Lucka 9

Här i min skrivadventskalender kommer jag att varva övningar som bara inspirerar och låter er sätta pennan mot pappret med de som hjälper till att hitta en grundstory och sådana som kan hjälpa er framåt i den berättelse ni redan jobbar med.

Julafton firas på olika sätt. Kommer du ihåg hur julafton firades när du var liten?

Vilka var med?

Hade ni en tomte som kom och delade ut julklapparna?
Vet du vem det var i så fall?
Hur kändes det dagen innan?

Skrivutmaning i dag: Minns du någon julklapp som gjorde dig extra glad? Skriv en kort berättelse om när du fick den.

Posted in Skrivövning, skrivtips.

2 Comments

  1. Ok, kanske inte helt kort. Men ändå ett minne från barndomens jul och en minnesvärd julklapp.

    När jag tänker tillbaka på min barndoms jular ser jag framför mig ett vinterlandskap med snödjup på ett par decimeter minst. I det bildcollage som min hjärna frambringar ur minnesutrymmet hoppar glada barn i snövallar, åker pulka, miniskidor eller på en upphittad svart sopsäck längst milslånga backar. Jag är ett av dessa barn. Jag älskade vinteraktiviteter. Kunde tillbringa timmar efter timmar i kälkbacken eller på den spolade skridskobanan. Stelfrusen men lycklig brukade jag efter dessa timmar komma hem till familjen för att avnjuta en kopp choklad med grädde. I hallen tog jag av mig de stelfrusna kläderna och spåren av snön syntes långt in i lägenheten innan den sakta smälte bort och blev till små vattenpölar.
    Vi var ingen rik familj. Arbetarklass, förort, strävsamhet, återhållsamhet men med mycket kärlek och vilja. Jag hade vänner som alltid hade finare prylar än vad jag och min bror hade. Pengarna saknades helt enkelt. Jag fick nöja mig med en pulka inköpt på varuhuset Obs! i Rotebro medan min bästa kompis hade en sportig pulka inköpt på Intersport. Mycket dyrare, mycket coolare och det värsta av allt; den hade en mer naturlig friktion mot snön vilket fick den att åka snabbare. Jag led i det tysta. Jag ville ju också åka så snabbt att det tjöt i örongångarna.
    En av alla jular under sjuttiotalet, minns inte vilken, sticker ut lite från andra jular. Tiden innan jul hade varit grå. Regn istället för snö. Dålig is på förortens skridskobanor. Höstgräs i kälkbacken. Hela mitt väsen saknade helt och hållet all form av julkänsla. Kunde lika gärna varit början av november. Minns jag rätt ville jag inte ens följa med mamma och pappa när det var dags att införskaffa julgranen.
    Dagen innan julafton, alltså den 23 december detta oklara år, sker det som i mina barnaögon ansågs vara ett smärre mirakel; kylan kom som ett brev på posten och med den även mängder med snö. Mitt hjärta rusade av glädje, julafton var räddad. Jag kände att det inte ens spelade någon roll om julklapparna uteblev. Jag längtade ut till kälkbacken. Mamma lovade att jag fick gå ut några timmar på förmiddagen innan det blev dags för jullunch och andra familjetraditioner som hörde julafton till.
    När jag vaknade på julaftons morgon var kälkbacken det första jag tänkte på. Kunde knappt bärga mig till frukost var avklarad. Som hos många andra familjer fick jag och min bror en julklapp redan på morgonen. Oftast ett spel eller liknande för att vi skulle vara sysselsatta fram till den riktiga julklappsutdelningen som gick av stapeln först framåt sextiden. Jag var så ivrig att komma ut att jag faktiskt hade glömt bort morgonpaketet och tyckte nästan att det kunde vänta. När jag kom in i vardagsrummet såg jag att det låg ett väldigt stort paket under granen. Min nyfikenhet hade väckts. Pappa läste på lappen och konstaterade att det var tomten som lämnat ett gemensamt paket till mig och min bror. Ivrigt slet vi bort snören och omslagspapper. När kartongen var befriad från pappret och det gick upp för oss vad vi hade fått blev vi knäpptysta. Framför våra förvånade ögon låg en splitterny Snowboard. Ingen billig variant från Obs! utan en snowboard från Stiga. Snowboardens Rolls Roys enligt oss. Jag var först bara chockad. När chocken väl lagt sig tog det inte många minuter fören jag och min bror stod fullt påklädda på kälkbackens topp. Första åket ett gemensamt åk. Vi kände hur farten ökade och ökade, snön yrde längst medarna och när backen var slut gjorde vi en sladdstopp som idag kunde blivit ett klickmonster på Youtube.

    • Jag känner igen känslan när jag läser. Den där barnsliga kärleken till snön. På den tiden var det ju också snö på vintern, jämfört med nu. Uppbyggnaden i texten, hur du beskriver att ni sällan fick så dyra saker och att ni alltid hade sämre pulkor byggde upp till en visshet och förvänta inför paketet. När du beskrev att du nästan glömde morgonpaketet så förstod jag vad det var där i och jag levde mig in i känslan över att du nästan glömde bort det. När du beskrev storleken var jag där och kände spänningen.
      Jag förstår att det var en oförglömlig jul, när både snön och snowracern tillsammans var den bästa julklapp ett barn kan få!
      Tack för att jag fick läsa.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *