Rätt frisyr på rätt jobb

Tidigare när jag jobbat som fritidspedagog, eller barnskötare, eller socialsekreterare eller vad det nu kunnat vara så har färgat håret och haft ganska kort och stylat. Jag har varit tvungen att sluta sminka mig på grund av allergier vilket ni kan läsa mer om här. Det senaste är att jag varit tvungen att sluta färga håret. Det kan hända att jag provar att slinga med lite blåbär framöver, vi får se hur det går med det dock.

Eftersom jag slutat färga håret har min naturliga färg kommit fram mer och mer och den är inte riktigt lik den färg jag började gömma för några år sedan. Du var jag nämligen brunhårig med lite små inslag av grått. Nu är det ganska genomgående grått med små inslag av något som kanske kan vara brunt, eller så är det bara mörkare grått.

Istället för att fortsätta göra ungdomliga frisyrer med det gråa rufset så har jag bejakat min ålderdom och känner att det faktiskt får sätta en ny prägel på den nya arbetsuppgiften jag har framför mig. För vad säger inte Bibliotekarie mer än en grå knut i nacken? Jag vet att det är lite av en kliché men jag kan liksom inte låta bli att gå all in nu när jag faktiskt ska få kasta mig in i den litterära världen så helhjärtat. Och håret är nu så pass långt att jag kan sätta upp det i en tofs och då är nästa steg en knut. Jag har läst om sådana där hårmunkar och funderade på att ta en vända till Glitter eller något annat ställe där jag skulle kunna hitta dylika. Men innan jag gjorde det kastade jag mig in på youtube för att se om det ens skulle gå att göra något med mitt hår som precis börjat nå axlarna, en bra dag, precis efter borstning.

Då såg jag att någon visade hur jag skulle göra för att slippa gå till Glitter eller annan affär och köpa mig en dyr hårmunk. De tipsade om att man kan använda en strumpa som man klipper bort tån på och rullar ihop till en munk. Jag provade men en grå strumpa, så klart, för att kamouflera den i håret och rullade ihop. Sedan drog jag igenom håret och voilá: jag har mig en riktigt fin hårknut som vilken bibliotekarie som helst skulle bli avundsjuk på.

Posted in personligt, tankar.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *