Tagga ner

Jag håller på att färdigställa en roman jag skrev råmanuset till för två år sedan och fick idén till för drygt femton år sedan. Det är en ung huvudrollen är både en fyrtioåring och en femtonåring på samma gång. Det är alltså en fyrtioåring som berättar i egenskap av en femtonåring. Det mesta utspelar sig alltså i tonårsmiljö men berättarrösten är mogen. Vem riktar sig då historien till, jag har tänkt en vuxen men eftersom det är en tonårsmiljö kommer den nog att tolkas som en ungdomsbok.

Det är svåra ämnen som mobbing, utanförskap, utsatthet, sexism, homofobi och skilsmässa och jag har inte riktigt kommit överens med mig själv om hur jag ska förhålla mig till dessa. Jag har skrivit och idéer har dykt upp men jag har fastnat, totalt. Jag har läst och inte varit nöjd, jag har försökt skriva men inte känt att det blivit bra. Därför lät jag en vän som läst mycket av det jag skrivit innan, få läsa de första femtio sidorna bara för att ge hennes bild av det jag skrivit. Mycket riktigt tog hon upp just det jag redan sett som svårigheter, hon vet inte vem boken riktar sig till och den känns allt för tillrättalagd.

Eftersom det är svåra ämnen har jag blivit väldigt noga med att inte skuldbelägga offer. Samtidigt kan jag inte tänka att den är applicerbar på alla situationer där mobbing och utsatthet förekommer, det här är ett, och det är inte vackert.  Jag kan inte utgå från att göra alla nöjda, läsare måste få kunna hata mina böcker för att någon annan ska kunna älska dem.

Jag måste helt enkelt lära mig att tagga ner, låta texten följa sin egen vilja och se vart jag hamnar, utan att ursäkta och förklara allt så in i vassen. Livet har inte någon voice over, vi är alla lämnade att göra våra egna tolkningar.

Dialoger

Jag sitter och går igenom mitt aktuella manus som måste bearbetas. Å ena sidan har jag tappat fokus och känner mig kass, du vet som man brukar göra periodvis. Å andra sidan kan jag fasta i dialogerna och ryckas med i deras sinnesstämningar.

Jag är väldigt självkritisk just nu och hittar de flesta felen jag möjligen kan ha och får leta en hel del efter guldkornen. Därför var det en utmaning när jag anmälde mig till Swecon/Kontur och jag skulle fylla i vad jag hade för specialområden, vad jag var bra på och kunde prata om. Jag mindes då att andra höjt mina dialoger och att jag hade dem som något jag kunde hävda. En kollega som läst och som dessutom är svensklärare höll med så jag vågade skriva det.
Att jag fastnar i just dialogerna när jag läser mitt manus kanske har ett samband.

Kanske har jag den egenskapen för att jag själv aldrig kan hålla klaffen.

Redigering dag två av sju

Idag har jag min redigeringsvecka. Jag har inte kommit så långt som jag hoppats än, men jag har ju några dagar på mig kvar. Förutom att gå igenom alla redaktörens små pointers så gör jag ytterligare en faktakoll. Det är det som tar längst tid. Jag har flera internetsidor öppna där jag söker på saker, ord, företeelser och annat som kan ha betydelse i boken. Jag har lärt mig massor inom historia medan jag skrivit den här boken eftersom den sträcker sig över en så lång tid. Allt från gamla mesopotamiska texter till Fimbulvintern, väderleken under kriget med Poltava och vidare till vad som hände med alla kloster under franska revolutionen. Varje gång jag och min redaktör varit lite oense om något som inte har med själva skriftspråket i sig att göra, så har jag kastat mig över faktan och gått på den. Det kan vara detaljer som en vanlig civilist kan reagera på  för att de utgår från felaktiv information och vana men då får man lära sig nytt, det är desto värre om en kunnig reagerar för att man gjort dålig faktakoll. Småsaker som vilken färg en insjölax har på köttet, vad man lös upp ett tält med under början av sjuttonhundratalet och hur man tillredde sin absint under artonhundratalet kan uppröra folk vare sig de har fel eller rätt, därför är det viktigt att jag har rätt. Just absinten har jag faktiskt använt mig av en i ämnet mycket lärd person som är en av ägarna av Svensk Absint AB.

Hur viktig tycker du det är att saker stämmer i böcker? Är du en som brukar kunna bli irriterad och tappa sugen helt för en bok om något inte stämmer med den kunskap du har i ett ämne eller tycker du det är irrelevant, att storyn är viktigare?