Konferens för litterärt skrivande 2017

Fredag och lördag var det Skrivkonferens i Lund som jag närvarade på. Jag anmälde mig så fort jag fick inbjudan eftersom jag såg det som ett ypperligt tillfälle att träffa mina gamla klasskompisar, bli inspirerad av andra skrivpedagoger, knyta kontakter, diskutera och lyssna på på andra erfarna inom området – och jag hade helt rätt.

Lilla hotellet som jag bodde på. Litet och pittoreskt som jag kan rekommendera till andra som ska till Lund

Innan jag åkte var jag väldigt nervös och kände mig liten inom området. Det första vi skulle göra var att presentera vår kurs, vårt arbeta och det gjorde mig jättenervös, för jag har inte riktigt kommit igång så mycket som jag önskat.  Därför hade jag en sådan resfeber att jag hade svårt att sova innan jag åkte. Några av mina kollegor tyckte jag framförallt skulle ta upp det arbete jag gjort med en av klasserna där jag haft inspirerande övningar och hur jag fått dem att skriva för glatta livet.

När jag stod inför presentationen av mitt arbete var jag först ut efter några av de mest erfarna som stod för konferensen, det gjorde inte att jag kände mig speciellt stursk. Men, jag berättade om mig och det som mina kollegor peppat mig om inför resan och det var intressantare än vad jag hade förutspått. De flesta jag pratade med och alla i den grupp jag satt i arbetade bara med vuxna och de tyckte det var roligt att jag berättade hur jag jobbade med barn. Jag berättade att jag brukade jobba mer praktiskt och i grupp för att få igång berättarlusten genom att samköra skrivpedagogiken med drama. De frågade hur jag brukade jobba med barnen i fråga om textsamtal och jag sa att jag inte kommit så långt än men fick massa jättebra litteraturtips för mitt framtida arbete. Jag är väldigt pepp inför min planering för hösten när det gäller just läsning och textsamtal.

Vi pratade om kvalité inom skrivandet och var det ligger. Jag var inte speciellt delaktig i den diskussionen utan lyssnade mer men hade många tankar som jag kände att jag inte orkade dra hela vägen in i en diskussion vilket jag nu i efterhand kanske ångrar lite. Just kvalité är en svår fråga. Jag försöker se på kvalitén när jag ska välja ut böcker att högläsa eller för barnen när de skall läsa, något jag inte haft tid för riktigt än, men som jag ser som jätteviktigt. Men kvalité i deltagares texter är inget jag har fördjupat mig i eftersom jag ser processen som det viktigaste och jag vill inte riskera skrivlusten genom att prata kvalité på deras texter. Jag skulle kunnat ta upp frågorna om genus i böckerna och hur viktigt det är för att ha en bra kvalité för mig eller att inte kvalitétsstämpla en hel genre med bra eller dålig för det finns bra och dåligt inom alla och om man inte är intresserad av genren kommer man inte förstå kvalitén heller. Men den satt jag mig mest igenom, just för att den är för individuell för att jag ska orka elda upp mig.

Här är en diktsamling som Emil Boss skrivit på en systembolagskvittoremsa som vi fick kika på under diskussionerna.

Jag var även med i samtal om nya genrer vilket däremot var en fantastiskt spännande diskussion. Jag fick presentera det mesta om alla undergenre till fantasy och en till var med och fyllde i. Vi pratade om ungdomens sätt att läsa och skriva och hur de är mer för det direkta och möjligheten till att påverka. Där under hamnade fanfic som är folk som vill påverka genom att skriva egna historier av sina egna favoriter. Vi pratade om bloggnoveller, sms-noveller, twitternoveller, instagramnoveller och mikronoveller. Det ska finnas en twitterpoesi där man tagit alla inlägg som börjar med I am som fyller på efter varandra.

Framförallt var det största att få träffa alla andra och få inspiration och det är med nya krafter som jag går vidare med siktet inställt på framtiden. Det är sådana här träffar som behövs för att tanka lite och jag ser fram emot de planer jag och de gamla klasskompisarna pratat om för det kan nog bli riktigt bra.

Så tack för en fantastisk helg, jag hoppas det blir fler.

Tagga ner

Jag håller på att färdigställa en roman jag skrev råmanuset till för två år sedan och fick idén till för drygt femton år sedan. Det är en ung huvudrollen är både en fyrtioåring och en femtonåring på samma gång. Det är alltså en fyrtioåring som berättar i egenskap av en femtonåring. Det mesta utspelar sig alltså i tonårsmiljö men berättarrösten är mogen. Vem riktar sig då historien till, jag har tänkt en vuxen men eftersom det är en tonårsmiljö kommer den nog att tolkas som en ungdomsbok.

Det är svåra ämnen som mobbing, utanförskap, utsatthet, sexism, homofobi och skilsmässa och jag har inte riktigt kommit överens med mig själv om hur jag ska förhålla mig till dessa. Jag har skrivit och idéer har dykt upp men jag har fastnat, totalt. Jag har läst och inte varit nöjd, jag har försökt skriva men inte känt att det blivit bra. Därför lät jag en vän som läst mycket av det jag skrivit innan, få läsa de första femtio sidorna bara för att ge hennes bild av det jag skrivit. Mycket riktigt tog hon upp just det jag redan sett som svårigheter, hon vet inte vem boken riktar sig till och den känns allt för tillrättalagd.

Eftersom det är svåra ämnen har jag blivit väldigt noga med att inte skuldbelägga offer. Samtidigt kan jag inte tänka att den är applicerbar på alla situationer där mobbing och utsatthet förekommer, det här är ett, och det är inte vackert.  Jag kan inte utgå från att göra alla nöjda, läsare måste få kunna hata mina böcker för att någon annan ska kunna älska dem.

Jag måste helt enkelt lära mig att tagga ner, låta texten följa sin egen vilja och se vart jag hamnar, utan att ursäkta och förklara allt så in i vassen. Livet har inte någon voice over, vi är alla lämnade att göra våra egna tolkningar.

Dialoger

Jag sitter och går igenom mitt aktuella manus som måste bearbetas. Å ena sidan har jag tappat fokus och känner mig kass, du vet som man brukar göra periodvis. Å andra sidan kan jag fasta i dialogerna och ryckas med i deras sinnesstämningar.

Jag är väldigt självkritisk just nu och hittar de flesta felen jag möjligen kan ha och får leta en hel del efter guldkornen. Därför var det en utmaning när jag anmälde mig till Swecon/Kontur och jag skulle fylla i vad jag hade för specialområden, vad jag var bra på och kunde prata om. Jag mindes då att andra höjt mina dialoger och att jag hade dem som något jag kunde hävda. En kollega som läst och som dessutom är svensklärare höll med så jag vågade skriva det.
Att jag fastnar i just dialogerna när jag läser mitt manus kanske har ett samband.

Kanske har jag den egenskapen för att jag själv aldrig kan hålla klaffen.