Research/efterforskning

Fotograf Lil_foot_

Olika böcker kräver olika mycket av efterforskning och man kan göra den på många olika sätt. Det kan vara de mest banala saker man måste ta reda på som för en läsare kanske inte alls märks. Jag minns när jag skrev andra delen i Alvhildatrilogin. Det är en mycket sexuellt frustrerad man som berättar sin historia. Mycket av hans upplevelser är i ruset av sexuell frustration och jag behöver då veta hur den känns. När det gäller kvinnlig sexuell frustration har jag bara mig själv att tillgå om jag inte sätter mig med väninnor och vi diskuterar ämnet. Det känns lättare än att bjuda in ett gäng män för att fråga dessa saker. Istället så frågade jag olika män som jag trodde skulle kunna svara ärligt och uttömmande på frågan, om de skulle kunna tänka sig att hjälpa mig. Jag fick många nyanserade svar som jag sedan använda mig av när jag satte min huvudkaraktär i olika situationer. Det var både de fysiska känslorna i kroppen och de som kan sitta i hjärnan som ville ha med.

Just det här med manligt och kvinnlig är ganska intressant, hur svårt det ändå verkar vara att förstå sig på det andra könet. Jag själv upplever att vi är ganska lika känslomässigt och att det finns fler skillnader mellan olika individer inom gruppen än mellan grupperna. Därför porträtterar jag ofta en man på det sätt som jag porträtterar en kvinna, fast jag ger mannen de förutsättningar som en man har i livet. Jag har märkt att det finns vissa manliga författare som har en bild av kvinnor utifrån den skeva norm som är uppsatt och som stämmer in på väldigt få kvinnor. Ofta, precis som i filmens värld, är det kvinnans utseende som är i centrum och den måste alltid vara felfri och väldigt sexig. Det är något som vissa kvinnliga författare tycker det är roligt att skämta om, vilket du kan läsa om här.

Just nu håller jag på att skriva en dystopi för barn i mellanstadiet. När jag skriver karaktärerna så brukar jag utgå ifrån det jag iakttagit när jag jobbat med barnen och även låtit barn i den åldern läsa för att se om de tycker att det känns rätt. Jag har tagit kontakt med Pär Holmgren för att fråga om framtidens klimat i Sverige. Något som är väldigt viktigt är att hänga med i den nutiden debatten både när det gäller klimat och politik för båda saker är stora delar i en dystopi. Slutligen är även annan litteratur i ämnet en viktig del. Just nu läser jag Kallocain av Karin Boye som framförallt är mycket politisk. Jag tittar även på dystopier och på naturprogram för att få fram fler vinklingar och sätt att beskriva den katastrof som ska ligga till grund för dystopins utveckling.

Hur stor del av ditt skrivprojekt brukar vara efterforskning?

Hur viktig tycker du efterforskning är när du skriver?

Intelligent liv i skogen

En vindil lekte i mitt hår. Den smekte min kind och i mitt mörker kändes det som moderlig värme. Som om någon tröstade mig. Samma viskande röster som omringat mig i skogsdungen med Stephen började nynna för mig. Trädens blad susade i vinden och skapade melodier. Istället för att fly, att försöka komma bort från det, låg jag kvar och lyssnade. Sången var ordlös men fyllde mig ändå med värme och kärlek. Ett språk talades, ett språk som jag inte kunde uppfatta men mitt inre tog ändå till sig budskapet. Skogen omfamnade mig. I mitt bröst formades en liten boll av lycka som värkte när den expanderade.

Alvhildatrilogin fokuserar en hel del på ett alvsläkte som är inspirerat av den fornnordiska versionen. De är alltså trädalver, de är skogens beskyddare och förankrade i träden. De är olika alvarter som sitter ihop med olika trädarter och de har olika typ av personlighet beroende på vilken art de är besläktade med. Jag har beskrivit dem som kärleksfulla, givmilda och intelligenta. De är på sitt sätt mäktiga och kan dela med sig av sin erfarenhet och samlade kunskap till de yngre. De äldsta är de klokaste och de som leder, skyddar och tar hand om de sina i sitt hult. Hult är ett annat namn för mindre grupp träd. Medan jag skrivit boken har jag blivit mer och mer intresserad av hur det faktiskt står till med träden och växterna. Vi människor och djuren fungerar på ungefär samma sätt och under det senare åren har röster höjts angående djurens rättigheter och att även djur har känslor. Det är inte så svårt att dra de kopplingarna eftersom människor och djur ändå har ungefär samma uppbyggnad, rent biologiskt. Men växter skiljer sig kraftigt och det är svårare att dra kopplingen att även växter skulle ha känslor. Därför är det så spännande att det faktiskt finns forskning på detta.

För många år sedan kom boken ”The hidden life of trees” som handlar om studier de gjort om just träd. Där har de använt sig av lögndetektorer för att avläsa elektriska impulser i träd och växter. Till exempel har de kopplat upp en planta med lögndetektorn och trampat på en växt bredvid och då uppmätt samma elektriska impuls som hos en skrämd människa. De har även kunnat mäta elektriska impulser från träd som man sågat i och kunnat konstatera att de påminner om de som människor ger ifrån sig när det gör ont och jag tror det fanns forskning om att träden ger ifrån sig ultraljud som påminner och skrik. Denna forskning verkar dock inte ha varit möjlig att göra om och därför är den ifrågasatt.

Men däremot har forskning i ämnet fortsatt. Några är Dr Suzanne Simard som är forskare inom skogsekologi och Peter Wohlleben som är skogsekolog som har forskat på olika sätt. I några filmklipp berättar de om sin forskning där de tagit reda på att trädens rotsystem inte bara tar upp näring åt trädet i fråga utan också är ett sätt för träden att kommunicera, dela med sig av information och näring samt att de kan ge ifrån sig olika ljud för att lokalisera sig under jorden. Ett äldre träd, även kallat moderträd, tar hand om de yngre träden och ger dem näring och skyddar dem genom att ge dem information. De känner av vilka som är deras egna ”barn” alltså små skott som kommit från deras eget träd och favoriserar dem i hultet. Jag skriver hult här eftersom namnet jag använt faktiskt kommer ifrån texter som handlar om träd som jag läst inför att jag skrev böckerna. Om det kommer skadedjur kan träden både locka till sig andra insekter som äter skadedjuret och skicka ut information som gör att de andra träden kan skaffa skydd för sina egna blad. Träd kan ta beslut beroende på sin miljö och välja vart rötterna ska växa, de kan söka upp vatten och lära sig av tidigare händelser.  Ett äldre träd som blivit nedhugget kan hållas vid liv av träden runt omkring, kanske för att de inte vill förlora en kär familjemedlem eller för att hultet behöver kunskapen och erfarenheten, vad vet vi?

Som de säger i filmerna, att lära sig om träden och deras liv är som att forska på utomjordiska varelser eftersom de är så långt ifrån vår anatomi och vad vi kallar för intelligens. För det verkar ju finnas intelligens trots att de inte har hjärnan, den är bara uppbyggd på ett annat sätt. Vi behöver inte ta oss ut i rymden för att forska på främmande varelser, vi har dem här rakt under våra näsor. Men frågan är bara om det kanske är så att människor förr hade större insyn i skogen än vad vi har idag eftersom de då hade en större benägenhet att ge skogen en själ och att ta hand om den på ett sätt som gynnar dem bättre än vad vi gör idag. Kalhygge till exempel, eller att hugga ner för många äldre träd, är något som kan vara förödande för ett hult. Att tvinga olika träd att samexistera eller att ha en ensidig flora kan också vara något som ger en dålig utveckling.

Efter att ha lyssnat på informationen från forskarna blir jag lite varm i hjärtat och känner ännu mer för mina egna alver och lyckan över att ha besjälat våra fantastiska träd. Inte nog med det, jag blir bra sugen på att läsa på mer om all forskning som finns och skriva en bok om bara alverna där jag utgår mer från forskningen.

Suzanne Simard, doktor i skogsekologi berättar här tillsammans med sina studenter om deras forskning i modersträd och hur de delar med sig till sin avkomma.

Du kan se Suzanne Simard, doktor i skogsekologi, tala om trädens sociala liv här.

Peter Wohlleben, skogsekolog och författare till ”The hidden life of trees”, kan du lyssna på här  i en intervju om boken och forskningen bakom.

”Hon lockade alven på samma sätt som hon brukade locka männen och alven gav sig till henne. Den hade till och med underkastat sig till den grad att den antagit en mänsklig form, som en man. Den hade separerat sig från sitt hult för att kunna träffas i lönndom och därför fanns hans livskraft endast förknippad med ett enda träd. Jag tog tag i den konkreta delen och slet upp den ur marken”

”Dess konkreta del?” undrade hon. ”Menar du trädet den satt ihop med?”

”Ja, precis”, fortsatte jag. ”Tiden gick och samtal om den förlorade alven började cirkulera när de saknade hans närvaro. Troligen var den förmultnad och död för länge sedan.”

”Där såg jag trädet jag tagit av daga, det levde fortfarande och hade slagit rot i mitten av cirkeln. Flera kvinnor stod runt om och blev bjudna på frukt som de tog emot med vördnad. Hela trädgården innanför träväggarna prunkade av grönskande bärbuskar, rotfrukter och blommor. Ändå såg jag inte några fler alver i närheten så kraften måste komma från honom, trots de olika arterna. Det var uppenbart att det var en av de större källorna till näring i byn.”