Mitt skrivande

Jag hade en mycket bra planering inför sommaren som jag skrev ner i våras. Jag skulle ha tre manus klara för genomläsning av lektör nu i höst, oktoberish, men så fick jag ju corona som verkligen ändrat det mesta i mina tankebanor. Jag var utbränd för flera år sedan och corona har ungefär samma effekt på min hjärna. Jag har varit trött, håglös, hjärnan har inte riktigt funkat som den borde och jag har glömt saker hela tiden. Du vet den där känslan där du går in i ett rum och i samma sekund som du kommer dit så glömmer du bort varför du är där. Så är det hela tiden, inte bara när jag går till ett rum, när jag byter fokus så är det gamla borta. Det kan räcka med att jag stänger kalendern eller öppnar kalendern så kommer jag inte ihåg vad jag skulle skriva upp eller vad det var för information jag just hämtat därifrån. Namnminne har jag alltid haft svårt för men nu är det så extremt att jag har svårt att lägga till nya namn som jag lärt mig efter att jag haft corona. Det är extremt pinsamt för att inte tala om opraktiskt. Om jag ska berätta något så brukar oftast själva punchlinen försvinna eftersom jag glömmer bort ortsnam, personnamn, sak jag pratat om eller liknande.

Påverkar detta mitt skrivande?

Självklart! Det tar längre tid att skriva eftersom jag måste tänka extra på varje scen, jag måste fundera mer på varje namn och måste föra många fler dokument vid sidan av med information. Det första manuset var klart i god tid, strax efter att jag blev sjuk innan hjärnan börjat spöka till allt. Andra manuset jobbar jag fortfarande på och det tredje har jag bara börjat tänka lite på i högerkanten.

Har jag gett upp?

Inte en chans! Jag ska fixa det här, jag ska bli klar och mina manus ska bli lektörslästa i höst. Kanske lite senare än vad jag tänkt från början, men innan jul ska de vara iväg till lektören!

För att citera Quincy Taggart

Tabula rasa

I år vänder jag blad. Här inne har det inte uppdaterats på hela året även om mitt liv kanske uppdaterats åtminstone en aning. Jag har gått framåt på vissa plan och backat tillbaka till ruta ett på andra.

Alvhilda har förlorat förlaget, Andra världar gick ju graven och Darkness publishing som först tog över henne valde att släppa henne som en het stekpanna. Hon hade ju Andravärldar-skrud så jag förstår om det kändes svårt att sälja något som inte har sitt eget namn, lite som att ta hand om en bortbyting helt enkelt.

Jag har stressat över ekonomin genom alla år som jag försökt driva egen firma vilket gjort att jag tappat glädjen och glöden i författarskapet.

Därför har jag ställt mig på ruta ett i år, utan förlag och utan firma står jag naken som en debutant, eller som en outgiven, och börjar om från början. Jag kommer skriva för att det är roligt, jag kommer inte stressa över deadlines eller försälningssiffror, bara njuta av att skapa historier.

Om du letat efter Alvhilda på bokhandeln men inte hittat henne, så finns hon fortfarande hemma hos mig. Det går fortfarande att köpa henne direkt från från mig.

Samtidigt som jag börjar om i mitt skrivande, mitt lustfyllda skrivande, så har jag börjat trampa digital mark. Jag och Eva Holmquist driver youtubekanalen Perny och Eva där vi pratar fantastik och skrivande. Jag har vunnit en tävling i poddinläsning och har börjat kika mer och mer på en bokinläsningskarriär.

Jag kommer försöka vara mer aktiv här, på mitt författarkonto på facebook, på mitt författarkonto på insta och jag ska även försöka mig på twitter.

Jag ska redigera färdigt min tidsresekroppsbyteroman och jag ska skriva min vikingasaga. Förhoppningsvis ses vi i etern.

För att kommentera och diskutera gå in på min författarsida på Facebook

Vad sysslar jag med egentligen?

Nu har jag jobbat på min projektanställning i en månad och stormtrivs. Det var svårt att livnära sig helt och hållet på skrivpedagogslivet eftersom snack inte ger så många kulor. Många skolor var intresserade och många vuxna var intresserade men bokningarna uteblev så jag gick spontant in på arbetsförmedlingens hemsida och tittade vad de hade att erbjuda. Jag sökte egentligen inte jobb, var bara så där lagom frustrerad och snubblade över mitt drömjobb. Ungdomsbibliotekarie kallades tjänsten och det stod att de helst såg att man hade biblioteksutbildning eller annan passande universitetsutbildning. Det handlade om att arbeta med ungdomars läsning och skrivning, att öka den, och det lät helt klart intressant.

Jag skrev ihop ett brev med min erfarenhet, utbildning och varför jag tyckte att jobbet tilltalade mig.

Intervju och sedan anställning på ett år.

Ibland känner jag mig lite osäker på om jag faktiskt gör rätt eftersom jag alltid har kul på jobbet. När jag sitter på jobbet och planerar något kul event med ungdomarna förknippat med någon bok, tar fram roliga bokpyssel eller förbereder inför pysseldags, då kan jag fundera över om det jag gör verkligen är jobb, för det är bara rakt igenom superkul. Och sedan toppas det av tillfällena jag sitter med ungdomarna och faktiskt gör de där sakerna jag planerat och de gör helt fantastiska saker. Hittills har vi gjort dikter av gamla kasserade böcker både genom att stryka över ord som inte ska vara med eller att klippa och klistra in på papper med bilder som man själv skapar. Vi har vikt boksidor så att de blir hjärtan och vi har använt musiktexter att skapa starka texter om självständighet.

Jag har suttit och funderat över hur jag ska utveckla detta vidare och komma igång med hela texter. Jag har en diktskrivning på gång som vi kanske kommer göra den här veckan och dessutom har jag börjat fundera över det här med kylskåpspoesins möjligheter.

Jag håller på att titta på olika novellsamlingar som vi skulle kunna börja jobba med. De teman som är på tapeten hittills är superhjältar, fantasy och skräck. Vi får se vart det landar.

Men, att gå från att ströjobba som vikarie och jobba hemifrån till att jobba heltid på annan ort gör att jag inte alls har samma tid över till annat, som till exempel bloggen. En övning uteblev i tisdags och det kan nog hända att fler gånger. Men, jag kommer göra så gott jag kan för att det inte ska hända.