Ödesgudinna

Bild från Pixabay.com

Jag har utbildat mig till socionom för att jag ville jobba med ungdomar. Jag hamnade bara på socialtjänsten. Jag började skriva och började satsa på det, gav ut böcker och utbildade mig till skrivpedagog. Redo att satsa. Sökte jobb som vikarie på förskolor och skolor för att ha en inkomst medan jag satsar på mitt eget.

Fick inget svar från kommunen, gav upp, fick jobb på hem för ensamkommande. Älskade det. Gav mig helt hän, trots sjuttioprocentig tjänst. Hade svårt att ägna mig åt skrivande, fick inget gjort på den fronten men grävde ner mig mer och mer i arbetet. Älskade det, hade kunskap, fick uppskattning tappade skrivandet ännu mer.

Kommunen ringde, var intresserade, gav mig massa positiva ord om min erfarenhet och kunskap, fick mig att tveka. Kom till jobbet och insåg att jag redan var rätt och att det inte var tryggt nog på kommunen, det var ju timvik, inte helt trygg inkomst, nästan helt glömt bort planen kring skrivandet och studerandet och vikarierande.

Ödesgudinnan suckade, himlade med ögonen och gjorde en missnöjd grimas innan hon måttade en rejäl spark i röven på mig så jag flög helt ur min trygga tillvaro.

Nu ser jag mig omkring, kisar med ögonen och letar efter den där vägen jag var på väg att följa tidigare, ljuset är skumt och vägen känns både sank och ojämt, men förhoppningsvis hittar jag tillbaka till den del som är ordentligt upplyst igen.

Det är ungefär vad jag kan skriva om min situation just nu, även om den är bra mycket ordrikare om man ska läsa den exakta handlingen, men det här är allt ni får. Förhoppningsvis innebär det här att vi kommer ses mer inom den litterära världen i framtiden.

Posted in eget skrivande, personligt.

2 Comments

  1. Jag kan verkligen undra varför jag utbildade mig till socionom, minns inte ens varför jag fyllde i det i ansökan. Andra sa att jag var bra på att lyssna. Borde bli kurator. Såg inte det själv. Men fick inte jobb och orkade inte skicka fler ansökningar eller städa på hotell och kontor (även om jag fortsatte med det under utbildningen för extra pengar och jag gillar att städa så helt okej).
    Och nu med 10 år som socionom älskar jag att arbeta med barn. Samtal och grupper. Föräldrar är helt okej att jobba med, men det är inte det roligaste. Bara näst roligast. Fast nog vill jag annat än socialt arbete. Men det får vara vägen som leder till målet. Och det är en rätt go väg trots allt.
    Jättefint skrivet om jobbet på boendet 🙂

    • Tack. Ja, jobbat på boendet var fantastiskt. jag har jobbat som jobbcoach under en period och hade då många kvinnor från Afrika och det var helt fantastiskt också. Jag tycker om att jobba med det mångkulturella men jag är inte någon kontorsperson, jag är en som vill jobba direkt med människor, praktiskt, gärna med samtal. Jag tror nog socionom var rätt, jag hade bara hamnat fel inom det sociala arbetet under alla år. Det sociala arbetet och kunskapen inom det området är även något som hjälpt mig få djup inom skrivandet. Jag tycker om att skriva om människoöden bland annat.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *