Orphan black

Bild lånad från BBCAmerica

Jag hittade en ny serie i veckan. Orphan black. En mycket nära vän uttryckte att han var övertygad om att jag skulle gilla den och det gör jag. Vi har kollat igenom hela första säsongen på mindre än en vecka. På IMDb kan man läsa följande: A streetwise hustler is pulled into a compelling conspiracy after witnessing the suicide of a girl who looks just like her. Vilket är en mycket bra beskrivning av inledningen av serien. Det jag tycker om i serien är att den är spännande, de har byggt upp en väldigt bra driv som gör att när ett avsnitt slutar är det svårt att inte direkt hoppa till nästa för att få svar på den fråga som de precis levererat. Det är väldigt bra kvinnoporträtt och det är framförallt kvinnor som driver handlingen framåt. Männen är i mångt och mycket bifigurer, även om det mot slutet ändå poppade upp några ganska stora manliga också. Det är i alla fall framförallt kvinnorna i serien som allt cirkulerar runt. De har viktiga karaktärer som både är icke heterosexuella och icke vita vilket gör att den inte är den vanliga heteronormativa vita serie som brukar ta sådan plats. Dessutom är den fylld med härlig humor.

Nu från det säljande till det som kan vara mer spoilande.
Mina favoriter i serien är framförallt Alison Hendrix och Felix Dawkins. Alison eftersom hon överraskar nästan hela tiden och Felix för att han är så sarkastisk och underbart motståndare till det som många ser som bra. Karaktärerna jag favoriserar är motpoler i serien vilket kanske är anledningen till att jag fastnat för dem båda.
Alison den perfekta urban husfrun som sköter huset, är en perfekt hustru, tar hand om barnen och ger dem hela sitt liv genom att engagera sig i deras aktiviteter, köra dem överallt och visa upp en perfekt yta. Hon visar upp en hård yta, cool, fast den krackelerar direkt när det blir tufft på riktigt och hennes sammanbrott är underbart. Hennes karaktärsförändring tilltalar mig när hon går från perfekt yta till rebell, ställer krav och säger sanningar.


Felix tycker jag eftersom han inte skäms för något, han är den han är och han är det med stil. Talk to the hand i en härlig komisk anda. Han är ärlig, säger vad han tycker och ställer upp på sina vänner men inte utan att först meddela vad han tycker om saken.

Min gode vän var helt säker på att jag skulle favorisera Cosima som jag absolut gillar men inte alls lika mycket. Hon är en cool tjej som också vågar ta för sig och hon har en riktigt cool frilla.

Eftersom allt kretsar kring alla kloner som har väldigt distinkta personlighetsdrag, sätt att prata, dialekter och kroppsspråk kan jag inte mer än totalhylla Tatiana Maslany som en av mina nya idoler. Hennes skådespelartalang är fantastisk. Man ser direkt skillnad på alla kloner, även när de försöker spela varandra. Hon är en stjärna.

Serien finns på Netflix och jag kommer inte dröja med att börja titta på andra säsongen.

Posted in film, Uncategorized, utlåtande.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *