Outlander

Bild lånad från Scotland now

Den här serien verkade fantastiskt spännande när jag såg den inne på Netflix och jag blev dessutom rekommenderad den av några på Facebook.  Jag hade inte läst inne på IMDb innan jag såg den men den texten tillsammans med kommentaren ”Det är en massa snygga killar i kilt” kanske skulle kunnat ge en fingervisning på vad jag skulle kunna förvänta mig: ”Follows the story of Claire Randall, a married combat nurse from 1945 who is mysteriously swept back in time to 1743, where she is immediately thrown into an unknown world where her life is threatened. When she is forced to marry Jamie Fraser, a chivalrous and romantic young Scottish warrior, a passionate relationship is ignited that tears Claire’s heart between two vastly different men in two irreconcilable lives.” – Written by Starz. Här är trailern för samma serie.

Som sagt, jag började se med höga förväntningar på en äventyrsserie. Serien handlar om en utbildad kvinna i huvudrollen som kastas in i en hård värld och serien är medryckande. Den är spännande, den är fylld av snygga män i kilt som slåss om den fagra kvinnans kropp på olika sätt, den är fylld av kvinnoförtryck som får igång engagemanget och den är fylld med en massa intressant historisk fakta.

Nu har ju inte jag läst böckerna, vilket uppenbarligen är positivt, enligt en av mina vänner som har läst dem, eftersom huvudrollsinnehavaren är en riktig mes där, jämfört med i serien. I  böckerna blir hon förfärad av blod och helt handfallen vid riktigt otäcka skador. Som fältsköterska under andra världskrigen tror jag inte man är riktigt så hjälplös när man praktiserar sitt eget yrke vilken tid man än lever i så det är tur att de gjort henne lite mer hårdnackad i teveserien. Synd bara att de gjort henne så korkad. För hon må vara hårdnackad men eftertänksam, intelligent, uppmärksam eller taktfull är hon då rakt inte. De har dessutom reducerat henne till en typisk damsell. Hon sätter sig själv i korkade situationer där hon utsätter sig själv och många i sin omgivning för direkt dödlig fara för att bli räddad om och om igen av sin skotska riddare. Jag saknar en vit springare varje gång han basunerar in för att rädda henne och hon är otacksam över hans och de andras heroiska ingripanden allt för ofta, helt oförstående inför vad hon faktiskt utsatt dem för.
Det räcker med att ta en titt på bilden längst upp i detta inlägg, där huvudrollsinnehavaren står inklämd, bakom sin hjälte. Om det vore en riktig serie med en stark kvinna skulle jag vilja se henne stå längst fram med samma pondus som han har här. Men, bilden visar serien på ett väldigt bra sätt. Hon kommer till en tid hon vet är svår för kvinnor, kvinnor får inte tala hur som helst offentligt och de är sällan något alls utan en man, först sin far och sedan sin make. Hur frustrerande det än må vara så är det inte något en ensam kvinna kan lösa genom att skrika, slå och kräva sin rätt. Det är otroligt att hon överlevde hela första säsongen.
Det känns som om författaren vill visa upp kvinnoförtrycket genom att låta sin huvudkaraktär få stånga sig blodig mot det starka patriarkatet men det enda som det gör i mina ögon, är att visa upp henne som korkad. Det serien vid många tillfällen är noga med att poängtera är hur påläst hon är angående de skotska högländerna under just den period hon befinner sig, genom sin man naturligtvis som är den egentliga forskaren i ämnet, vilket gör hennes agerande motsägelsefullt.  Det jag hade tyckt om att se vore om hon blev allierad med kvinnorna från den tiden, fick lära sig hur de arbetade för att göra en förändring. Männens historia är redan skriven så många gånger, jag väntar med nyfikenhet och upprymdhet efter att vi faktiskt ska få se kvinnornas historia, de starka kvinnorna. Kvinnan som blev bränd som häxa, som uppenbarligen också var från vår tid, hennes resa tror jag skulle ha varit mycket mer lärorik och spännande för hon tog den starka kvinnans väg i fråga om att förstå samhället och har ett systerskap där hon stöttar kvinnor och gör sig mindre till ett offer. Det som däremot är motsägelsefullt hos henne är att inte verkar ha så mycket kunskap från nittonhundratalet men jag har en tes och det är att hon kom dit redan som barn. Men hon var även hon korkat öppen med sina ”häxkonster” vilket är genomkorkat för alla under den perioden.
Författaren vill framförallt visa upp hur påläst hon själv är vilket ibland går före själva logiken i serien. Vi får en massa information om örter, förgiftning, textilfärgning med kiss och häxjakten. Hon låter karaktären bli indragen i allt som bara går att dras in i. Men mitt i allt är det inte hon som driver historien framåt, det är männen. Det är hennes man från nittonhundratalet som är den kunniga inom historia, det är hennes man från sjuttonhundratalet som räddar henne (förutom sista gången, men då är det ändå männen runt om henne som är de som tänker mest, medan hon som vanligt motarbetar dem).

Framförallt är serien byggd på en romancebok, något jag missat innan men som var uppenbart när jag väl såg den. Det är fruktansvärt mycket sex och allt sex (utom våldtäkterna) är helt fantastiska och, i mina ögon, helt otroliga. Med tanke på hygienen på den tiden är jag imponerad över att hon inte alls har några svårigheter i att ta hans sexuella kroppsdelar i munnen, efter flera veckors färd till häst, sova under stjärnorna och efter flera sexakter tidigare. Jag menar, hon kommer från en tid som är upplyst i fråga om bakterier, hygien och kroppsodörer. Han är så snabblärd att han kan tillfredsställa henne till flera orgasmer andra gången han har sex i hela sitt liv. Hon är förövrigt väldigt lättillfredsställt med tanke på att hon kommer efter bara några få stötar, jag känner mig faktiskt väldigt avundsjuk på det och kanske lite oduglig. Framförallt är det mycket av varan, det går inte ett avsnitt utan att vi får följa med ner i sänghalmen, innan hon får ihop det med kiltbäraren får vi tillbakablickar till hennes man på fyrtiotalet. Det är inte några subtila sexscener där man bara förstår vad de håller på med, vi får verkligen se och veta alla detaljer. Sextiotalsporren ligger i lä.

Jag vill inte säga att serien är helt igenom dålig, den är spännande och man dras med i mycket, men det är inte en serie man ska förvänta sig ha ett fantastisk genustänk eller normal sexkvot. Jag kommer kanske titta på andra säsongen också.

Posted in film, Uncategorized, utlåtande.

One Comment

  1. Nej du, vill du ha en serie med genustänk då hamnade du fel. 😀 Hon är en damsel så det stänker om det och även om det är ”hennes” berättelse så är det för att hon ska driva männen framåt.
    Det blir inte bättre ur den synpunkten i andra säsongen, de 2 avsnitt som visats hittills i varje fall, men jag tittar av andra anledningar. Som en viss rödhårig skotte… ;D

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *