Fel väg ledde rätt, till slut

Nu har jag jobbat inom pedagogisk verksamhet under några månader och strax innan det jobbade jag med ungdomar på boende och jag kan konstatera att jag är lyckligare än när jag jobbade inom socialtjänsten. Jag är gladare, har mer positiv energi med mig hem och det är inte så tungt att åka till jobbet på morgonen. Innan jag pluggade var det framförallt inom den pedagogiska världen jag jobbat och jag hade varit lycklig där. Jag hade haft kortare vik men på varje ställe jag varit blev jag alltid efterfrågad och fick komma tillbaka. Jag hade haft drama, skapande och foto- kurser med barnen som alltid var omtyckta. Jag hade hoppat in akut i mellanstadieklasser och högstadieklasser för att undervisa ämnen där jag, trots att jag inte hade kunskaperna, kunde engagera barnen så att de ändå fick något ut av lektionen.

Men, jag ville inte jobba som ämneslärare eller förskollärare, jag ville jobba med ungdomar och då trodde jag socionomutbildningen skulle kunna vara en bra grund. Utbildningen var helt rätt och jag älskade den, jag trodde verkligen att arbetslivet utifrån den professionen skulle vara perfekt för mig men sedan jag började jobba inom socialt arbete har jag blivit stressad, deprimerad och har mått väldigt dåligt. Inte för ämnets skull i sig utan på grund av den höga arbetsbelastningen, det motsägelsefulla i vad jag lärt mig och vad vi haft att arbeta utifrån. Det har varit för lite mänsklig kontakt och den jag haft var allt för negativ. Jag har varit boven i dramat hur jag än vänder och vrider på det eftersom jag suttit på en makt som många gånger setts som negativ mot dem.

Nu, inom det pedagogiska, kan jag var något positivt och jag vill vara positiv. Jag får barnen att skratta och de får mig att skratta. Jag får igång barnen och kan vara den där knasbolliga pinsamma samtidigt som jag kan dra igång spännande projekt där de kan lära sig både om sig själva och sin omvärld. Jag jobbar på att se de icke sedda och möta de svårmötta. Efter en vecka på mitt nya jobb och jag fått många nya vänner i alla storlekar och jag ser fram emot en termin med dem alla.

Ibland måste man gå fel väg för att förstå att vägen man gick på från början var den rätta.

Posted in Uncategorized.

2 Comments

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *