Lucka 4

Slottet på bilden föreställer Neuschwanstein Slott i Tyskland

Jag fortsätter med julkalendern som skall pågå fram till Julafton. Jag kommer att varva övningar som bara inspirerar, låter er sätta pennan mot pappret, hjälper till att hitta en grundstory och sådana som kan hjälpa er framåt i den berättelse ni redan jobbar med.

Idag tänkte jag presentera en rolig historieberättarlek. Man kan göra den tillsammans flera stycken, med en som man gillar att bolla idéer med eller ensam om man sitter och spånar.

Man fortsätter på dessa fem meningar:
Det var en gång …
Varje dag …
Men en dag …
På grund av det …
Sedan den dagen …

Det man gör tillsammans blir för stunden något roligt men om man skriver ner de bästa idéerna kan dessa bli frö till något som kan utvecklas till en hel roman.

Prova och skriv ner de bästa korthistorierna ni fått fram, antingen som kommentar här eller i din egen blogg.

Bra skrivverktyg

Jag har införskaffat två intressanta kortlekar som är bra att använda när man skriver. Den första jag införskaffade är en som heter ”Skriv så hjärtat blöder” som en av mina klasskompisar under skrivpedagogsutbildningen rekommenderade. Jag gillade den och tyckte den var bra och använde mig av några av övningarna under den kurs jag höll i våras. Inte långt efter snubblade jag över en likadan kortlek som heter ”Berätta för mig” som jag nog fastnade lite mer för. Jag är själv mer för att skriva fiktivt och inte alls mycket för att skriva biografiskt, vilket gör mitt tycke ganska motsägelsefullt. Det som jag tror spelar in mest i att jag föll för den biografiska kortleken är nog det att allt man skriver, vare sig det är fantasy, science fiction eller skräck, har avstamp ur författaren själv i form av minnen, känslor och upplevelser. Även om det när det är färdigskrivet inte ens påminner om det som det sprungit ur.

I kortleken ”Berätta för mig” finns det övningar som t. ex. ”Skriv och berätta om en första gången i ditt liv. Försök förmedla den där känslan av frihet och stolthet som kan infinna sig när man känner att man behärskar något nytt”
”Om du fick välja en fiktiv karaktär från böckernas eller filmernas värld, vem skulle du vilja vara?
Skriv en kort scen där du faktiskt får vara den där karaktären. Vad skulle hända då?”
”Hur såg ditt rum ut där du bodde när du var liten?
Försök beskriva både dig själv och ditt rum genom att berätta vad du gjorde där när du var liten. Börja berättelsen så här: Jag stänger dörren om mig och går in rummet.”

Alla dessa övningar utgår från en själv men de hjälper en att jobba med olika områden som är bra även inför en fiktiv historia. Första är en känsla, en annan är en dröm och den tredje är gestaltning och miljöbeskrivning.

I kortleken ”Skriv så hjärtat blöder” finns övningar som t. ex. ”Gör två numrerade listor (2x 1-6). Till den här övningen behöver du också en tärning. Den första listan ska bestå av sex stycken par (t.ex. 1. Björn och Benny, 2. Pippi och Annika, 3. Mor och son …) och den andra listan av sex möjliga konfliktområden.
Kasta tärningen två gånger, siffrorna får avgöra vad du ska skriva om. Det kan till exempel bli Pippi och Annika som grälar om Pippis bilkörning.”
”Omvandla låttexter till en berättelse.”
”En man har bestämt sig för att gå ut ensam och äta middag på en fin restaurang.
Skriv scenen utifrån att mannen är rik, självsäker och världsvan.
Skriv utifrån  att mannen är blyg och osäker men har tagit mod till sig att gå ut.
Skriv nu utifrån att mannen tror sig vara rik och världsvan, men att det inte verkar stämma överens med verkligheten.”

Författare till båda kortlekarna är Lo Söllgård, Illustratör är Lovisa Witt och de är utgivna på Lo Söllgårds förlag. På deras hemsida har du även möjlighet att beställa ”Berätta för mig” och några andra kortlekar. Tyvärr verkar ”Skriv så hjärtat blöder” vara slut på förlaget.

Kritik

Det finns många röster som är emot att man använder en vän som testläsare eftersom vänner aldrig är ärliga nog. Min testläsare sa att han oroat sig över att han skulle såra mig, men när jag fick texterna tillbaka till mig med långa redogörelser över vad han tyckte jag behövde ändra och vad han tyckte var onödigt eller vad som behövde förtydligas var jag överlycklig. Inte nog med det, han var precis lagom spydig/ironisk, som jag är van vid från alla genomarbetningar med min man och med min redaktör från förlaget. Lite humor är aldrig fel. Jag garvade gott åt vissa små kommentarer, både för att de var sanna och jag såg felet direkt när det pekades ut och för att det levererades med glimten i ögat på ett komiskt sätt. Till exempel följande:

Jag fattar att Rebecka sitter tyst efter detta, för det här får man läsa flera gånger innan det går in

 

vart är de på väg? Det får inte bli ”På spåret” av det hela.
Står de vid kajen, tittar ut över vattnet, och ser en kontinent? Jag drar i nödbromsen och gissar på att de är på väg till ”London”.
Okej, så inte England, då. Marocko, kanske?
Syftar han på Europa här?

där jag tror han på något sätt ville påpeka att jag inte var riktigt tydlig och kanske skulle jobba lite på det. Och de där tillfällena han tyckte jag skulle ha lite mer koll på syftningen i texten: Blodiga uppsyner kan inte hymla

Han var också ganska hård och ville att jag skulle gå in rejält med sax, klippa bort, flytta saker och framförallt gå lös med yxa och tårgas – vilket jag verkligen har gjort. Både jag och karaktärer har gråtit floder de senaste dagarna.

och ett fall av att vägra ”kill your darlings”

Och när man skriver inom fantastik är det alltid guld om en kritisk karaktär på något sätt kan relatera till något annat nerdigt, som här, jag fattar precis vad han menar:

*Bam* ”Luke I am your father” det saknas något innan, kanske en längre verbal fajt under molnstaden, en avhuggen hand eller nåt annat?

Och så en av dödssynderna inom skrivandet, upprepningarna som jag själv helt missade, men som han hade ett öga för och påpekade med jämna mellanrum:

Lycklig gånger 8, trakt, trakt, trakt, trakt, trakt, pengar, pengar, pengar, pengar, örtdryck, örtdryck, örtdryck, örtdryck.

Men för att jag skulle kunna svälja alla, i vissa fall riktigt svåra sanningarna, lindade han in de i de där jätteviktiga små positiva tillropen.

Jag måste säga att den här historien blir mer och mer intressant och spännande ju längre den går.

Jag blir glad av de här dikterna, de är så fantasifulla och innehållsrika. Fortsätt så!

Bra, den där formen ser man inte så ofta rätt använd och rättstavad

Även om de ibland bara var ett kort ord:

Bra! Super! Jättebra parti! Bra, poetiskt, Bra! Sexigt.

Det här fick mig att fnissa högt. Bra!

Och slutligen, den där uttalade förståelsen som gör att man känner att allt arbete och den där tanken faktiskt har gått fram. Den är riktigt viktig.

Jag ska också säga att jag nu förstår *varför* du valt att göra tre böcker av detta. Det är verkligen tre fristående berättelser, sammanvävda, och inte en enda.

Måste säga att jag är imponerad över att du tagit dig an en berättelse med det här scopet, den är hisnade i sin episkhet. Och den är så bra, man vill läsa vidare, och se hur det går!

Med detta vill jag inte bara säga att jag kan ta kritik utan även att jag är inne på de sista rundorna på Ragnvalds del av Alvhildatrilogin som är, enligt kommentarer jag fått, riktigt riktigt bra, så fort jag ändrat allt det där som inte var bra förståss. För det är ju det som är det underbara med att få kritik i det här skedet, jag kan göra något åt det.

Något jag fått höra, inte bara från den senaste kritikern, är att sista delen egentligen kan stå själv, men ettan och tvåan ger den ett större djup.
Ni får ta del av den i vår, när jag är klar och se om ni tycker det stämmer.