Drömtydning

I natt drömde jag att jag var ute och körde på motorvägen. Det var något ställe med många på- och avfarter, ungefär som om jag var på väg rakt igenom Västerås. Problemet var bara att det var som om jag körde i fel fil. Jag mötte bilar hela tiden och var tvungen att väja för dem och försöka hålla ifrån att krocka. Det var väldigt stressigt och väldigt läskigt.

Med tanke på att jag verkade vara den enda som körde åt motsatt håll än alla andra började jag så klart att tvivla på mig själv. Eftersom jag körde i den högra körbanan blev jag dessutom väldigt förvirrad för det är faktiskt det jag lärt mig ska vara korrekt, men, kanske hade de bytt till vänstertrafik utan att jag sett det. Kanske hade alla i hela Sverige fått informationen om att vi bytt till vänstertrafik, utom jag. Det måste ju innebära att det var något fel på mig, att jag var lite korkad som inte uppfattat en så pass stor förändring.

Sådant for genom mitt huvud medan jag kämpade för att behålla livhanken. Hela tiden kom det nya bilar upp på motorvägen så jag kunde inte komma av den utan var tvungen att fortsätta köra slalom. När jag så äntligen kom av motorvägen och tittade på skyltarna, såg jag att jag faktiskt hade rätt. Jag hade kört rätt, jag hade varit den enda där nere som faktiskt visste vad jag höll på med men det var ju lite skit samma eftersom det varit livsfarligt vilket fall.

Vad kan det varit som mitt undermedvetna försökt tala om för mig mån tro?
Kanske är mitt undermedvetna bra trött på att jag tvivlar på mig själv hela tiden. Kanske tycker det att det är dags att jag slutar kasta mig i diket och istället tar min rättmätiga plats på motorvägen och tvingar alla andra att ratta sig efter mig ibland.

Kanske behöver jag ta tjuren vid hornen och tvinga ner mig själv på den där motorvägen igen, och inte väja.

Posted in personligt, tankar.

2 Comments

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *