Det här med att faktiskt ta tid till att vila

wpid-wp-1436914512853.jpeg

Alltså ett större skrivmotstånd var det länge sedan jag kände som nu. Jag vet precis vad jag ska skriva och jag har längtat i två veckor. Ändå har jag inte kommit mer än en sida på sju timmar. Verkar vara inne i en läsperiod för tillfället, synd att deadlines inte går att flytta på så jag kan följa min inre drivkraft.

Just nu är det lite så när det gäller det mesta. Här händer det väldigt lite och i bokmanus händer det ännu mindre. Just nu använder jag all kraft till att jobba, umgås med familjen och när jag får ork över läser jag lite. Jag hade planen på att skicka in noveller till tre olika antologier med helt rätt genre, men vet ni vad – just nu tänker jag inte kräva något av mig alls. Huvudsaken är att jag hinner leva lite och njuta av det också. Det här verkar bli den enda lediga vecka jag får den här sommaren och då kanske jag inte ska lägga den på datorn och skrivandet, när jag redan gjort det ett helt år.

Att ens formulera tanken om kapitulation innan jag ens gett det en chans gör ont i varje por i kroppen, men jag tror smärtan kommer vara mer påtaglig om jag inte lyssnar på mina behov av vila i den här stunden.

Posted in Uncategorized.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *