Kritik

Det finns många röster som är emot att man använder en vän som testläsare eftersom vänner aldrig är ärliga nog. Min testläsare sa att han oroat sig över att han skulle såra mig, men när jag fick texterna tillbaka till mig med långa redogörelser över vad han tyckte jag behövde ändra och vad han tyckte var onödigt eller vad som behövde förtydligas var jag överlycklig. Inte nog med det, han var precis lagom spydig/ironisk, som jag är van vid från alla genomarbetningar med min man och med min redaktör från förlaget. Lite humor är aldrig fel. Jag garvade gott åt vissa små kommentarer, både för att de var sanna och jag såg felet direkt när det pekades ut och för att det levererades med glimten i ögat på ett komiskt sätt. Till exempel följande:

Jag fattar att Rebecka sitter tyst efter detta, för det här får man läsa flera gånger innan det går in

 

vart är de på väg? Det får inte bli ”På spåret” av det hela.
Står de vid kajen, tittar ut över vattnet, och ser en kontinent? Jag drar i nödbromsen och gissar på att de är på väg till ”London”.
Okej, så inte England, då. Marocko, kanske?
Syftar han på Europa här?

där jag tror han på något sätt ville påpeka att jag inte var riktigt tydlig och kanske skulle jobba lite på det. Och de där tillfällena han tyckte jag skulle ha lite mer koll på syftningen i texten: Blodiga uppsyner kan inte hymla

Han var också ganska hård och ville att jag skulle gå in rejält med sax, klippa bort, flytta saker och framförallt gå lös med yxa och tårgas – vilket jag verkligen har gjort. Både jag och karaktärer har gråtit floder de senaste dagarna.

och ett fall av att vägra ”kill your darlings”

Och när man skriver inom fantastik är det alltid guld om en kritisk karaktär på något sätt kan relatera till något annat nerdigt, som här, jag fattar precis vad han menar:

*Bam* ”Luke I am your father” det saknas något innan, kanske en längre verbal fajt under molnstaden, en avhuggen hand eller nåt annat?

Och så en av dödssynderna inom skrivandet, upprepningarna som jag själv helt missade, men som han hade ett öga för och påpekade med jämna mellanrum:

Lycklig gånger 8, trakt, trakt, trakt, trakt, trakt, pengar, pengar, pengar, pengar, örtdryck, örtdryck, örtdryck, örtdryck.

Men för att jag skulle kunna svälja alla, i vissa fall riktigt svåra sanningarna, lindade han in de i de där jätteviktiga små positiva tillropen.

Jag måste säga att den här historien blir mer och mer intressant och spännande ju längre den går.

Jag blir glad av de här dikterna, de är så fantasifulla och innehållsrika. Fortsätt så!

Bra, den där formen ser man inte så ofta rätt använd och rättstavad

Även om de ibland bara var ett kort ord:

Bra! Super! Jättebra parti! Bra, poetiskt, Bra! Sexigt.

Det här fick mig att fnissa högt. Bra!

Och slutligen, den där uttalade förståelsen som gör att man känner att allt arbete och den där tanken faktiskt har gått fram. Den är riktigt viktig.

Jag ska också säga att jag nu förstår *varför* du valt att göra tre böcker av detta. Det är verkligen tre fristående berättelser, sammanvävda, och inte en enda.

Måste säga att jag är imponerad över att du tagit dig an en berättelse med det här scopet, den är hisnade i sin episkhet. Och den är så bra, man vill läsa vidare, och se hur det går!

Med detta vill jag inte bara säga att jag kan ta kritik utan även att jag är inne på de sista rundorna på Ragnvalds del av Alvhildatrilogin som är, enligt kommentarer jag fått, riktigt riktigt bra, så fort jag ändrat allt det där som inte var bra förståss. För det är ju det som är det underbara med att få kritik i det här skedet, jag kan göra något åt det.

Något jag fått höra, inte bara från den senaste kritikern, är att sista delen egentligen kan stå själv, men ettan och tvåan ger den ett större djup.
Ni får ta del av den i vår, när jag är klar och se om ni tycker det stämmer.

Posted in eget skrivande, redigering, skrivtips, utlåtande.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *