Hur jag finner inspiration i vardagen, eller, vad var det egentligen som hände mellan stoppljusen?

Bild från Pixabay

Idag när jag var på väg hem hamnade jag vid ett rödljus, där det oftast är grönt. Det var en kort trettiosträcka med trafikljus mitt på och så avslutas det med trafikljus längre fram. Jag stannade till vid trafikljuset och tankarna vandrade iväg. Jag minns bland annat att jag funderade över om jag skulle få rött ljus även längre fram och om jag inte hade hunnit köra före den där bilen när jag körde ut på vägen hundra meter tidigare, och om jag då skulle ha sluppit både detta rödljus och nästa, eftersom det slagit om precis före mig.

Jag fick grönt och började köra. När jag närmade mig nästa trafikljus slog det om till rött och jag registrerade detta med tanke på att det varit just det jag tänkt vid förra rödljuset, då känslan slår mig, att det var ju jättelängesedan och att jag borde varit hemma för länge sedan. Själva tanken på att jag suttit vid förra rödljuset och haft de funderingarna var så avlägsna att det kunde ha varit flera timmar sedan, kanske till och med dagar.

Det var då det slog mig, jag måste ha varit med om ett jätteäventyr, kanske blivit beamad till ett rymdskepp och räddat galaxen, kanske blivit färdad genom en portal till en annan värld där jag utstått svårigheter, varit en hjälte och överlevt med nöd och näppe. Kanske är den här världen inte sann, kanske var det en glitch i hela den uppdiktade värld jag lever i, jag kanske vaknade upp i min riktiga värld, undrade var jag var någonstans, irrade runt i långa gångar av nedsövda människor som alla var uppkopplade mot den stora huvuddatorn, innan någon ansvarig hittat mig, fört tillbaka mig och kopplat upp mig igen. Den gemensamma nämnaren  var att alla utplånade mitt minne av händelsen och att det på något sätt inte alls påverkade den egna tiden jag lever i eftersom jag blev satt tillbaka i samma tid, som om inget hade hänt.

Det är sådant jag tänker då eftersom jag brukar se och läsa fantastik.

Vad tänker ni på när ni är ute och kör bil?

Posted in eget skrivande, personligt, tankar.

2 Comments

  1. Dina tankar under bilkörning låter onekligen lite mer spännande än dina då de tar dig till andra världar… 😉 Själv tänker jag mest ”inte kö, inte kö, inte kö!” när jag kör bil. Så hellre kollektivt än bil för att slippa stressen att hamna i kö – har aldrig haft tålamod för det. Och på vagnen/bussen/tåget väcks inspirationen när jag ser någon som ser intressant ut, eller när jag hör någon prata om något intressant.

    • Det är sällan långa köer i Örebro. Det finns dock folk som är idioter och skapar köer utan anledning, genom att ställa sig i vägen mitt i korsningar eller förbjuder att köra rakt fram i en fil fast det inte finns någon anledning, vilket gör att vänsterfilen köar fem kvarter och över en av de största korsningarna i Örebro. Men, annars är vi befriade från sådant storstadsproblem.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *