Andra sidan

När jag är ute och promenerar brukar jag tycka om att fota bilder som får igång fantasin. Jag hittar gärna motiv där man kan måla upp vad som händer på andra sidan. Här till exempel. Vad finns på andra sidan den här sagofyllda bron? Är det lycka, olycka, skräck, kärlek? Vad tror du finns på andra sidan? Beskriv gärna i en kort text vad som finns, vad som händer när man kommer över? Du kan använda poesi eller prosa. Lämna gärna din text som en kommentar, jag är väldigt nyfiken på vad just du vill ska finnas på andra sidan.

Julklappsrim

Jag är uppfödd med att man har julklappsrim på sina paket. Den tjugotredje dekorerade vi granen, tog fram allt pynt och på kvällen satte vi oss och hade rimstuga medan vi väntade på att skinkan skulle bli klar. Vid midnatt ungefär åt man en god skinkmacka innan det var dags att gå och lägga sig och invänta tomten.

Höjdpunkten vid julklappsutdelningen var just att få höra vitsiga och kreativa rim och få möjligheten att gissa på dem. Min pappa var alltid mycket vitsig och fick till roliga slutklämmar som vi alla kunde skratta gott åt.

I år körde vi hårt med julklappsrim på julafton och jag var riktigt nöjd med flera av dem.  Ett av rimmen som var för två julklappar, en åt varje barn, tycker jag blev väldigt vitsig. Dottern hade önskat sig en sådan där docka men kan ändra ställning på för att måla av och sonen hade önskat sig en dockningsstation till ett av sina spel. Därför fick de rimmet:

Barbie, Cindy och Bratz i all ära, 
men ni vill inte leka med dom dära.
Nu är det annat som er locka.
Här får ni varsin docka!

De kom inte på det men hade roligt åt rimmet när de väl öppnat och sett kopplingen.

Maken fick ett monopolspel med Rick and Morty-tema. Jag skrev då en vers till det där jag fokuserade på deras portalpistol och alla olika dimensioner som de rör sig i:

Köp en dimension eller fem
och kamma segern hem
Med en portalpistol kan man komma långt
när vårt universum blivit för trångt

Maken kom inte på vad det var eftersom han snöade in på portalpistolen och trodde det hade med spelet portal att göra. Det var först när han öppnade som ha kom på att de har ju en portalpistol i båda och inte bara i portal. Spelet var i alla fall väldigt roligt att spela.

Det roligaste rimmet var nog ändå det som blev helt fel. Jag hade nämligen önskat mig, till den grad att det i stort sett liknat mer tjat, de sista säsongerna av Supernatural. Jag hade 1-7 men har inte riktigt kunna följa serien sedan de tog bort den från Netflix. Därför var ju gissningen ganska enkel när jag fick rimmet:

Du gillar båda
i denna låda.
Titta, lyssna, ät ett kex
när du tittar på deras magiska trecks.

Döm om min förvåning när jag öppnade paketet och där låg en hårtork. Det mest obetalbara var, inte min min som man skulle kunnat tro, utan makens min. Han var nämligen än mer förvånad än vad jag var eftersom han trodde han satt versen på rätt paket. Han var tvärsäker på att jag önskat mig en hårtork vilket jag inte har något minne av alls vilket gjorde det hela ännu mer lustigt. Jag ifrågasatte om det var någon annan här i vårt avlånga land som just nu satt med Supernaturalboxen och kliade sig i huvudet lika mycket som jag. Det försäkrade han mig dock att så inte var fallet och så började han leta efter vart han kunnat gömt paketet. Så jag fick min box i alla fall och när han kom med paketet så deklarerade han rimmet ytterligare en gång.

Om ni funderar över slutet på dikten som verkar mycket nödrimmat och ologiskt så är det för att det bygger på en julklappsvers som Lars Vetas trio har med på sin skriva:

God jul Steve
Du älskar ju teve
denna saken är konvex
titta lyssna ät ett kex
och börja tacka, ner på knä
detta är en möbel i ädelträ.

Den versen inleddes vid flertal tillfällen när någon tog för lång tid på sig med sin egen vers eller om man skulle börja läsa sin vers men gjorde en avstickare med denna några rader innan man började med sin egen.

Vad har ni för erfarenhet av julklappsrim?
Är det bu eller bä och i så fall varför?
Har du kanske rent ut sagt ett riktigt favoritrim du bär med dig från en present?

Högläsning av skräck

I dag och i går hade jag högläsning på jobbet. Jag hade på mig en grå kappa som kollegorna kallade för sagokappan och hämtade barnen från de olika avdelningarna. Temat var så klart spökhistorier. Jag har upptäckt Dan Höjer som barnbibliotekare eftersom barnen är helt sålda på just skräckhistorier, och han levererar. Vi snackar inte de där historierna som luras när det bara är ett lakan som rör sig i vinden eller när skuggan med de långa klorna bara är ett träd. De historierna där förtroende mellan författaren och läsaren liksom bryts. För när ett barn vill ha en spökhistoria vill de inte ha en moralkaka om att allt de tror är spöken bara är fantasier, de vill ha ett spöke och de vill att spöket ska vara riktigt läskigt. Där håller Dan Höjer hela vägen och jag läste flera av hans historier dessa två dagar.  Han har en bra balans mellan att göra det läskigt men ändå hålla sig inom gränserna för vad de små barnen faktiskt kan ta innan det blir för otäckt.

Vanligtvis brukar det vara svårt att få barnen att lyssna. De sitter bara och skruvar på sig eller tisslar med någon av sina kompisar.

Inte nu.

De satt helt koncentrerade på historierna som jag läste med nästan viskande stämma i det dunkla rummet. Jag stressade inte utan läste ganska långsamt och tog ofta konstpauser då jag lyfte blicken och mötte deras storögda nunor. Det gjorde att jag höll kvar dem i spänningen och känslan av mystik. Efteråt fick jag vid ett tillfälle applåder, ett annat ville de prata om de stygga vuxna som inte var snälla och att spöket som skulle skrämmas gjorde helt rätt. Alltid var det någon som med stora ögon sa ”Oj, det där var verkligen läskigt, va bra det var!” för de fick precis det de förväntade sig, spöken och läskigheter.

Jag själv stormtrivdes och kollade av hur de reagerade på läsningen på tisdagen för att höja lite på onsdagen. Jag gick till och med så långt att jag svetsade ihop två spökhistorier för de äldre där den ena började jättebra och hade ett otroligt spännande tema men slutade lite för försiktigt, medan en annan historia var lite för försiktig i början men hade ett fantastiskt spännande slut. De historierna var så bra tillsammans att barnen var överlyckliga. Till och med tuffingen, som efteråt sa att den inte var så läskig, hade suttit med stora ögon, utan att ge ifrån sig ett pip, på hela tiden.

Som tur är kommer det vara högläsning redan om två veckor igen så jag slipper gå för länge utan denna fantastiska upplevelse. Nu måste jag bara hitta de där spännande historierna utanför temat spöken och skräck.