post Litteraturens lördag

I går var det litteraturens lördag. Det var jättetrevligt. Jag sålde inte mer än tre böcker men jag hann prata med massor av människor och det var väldigt givande. Jag hade ju varit nervös över att ingen skulle komma på min skrivworshop men det gjorde det. Jag hade fyra tappra skrivare som skrev så pennorna raspade mot pappret. Det var jätteroligt och de tyckte att jag hade både roliga och svåra övningar. Jag själv hade tänkt att alla skulle vara roliga men jag får helt enkelt se över svårighetsgraden bättre innan jag kör nästa gång för jag hade bara tänkt att det skulle vara roligt. Men de var supernöjda ändå. Jag pratade med Kerstin och Inger som hade sina workshops efter mig, de hade haft ungefär fjorton skrivare var. Jag försökte peka på vår kändisstatus då jag är helt grön Kerstin har en podd och Inger kört kurser under ett längre tag. De trodde mest det hade med tiden att göra, jag är fortfarande skeptisk. Inte mindre efter att jag fått veta att de promotat Inger och Kerstin ända sedan i våras medan jag inte riktigt promotats i samma nivå. Men jag kände mig nöjd över workshopen.

Jag hade även en sagoberättarstund med lågstadiebarn. Med på den stunden var en flicka i tvåan med sin mamma och en förskoleflicka som inte var mer än tre år tillsammans med sin mamma och pappa. Eftersom jag har sagor som tar slut, där barnen själva får berätta slutet sa jag att föräldrarna fick hjälpa sina barn annars skulle kravet bli för stort för dem. När jag kör den leken med barn i förskoleklass brukar alla vara ivriga och skrikande räcka upp handen för att få vara den som får berätta vad som händer. Här var det lite segare, jag fick dra fram allt som skulle hända. Men alla var nöjda och sa att de tyckte att det varit roligt.

Jag hann prata med flera om den bok jag håller på att skriva nu under nanowrimo och alla verkade uppriktigt intresserade och ville läsa den när den blev klar. Det är ett manus jag skälv känner mig kluven till. Jag vill skriva den men när jag skriver så hämmas jag av funderingar kring hur den kommer tas emot eftersom den kan peta på så många grupper i samhället. Jag måste vara släppa det och skriva färdigt för att se hur det går då.

Under tiden väntar jag på att får svar från några förlag som jag skickat Drakmysteriet i Ekalmia. Jag har under min tid som vikarie träffat flera av mina läsare som sagt att boken är jättespännande och senast i torsdags lät jag en elev läsa i boken när det var tyst läsning och han inte hade någon bok. När lektionen var slut sa han att han skulle önska sig den av sina föräldrar för den verkade jättespännande. Jag hoppas att förlagen ser potentialen de också, för det finns ju risk att vuxna ögon inte ser lockelsen som barnen ser när de läser.

Men jag kan kan inte bara sitta och bita på knogarna utan jag ger mig själv samma order som Mathesar i Galaxy quest:

Höstlov och NaNoWriMo

Veckan som gått har jag varit helt ledig och tänkte att jag skulle få så mycket gjort. Först skulle jag rensa alla skåp i köket och få ordning på gästrummet. Jag hade även tänkt att vi skulle hinna rensa lite på vinden. På de sena eftermiddagarna tänkte jag börja med att planera NaNoWriMo och efter den 1:a tänkte jag hinna skriva två timmar om dagen. Utöver det tänkte jag hinna umgås med min familj och liksom ha det riktigt trevligt, kanske åka iväg någonstans över en dag, under veckan.

Problemet var bara att min man var också ledig, tillika min motivationsförmåga.

Vi har faktiskt hunnit rensa och gå igenom det mesta i köket, men gästrummet och vinden kan man ju bara drömma om. Jag hann hjälpligt få till någon slags planering inför NaNoWriMo men ingen som helst efterforskning så det måste jag göra hela tiden medan jag skriver. När jag gör efterforskningar innebär det att jag måste gå ut på nätet och när jag går ut på nätet kommer den där fula kompisen prokrastineraren som ser allt annat jag kan göra på nätet när jag ändå är där.  Dessutom har jag en man som gärna kommer och vill prata lite extra med mig när jag ser riktigt upptagen ut. Så det har inte blivit många ord skrivna den här veckan och i morgon börjar vikariatet igen.

Men, vi hann ju in alla fall på ordning på paketadventskalendern vi inte ens visste vi skulle ha i år, och det var ju en satans röta!

Det jag skriver på i år är min alternativa nutidshistoria där kvinnor och män lever segregerat, kvinnan och homosexualitet är normen. Det är mitt i männens frihetsrörelse där den första mannen ska börja gå högre studier, vilket så klart motarbetas av många kvinnor som inte tycker de har där att göra. I historien får man följa en kvinna som hamnar mitt i demonstrationerna och kampen, oviss om vad hon själv ska tycka.

Du kan finna mig på NaNoWriMo under namnet ThePerny.

Mitt fantastiska jobb

Det är alltid segstartat i början av en karriär, framförallt innan någon vet om att man finns eller vad man gör.

Jag gick ut allt för sent med vad jag erbjöd i våras vilket gjorde att de flesta skolorna redan hade bokat in sin skapande skola med olika författare. Därför blev det bara en skola jag arbetat på under hösten. Jag hade alla klasser, från förskoleklass till sexan och hade olika övningar med dem beroende på ålder. I förskoleklass arbetade vi med att de fick berätta sagor tillsammans och sedan måla bilder, ettan fick måla slutet av berättelsen, tvåan fick skriva miljöbeskrivande text. Från trean upp i mellanstadiet blev det större utmaningar med berättande texter där de fick hjälp med inspirationen att skapa en berättelse.

Det var otroligt roligt, barnen var engagerade och de skapade jättemånga härliga och fantasifulla berättelser tillsammans. Jag fick höra att de tyckt att det var jätteroligt och att de var intresserade av uppföljning.

Eftersom jag inte har så många beställningar vikarierar jag i skolorna runt om i kommunen vilket också är väldigt givande. Jag känner mig uppskattad som vikarie av både barn och personal och jag blir ofta tillbakabokad i de skolor jag redan varit. Genom vikariatet får jag chansen att träffa elever och lärare på skolor jag även erbjuder min tjänst som skrivpedagog och jag har börjat prata om det mer så att de vet att jag finns.
Det är annars en av mina svagheter, att jag är för feg för att göra den där muntliga reklamen då jag pratat om mig själv och vad jag gör – rädd för att skryta.

Men det har uppskattats att jag berättat och jag bjussar lite på mina tjänster för att de ska fatta vad de ska lägga sina kulturpengar på. Ibland när det blir lite dött under ett svenskpass drar jag igång en kort skrivövning eller berättarlek för att de ska jobba med sin fantasi. På en skola jag precis varit på berättade jag om mitt författarskap och skrivpedagogiken och det fick jag positiv respons på. De verkade intresserade av att boka in mig till våren och jag ska jobba i en trea som just nu håller på med kreativt skrivande så jag skulle få lite fria händer. Jag ger lite för att jag hoppas att det ger tillbaka. Dessutom är det alltid roligare att faktiskt få hålla på med det jag älskar så varför inte passa på.

Just nu håller jag på att förbereda mig inför workshopen jag har om några veckor på litteraturens lördag på Örebro stadsbibliotek. Då har jag både sagoberättande med barnen i lågstadiet och kreativt skrivande med vuxna, där man får chansen att bli inspirerad och skapa tillsammans genom roliga övningar.

Jag hoppas vi ses då!