Den mystiska träningsvärken

I går morse när jag klev upp kunde jag knappt stå på benen. Det gjorde så fantastiskt ont i både ben och rygg. Efter ett tag kunde jag lokalisera det och identifiera det som massiv träningsvärk i benen och ischias som spökade i ryggen. Mysko. Jag hade ju inte tränat eller använt ryggen. Nog för att jag varit sjuk och knappt rört en fena på två veckor och helt plötsligt jobbat en hel dag, men ändå. Så massiv värk för det, det är ju rent pinsamt. Kanske var det bara för att kroppen var trött. Jag hade ju faktiskt gått upp före fem två dagar i rad nu och kroppen var kanske lite sur på mig. Men det brukar bara vara ryggen då, och fötterna, inte träningsvärk.

Under tisdagen slog det mig, när jag började använda min matematiska hjärndel, att jag kanske fått lite träning ändå. Vi hade nämligen lekt en lek med barnen i skogen på måndagsförmiddagen. Vi hade lagt ut papper med siffror på  i en cirkeln, från ett till tolv, som en klocka. Barnen hade fått ställa sig på kö vid ettan och kasta en ärtpåse för att komma inuti en cirkel i mitten. Om de klarade det fick de gå till tvåan, om de inte klarade det fick de kasta en gång till på ettan. Den som kom till tolvan första vann, alla fick dock kasta tills de kom i mål.

Vi hade delat upp barngruppen i två grupper, jag hade alltså hand om tio barn. Tio barn som kastade en ärtpåse mot mitten för att få gå vidare alla tolv stegen. Varje gång ett barn kastat böjde jag mig ner, oftast kom jag ihåg att böja benen istället för ryggen, plockade upp ärtpåsen och kastade tillbaka den till barnen. Snabb uträkning: tio gånger tolv ger en ganska snabb indikation om att jag gjort minst ett hundra tjugo knäböj under en ganska kort tid. Och det skulle varit om alla barn varit så duktiga att de bara behövt kasta en gång. Nu var de ju inte det. De duktigaste behövde bara kasta om två tre gånger under färden runt klockan. Några fick kasta tio gånger extra på flertalet siffror. Det innebär att jag troligen gjorde minst tvåhundrafyrtio, ännu troligare minst trehundrasextio böjningar för att plocka upp ärtpåsar. Troligen var jag inte så duktig som jag trodde utan böjde nog med ryggen ungefär hälften av gångerna. Det gr alltså närmre tvåhundra knäböj och tvåhundra ryggböj.

Helt plötsligt är inte min ryggvärk och träningsvärk i benen alls lika mystisk.

Vem behöver gym när man jobbar i förskoleklass?

Posted in personligt.

One Comment

  1. Vardagsmotion at it’s finest. Tänk bara om man kom ihåg att stretcha efteråt, när man inte ens vet om att man tränat. 😀

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *