Pausad från livet i två veckor

Jag har legat i influensan och den tog bort två veckor av mitt liv. Det började med att dottern blev förkyld på onsdagen. Jag vabade men hon var rätt så pigg på eftermiddagen. Maken vabade på torsdagen men upplevde precis som jag att hon var oförskämt pigg på eftermiddagen. Vi såg det som en enklare förkylning och avbokade därför inte vår stockholmsresa.

Sammandraget fick vi vänta drygt två timmar i kylan på vårt tåg eftersom det vi skulle åka med var inställt. Sedan fick hela vårt tåg trängas med ett redan fullt tåg, och ankomsten med två trötta barn var halv elva på kvällen. Här kyldes min dotter ner och blev sämre på lördagen. Vi fick därför avboka våra planer och tog det lugnt med mina föräldrar, gick på bio och myste i soffan hemma. På söndagen stannade dottern hemma för att hon inte skulle smitta ner 93-åriga gammelmormor, men jag åkte. Halsontet började under besöket och utvecklades till feber och frossa under middagen på restaurangen min kusin och hans sambo jobbar på. När vi åkte hem på måndagen var jag i fullfrossande flunsa och ville bara dö. Som tur var gick i alla fall tåget, till och med i tid.

Väl hemma tog jag tempen och den landade nästan på fyrtio grader. Jag sov bort resten av måndagen, hela tisdagen och största delen av onsdagen. Man vill ju tro att det skulle vara över där men nej då. Jag har efter det lidit av blodtrycksfall vid minsta lilla ansträngning och en trötthet utanför denna värld. Jag har inte ens orkat koncentrera mig på en text varken att skriva eller läsa, för länge. Jag har inte klarat av filmer med för högt tempo. Medan jag legat hemma och känt mig relativt patetisk som varit orkeslös i hela två veckor och inte riktigt är hundra än, har jag hört att folk blivit inlagda så det är en tuff influensa i år.

Jag har i alla fall lyckats få ihop en novell och börjat läsa en kollegas roman.  Framförallt har jag hunnit se väldigt mycket Star trek.

Jag hoppas i alla fall att ni andra klarar er lindrigare än vad jag gjorde.

Posted in eget skrivande, personligt, Uncategorized.

One Comment

  1. Usch, så tufft det blev för dig! 😔
    Skönt att höra att det äntligen blivit bättre!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *