Hjärnan drar inte jämt

Idag sitter jag med ett stort redigeringsarbete med tredje boken av Alvhildatrilogin som skall komma ut nu i vår. Då tycker min hjärna att det är mycket roligare att spåna på nya idéer och bygger i lönndom upp en hel värld, en strävan hos de personer som befinner sig där och ett klart och tydligt syfte.

När jag inte skulle redigera, låta det ligga hos redaktör och under tiden läsa eller spåna på en novell eller liknande så kunde jag inte släppa manuset och vill redigera trots att det inte var aktuellt just då.

Jag tror hjärnan är min kropps obstinata tonåring, eller rent av en barnunge.

Just nu kan det också handla om att det är just sista boken i något jag jobbat med i så många år. Sista boken berör mig själv så mycket mer än de första två och jag har så många tankar som måste få plats. Det är så mycket jag vill förmedla till läsarna och jag vill bli förstådd och inte avfärdad som .

Kanske är det anledning nog för att ett obstinat undermedvetet hittar på alla möjliga anledningar till att inte göra jobbet eftersom det kommer innebära ett mycket tungt farväl. Precis som ett barn som hittar på alla anledningar i hela världen för att slippa gå och lägga sig och säga god natt till den perfekta dagen.

Posted in Uncategorized.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *