Undergång av Nathalie Sjögren

Med viss risk för spoilers

Från baksidan: Emy och Melissa hittar sin faster död i sommarstugan. I naturreservatet Näsbokrok har mörka krafter vaknat till liv. Systrarna har knappt hunnit sörja förrän Melissa försvinner. De historier fastern brukade berätta har förvandlats till verklighet. Emy tvingas bege sig till underjorden för att hitta Melissa. Där ställs hon inför olika väsen från den nordiska folktron. Vilka kan hon lita på och vilka tjänar de mörka. Kommer hon att hitta sin syster innan det är för sent?

Nathalie har skrivit en spännande historia där magin finns och där vi lever precis bredvid alla de oknytt som finns i vår gamla folktro, vi kan bara inte se dem eftersom det är en hinna mellan oss. Ett tvillingpar dras in i ett spännande äventyr där vi får följa den ena tvillingsysterns kamp för att rädda sin syster ur de mörkas grepp. Det är mycket mörkt och ljust, gott och ont och det är viktigt för huvudkaraktären att avgöra på vilken sida de olika oknytten är, trots att det är snudd på omöjligt att avgöra i ett myller av gråskalor. Den svenska folktron är inte fylld med helyllefigurer direkt.  Nathalie hinner med att presentera de flesta av de kända väsen som finns att läsa om i olika böcker från vår fornnordiska historia och huvudkaraktären får verkligen känna att hon lever. När jag läst klart kunde jag känna att boken i sig skulle göra sig väldigt bra som första boken i en serie för det känns som om historien bara skrapar på ytan på något som man kan gräva mycket djupare i.

Kanske skulle Nathalie då kunna gå djupare in på varje fornnordisk karaktär för nu känns det som om det går lite fort. Lite som att det är viktigt att vi ska hinna få så många presenterade för oss som möjligt vilket också kan vara ett bra sätt att så ett frö inför framtida böcker.

Något mer jag skulle vilja se om det blev några fler böcker är mer självständighet hos Amy. Hon är väldigt stryktålig och jag var imponerad över hur stark hon var när hon kämpade trots nära dödenskador. Men genom nästan hela boken upplevde jag att hon inte fick äga sin egen styrka.  Hon får veta att hon är viktig och speciell och har en massa makt men hon kan inte utöva den utan skall föras till en viktig person, av en man. En man som dessutom är tvungen att rädda henne snudd på hela tiden eftersom hon sätter sig själv i olika situationer. När inte han finns där för att hjälpa henne finns det som tur är en annan man som hoppar in och hjälper henne ur svårigheten. Jag kan se vikten av det här i hennes utveckling och det är därför jag vill att hon ska få upprättelse och få berätta vidare där hon kan få möjligheten att vara så bad ass som jag är rätt så säker på att hon är, om hon får chansen och vågar tro på sig själv.

Det är en del kärlek i boken, något som kan locka några av de yngre läsarna men för mig var det ganska överflödigt. Jag har läst Nathalies första bok. Mörkret i den tilltalade mig lite mer än den här. Det känns som om den här är riktad åt en yngre publik än hennes första bok men jag vet hur mörk Nathalie kan bli och en sådan svärta skulle kunna piffa upp framtida utvecklingar av det här konceptet, därför håller jag tummarna för en fortsättning.

Boken riktar sig till unga vuxna men jag kan nog tänka mig att även mogna ungdomar från tolv år kan läsa den. Det är nog framförallt roligt för folk som bor i närheten av Varberg eller Kungsbacka att läsa den eftersom det utspelar sig i trakterna runt omkring, i  Åsa för att vara exakt. Efter vad jag har hört har nämligen Nathalie gjort grundlig efterforskning och vandrat mycket i reservatet vid skapandet av boken vilket gör att man lätt kan känna igen sig i trakten när man läser.

Boken får av mig tre av fem stjärnor.