I morgon är det dags

I morgon går Litteraturens lördag av stapeln här i Örebro. Det är en bokfest på Örebro Stadsbibliotek där författare visar upp sig, säljer sina böcker, presenterar sig på scen och mycket annat kul. Jag kommer bland annat ha både en skrivworkshop och en sagoberättarstund med barn i lågstadiet. Jag är egentligen inte jättenervös angående att hålla i det. Sagostunderna har jag redan hållit en hel del med barn i lågstadiet när jag jobbat på skola och när jag varit ute som skrivpedagog och jag kan erkänna att jag mest längtar efter att få hålla i en riktig skrivworkshop igen. Jag hade tre sådana under min utbildning till skrivpedagog och det var jättekul och jag fick bra feedback. Det jag är mest nervös över är att ingen ska komma. Jag är okänd och har ingen meritlista över fantastiska kurser bakom mig och min workshop ligger på förmiddagen, klockan elva. Det är ett litet intresse på Facebook men att säga att man kommer på Facebook är ju inte bindande och klockan elva på en lördagsförmiddag kanske man hellre tar sovmorgon och njuter i sängen lite extra än att gå till biblioteket.

Jag har tagit fram både utvecklande och roliga skrivövningar, det är bara tiden som är lite kort. Så om du står och väger mellan att dyka upp eller inte så kan jag säga att det skulle vara fantastiskt roligt om du faktiskt gjorde det. Och om du gör det så lovar jag att göra allt för att det ska vara mödan värt för dig, och gratis är det också.

Här hittar du mer information om skrivworkshopen och här hittar du information om sagostunden.

Jag kommer så klart sälja böcker också. Jag kommer ha de allra sista exemplaren av Drakmysteriet i Ekalmia. Jag har träffat några av mina läsare när jag varit ute och vikarierat på skolorna i Örebro och hittills har jag bara fått positiva ord. Alla har sagt att den är jättespännande och nu senast i går var det ett barn som saknade bok vid den tysta läsningen. Han fick kika lite i mitt blädderexemplar och hann läsa hela första kapitlet. När lektionen var slut sa han att han skulle säga till sina föräldrar att han önskade sig den boken. Vi får hoppas att de har möjlighet att komma förbi biblioteket för jag tror inte jag kommer ha några med mig hem på kvällen. Jag har även med mig så man kan provläsa de första kapitlen i första utkastet på nästan bok i serien om man vill, och tycka till så klart. Det är en dystopi.

Jag tänker nog också att jag ska försöka ha en liten skrivlek vid bordet för de som är sugna.

Om du vill läsa mer om litteraturens lördag kan du gå in här.

Jag hoppas vi ses.

Dialog

Bild: Kabaldesch0

Idag är det dags för en skrivövning.

Men … det är ju Torsdag, är du helt vimmelkantig? tänker du då.

Både ja och nej. Det har varit mycket nu, när det kommer till jobb, sjukdom och sådana där måsten som ligger som minor runt om i livet. De sprängde bort min tid för bloggskrivande och därför föll hela två tisdagar bort. Någon märkte och uppmärksammade mig på detta vilket känns kul eftersom det innebär att skrivövningarna kommer någon till gagn där ute. Och då måste jag ju se till att det finns att göra för er läsare. Därför får ni en extrainkallad skrivövning så här, mitt på en torsdag istället. Nästa vecka kommer det att dyka upp på tisdag som vanligt.

Idag tänkte jag att vi skulle jobba lite med dialog.

Tänk dig två stycken som pratar med varandra. De kanske bråkar med varandra, de kanske har en dispyt av något slag eller så kanske den ena försöker flirta med den andra. Försök tänka dig in i två personers samtal. Skriv det sedan som ren dialog, alltså, inga sa han eller sa hon eller gestaltning mellan. Till exempel:

-Jag känner igen dig.
-Jag jobbar på Ica, det kanske är därför.
-Nja, kanske, jag tror jag känner igen dig från någon annanstans.
-Nej, det tror inte jag. Jag brukar inte vara någon annanstans än hemma och på jobbet, typ.
-Okej, då tog jag väl fel då … Men, nej. Det är något, jag kan inte släppa det. Det är något jättebekant över dig.
-Nu börjar du bli lite jobbig. Kan du bara släppa det, är du snäll. Du känner inte igen mig. Bara gå vidare nu och glöm det.
-Jo, nu kommer vet jag. Det var ju du som läste den där dikten om vinterdvalan på teve igår, på Talangjakten.
-Nej, nu misstar du mig med någon annan. Jag skriver då verkligen inte dikter.
-Jag tycker att juryn hade helt fel.
-tycker du?
-Ja, det fanns ett fantastiskt djup i din dikt. Du hade gjort fantastiska kopplingar till de inre mörkret vi bär på, jorden undergång och klimatförändringarna. Den berörde mig djupt.
-Är det sant?
-Ja, absolut. Du är en sann konstnär, något den där juryn inte skulle förstå sig på ens om det var Shakespeare själv som stod på scenen.
-Tack, vad snällt.
-Kan inte jag få bjuda dig på fika, så kan vi prata mer om din dikt.
-Ja, det skulle vara trevligt.

När du är klar med att skriva din dialog ska du göra den igen, fast den här gången helt utan dialog. Du ska alltså skriva exakt samma fast utan orden de säger, bara deras sätt att förmedla det på och gestaltning av karaktärerna. Till exempel så här.

Johanna blir stoppad på gatan av en främling. Hon känner en klump i magen och ryggar undan. Kvinnan påstår sig känna igen Johanna och illamåendet väller upp. För att bli av med kvinnan kommer Johanna med undanflykter angående sitt jobb samtidigt som hon fortsätter att gå längs med gatan. Kvinnan ger sig inte utan springer efter.

När du är klar kan du jämföra dina texter. Vad är det som framgår i den andra texten jämfört med den andra. Hur kan du använda dig av detta när du skriver dialoger i dina romaner eller noveller?

Bokmässan 2018

Nu är fem hektiska dagar till ända och jag är mör ända in i själen. Dagarna har varit fyllda med fantastiska möten, hjärtliga skratt, härligt bokprat, inspirerande samtal och intressanta scenframträdanden.

Framsidan:
Förlaget jag har Alvhilda utgiven på, Andra världar, erbjöd mig att få ha min nya bok Drakmysteriet i deras monter. Därför hade jag hela fyra böcker som jag kunde prata med besökarna om. Andra världar är en del av Fantastikgränden, en bokmässa mitt i bokmässan. Det är skillnad i Fantastikgränden från resten av mässan, det går inte att komma ifrån. Förutom att vi har en vacker kullerstensmatta hos oss så är det något annat som också skapar värmen. Det känns som om tiden liksom inte går riktigt lika hetsigt framåt där, det känns som om det inte är lika kalt och kallt utan ombonat och varmt. Många kommer utklädda och många saker som händer i fantastikgränden händer bara där. Vi har Marcus som kommer i olika fantasifulla kläder varje dag, ena dagen riddare med ett gigantiskt hemmagjort svärd med en spetsad Zeke. En annan dag kommer han direkt ur en steampunksaga. Vi har Anna, min förläggare, som kom med stora kjolar i sagomedeltidstappning och hon är inte ensam om att ha sagolika klänningar. Det är många av utställarna som har vackra sagokläder på sig. För att inte förglömma våra underbara besökare som många är cosplayare som lägger ner sin själ i kläderna. Förlaget jag bor i ligger alltid placerat i centrum av gränden med en lyktstolpe som riktmärke, precis som i Narnia.

Jag hann se Mats Strandberg prata om skäck, Karin Waller och Nene Ormes om Fantastik som motståndslitteratur, Fantasy i verkligheten med  Cecilia Knutsson, Kerstin Hahn och Mats Söderlund, skräck för unga med Ingela Korsell och Magnus Nordin, samtal kring boken Feministisk fantasy av och med  Helene Ehriander, Maria Nilson, framtidsdystopin i verkligheten med Jennifer Lindström, Lars Wilderäng och jag hann ha fyra signeringar och satt själv i panelen normkreativ fantasy.

Det interna:
När man jobbar från morgon till kväll med att prata med människor, vistas i ett ständigt sorl och hela tiden vara alert, kan det hända att man blir ganska larvig tillsammans. Jag var där ända från bygget av montrarna på onsdagen, till halv fem på söndagen. Under tiden vi byggde montrar började skämten att hagla och de slutade inte förrän vi åkt därifrån. Olika citat från helgen: ”Oh, du skulle nog klä i det här osynlighetstyget” Smyger upp och ser lite mystisk ut ”Jag har en ostmacka i min handväska” ”Lägenheten låg på tredje långgatan, som då alltså ligger precis vid andra långgatan, som jag vet att du förstår det roliga med” nickar menande mot mig ”Om vi inte gillar boken så vet vi var du bor, då kommer vi över och fikar med dig – då blir det andra bullar och så myntades det flera nya engelska uttryck efter att vi direktöversatt svenska uttryck som blev bättre på engelska. Det var många många fler fantastiska citat som ni som var med gärna får fylla på med här under. Jag fångades i alla fall på film när vi lekte med ballongerna som Sofi och Ulrica haft med sig och fyllt med helium. Ballongerna var dock liiite för tunga för att sväva som planen varit men de blev perfekta volleybollar. Det jag lyckas med här nere är en riktig hole in one, mitt där den inte skulle landa. Det var fler som lyckades men de fångades inte på bild.

De som samtalar runt bordet är alltså inte alls med på leken utan blir tagen på sängen av att bli mål för spelet.

 

Baksidan:
Man är som sagt där från morgon till kväll i flera dagar, intrycken per dag är massiva och sorlet är dövande. Man äter inte regelbundet eller alls speciellt bra och fötterna kan göra rejält ont. Det är omöjligt att komma ifrån eftersom det är folk och saker överallt. Jag hade haft lite stressande saker innan så min personliga mätare var inte på topp när jag kom dit. Bygga monter gick superbra, första bokmässedagen gick bra men när tredje kom hade min hjärna börjat koka en aning. Redan på morgonen kände jag att jag höll på att bryta ihop men jag bet ihop och åkte. När jag gått runt och kört mitt race en stund började det bli riktigt tungt och jag fick panik. Jag ville bara därifrån. Jag började leta efter en toalett som jag kunde sätta mig på för att få bryta ihop ensam, men det var kö överallt. När man är på väg att bryta ihop så vill man inte ställa sig i en kö för att vänta på sin tur att gå in i ett bås, det är liksom inte något kroppen går med på. Istället började jag småspringa genom folkmassan för att hitta någonstans att gömma mig, men det fanns så klart ingen. Då öppnades en dörr och en ung kille kom ut från en arbetarhiss. Han såg mig och ledde in mig i hissen där jag kunde stå ifred en stund så jag skulle orka resten av dagen. Dagen efter var livet på topp igen. Det är bra att det finns bra anställda på ett ställe som Bokmässan, som den unga killen och en tjej som såg att min ischias höll på att ta död på mig under Mats Strandbergs skräckprat och genast hämtade en stol till mig. Tack för att ni finns.

Allt har en framsida och en baksida men trots att det var en tuff dag hade jag signering och satt i panel, och jag ser fortfarande fram emot alla nya härliga möten och mässor som ligger framför mig. Jag måste bara lära mig att prioritera och ta hand om mig emellan varven.

Årets bokskörd