Bokmässan 2018

Nu är fem hektiska dagar till ända och jag är mör ända in i själen. Dagarna har varit fyllda med fantastiska möten, hjärtliga skratt, härligt bokprat, inspirerande samtal och intressanta scenframträdanden.

Framsidan:
Förlaget jag har Alvhilda utgiven på, Andra världar, erbjöd mig att få ha min nya bok Drakmysteriet i deras monter. Därför hade jag hela fyra böcker som jag kunde prata med besökarna om. Andra världar är en del av Fantastikgränden, en bokmässa mitt i bokmässan. Det är skillnad i Fantastikgränden från resten av mässan, det går inte att komma ifrån. Förutom att vi har en vacker kullerstensmatta hos oss så är det något annat som också skapar värmen. Det känns som om tiden liksom inte går riktigt lika hetsigt framåt där, det känns som om det inte är lika kalt och kallt utan ombonat och varmt. Många kommer utklädda och många saker som händer i fantastikgränden händer bara där. Vi har Marcus som kommer i olika fantasifulla kläder varje dag, ena dagen riddare med ett gigantiskt hemmagjort svärd med en spetsad Zeke. En annan dag kommer han direkt ur en steampunksaga. Vi har Anna, min förläggare, som kom med stora kjolar i sagomedeltidstappning och hon är inte ensam om att ha sagolika klänningar. Det är många av utställarna som har vackra sagokläder på sig. För att inte förglömma våra underbara besökare som många är cosplayare som lägger ner sin själ i kläderna. Förlaget jag bor i ligger alltid placerat i centrum av gränden med en lyktstolpe som riktmärke, precis som i Narnia.

Jag hann se Mats Strandberg prata om skäck, Karin Waller och Nene Ormes om Fantastik som motståndslitteratur, Fantasy i verkligheten med  Cecilia Knutsson, Kerstin Hahn och Mats Söderlund, skräck för unga med Ingela Korsell och Magnus Nordin, samtal kring boken Feministisk fantasy av och med  Helene Ehriander, Maria Nilson, framtidsdystopin i verkligheten med Jennifer Lindström, Lars Wilderäng och jag hann ha fyra signeringar och satt själv i panelen normkreativ fantasy.

Det interna:
När man jobbar från morgon till kväll med att prata med människor, vistas i ett ständigt sorl och hela tiden vara alert, kan det hända att man blir ganska larvig tillsammans. Jag var där ända från bygget av montrarna på onsdagen, till halv fem på söndagen. Under tiden vi byggde montrar började skämten att hagla och de slutade inte förrän vi åkt därifrån. Olika citat från helgen: ”Oh, du skulle nog klä i det här osynlighetstyget” Smyger upp och ser lite mystisk ut ”Jag har en ostmacka i min handväska” ”Lägenheten låg på tredje långgatan, som då alltså ligger precis vid andra långgatan, som jag vet att du förstår det roliga med” nickar menande mot mig ”Om vi inte gillar boken så vet vi var du bor, då kommer vi över och fikar med dig – då blir det andra bullar och så myntades det flera nya engelska uttryck efter att vi direktöversatt svenska uttryck som blev bättre på engelska. Det var många många fler fantastiska citat som ni som var med gärna får fylla på med här under. Jag fångades i alla fall på film när vi lekte med ballongerna som Sofi och Ulrica haft med sig och fyllt med helium. Ballongerna var dock liiite för tunga för att sväva som planen varit men de blev perfekta volleybollar. Det jag lyckas med här nere är en riktig hole in one, mitt där den inte skulle landa. Det var fler som lyckades men de fångades inte på bild.

De som samtalar runt bordet är alltså inte alls med på leken utan blir tagen på sängen av att bli mål för spelet.

 

Baksidan:
Man är som sagt där från morgon till kväll i flera dagar, intrycken per dag är massiva och sorlet är dövande. Man äter inte regelbundet eller alls speciellt bra och fötterna kan göra rejält ont. Det är omöjligt att komma ifrån eftersom det är folk och saker överallt. Jag hade haft lite stressande saker innan så min personliga mätare var inte på topp när jag kom dit. Bygga monter gick superbra, första bokmässedagen gick bra men när tredje kom hade min hjärna börjat koka en aning. Redan på morgonen kände jag att jag höll på att bryta ihop men jag bet ihop och åkte. När jag gått runt och kört mitt race en stund började det bli riktigt tungt och jag fick panik. Jag ville bara därifrån. Jag började leta efter en toalett som jag kunde sätta mig på för att få bryta ihop ensam, men det var kö överallt. När man är på väg att bryta ihop så vill man inte ställa sig i en kö för att vänta på sin tur att gå in i ett bås, det är liksom inte något kroppen går med på. Istället började jag småspringa genom folkmassan för att hitta någonstans att gömma mig, men det fanns så klart ingen. Då öppnades en dörr och en ung kille kom ut från en arbetarhiss. Han såg mig och ledde in mig i hissen där jag kunde stå ifred en stund så jag skulle orka resten av dagen. Dagen efter var livet på topp igen. Det är bra att det finns bra anställda på ett ställe som Bokmässan, som den unga killen och en tjej som såg att min ischias höll på att ta död på mig under Mats Strandbergs skräckprat och genast hämtade en stol till mig. Tack för att ni finns.

Allt har en framsida och en baksida men trots att det var en tuff dag hade jag signering och satt i panel, och jag ser fortfarande fram emot alla nya härliga möten och mässor som ligger framför mig. Jag måste bara lära mig att prioritera och ta hand om mig emellan varven.

Årets bokskörd

Pride – fantastiska möten

I lördags var jag på Pride. Jag och min författarkollega Anna Helgesson hade en plats bland utställarna, där vi presenterade våra böcker och pratade med besökare. Vädret var inte riktigt på vår sida men som tur var bestämde jag mig för att investera i både partytält och utställningsbord, inför framtiden – så vi klarade oss utan att bli plaskblöta.

Förutom mina böcker hade jag en del skrivpedagogisk information. Jag hade bland annat några tärningar och en kort lek där man gör snabba sagor med hjälp av tärningarna. Jag hade de första kapitlen till min nästa roman och en uppmaning till barn i mellanstadiet att komma med förslag på vad som ska hända i den. Jag hade även två andra skrivlekar man kunde göra om det skulle komma riktigt skrivsugna personer, men det fanns inte riktigt utrymme för det, tyvärr.

Det blev många fantastiska möten med barn som ville hjälpa till med boken och som ville vara den klass som skulle vara den som fick vara i centrum i dystopin. Det var flera lärare som kom förbi som tyckte det var intressant och jag fick även kontakt med andra aktörer som var intresserade av att ta in mig i sin verksamhet. Jag fick pratat en hel del om hbtq-kopplingen i Alvhilda och kämpade så in i norden med att inte spoila läsningen när jag försökte förklara de olika relationerna och på vilket sätt den inte är norm-bunden när det kommer till de sexuella relationerna.

Vi hade platsen rakt framför scenen så när tåget kom in och showen började, hade vi bästa sittplatserna på hela Pride. Jag kom hem glad och nöjd.

Var du där? Hade du också en fantastisk upplevelse också?

Tänker även du på normer och hur relationer framställs när du skriver och läser?

Andra sidan

När jag är ute och promenerar brukar jag tycka om att fota bilder som får igång fantasin. Jag hittar gärna motiv där man kan måla upp vad som händer på andra sidan. Här till exempel. Vad finns på andra sidan den här sagofyllda bron? Är det lycka, olycka, skräck, kärlek? Vad tror du finns på andra sidan? Beskriv gärna i en kort text vad som finns, vad som händer när man kommer över? Du kan använda poesi eller prosa. Lämna gärna din text som en kommentar, jag är väldigt nyfiken på vad just du vill ska finnas på andra sidan.