dina karaktärer och använd hashtaggen så vi kan hitta dig.

Mitt skrivande

Jag hade en mycket bra planering inför sommaren som jag skrev ner i våras. Jag skulle ha tre manus klara för genomläsning av lektör nu i höst, oktoberish, men så fick jag ju corona som verkligen ändrat det mesta i mina tankebanor. Jag var utbränd för flera år sedan och corona har ungefär samma effekt på min hjärna. Jag har varit trött, håglös, hjärnan har inte riktigt funkat som den borde och jag har glömt saker hela tiden. Du vet den där känslan där du går in i ett rum och i samma sekund som du kommer dit så glömmer du bort varför du är där. Så är det hela tiden, inte bara när jag går till ett rum, när jag byter fokus så är det gamla borta. Det kan räcka med att jag stänger kalendern eller öppnar kalendern så kommer jag inte ihåg vad jag skulle skriva upp eller vad det var för information jag just hämtat därifrån. Namnminne har jag alltid haft svårt för men nu är det så extremt att jag har svårt att lägga till nya namn som jag lärt mig efter att jag haft corona. Det är extremt pinsamt för att inte tala om opraktiskt. Om jag ska berätta något så brukar oftast själva punchlinen försvinna eftersom jag glömmer bort ortsnam, personnamn, sak jag pratat om eller liknande.

Påverkar detta mitt skrivande?

Självklart! Det tar längre tid att skriva eftersom jag måste tänka extra på varje scen, jag måste fundera mer på varje namn och måste föra många fler dokument vid sidan av med information. Det första manuset var klart i god tid, strax efter att jag blev sjuk innan hjärnan börjat spöka till allt. Andra manuset jobbar jag fortfarande på och det tredje har jag bara börjat tänka lite på i högerkanten.

Har jag gett upp?

Inte en chans! Jag ska fixa det här, jag ska bli klar och mina manus ska bli lektörslästa i höst. Kanske lite senare än vad jag tänkt från början, men innan jul ska de vara iväg till lektören!

För att citera Quincy Taggart