Provläs Drakmysteriet i Ekalmia

1.
Innan äventyret

Solens trötta strålar orkar knappt ta sig igenom den stålblå himlen. Tunn snö yr som damm på vägen utanför fönstren i Pirens basrum. Elevrådstiden har nästan nått sitt slut och Erika, läraren som ansvarar för lektionen, har precis öppnat för övriga frågor när Nora räcker upp handen.
”Jag har tänkt lite på vad vi ska göra tillsammans med de insamlade pengarna vi har.”
”Va?” säger Wilma som sitter på andra sidan klassrummet.
”Jo, jag sa att jag funderat på vad vi ska göra med våra pengar”, upprepar Nora, vänd mot Wilma. ”De flesta kommer ju sluta nu till våren så det skulle ju vara kul om vi gjorde något för dem nu i maj, kanske juni. Jag var på en rätt så kul grej i somras och har funderat på om inte det skulle kunna gå att göra tillsammans, och med Viken då också så klart.”
”Okej, vad är det du har tänkt dig då?” undrar Erika och slänger en snabb blick på klockan.
Nora skruvar lite på sig och sveper snabbt med blicken över sina klasskamrater.
”Jo, min kusin, som är fem år äldre än vad jag är, tog med mig på ett typ av läger i somras som var jättekul. Vi var alla utklädda i typ medeltidskläder och så var man liksom inte riktigt sig själva, typ. Alltså, jag var till exempel en magikerlärling och jag höll på med en massa typ besvärjelsegrejer och ibland så funkade det och ibland inte, typ och, eh, min kusin var min mentor då och hon …”
”Okej, vet du Nora”, avbryter Erika. ”Tiden går lite snabbt och ni ska hinna byta om innan idrotten så det kan gärna gå lite fortare.”
Nora sneglar lite på Erika och tvekar lite innan hon fortsätter.
”Eh, jo, alltså, jag tänkte att vi skulle kunna ha ett lajv tillsammans.”
Hon möter Wilmas blick och kommer av sig.
”Alltså, du kan bara glömma att jag tänker bo i något jävla tält och springa runt och leka fantasilekar med dig”, säger Wilma utan att släppa ögonkontakten med Nora.
”Språket”, säger Erika och fångar Wilmas blick.
”Nej, det är inte så hon menar”, avbryter Iris och reser sig upp. ”Vi kan vara här, på skolan. Jag har själv hållit på med sådant och det är faktiskt kul som satan.”
”Språket”, säger Erika med mer skärpa.
”Okej, sorry. Får jag låna datorn?” frågar Iris och går fram till pulpeten.
Hon knappar snabbt in en adress och tar fram en sida med bilder på folk i medeltida kläder och med långa svärd. Hon förklarar för gruppen att man spelar en roll och bygger en värld tillsammans där allt möjligt kan hända. Ju fler bilder hon visar desto roligare tycker många av klasskamraterna det verkar. Flera kommer med olika förslag på hur de skulle kunna förbereda sig, till exempel genom att göra kläder och rekvisita i slöjden. Alla blir så engagerade att det är svårt för Erika att avbryta mötet inför idrotten.

Diskussionerna har fortsatt under veckan efter mötet och ju fler som läst informationen desto fler visar intresse för Nora och Iris förslag. På fredagen veckan efter sätter de in ett extra möte där både Viken och Piren är med. Iris öppnar mötet framme vid tavlan, med Nora bredvid sig.
”Hej alla och välkomna till detta extrainsatta elevråd”, säger hon och försöker dölja den barnsliga stoltheten som bubblar inom henne. ”Vi ska prata om vad vi vill göra tillsammans innan vi slutar nu i vår. Många olika förslag har kommit fram, några vill åka till Liseberg, andra vill åka till Gröna lund och några tycker att vi ska ta en dag på Boda borg. Det är lite andra spridda förslag men många har sagt att de vill göra något där vi bor över vilket blir för dyrt i både Stockholm och Göteborg. Därför är det ju en bra idé om vi …”
”Ja men kom igeeeeeeen!” säger Janis och sätter händerna över ansiktet i ren frustration. ”Vi vet allt det här redan, vi är här för att rösta om hur många som vill leka er dumma riddarlek och hur många som inte vill. Skit i allt babbel nu och kom till skott, det är inte som om vi inte redan vet hur mycket du äääälskar att synas och höras, hela tiden.”
Iris ignorerar Janis och fortsätter presentera idén för parallellklassen och de som är intresserade. Trots ett hårt motstånd från Janis och Wilma, som gör allt för att övertala de andra om att hela idén med ett lajv är fånig, får Iris och Nora med sig de flesta. När de röstar om vad de vill ha för tema på lajvet landar det i ett fantasylajv som bygger på den fornnordiska folktron.

Vid nästa möte är Iris sjuk och Nora står ensam framme vid tavlan. Hon torkar händerna mot byxorna och väntar på att alla ska tystna. Flera samtal tar fart och en debatt om helgens hockeymatch får ta störst plats i rummet. För att uppmärksamma de andra på att de ska vara tysta lyfter hon armen, håller sin öppna hand ovanför huvudet och visar handflatan. Några tystnar och lyfter sina händer som svar. När alla fått upp händerna och samtalen dött ut visar Nora upp brevet hon fått från Lajvföreningen.
”Eh, jo, vi har fått brev.”
”Va, jag ser munnen röra på sig, men vad säger hon?” säger Janis.
”Eh, jo, jag sa att vi har fått brev från lajvföreningen”, upprepar Nora lite högre.
”Men bry dig inte om dem”, säger Zebbe. ”Du vet att de bara retas. Snacka, vi hör.”
”Men gift er nån gång då”, säger Wilma till Zebbe som fullständigt ignorerar henne.
Nora, däremot, kan känna hur rodnaden sprider sig i ansiktet över Janis kommentar och illamåendet gör det svårt för henne att fortsätta prata. Maja reser sig upp och går fram till henne.
”Som Nora sa, vi har fått brev. Är det inte någon som vill veta vart vi ska, vad som ska hända?” säger Maja med hög röst.
”Här kommer en introduktion till ert äventyr i Ekalmia”, läser Maja högt. ”Ekalmia är ett kungarike långt, långt bort där alla lever i frid med varandra. Människorna lever i sina byar och naturväsendena bor i skogen. Ert äventyr börjar med en kröning av den nya härskaren där alla i följet är närvarande. Men det är då lyckan vänder och kungariket får uppleva svåra tider. Det är upp till den nya härskaren och dess följe att komma fram till hur man på bästa sätt löser det hela.
Alla medverkande kommer ha en specifik roll och viss information kommer endast att ges till vissa. Det stängda kuvertet har den information som spelledaren får och som inte kommer att ges till resten av deltagarna.

Lycka till.”

”Va, var det allt?” frågar Janis.
”Ja, det är allt som står i brevet till er”, säger Erika. ”Jag har fått en kopia och har läst igenom informationen för spelledaren. Jag vet allt!”
Hon ler lurigt innan hon sätter igång projektorn för att starta utlottningen av roller.
”Vi börjar med den allra viktigaste rollen. Vilka vill vara härskare?”
Nästan alla räcker upp handen.
”Jag som trodde du ville vara en av de som var uppe i smöret” säger Zebbe retsamt till Janis som sitter bakåtlutad med armarna i kors.
”Duh, som om jag vill hålla på och fjanta mig i det här. Nä, jag vill ha en liten roll där jag kan sitta och titta på medan alla andra gör bort sig.”
Namnen snurrar som i ett lottohjul i fem sekunder innan de saktar in och stannar på Wilma. Hennes ansikte spricker upp i ett leende.
”Knäböj för er nya härskarinna” säger hon med hög stämma och går fram för att ta emot kuvertet med instruktionerna.
”Vilka coola roller är det att välja mellan? Jag menar, så att man inte råkar välja en totalt megafel roll”, undrar Isolde.
”Ja, vi har en som är härskarens högra hand och minst tio riddare som även är härskarens närmaste rådgivare, en eller två magiker. Vi ska ha köpmän…iskor och olika former av adel. Och så klart soldater och slottsarbetare.”
”Kul att vara slottsarbetare”, säger Janis och himlar med ögonen.
”Men bara för att man är slottsarbetare betyder det inte att man inte är aktiv i spelet. Du kan sitta med information som kan ändra hela förloppet eller så kan du själv se till att bli involverad”, säger Erika. ”Jag har facit, jag lovar att det inte hänger på titlar.”
Nästa roll som besätts är härskarens högra hand. Återigen räcker i stort sett alla upp handen. Janis gör det inte den här gången heller men får en knuff från Wilma så att hon osäkert sträcker upp handen ändå. Hjulet stannar på Nora.
”Skandal, det betyder att jag måste sitta och anstränga mig för att höra råden överhuvudtaget”, säger Wilma. ”Janis borde fått den rollen, vi jobbar bäst ihop.”
”Äsch, jag vill inte ens ha en roll i den här astöntiga bäverleken”, säger Janis och glider ner lite på stolen med armarna i kors.
Lottningen fortsätter och Iris, Noa och Zebbe blir riddare och rådsmedlemmar tillsammans med nio personer till. Isolde blir en av två magiker. Malte som hoppfullt räckt upp handen på allt blir kvar i slutet tillsammans med Janis som hållit sig passiv under hela indelningen. De blir satta som soldat och slottsarbetare.

 

2.
Ceremonin

Månaderna har gått ganska snabbt och maj har redan visat sitt ljusgröna ansikte. Alla har slitit jättehårt med förberedelserna. De har sytt sina kläder, de som ska ha vapen har gjort dem av skumgummi och latex enligt instruktioner från internet.
När sista lektionen är över börjar de förbereda inför helgen. Fritids har lovat att hålla sig borta från mellanstadiets lokaler och låta dem få den runda rörelsesalen i mitten av huset för sig själva. De tejpar upp stora och långa pappersark som föreställer mursten på väggarna och hänger långa sydda väggbonader längs med väggarna i salen. De har utsett det rummet till tronrum där alla ceremonier och härskarens rådslag skall hållas. Hela lajvet skall inledas där bara några timmar senare och det är det rum som alla lagt ner mest jobb på. En tron har byggts i trä och den ställs med ryggen mot den enda dörr som inte leder ut ur rummet. Bredvid är en lägre tron för rådgivaren som alltid har sin plats invid sin härskare. Fronten av tronen är riktad mot den dörr som är huvuddörren och som leder ut till borgens huvudentré. Åt höger från tronen är dörren in till mellanstadiet. Det är ett stort uppehållsrum där det vanligtvis är flera bordsgrupper och soffor att jobba i. Det har blivit utsett till den stora matsalen och har blivit rensat på överflödiga möbler. Flera håller på att bygga ett stort och långt bord med dubbla rader av bord sträcker sig genom näsan hela avdelningen.
Lektionssalarna i alla avdelningar har utsetts till sovsalar och alla är uppdelade så att de sover i den grupp de tillhör. En avdelning är soldaternas, en är slottsarbetarnas, en är adeln och härskarens. Riddarna sover i den fjärde avdelningen där även magikern har sin plats. Pedagogerna som ställer upp för barnen och ska övervaka lajvet har tagit lärarrummet till sitt förfogande. De paxar sofforna som sovplatser.

Isolde kommer in i tronrummet iklädd sina magikerkläder i lila med guldfärgade kanter. Hon har en cape med huva och i bältet hänger flera små läderpåsar som är fulla med olika örter som hon plockat från Icas grönsaksdisk. Hon skjuter en pulpet framför sig och på den ligger en stor bok med läderpärmar och gulnade tjocka blad.
”Vad har du där?” undrar Ester som står och vrider och vänder på sin ringbrynja. Hon ska vara soldat och har gjort en ringbrynja i aluminiumtråd. Den ska hänga över den blå särken hon sytt.
”Det är en skithäftig bok jag hittade för ett tag sedan. Den är fylld med olika coola recept och texter som jag tänkte att jag kunde använda som besvärjelser och sånt.”
”Coolt.”
Ester börjar kränga på sig sin ringbrynja.
”Wow, tillsammans med den blå särken ser det sjukt proffsigt ut”, säger Isolde.
Hon tar fram ett brunt tyg ur en av påsarna och hänger över pulpeten.
”Så, då fick även den här en lite mer medeltida touch” säger hon och lägger boken ovanpå igen.
Två tydliga dunsar får dem att vända sig om mot dörren som vetter mot matsalen.
”Alla uppmärksammar härskarens ankomst!” ropar Sune som redan fått på sig sina riddarkläder. Dunsandet kommer från en stor stav som är gjord av en lång träslana med en aluminiumboll i en klyka längst upp. Wilma hoppar in så hon glider lite på fötterna och avslutar i en position med armarna över huvudet. Hon har en spira gjord av papier maché i händerna och sänker armen så att spiran pekar på Isolde.
”Är allt klart för min kröning, kära häxa?” säger hon med ett snorkigt smil.
”Med den attityden kanske jag kröner dig till en asäcklig groda istället, tänk på att jag faktiskt har den awesome makten. Dessutom är inte min magikerstav din leksak.”
Isolde går fram och rycker staven ur Sunes händer.
”Ha, ha, min tron.”
Wilma har redan tappat intresset för Isolde och byter ämne till något som intresserar henne mer.

Klockan går snabbt framåt och all rekvisita har blivit ordnad. Alla står förväntansfulla inne i den runda tronsalen och väntar på att helgens äventyr ska börja.
”Välkomna till Ekalmia och er helg”, säger mellanstadiets fritidspedagog, Åsa. ”Efter att rikets härskarpar dött plötsligt efter en kort tids sjukdom är det dags för deras dotter, Wilma, att ta över tronen. Helgen inleds med kröningen av den nya härskaren, som ska inta sin plats i tronen här bakom, och hennes trogna rådgivare Nora i tronen bredvid. Det kommer att ske med pompa och ståt lett av den mäktigaste av rikets magiker, Isolde. Hon kommer att läsa några väl valda ord ur sin bok av visdom för att välsigna denna helg och er härskares ärorika tid vid tronen. Efter detta är det dags för dig att inta din position som soldat, riddare eller slottspersonal då den stora middagen kommer att ta vid.”
”Det är lite orättvist att många av oss inte får vara med och käka”, säger Malte som fått position som vakt i hallen under middagen.
”Jo, så är det ju, men du som soldat kommer ju få din mat serverad inne i din del av slottet, på samma sätt som att slottspersonalen kommer få maten serverad på sin del. Det finns inget som säger att det inte kan bli en roligare middag där än inne i den stora salen”, säger Åsa och tar ett djupt andetag innan hon fortsätter. ”Innan vi kommer igång kommer alla att få ytterligare varsitt kuvert med lite mer information som kan sätta sprätt på den här helgen. För ett lajv är ju inte ett lajv utan lite förvecklingar. Det du läser här får du inte yppa till någon annan om det inte ingår i den plott som du spelar efter. Om det kommer fram att du fuskar eller inte kör efter de reglerna kommer du att utvisas ur spelet. Den roll du har kommer anses som död och du är helt enkelt inte delaktig något mer, är det förstått? Att skvallra och berätta för andra om dina hemligheter är som att berätta slutet av en bok som någon precis läser, och du vill inte förstöra för alla andra så du är tyst, okej? Vi kommer att vara spelledare och är vid din sida hela tiden. Vi kommer däremot inte att vara med i själva lajvet och kommer därför inte att synas, vilket innebär att du inte ska låtsas om oss om vi råkar befinna oss i samma rum. Du kan däremot be oss om hjälp och då inleder du din fråga med ’o, högre makter ge mig styrka och ge mig visdom …’ för att sedan ställa din fråga.”
Flera burop sprider sig i salen.
Åsa rycker på axlarna och skrattar.
”Ja, det måste ju kännas som något du naturligt gör när du ber om hjälp av högra makter, eller hur?”
”Ja, någon gång ska man väl ändå få känna sig lite gudomlig och vördad i det här yrket”, säger mellanstadieläraren Oscar och skrattar.
De fyra ansvariga vuxna håller upp en bunt med kuvert.
”Här håller jag hemligheten du kommer få ta del av”, fortsätter Åsa. ”Jag delar ut dem, du läser och lämnar sedan tillbaka den till någon av oss. Efter det intar du din position och spelet kan börja.”
En efter en får alla sina små kuvert och öppnar. Reaktionerna låter sig inte dröja. Många ser fundersamma ut, utbrister saker som: Va? Hurdå? Nu fattar jag ingenting. Wilma drar fram ett halsband med en grön sten ur sitt kuvert och läser sitt brev. Hon ser orolig ut men inte ens hälften så orolig som Isolde. Iris reaktion på sitt brev är att skratta näst intill hysteriskt innan hon ser sig omkring med en blick som utstrålar konspiration och upprymdhet.
”Ta in den nya informationen ett ögonblick, jag samlar in breven igen och sedan intar ni era positioner”, säger Åsa och ger sina kollegor en nöjd blick. Alla fyra pedagoger samlar in breven och skrattar tyst åt barnens nervositet och upprymdhet när de möter deras blickar.

Wilma sätter sig på sin tron.
Isolde, som står vid podiet framför Wilma, slår upp boken på en besvärjelse som hon sett tidigare och tycker passar sig bäst för ändamålet.
Hon lyfter båda händerna över huvudet. I ena handen håller hon en utrensad minnessicka som hon fått från skolans it-ansvarige, Marcus. I andra handen håller hon en sten som det är ristat lite olika tecken på.
”Farväl vi tar av det vi vet och välkomnar det okända. Vi öppnar portarna till äventyret och ser oss inte om efter vardagen. Snuthu landamärum heimsins”
Medan hon säger det sista lägger hon minnesstickan på pulpeten och när hon sagt sista ordet slår hon det hårdaste hon kan med stenen på minnesstickan så den går i tusen bitar.
Marken skakar till så att alla som står upp tappar balansen. Några banderoller faller ner från väggarna och ett öronbedövande brak lamslår dem.