13 skäl varför

Jag kollade precis färdigt på en ny Netflixserie som heter 13 skäl varför, eller originalet: 13 reasons why. Serien handlar om en tjej som tagit livet av sig, eller rättare sagt handlar den om de som lämnats kvar. Framförallt handlar den om en specifik person som lämnas kvar, han, Clay, som var hemligt förälskad och blyg. Hon har lämnat ett gäng band, tretton sidor av historien som ledde fram till hennes självmord. Den är ganska segt berättad och det är orealistiskt att en person kan ta så lång tid på sig att lyssna på sex och ett halvt kassettband. Men det krävs för att historien skall kunna berättas som den gör och det kommenteras en hel del i serien också när folk ifrågasätter att han inte är klar än. Hennes berättelser visualiseras medan hon pratar och det varvas med Clays agerande, skolans rättegång och hennes föräldrars reaktion på hans nya beteenden. Det är mycket tonårsångest, ungdomars själviska beteenden och kortsiktiga syn på livet. Jag personligen tar Clays parti, även om jag kan tycka att även han är lite väl utåtagerande, men eftersom jag tagit hans perspektiv kan jag många gånger tycka att Hannah (flickan som tagit sitt liv) är ganska osympatisk. I alla fall i sitt beteende mot honom, lite fjäska uppåt och tyka nedåt. Mycket älska mig mest när jag förtjänar det minst för då behöver jag det mest– anda som är helt omöjligt för en kärlekskrank tonåring att förstå.

Det visuella var snyggt gjort där man tydligt kunde se skillnaden på tillbakablickar och nutid genom färgen på filmen. Den var alltid lite ljusare och färggrannare i tillbakablickarna medan det var gråare och tyngre i nutid. Skådespelarna gjorde jättebra insatser. Många gånger kan jag uppleva att det kan vara svajigt när det är många unga skådespelare, framförallt om det är många okända, men jag tyckte det var ett mycket bra.

Det finns mycket jag tyckte om men den är som sagt segt berättad och det finns en del saker jag kunde irritera mig på men jag är ändå glad att jag såg färdigt för att få slutet för det gjorde att jag kunde förlika mig med en del saker jag stört mig på tidigare trots att jag inte var helt nöjd med slutet.

En av de största anledningarna till att jag ville se och inte gav upp var för det skrivprojekt jag håller på med just nu. Den handlar om ungefär samma sak, mobbings uppkomst, kortsiktiga sätt att se på saker, självcentrerade världsbilder och olika perspektiv. Jag kan se många paralleller mellan den här serien, som bygger på en bok av samma namn, med mitt skrivprojekt. Jag tror att det kan finnas mycket jag kan ta med mig till det jag själv jobbar med. Skillnaden är att jag inte vill försöka hitta en syndabock, även om det kan verka så i början.

Rekommenderar jag serien?

Ja, det gör jag av alla anledningar jag skrivit om innan, budskapet, det visuella, skådespelarna men var inte inställd på högt tempo.

Black mirror

För inte så länga sedan var jag sjuk. Det var inget farligt, bara en sådan där förkylning som drar ner en i fåtöljen och inte tillåter en att göra så värst ånga knop. Då hittade jag en ny serie på Netflix som jag plöjde igenom, nöjd från början till slut – Black mirror.

När jag beskrivit serien för andra har jag använt samma ord som The New Yorker

black-mirror-2

”A television anthology series that shows the dark side of life and technology.” –IMBd
”This is NOT anti-utopian, it is an actual mirror of a utopian idea gone terribly wrong.” – Janet Taylor
”It’s a dark look at what could be, and a very deep look at the worst of human nature.” – Erin Costello
”Every episode is unique yet criticizes the same absurd society we’re living in.” – Svenvanlathem

Det är fristående avsnitt, som små noveller, som alla hanterar något socialt problem och ger samhället en känga på ett eller annat sätt. De flesta utspelar sig så pass nära vår egen tid att det inte känns orimligt. Det är inte en Star trekvärld utan det utspelar sig i allt från fem år till hundra år in i framtiden.  Ett snyggt grepp är att så fort det kommit upp i en tjugo år framåt kan man bara se elbilar som används. Ett avsnitt presenterar ytterligheten i de sociala medierna där likes blir lika med kredit. Ett porträtt av världens ytlighet. En annan tar upp problemet med att avhumanisera motståndarna för att få människor att göra obeskrivliga saker. I vissa avsnitt tar de upp frågorna om vad som händer efter döden fast på ett mer digitalt plan och vår hantering av döden, både på ett själsligt och fysiskt plan. Frågan om var gränsen går mellan människa och maskin tas upp.  Man får uppleva problemet med människor i grupp som vill dela ut straff, se andra människors lidande och skuld som nöje. Näthatets baksida, om det nu finns något annat än det. Det enkla med anonymiteten bakom våra skärmar när vi spolar ner andra människor i helvetesgapet.  Man får även möjlighet att se både det fantastiska med digitala hjälpmedel för att minnas men även baksidan med att bära med sig händelser för resten av livet.

Jag vet att det finns många där ute, både i min bekantskapskrets och utanför, som kommer avfärda serien eftersom den inte är realistisk, för att den är en science fiction och därför är allt för långt i från det liv vi lever. Jag vill inte hålla med riktigt. Den här serien är väldigt nära verkligheten på många plan och kan ge en tankeställare till de flesta där ute. Jag rekommenderar den till alla att se. Vissa avsnitt kan vara väldigt smärtsamma och otäcka, inte minst eftersom man faktiskt kan se vårt samhälle utvecklas åt det hållet, eller för att vi redan upplever vissa saker redan idag.

Alla bilder och citat i inlägget är länkade från IMDb där du även har möjlighet att se på en trailerfilm för serien.