Extreme vardagsrums make over

Jag bor i ett ganska litet hus med stor potential, som det brukar heta i bostadsannonser. Med andra ord, det finns många renoveringsbehov och vi har levt på olika sätt med tillfälliga lösningar under 15 år. För några år sedan rev vi en vägg mellan vardagsrummet och det som varit barnens sovrum och året efter flyttade vi köket dit och gjorde i ordning det gamla köket till dotterns sovrum.

Köket är skitsnyggt och vi plockade fram den gamla plankväggen i fyrtiotalshuset har gjort att det är en robust känsla som går från köket in i vardagsrummet. Problemet är bara att vardagsrummet inte riktigt hållit samma standard som det ursnygga köket. Framförallt har maken väldigt många skivor, både cd och vinyl. De har tagit upp nästan halva vardagsrummet och möblerna har mer eller mindre stått på varandra. Bilden är extra kaosig eftersom jag tog bilden precis när vi började röja inför ommöbleringen så det står saker på bordet och på golvet som gör att det ser värre ut än vad det brukade vara.

Men med det sagt vill jag påpeka att det ändå alltid såg ganska rörigt ut. Hörnet innanför soffan kunde man inte komma till så där ställde vi oftast bara undan saker vilket gjorde att det blev en stor hög med lådor, påsar och annat skräp. Kläderna som också tillför en del i röran finns där eftersom vår källare behöver en rejäl renovering för att få bort källarlukten som gärna sätter sig i kläderna.

När maken sa att han kunde tänka sig att ställa undan sin cd-samling var jag inte sen med att hugga in och lägga upp planen över hur vardagsrummet skulle se ut efter att skivorna försvann. Alla de svarta lådorna som satt fast över hela väggen bakom soffan har nu försvunnit och jag tyckte att istället för att ha de stora skåpen för vinylskivorna kunde ju skivorna bli en del av inredningen. Vi tog ner expedithyllan från vinden och ställde in skivorna där. (lukten är dock kvar i källaren så klädstrecken får vi stå ut med fortfarande)

 

 

 

 

 

 

 

 

Vi köpte en ny soffa med bäddfunktion så att gäster kan sova bekvämt. Den tar ändå mindre plats än den stora röda soffan som tog upp halva vardagsrummet utan att egentligen ge utrymme att sitta ordentligt. Baksidan av bokhyllan blir som vägg bakom soffan. Den var däremot inte så snygg först, men det ordnade vi till med snygga tavlor.

När alla vinylskivor kommit fram tyckte jag det skulle vara bra om även vinylspelaren fick ta plats så att man lätt kan spisa alla plattor. Jag är väldigt nöjd med den här delen av vardagsrummet och nu har jag även en riktigt snygg plats för min Alvhilda-lampa som jag fått av en av mina bästa vänner. Vi har dessutom bytt lampan till en ledlampa i så vi kan byta färg från grön, till blå till röd.

Och här ser man hela vardagsrummet. Tapeten ska bytas ut mot en neutralare som ska efterlikna linne vilket jag tror kommer bli perfekt till den mörka träväggen. Tavlor som väntat på sin chans i åratal skall äntligen upp på väggarna.

Jag känner mig väldigt nöjd och jag upplever även att min arbetsplats fungerar bättre där den är nu än förut.

Nu kommer jag få mer ro till att skriva istället för att irritera mig över röran omkring mig.

Nytt år nya tag

Hela 2016 har gått på pausknapp för mig och med tanke på allt som hände världen önskar man att pausknappen sträckt sig lite längre. Året inleddes med att jag hade ett fantastiskt jobb som slukade all min tid och energi. Jag jobbade med ensamkommande barn och det var fantastiskt, det jag velat ända sedan jag började plugga till socionom. Alla planer och tankar runt mitt skrivande fick ta ett steg bakåt för mitt nya jobb, ända tills jag blev obekväm. När de började bygga om och jag fick kraftiga allergier som gjorde att jag var tvungen att sjukskriva mig under en kortare tid och bad att de skulle försöka isolera byggdammet till endast byggarbetsplatsen så att jag skulle kunna återgå till arbetet var det bekvämare att säga upp mig eftersom jag bara vara provanställd. Någon drog bort mattan från under mina fötter och jag var i chock och den chocken höll i sig ganska länge. Det kan lätt bli så när man lagt ner hela sin själ och hjärta i något, blivit extramamma till tio pojkar och äntligen upplevt att man hittat hem. Men jag hann inte mer än jobba klart mina två veckors uppsägningstid förrän jag hade ett nytt jobb. Det var inte inom min profession utan jag återgick till det gamla – förskolan.

Det innebär att jag fått gå ner i lön, jag måste lära mig nya saker och fått lägga mer tid på min arbetssituation än på det mål jag satt upp när jag studerade till skrivpedagog. Idag har jag ett helt fantastiskt arbete på en skola som fritidspedagog där jag håller i drama, pyssel och jag ska även jobba för att få in skrivandet nu till våren.

På grund av turbulensen på min gamla arbetsplats blev arbetet med sista delen av Alvhilda utdraget men hon kom trots detta ut under hösten och jag känner att jag fått en nystart. Under hösten har det känts lite som om jag svidat om, jag har kastat av mig det dåliga och nu förvandlas jag lite. Vi gjorde en rejäl ommöblering här hemma och gick från en lätt kaosig inredning till något riktigt snyggt. Nu i vår skall vi tapetsera om och få ordning på allt det där som ännu är i oordning.

Efter att ha arbetat på ett ställe där jag känner mig trygg, uppskattad och känner att jag kan utvecklas är jag ett år senare tillbaka på den ruta jag var då. Nu ska jag satsa. Mitt vikariat går ut till sommaren och jag ska under vårterminen arbeta på att starta den firma som jag tänkt. Jag ska börja arbeta som skrivpedagog, planera kursprogram och ge mig ut i matchen.

Bloggen som legat övergiven ska få en nystart. Här kommer ni kunna läsa recensioner på de böcker jag läser, ni kommer få skrivtips och skrivövningar, lite från mitt eget skrivande och mina böcker och även lite pysseltips och lite personligt. Jag ska schemalägga mitt arbete med skrivandet, läsandet, utvecklandet av min firma och min egen hälsa som även den försummats.

Det här låter som ett ganska tungt nyårslöfte men det är inte vad jag tänker, utan snarare en satsning på framtiden.

 

 

 

 

Fantasy vs religion

I lördags hade jag signering på Lindhska bokhandeln i Örebro. Jag signerade min trilogi om Alvhilda. De första två delarna är urban fantasy och den sista en historisk fantasy. Med det menas att de utspelas i vår värld men med övernaturliga inslag. De övernaturliga inslagen kan vara magi, det kan vara fantasivarelser såsom drakar, häxor, troll, alver, huldror eller vittror. Eller rent av gudar, som mina böcker till viss del handlar om. Den handlar om vår gamla folktro där många av de saker nämnda här ovanför ingår, men även gudomlighet, gudar och människans syn på gudar. Medan jag satt och signerade dessa böcker kom det in en man som började tala med mig om detta på ett, för mig, ganska motsägelsefullt sätt.

”Tyvärr, jag kan inte läsa dina böcker, det är hädelse för kristna.”

Jag förklarade för honom att det absolut inte gällde alla kristna, och han fortsatte säga att för de flesta kristna var det en hädelse att läsa om övernaturligheter eftersom de stred mot den kristna gudens ord. Jag påpekade att det handlade om en väldigt liten del kristna, att jag hade präster som läste mina böcker och även religiösa personer som testläst och som inte hade några problem med det. Han fortsatte prata om hur hädande det var med fantasy och jag fick en vassare och vassare ton när jag försökte förklara för honom att för en annan, som inte är troende, är Bibeln en av de mest välskrivna fantasyböckerna av alla. Han kom av sig och förstod inte vad jag menade. Jag fyllde i att i den är det ju sprängfyllt med övernaturligheter, brinnande buskar som talar, döda som går igen, att gå på vatten, magi i form av att förvandla vatten till vin eller göra så att en fisk och ett bröd räcker till jättemånga människor.

”Ja, men skillnaden är ju att det är sant och det är inte dina böcker”, kontrade han då med.

Här slutade jag diskutera för jag hade faktiskt inte tid. Jag vill hellre prata med personer som faktiskt var intresserade, även om jag skulle kunnat ha en ganska lång ingående diskussion med honom, som kanske inte varit till hans bekvämlighet. Tänk om jag kontrat med att mina böcker var sanna, att de var skrivna av Gud, genom mig. Att Gud velat ställa saker till rätt och förklara varför det blivit så konstigt genom alla år. Att jag är en profet och att han borde köpa böckerna och underkasta sig mig som en helig figur. Men, skillnaden är ju just den, jag tror inte att det är så, jag vet att det inte är så eftersom jag inte ens tror på att Bibeln är skriven på det sättet.

Men nog fasen skulle det vara ett ganska bra sätt att boosta försäljningen.