post Litteraturens lördag

I går var det litteraturens lördag. Det var jättetrevligt. Jag sålde inte mer än tre böcker men jag hann prata med massor av människor och det var väldigt givande. Jag hade ju varit nervös över att ingen skulle komma på min skrivworshop men det gjorde det. Jag hade fyra tappra skrivare som skrev så pennorna raspade mot pappret. Det var jätteroligt och de tyckte att jag hade både roliga och svåra övningar. Jag själv hade tänkt att alla skulle vara roliga men jag får helt enkelt se över svårighetsgraden bättre innan jag kör nästa gång för jag hade bara tänkt att det skulle vara roligt. Men de var supernöjda ändå. Jag pratade med Kerstin och Inger som hade sina workshops efter mig, de hade haft ungefär fjorton skrivare var. Jag försökte peka på vår kändisstatus då jag är helt grön Kerstin har en podd och Inger kört kurser under ett längre tag. De trodde mest det hade med tiden att göra, jag är fortfarande skeptisk. Inte mindre efter att jag fått veta att de promotat Inger och Kerstin ända sedan i våras medan jag inte riktigt promotats i samma nivå. Men jag kände mig nöjd över workshopen.

Jag hade även en sagoberättarstund med lågstadiebarn. Med på den stunden var en flicka i tvåan med sin mamma och en förskoleflicka som inte var mer än tre år tillsammans med sin mamma och pappa. Eftersom jag har sagor som tar slut, där barnen själva får berätta slutet sa jag att föräldrarna fick hjälpa sina barn annars skulle kravet bli för stort för dem. När jag kör den leken med barn i förskoleklass brukar alla vara ivriga och skrikande räcka upp handen för att få vara den som får berätta vad som händer. Här var det lite segare, jag fick dra fram allt som skulle hända. Men alla var nöjda och sa att de tyckte att det varit roligt.

Jag hann prata med flera om den bok jag håller på att skriva nu under nanowrimo och alla verkade uppriktigt intresserade och ville läsa den när den blev klar. Det är ett manus jag skälv känner mig kluven till. Jag vill skriva den men när jag skriver så hämmas jag av funderingar kring hur den kommer tas emot eftersom den kan peta på så många grupper i samhället. Jag måste vara släppa det och skriva färdigt för att se hur det går då.

Under tiden väntar jag på att får svar från några förlag som jag skickat Drakmysteriet i Ekalmia. Jag har under min tid som vikarie träffat flera av mina läsare som sagt att boken är jättespännande och senast i torsdags lät jag en elev läsa i boken när det var tyst läsning och han inte hade någon bok. När lektionen var slut sa han att han skulle önska sig den av sina föräldrar för den verkade jättespännande. Jag hoppas att förlagen ser potentialen de också, för det finns ju risk att vuxna ögon inte ser lockelsen som barnen ser när de läser.

Men jag kan kan inte bara sitta och bita på knogarna utan jag ger mig själv samma order som Mathesar i Galaxy quest:

Posted in eget skrivande, planering, Skrivövning, skrivpedagogik, tankar.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *