Sociala medier

Rubriksbild från Dagens analys

Som jag tagit upp tidigare så funderar jag på hur jag ska utveckla min närvaro på de sociala medierna. Jag är redan aktiv på Facebook och Instagram, jag har konto på twitter och men där är jag väldigt oaktiv. Jag får regelbundet följare men jag förstår inte vad de följer där med tanke på min inaktivitet. O, ja just, så har jag ju även ett Tumblr och en Youtube (som jag nämnde tidigare) som aldrig används. Jag hamnar i samtal en hel del med människor som är lite motståndare mot sociala medier då de säger att de inte är sociala, att namnet är motsägelsefullt eftersom man sitter själv och inbillar sig att man är social men egentligen så håller det en ifrån att ha utbyte med människor på riktigt. Jag håller inte med. Jag brukar säga det att för mig var det absolut tvärt om när jag väl var aktiv.

När jag började göra mina trevande försök att skriva romaner och noveller var just de sociala medierna det största stöden för mig. Det var framförallt bloggar från början men sedan flyttade det in på Facebook. Jag använde mig framförallt av bloggen Skrivpuff som drivs av Ann Ljungberg. Varje dag dyker det upp en liten skrivövning som man kan utföra på den nivå och med den tid man själv har. Om man vill kan man lägga upp resultatet i sin blogg och skriva ett litet inlägg inne på Skrivpuff med länk och sedan dröjer det inte länge förrän andra kommer in och kommenterar. Självklart måste man själv gå in på de andras länkar och kommentera deras arbeten och det är här det sociala kommer in. Genom att visa intresse för någon annan ökar deras intresse för en själv. Om man ger och ger utan gensvar kommer man till slut att tröttna eftersom det behöver vara ett jämt utbyte.

Genom Skripuff fick jag kontakt med många andra som gillade att skriva och jag började läsa andra skrivares bloggar vilket gav bra stöd i min egen utvecling och jag skrev kommentarer hos dem och de började följa mig. När jag väl åkte på min första bokmässa träffade jag många av dem i verkligheten för första gången och då visste jag redan vilka de var och de visste vem jag var. Utan de sociala medierna skulle jag inte vara där jag är i mitt skrivande idag. Jag har fått så mycket socialt av det som det bara går.

För ett tag sedan snubblade jag över en blogg som skrev om just detta och det är sedan dess jag funderat på att skriva mina egna tankar. Annien tar upp problemet med folk som promotar på sociala medier eftersom det bara blir en röst som ropar utåt och inte något socialt och jag håller med. Jag själv har märkt en tydlig nedgång i interaktionerna när jag inte hunnit vara hos andra och kommentera, då blir besökarna på min egen blogg också lägre. Tyvärr har jag inte samma tid att vara inne och skriva i andras bloggar nu när jag blivit så aktiv romanskrivandet att jag börjat få deadlines. Men det är något jag måste bli bättre på. Hon tar upp att det är tråkigt med bloggare och twittrare som bara skriver olika varianter på ”Kom och köp min bok” vilket jag också håller med om. Därför är det viktigt att man kan komma på vad det är man ska skriva istället för att öka intresset på ett socialt sätt.

Samtidigt tror jag att det är bra om man håller sig till någon form av tema så att läsare vet ungefär vad de har att vänta sig inne i ens forum. Just nu lägger jag framförallt upp inlägg från vardagen inne på Instagram med personlig prägel. Jag gjorde så med min förra blogg också. Framöver kommer jag nog blanda lite här men framförallt kommer jag försöka hålla mig till mitt skrivande, skrivpedagogiken och genus.

Hur tänker du när du använder sociala medier? Har du något speciellt tema, göra du mycket reklam eller skriver du bara rakt ifrån hjärtat, personligt?

Har du något speciellt tips om hur det bästa sättet är att använda sig av bloggen på?

Tar sig förbi bilköer like a boss.

 

Igår var vi ute på vägarna. Det är inte första gången som vi kommer fram till stillastående trafik på grund av en olycka och det är inte heller första gången vi kommer fram till kön precis vid en avfart och tar beslutet att köra av och chansa på att det finns en bra väg mellan påfarterna och det faktiskt gjort det. Igår verkade det bara vara vi som tog det beslutet.

Vi åkte jämsides med motortrafikleden och det såg ut som något som skulle ta tid och när vi väl körde upp på vägen igen behövde vi inte trängas på med andra trafikanter på ett bra tag. Kändes som efter zombieapokalipsen på vår sida vägen, fast utan zombier.

Dagens tips, kör av och ta era chanser när det är trafikstopp, ni kanske får se en zombie.

Semester all in

Nu har jag haft en veckas ”semester”. Agrönannledningen till att jag satt citattecken runt min semester är för att jag faktiskt egentligen inte har semester men är mellan två jobb så jag väljer det ordet istället för arbetslös. För jag är i behov av ledighet långt bort ifrån krav och tjafs. Därför nappade jag när sonen för några veckor sedan frågade om vi inte skulle åka iväg till mormor och morfars sommarställe. Jag passade på att läsa boken inför nya arbetet så lite arbete var det, men ett mycket behagligt sådant. Annars har jag ägnat första veckan av min semester långt ifrån datorer och arbete. Vi har promenerat i härliga grönområden, längs med stranden, kollat på smådjur, badat, latat oss och njutit. Vi tränade mycket simning mellan bryggorna. Dök, plaskade, kände dyn mellan tårna och trasslade in oss i näckrosor. Det byggdes dammar, sandslott och stänkts med vatten. Kvällarna har gått till att spela kort, sitta på verandan och lyssnat på kvällsljuden, slappat och diskuterat.

På onsdagen åkte vi in till Gröna lund. En timmes bussväg till Stockholm och ytterligare en timme tillbaka dödade min rygg totalt men vad gör man inte för barnen. Dottern som äntligen kommit ikapp i växten hade gått från att inte kunna åka något till att kunna åka allt och det satsade hon stenhårt på. Hon älskade varje snurr, varje sväng och backe. Det enda som var lite si och så var att köa, speciellt eftersom hon ibland fick stå ensam eftersom alla andra var räddharar i jämförelse. Något vi lärde oss var – ta alltid den närmsta mattan vid utgången av lustiga huset. När vi kommit i stort sett ända fram till dem gick dottern tillbaka för att gå sista rummet som vi missat. Jag stod kvar och väntade tålmodigt på henne medan hon köade hela vägen upp för trapporna. Sonen hade gått i förväg och det var nog en tio minuter från det att han gått vidare i kön tills dess att vi också fortsatte. Vi tog den närmsta matten och möttes av min mor som stod nedanför, utan sonen. Oroligt började jag se mig omkring för att hitta honom i folkmassan, när han kom ner med den andra mattan. Så mycket längre tid tar det alltså att åka med den bortre mattan, bara så att ni vet.

promenadbad

 

 

 

 

 

 

 

Namnlöst-5Vi kom hem på fredagen och åkte direkt för att hämta ut dotterns glasögon.  Vi passade på att äta en bit på Burger King där jag såg några killar som hade dataspelsrelaterade tröjor med roliga citat från bland annat Liftaren guide till galaxen. Jag blev nyfiken så jag frågade om det var något dataspelsrelaterat på gång och det var det. De hade ett tevespelsconvent i Örebro där flera tevespelsskapare har suttit hela veckan och skapat spel som man som civilist fick prova gratis under lördagen. Det var en tävling som avgjordes under helgen. Självklart var vi tvungna att åka och kika och vi blev inte missnöjda.  Vid första anblick såg det mest ut som ett gigantiskt LAN, fullt med datorer överallt och många ungdomar som satt försjunkna vid datorerna. Ganska snart såg jag killarna vi pratat med som stod vid en dator nästan längst in. De frågade omVR vi ville prova. Det var VR – virtuell reality, alltså glasögon, hörlurar och 3D. Vi andra stod och såg på en skärm medan ungdomarna stod och viftade. Det såg kul ut men när jag väl själv fick på mig brillorna gick det från kul till ascoolt. Jag stod på en sköldpadda och allt fanns verkligen, svävande i luften med olika djup. Jag försökte se nedanför sköldpaddan som flög i luften. Långt under mig såg jag marken som framträdde. Dottern provade att spela ett spel där hon körde ett lok. Hon vevade på en vev för att få fram kol, hon kastade in kol i ugnen, använde en hammare för att laga hjulen som höll på att gå sönder och så doppade hon en fackla i olja, tände den i elden och motade bort hungriga vargar som dök upp i mörkret och försökte äta upp henne. Innan jag såg datorn såg hennes spelade mest roande ut eftersom hon såg ut som om hon mimade något när hon spelade med hela kroppen. Hon lyckades slå till en av de som hade spelet när hon skyfflade in kol och viftade i ansiktet på en kille som ville gå förbi när hon vevade. Mycket roande skådespel.

medeltidSamma dag hade jag lovat Lupina Ojala att möta upp henne vid medeltidsmarknaden här i Örebro. Det var inte lätt att slita dottern från spelen men efter att ha blivit lovad att återvända till spelen igen, fick vi med henne. Hon blev dock inte helt missnöjd eftersom hon fick chansen att inte bara döda en drake för trettio kronor, hon fick även smida ett eget smycke för 120 kronor. Lätt överkomligt pris och en riktigt häftig grej. Hon jobbade och slet med det lilla bladet i över fyrtio minuter och det blev jättefint.

Smeden som handledde henne var väldigt pedagogisk och duktig lärare för barn. Dottern som älskar all form av skapande, tror hon skulle göra sig som konsthantverkare när hon blir stor, gav sig hän i uppgiften. Idag bär hon det stolt runt halsen.

Efter lite festligheter hos en vän som fyllde år och två långa fikor under dagen idag, är det dags för en arbetsvecka innan nästa semestervila. Jag har ju ett manus att redigera färdigt så att tredje boken i Alvhildatrilogin kan gå i tryck innan bokmässan i höst. Så jag ser fram emot en vecka framför datorn, med allt för lite sol, allt för mycket te och hysteriskt många ord. För det är som man säger, det som krävs för att en bok ska bli till är arslet på stolen. Men för att överleva det behövs veckor som den här.

Glad sommar på er.