Sanningar

Bild lånad från 3D universum Space Bakgrund

När jag var liten var jag på ett planetarium med klassen. Jag var drömmaren, den där som funderade över världen, mysterier och vad som kunde finnas utöver det vi såg med blotta ögat. Efter att guiden för planetariet visat hela vår galax, pratat om hur många stjärnor det fanns och att alla stjärnor hade egna solsystem med planeter runt sig kunde jag inte låta bli att fråga om hon trodde det fanns liv på andra planeter, om det fanns utomjordingar. Jag minns att hon fördummade mig där och då, skrattade lite så där nedsättande och sa med en sådan där överpedagogisk röst att det bara var fantasier och att det inte fanns annat liv i universum än här. Om jag varit stor nog att jag kunnat argumentera hade jag nog frågat henne om inte det uttalandet var lite väl arrogant, med tanke på den massiva mängd av alternativa världar hon precis visat upp för oss. Men, istället tystnade jag och skämdes.

Den känslan och den situationen tror jag vi är många som känner igen oss i, från vår barndom. Hur vi tänkt stort och blivit nedskjutna från drömmarna av någon vuxen som förminskat våra ambitioner och strävan efter att förstå och nå längre.

Idag satt jag och barnen och tittade på en dokumentär som handlar om rymden och vad de har hittat där. De letar framförallt efter liv. När de pratar om liv pratar de alltid om liv som har samma byggstenar och förutsättningar som vi har hos oss och glömmer hur lite vi egentligen vet. Det som ändå fascinerar är att de hittat möjlighet till liv, utifrån de förutsättningar som finns på jorden, i vårt eget solsystem. Tänk då tillbaka trettio år, då jag satt och frågade min nyfikna fråga med öppet sinne och blev nedskjuten när möjligheten ligger så nära som i vårt eget solsystem. Det är sådant jag bär med mig när barn ställer liknande frågor till mig i dag eller när man hamnar i diskussioner om saker jag inte vet något om, men tycker känns banalt. Jag kan inte svara rakt på en sådan fråga.

I veckan hade jag ett samtal med några barn på lågstadiet. Det handlade om spöken. Jag minns inte ens hur vi kom in på det men de hade hört en spökhistoria och den hade uppenbarligen följt dem och de var lite oroade. De ville ha svar. Jag gick inte ens in på historien eller frågade vad den handlade om, för det var inte det som var det viktiga. Jag sa det lilla jag visste men jag försäkrade dem inte om något eftersom jag inte vet tillräckligt. Jag sitter inte på bevis om något angående spöken. Jag tog upp att jag hört vetenskapsmän säga att den gigantiska partikelacceleratorn som skall upptäcka saker vi inte kan se för blotta ögat, inte stött på något som kan likna spöken. Att de flesta gånger man tycker sig se spöken så är det mörker och skuggor som lurar en i ögonvrån, att man glömt detaljer och därför får för sig att saker flyttats. Jag förklarade att Svarta madam är en lek där man står framför en spegel, skvätter vatten på en spegel i mörkret vilket förvränger bilden och när man är på spänn, rädd och förväntar sig att se ett monster, kommer ens egen spegelbild att uppfattas på det sättet.  Jag försäkrade dem aldrig om att spöken inte finns, för det kan jag inte garantera, jag ställde dock frågan om varför de trodde att spöken alls skulle vara intresserad av att skada dem.

Många vuxna skulle troligen agera på samma sätt som kvinnan vid planetariet som lite nedsättande skrattade och sa att det inte finns liv på andra planeter, att det inte finns några spöken. Det vi alla måste vara väldigt ödmjuka över är att vi vet väldigt lite och att avfärda andras rädslor eller tro, gör inte att den kommer minska. Den kommer troligen att bli större, de kommer dock aldrig att vända sig till dig för vägledning igen, de kommer lida i tystnad.

När det gäller forskning kommer sanningar vi vet i dag vara förkastade i morgon, jorden har gått från att vara platt till att vara rund, vi roterar runt solen och inte tvärt om. Jag är nyfiken och förväntansfull inför morgondagens vetenskapliga fynd för jag tycker vi närmar oss det som i dag kallas för science fiction mer och mer.

Don’t panic

Idag uppnår jag den upplysta åldern, den då jag bär på svaret på den ultimata frågan om livet, universum och allting. Det gäller bara att klura ut frågan så kan jag bli stenrik. Jag har året på mig.

Självklart kommer jag fira min dag på det enda sätt som sig bör, genom att ha en Meningen med livet-fest. På grund av min sjukdom har jag varit tvungen att förlägga det först nästa helg och inte i lördags. Planerna smids och hittills är ett quiz påbörjat, tårtan är planerad och snacks har kikats på.  Jag är även bra sugen på att skriva lite Vogonsk poesi, det kan ju bli precis ur bra som helst.

Är du också ett fan av Liftarens guide till galaxen? Vilka fraser tycker du bäst om från böckerna? Här är några av mina:

The ships hung in the sky in much the same way that bricks don’t.
In the beginning the Universe was created. This has made a lot of people very angry and been widely regarded as a bad move.
”I refuse to prove that I exist,'” says God, ”for proof denies faith, and without faith I am nothing.”
”But,” says Man, ”The Babel fish is a dead giveaway, isn’t it? It could not have evolved by chance. It proves you exist, and so therefore, by your own arguments, you don’t. QED.”
”Oh dear,” says God, ”I hadn’t thought of that,” and promptly vanishes in a puff of logic.
Anyone who is capable of getting themselves made President should on no account be allowed to do the job.
something almost, but not quite entirely unlike tea

Starta eget – dansen

Jag har inte startat någon firma … än. Jag har tänkt göra det flera gånger men väntat eftersom jag hela tiden stött på hinder. När man är en minimiupplagsförfattare är det svårt att se det positiva i att starta firman eftersom den medför så mycket mer knasigheter. Som minimiupplagsförfattare tjänar jag inte pengar som överhuvudtaget gör till eller från i matkassan. Det kostar till och med mer än det smakar. Det kostar i tid, i resor, i evenemang. Inkomsterna är dock skrala, någon hundralapp här, några tior där, det kan sluta på någon tusenlapp om året. Det innebär att jag är beroende av att ha ett jobb vid sidan av, en riktig inkomst. Om jag skulle bli av med det jobbet under tiden som jag driver mitt bolag så måste jag avveckla detta för att kunna få hjälp av a-kassan. Om jag har ett bolag så anses jag nämligen inte som arbetslös, även om jag knappt får in några pengar och jag kan visa på att jag haft företaget vid sidan om mitt jobb. Visst finns det undantag, för jag har ju hört om att man kan få a-kassa om man kan bevisa att man drivit den vid sidan av ett arbete, men det finns alltid olika krav som gör att man faller igenom det vattenprovet. Och prövningen kommer ta så pass lång tid att man ändå står utan pengar för länge för att överleva.

Eftersom jag studerat och haft tillfälliga jobb har jag valt att inte starta någon firma, eftersom jag varit beroende av att kunna få hjälp av a-kassan om jag står utan inkomst. Jag har kunnat redovisa på skatteverkets hobbyenkät, även om det krävt en del tålamod och samtal med skatteverkets rådgivare som har mindre koll än vad jag haft i ärendena.

Nu står jag dock vid ett vägskäl, jag måste helt enkelt starta firma om jag ska kunna följa den dröm och uppnå de mål jag satt upp för mig själv – att aktivt jobba med skrivpedagogiken. Då måste jag ha f-skattsedel, kunna fakturera och vara företagare för att liksom kunna bli inhyrd. Det är då jag börjar stångas med skatteverket och det är jag inte ensam om. Först och främst kan jag inte ta med mig mitt underskott från hobbyverksamheten till firman, och det känns lite trist. Jag kan inte allt om det här med skatter, moms och många av de saker jag ska fylla i känns väldigt osäkert och jag måste använda livlinan ”ring en vän” tusen gånger för att ta mig igenom. Jag vill skriva och hålla föreläsningar men måste jag gå en kurs i företagsekonomi och skaffa skattedeklarationsexamen för att alls kunna följa mina drömmar?

Åter igen måste jag lägga firmstartandet på is och läsa på, plugga, skaffa information, för att kunna klara av skatteverkets tusenfrågorkampanj som verkar vara till för att skrämma bort sådana som mig från drömmarna.

Fortsättnings följer.