Bokmässan 2018

Nu är fem hektiska dagar till ända och jag är mör ända in i själen. Dagarna har varit fyllda med fantastiska möten, hjärtliga skratt, härligt bokprat, inspirerande samtal och intressanta scenframträdanden.

Framsidan:
Förlaget jag har Alvhilda utgiven på, Andra världar, erbjöd mig att få ha min nya bok Drakmysteriet i deras monter. Därför hade jag hela fyra böcker som jag kunde prata med besökarna om. Andra världar är en del av Fantastikgränden, en bokmässa mitt i bokmässan. Det är skillnad i Fantastikgränden från resten av mässan, det går inte att komma ifrån. Förutom att vi har en vacker kullerstensmatta hos oss så är det något annat som också skapar värmen. Det känns som om tiden liksom inte går riktigt lika hetsigt framåt där, det känns som om det inte är lika kalt och kallt utan ombonat och varmt. Många kommer utklädda och många saker som händer i fantastikgränden händer bara där. Vi har Marcus som kommer i olika fantasifulla kläder varje dag, ena dagen riddare med ett gigantiskt hemmagjort svärd med en spetsad Zeke. En annan dag kommer han direkt ur en steampunksaga. Vi har Anna, min förläggare, som kom med stora kjolar i sagomedeltidstappning och hon är inte ensam om att ha sagolika klänningar. Det är många av utställarna som har vackra sagokläder på sig. För att inte förglömma våra underbara besökare som många är cosplayare som lägger ner sin själ i kläderna. Förlaget jag bor i ligger alltid placerat i centrum av gränden med en lyktstolpe som riktmärke, precis som i Narnia.

Jag hann se Mats Strandberg prata om skäck, Karin Waller och Nene Ormes om Fantastik som motståndslitteratur, Fantasy i verkligheten med  Cecilia Knutsson, Kerstin Hahn och Mats Söderlund, skräck för unga med Ingela Korsell och Magnus Nordin, samtal kring boken Feministisk fantasy av och med  Helene Ehriander, Maria Nilson, framtidsdystopin i verkligheten med Jennifer Lindström, Lars Wilderäng och jag hann ha fyra signeringar och satt själv i panelen normkreativ fantasy.

Det interna:
När man jobbar från morgon till kväll med att prata med människor, vistas i ett ständigt sorl och hela tiden vara alert, kan det hända att man blir ganska larvig tillsammans. Jag var där ända från bygget av montrarna på onsdagen, till halv fem på söndagen. Under tiden vi byggde montrar började skämten att hagla och de slutade inte förrän vi åkt därifrån. Olika citat från helgen: ”Oh, du skulle nog klä i det här osynlighetstyget” Smyger upp och ser lite mystisk ut ”Jag har en ostmacka i min handväska” ”Lägenheten låg på tredje långgatan, som då alltså ligger precis vid andra långgatan, som jag vet att du förstår det roliga med” nickar menande mot mig ”Om vi inte gillar boken så vet vi var du bor, då kommer vi över och fikar med dig – då blir det andra bullar och så myntades det flera nya engelska uttryck efter att vi direktöversatt svenska uttryck som blev bättre på engelska. Det var många många fler fantastiska citat som ni som var med gärna får fylla på med här under. Jag fångades i alla fall på film när vi lekte med ballongerna som Sofi och Ulrica haft med sig och fyllt med helium. Ballongerna var dock liiite för tunga för att sväva som planen varit men de blev perfekta volleybollar. Det jag lyckas med här nere är en riktig hole in one, mitt där den inte skulle landa. Det var fler som lyckades men de fångades inte på bild.

De som samtalar runt bordet är alltså inte alls med på leken utan blir tagen på sängen av att bli mål för spelet.

 

Baksidan:
Man är som sagt där från morgon till kväll i flera dagar, intrycken per dag är massiva och sorlet är dövande. Man äter inte regelbundet eller alls speciellt bra och fötterna kan göra rejält ont. Det är omöjligt att komma ifrån eftersom det är folk och saker överallt. Jag hade haft lite stressande saker innan så min personliga mätare var inte på topp när jag kom dit. Bygga monter gick superbra, första bokmässedagen gick bra men när tredje kom hade min hjärna börjat koka en aning. Redan på morgonen kände jag att jag höll på att bryta ihop men jag bet ihop och åkte. När jag gått runt och kört mitt race en stund började det bli riktigt tungt och jag fick panik. Jag ville bara därifrån. Jag började leta efter en toalett som jag kunde sätta mig på för att få bryta ihop ensam, men det var kö överallt. När man är på väg att bryta ihop så vill man inte ställa sig i en kö för att vänta på sin tur att gå in i ett bås, det är liksom inte något kroppen går med på. Istället började jag småspringa genom folkmassan för att hitta någonstans att gömma mig, men det fanns så klart ingen. Då öppnades en dörr och en ung kille kom ut från en arbetarhiss. Han såg mig och ledde in mig i hissen där jag kunde stå ifred en stund så jag skulle orka resten av dagen. Dagen efter var livet på topp igen. Det är bra att det finns bra anställda på ett ställe som Bokmässan, som den unga killen och en tjej som såg att min ischias höll på att ta död på mig under Mats Strandbergs skräckprat och genast hämtade en stol till mig. Tack för att ni finns.

Allt har en framsida och en baksida men trots att det var en tuff dag hade jag signering och satt i panel, och jag ser fortfarande fram emot alla nya härliga möten och mässor som ligger framför mig. Jag måste bara lära mig att prioritera och ta hand om mig emellan varven.

Årets bokskörd

Vikarie/skrivpedagog

Foto: Stevepb

Eftersom jag inte riktigt kan leva på mitt författarskap tillsammans med skrivpedagogiken än så vikarierar jag som lärare och fritidspedagog i kommunen. Det innebär att varje dag som jag skriver upp mig på listan så har jag jobb. Sällan hela dagar men i alla fall sex timmar. Det är väldigt roligt att vara runt på olika skolor och se hur olika det ändå fungerar på de olika ställena. Självklart var jag nervös över hur det skulle gå med tanke på hur vikarier brukar ätas upp levande av vissa barn. Men hittills har ingen ens lyckats gnaga på mig. Jag har varit tydlig med mina förväntningar och det har hittills räckt och jag har blivit tillbakaringd till många ställen. Just nu har jag faktiskt ett längre vikariat i en och samma klass vilket är jättekul. Och då slipper jag en av de där negativa sakerna som ändå kommer med att vikariera, man är första dagen på jobbet varje dag. Det är en ganska stressig sak, för alla har vi ju varit där, första dagen, ingen känner en och man vill göra sitt bästa. Det går inte att ha en dålig dag helt enkelt. Nu kan jag slappna av en aning i alla fall och barnen känner mig och vet vad jag förväntar mig utan att jag måste inleda varje dag med det.

Och det kanske märks att jag är skrivpedagog eftersom jag har infört några små saker i klassen. Varje dag inleds med tyst läsning. Jag försöker få in en liten högläsningsstund varje dag och så fort det är en öde stund hittar jag någon form av skrivövning för dem. Det kan vara att hitta på ett nytt stjärntecken med tillhörande bakgrundssaga, mycket poppis. Just skrivandet och berättandet är ju det jag brinner för och om jag kan göra avtryck i en klass så vill jag passa på. Även de som inte är så bra på att skriva än får chansen genom att jag låter den använda fantasin i tal och målning också.

Jag ser fram emot mina inplanerade skrivpedagogiska tillfällen framöver vilket också börjar närma sig. Jag tror att det ett liv som skrivpedagog på heltid verkligen kan vara drömmen i horisonten som inte känns så fjärran längre. Jag måste bara tillåta mig själv att hinna planera inför allt i god tid. För just nu lägger jag en hel del både tid och energi på vikariatet. Men det är ju också det som drar in mest pengar i dagsläget, så det kanske inte är så konstigt.

Men snart är min skrivpedagogportfölj med material för låg- och mellanstadiet klart. Det är bilder, meningar, dockor och tärningar både högt och lågt. Det som saknas är en saga utan slut och att snygga till meningarna som de ska dra. Annars är jag nog fit for fight. Och visst har jag världens finaste bokväska?

 

Inspirerande helg

Bild från Live at heart

Den här helgen känner jag att jag fått en lite boost som författare och skrivpedagog. Den inleddes med en otroligt trevlig fikastund med en gammal kollega. Hon ville fika för att prata om min trilogi om Alvhilda. Det gick inte att bara ta på messinger utan något hon ville prata om. Vi träffades på ett fik där jag blev bjuden på finfika och sedan satt vi och pratade ett långt tag om böckerna, karaktärerna och de underliggande meningarna i boken. Hon hade sett det jag velat göra med böckerna och tyckte att de var garanterat vuxenböcker med ett sådant djup att man behövde lite livserfarenhet för att kunna ta de till sig.

Att någon vill sätta sig och prata med om mina böcker och karaktärerna på ett sådant levande sätt är jag inte bortskämd med och jag hoppas att fler än hon får samma känsla när de läser böckerna. Hon tyckte att man behövde de två första böckerna för att ta till sig tredje och hon tyckte inte att de första var mer ungdomsorienterade. Det var otroligt roligt att få känna att mina böcker berört så pass mycket, och på det sätt jag själv blivit berörd när jag skrev dem. Jag hoppas verkligen att fler hittar den känslan när de läser.

På lördagen var jag på nätverksträff för författare på festivalen Live at Heart i Örebro, vilket också var fantastiskt roligt. Jag såg många kända ansikten från tidigare och det var härligt att knyta nya band. Det är region Örebro län som efter Peter Almeruds rapport ”Att stärka litteraturens ställning” från 2017, tagit tag i det och arbetar med främjandeverksamhet, infrastruktur och talangutveckling i länet. Ett steg var just att dra igång ett nätverk där vi tillsammans kan träffas, prata om var behoven ligger och få stöd i våra kultur-verksamheter. Utöver det hade satsat på litteraturen under Live at heart och hade flera föreläsningar i det litterära ämnet och olika workshops. Jag hade planerat att gå på alla som fanns, men jag låg sjuk i veckan och orkade tyvärr inte mer än en under lördagen. Men jag både hann och orkade det viktigaste, samverka och prata med andra författare. Och jag är mycket tacksam för möjligheten och för den fantastiska maten som vi blev bjudna på.

Nu sitter och och önskar att jag hade mer tid över att skriva på dystopin som levat om i huvudet på mig, men eftersom jag ska börja ett längre vikariat på en skola under måndagen behöver jag ha huvudet klart och väljer att ta det lite lugnt. Det blir inte ens någon valvaka för mig i kväll, jag tror mina nerver skulle må allt för dåligt av det vilket som.