Möten genom tiden

Photo by Jordan Benton from Pexels

Jag planerar att ha en skrivutmaning varje tisdag. Om du gör den får du gärna kommentera på inlägget, antingen att du skriver själva övningen där eller att du länkar till din egen blogg om du skriver den där. Det är alltid kul att läsa och om fler skriver kanske ni kan läsa varandras.

Veckans skrivutmaning är i form av en tidsresa.

Jag vill att du ska möta dig själv i den här  övningen. Beskriv att du sitter på ett café. Det är ett café du känner till, ett café du varit på ofta. När du sitter där kommer du själv in som tio år yngre. Beskriv dig själv. Hur ser du ut, frisyr, kläder. Hur är du, har du förändrats något? Inled ett samtal med dig själv, vad drömmer du om som tio år yngre, vad har du för åsikter och kommer ni överens? Vilka råd har du att ge till ditt yngre jag? Låt ditt yngre jag lämna caféet.

Efter en stund kommer du in som tio år äldre. Vem är du om tio år? Hur tror du att du ser ut? Låt även den här versionen sätta sig vid bordet och samtala. Har du uppnått några drömmar som du har idag? Beskriv var du tror att du är livet om tio år. Vilka råd tror du att ditt tio år äldre jag har att ge dig själv?

Andra sidan

När jag är ute och promenerar brukar jag tycka om att fota bilder som får igång fantasin. Jag hittar gärna motiv där man kan måla upp vad som händer på andra sidan. Här till exempel. Vad finns på andra sidan den här sagofyllda bron? Är det lycka, olycka, skräck, kärlek? Vad tror du finns på andra sidan? Beskriv gärna i en kort text vad som finns, vad som händer när man kommer över? Du kan använda poesi eller prosa. Lämna gärna din text som en kommentar, jag är väldigt nyfiken på vad just du vill ska finnas på andra sidan.

Just nu flyger bollarna överallt

Man brukar ju lite klyschigt säga att man har många bollar i luften. Just nu har jag rätt många runt omkring mig. Jag har ju kommit igång med skrivpedagogiken och det har blivit ännu mer. Förutom att jag jobbar med femmorna på tisdagar med skrivprojektet som hittills tagits emot med stor entusiasm så har jag aktiv högläsning med lågstadiet med enklare skrivpedagogiska övningar.

Projektet med femmorna genererar ett ganska stort arbete för mig eftersom jag måste förbereda ganska mycket för dem inför varje tisdag. Det kommer vara sex grupper med sex olika storylines som jag ska förbereda varje vecka. De ska själva hitta på vad de ska skriva om men jag sätter inledningen i varje scen och ger dem hindren som de ska ta sig förbi. Det är just nu framförallt ett planeringsstadium där de i grupper ska diskutera fram varje scen, vem säger vad, vad händer där, hur löser vi det. Alla har ansvar för var sin karaktär som de har fått bygga genom olika frågor. När de möter hinder måste de använda tärning för att ta reda på om de klarar av svårigheten eller ej och sedan ska scenen fortsätta utifrån resultatet. Därför har jag ingen aning om hur scenerna de planerar kommer att avslutas och därför kan jag inte planera nästa lektion för dem förrän jag fått in deras scensammanfattning.

Projektet kommer hjälpa dem att strukturera en historia, samarbeta och använda fantasin. Sedan när de sammanfattat allt kommer de få renskriva och efter det kommer det riktiga textarbetet att påbörjas – textsamtal med redigering. Jag tror att det här kan bli nästan hur bra som helst.

De små har jag hittills haft högläsning av sagor utan slut där de fått hjälpas åt att avsluta sagan. Jag kommer ha sagolekar där de får bygga sagor tillsammans på olika sätt och vi kommer även att läsa berättelser som vi sedan diskuterar. De kommer få ta fram huvudkaraktär, konflikt, utveckling med mera.

Utöver det håller jag på att utveckla en blogg för biblioteket där de kan läsa vad sina kompisar tycker om böckerna i biblioteket, läsa sig till nyheter, få skrivtips och skrivövningar.

Bredvid det håller vi på att renovera hemma (som vanligt), familjemedlemmar fyller år och så råkade jag visst ta på mig ansvaret att ordna en klassåterträff för min gamla sjätteklass från trettio år tillbaka.

Så om ni tycker att jag är dålig på att uppdatera här inne, så är det inte för att det inte händer något i mitt skrivliv utan för att det händer lite väl mycket – och det är kul.