Läsårets final

Under hela läsåret har jag arbetat som bibliotekarie på Fyren EkAlmens grundskola. Jag inledde med att organisera biblioteket så att det skulle bli mer användarvänligt. Från början var det sorterat utifrån lässvårighet och bokstavsordning utifrån författarnas efternamn. Vad jag förstått från andra skolor är det så det brukar vara sorterat i skolbibliotek så skolan var inte på något sätt unik med den sorteringen. Det var i alla fall omöjligt att hjälpa barnen på ett bra sätt.

”Jag vill läsa en hästbok, jag tror att den hette något med måne.”

”Jaha, du kan inte säga vilken lässvårighet den har eller vad författaren heter?”

”Jag läser rött och svart, vad är en författare för något?”

När jag var klar hade jag genreindelat hela biblioteket med färgkoder. Alla fantastikböcker är gröna, alla deckare och spänningsböcker är röda och alla vardagsberättelser är gula med mönster för om det är hästar, sport eller kärlek. Sedan är så klart pricken kvar som talar om vilken svårighetsgrad böckerna har. Jag har pratat med barnen om genre så att de ska kunna koppla ihop vad de faktiskt tycker om att läsa. När de kommer in frågar jag alltid ”Vad letar vi efter?” och om de säger ”Jag vill ha en svart bok” så går vi tillbaka ett steg och pratar om vad boken ska handla om. Sedan kan vi alltid hitta en svårighetsgrad svart på hyllan för den genre de vill läsa. Att hitta läslusten handlar om att hitta rätt bok, inte vilken bok som helst. Jag har fått höra från flera håll att det är ett väldigt smart bibliotek och väldigt mysigt.

Jag har startat en biblioteksblogg för barnen där deras recensioner av de olika böckerna finns med, så de kan tipsa om böcker till varandra. På sidan finns det också en kortare beskrivning av varje genre innebär och med jämna mellanrum lägger jag upp en rolig skrivövning som de som gillar att skriva kan ta del av. För de äldre barnen har jag även skrivtips där jag går igenom gestaltning, dialog mm.

Jag har ju även jobbat skrivpedagogiskt med barnen, framförallt femmorna. Det började med att några barn tyckte jag skulle skriva något som de kunde läsa. Jag började skissa på ett äventyr som kunde funka för dem. Under höstterminen hade jag högläsning för femmorna där jag valde olika delar som jag kopplade ihop med en kortare genomgång av dialog eller gestaltning där de under tiden jag läste skulle fundera över det jag pratat om. Sedan diskuterade vi efteråt. Både det dramaturgiska men också vad de tyckt om kapitlet, vad de ville ha mer av och önskningar om olika saker som de ville skulle hända.

Jag sammanställde boken och i går skickades den på tryck. Skolan har gjort en större beställning av den så det är viktigt att den kommer innan skolavslutningen. Boken heter Drakmysteriet i Ekalmia och den handlar om barn som går på skolan jag jobbade på. Barnen är fiktiva men många av lärarna nämns i diskussioner hos barnen. Barnen hamnar i en fantasivärld där de ska lösa problem som har med fantasivarelser att göra och världen de hamnar i bygger på området de själva bor i och därför är namnet snarlikt. Hela boken avslutas med att jag förklarar genren Fantasy i samma anda som jag haft i när jag jobbat i biblioteket.

Jag har tänkt göra en serie av det så att det inte bara blir en bok, de kan bli flera. Gruppnamnet heter Fantastiska klassresor där jag kan använda mig av olika skolor och klasser som råkar ut för saker. Nu har jag skrivit om fantasy, men det finns massor kvar, skräck, sci-fi, dystopi, steampunk, you name it, I make it!

Med de små har jag också jobbat en del skrivpedagogiskt. De har inte skrivit lika mycket som de äldre har, men de har fått jobba med texter. Vi har jobbat med att avsluta historier på olika sätt varje gång, men vid ett tillfälle har vi jobbat med att prata om vad som händer i texten, en annan gång har vi jobbat med karaktärsbeskrivning och nu kommer jag att jobba med miljöbeskrivning. De får jobba mer muntligt, med färgpennor och lekar. Varje gång jag velat jobba med en speciell inriktning har jag letat men inte hittat det material jag vill ha så jag har skapat det själv, varje gång. Nu funderar jag över om jag ska trycka en skrivpedagogisk bok för de yngre, handledning för lärare. Jag tror att många av de saker jag jobbat med kan användas ända ner i förskoleålder om man lägger det på rätt sätt i arbetet.

Det är med mycket rolig erfarenhet och med många planer som jag lämnar Fyren till sommaren och blickar framåt. Jag planerar att hålla fast vid  min skrivpedagogiska profession och fortsätta jobba med att inspirera barn och ungdomar i skrivandet även framöver.

Julklappsrim

Jag är uppfödd med att man har julklappsrim på sina paket. Den tjugotredje dekorerade vi granen, tog fram allt pynt och på kvällen satte vi oss och hade rimstuga medan vi väntade på att skinkan skulle bli klar. Vid midnatt ungefär åt man en god skinkmacka innan det var dags att gå och lägga sig och invänta tomten.

Höjdpunkten vid julklappsutdelningen var just att få höra vitsiga och kreativa rim och få möjligheten att gissa på dem. Min pappa var alltid mycket vitsig och fick till roliga slutklämmar som vi alla kunde skratta gott åt.

I år körde vi hårt med julklappsrim på julafton och jag var riktigt nöjd med flera av dem.  Ett av rimmen som var för två julklappar, en åt varje barn, tycker jag blev väldigt vitsig. Dottern hade önskat sig en sådan där docka men kan ändra ställning på för att måla av och sonen hade önskat sig en dockningsstation till ett av sina spel. Därför fick de rimmet:

Barbie, Cindy och Bratz i all ära, 
men ni vill inte leka med dom dära.
Nu är det annat som er locka.
Här får ni varsin docka!

De kom inte på det men hade roligt åt rimmet när de väl öppnat och sett kopplingen.

Maken fick ett monopolspel med Rick and Morty-tema. Jag skrev då en vers till det där jag fokuserade på deras portalpistol och alla olika dimensioner som de rör sig i:

Köp en dimension eller fem
och kamma segern hem
Med en portalpistol kan man komma långt
när vårt universum blivit för trångt

Maken kom inte på vad det var eftersom han snöade in på portalpistolen och trodde det hade med spelet portal att göra. Det var först när han öppnade som ha kom på att de har ju en portalpistol i båda och inte bara i portal. Spelet var i alla fall väldigt roligt att spela.

Det roligaste rimmet var nog ändå det som blev helt fel. Jag hade nämligen önskat mig, till den grad att det i stort sett liknat mer tjat, de sista säsongerna av Supernatural. Jag hade 1-7 men har inte riktigt kunna följa serien sedan de tog bort den från Netflix. Därför var ju gissningen ganska enkel när jag fick rimmet:

Du gillar båda
i denna låda.
Titta, lyssna, ät ett kex
när du tittar på deras magiska trecks.

Döm om min förvåning när jag öppnade paketet och där låg en hårtork. Det mest obetalbara var, inte min min som man skulle kunnat tro, utan makens min. Han var nämligen än mer förvånad än vad jag var eftersom han trodde han satt versen på rätt paket. Han var tvärsäker på att jag önskat mig en hårtork vilket jag inte har något minne av alls vilket gjorde det hela ännu mer lustigt. Jag ifrågasatte om det var någon annan här i vårt avlånga land som just nu satt med Supernaturalboxen och kliade sig i huvudet lika mycket som jag. Det försäkrade han mig dock att så inte var fallet och så började han leta efter vart han kunnat gömt paketet. Så jag fick min box i alla fall och när han kom med paketet så deklarerade han rimmet ytterligare en gång.

Om ni funderar över slutet på dikten som verkar mycket nödrimmat och ologiskt så är det för att det bygger på en julklappsvers som Lars Vetas trio har med på sin skriva:

God jul Steve
Du älskar ju teve
denna saken är konvex
titta lyssna ät ett kex
och börja tacka, ner på knä
detta är en möbel i ädelträ.

Den versen inleddes vid flertal tillfällen när någon tog för lång tid på sig med sin egen vers eller om man skulle börja läsa sin vers men gjorde en avstickare med denna några rader innan man började med sin egen.

Vad har ni för erfarenhet av julklappsrim?
Är det bu eller bä och i så fall varför?
Har du kanske rent ut sagt ett riktigt favoritrim du bär med dig från en present?

Att lära känna sina karaktärer

Jag har hållit på att skriva på två olika böcker nu ett tag och det har gått trögt. Jag har aldrig känt att historien kommit till mig eller att karaktärerna själva berätta för mig vad som ska hända. Det har varit ett tungt lass varje gång jag satt mig där jag fått vara aktiv hela vägen. Inte alls som när jag skrev Alvhilda där historien skrev sig själv och karaktärerna var aktiva i att berätta för mig vad som skulle hända och inte tvärt om.

Jag tror jag har kommit på varför och hur jag ska ändra på det.

Jag känner helt enkelt inte karaktärerna tillräckligt för att de ska ha fått sitt egna liv än. I varje scen måste jag fundera över vem som säger vad och varför och långsamt har det börjat utkristallisera sig vem det är som är den vitsiga, vem som är besserwisser, vem som inte törs med mera.

Jag höll på att skriva Alvhildatrilogin i fem år. Jag känner karaktärerna i de böckerna så väl att jag skulle kunna säga hur varje karaktär där skulle reagera i vilken situation som helst.  Självklart hade de egna röster och starka viljor i fråga om hur handlingen skulle utspela sig.

Idag ska jag bara ägna mig åt att lära känna karaktärerna i Almekia. Vad är det som driver Klara till att vara en översittare och vad är det som gör att Agnes behöver få bekräftelse så gärna. Vem i gänget Filip, Martin och Sune är det som är den självsäkre, den vitsiga och vem är den som kan allt och varför är det så?

Det finns många olika sätt som jag kan göra det på. Ett sätt är att intervjua mina karaktärer och be dem berätta om sig själva och skriva ner det. En annan är att skriva korta noveller om varje karaktär. Jag tror jag ska göra en blandning, jag kommer börja med att intervjua dem och sedan skriva en kortare händelse där jag sätter dem i en annan situation för att se hur de är. Vi ska helt enkelt umgås helt förutsättningslöst idag.

Hur brukar du göra när du ska lära känna dina karaktärer? Har du några bra tips så kan du gärna skriva dem här under så fler kan ta del av dem.