Oförskämda bilister

Bilarna på bilden har inget med händelserna beskrivna i inlägget att göra.

Att inte använda blinkers är något som de flesta brukar hävda är riktigt oförskämt och jag håller helt och hållet med men jag har faktiskt träffat på höjden av oförskämdhet på motorvägen.

Rövkörning skulle vi kunna kalla dem båda men de gör det på olika sätt.

Första exemplet är de där som inväntar rätt tillfälle för att riktigt jävlas. På motorvägen, i hög fart, kommer de i kapp och lägger sig så nära att du kan räkna metrarna på din ena hands fingrar. Där ligger de kilometer efter kilometer, så nära att du nästan kan se näshåren på dem. En dutt på bromsen och du skulle ha dem i ryggslutet inne i din egen bil. Lagom när man kommer ikapp en lastbil eller annat långsamt gående motorfordon går de ut och blockerar så man måste tvärnita för att inte ränna rakt in i bilen framför.

Jag såg vad som var på gång, jag hade ögonen på bilen hela tiden och i samma sekund som jag såg blinkersen på bilen bakom lysa till, då blinkade jag också och gick ut så att jag inte skulle bli blockerad. Sedan körde bilen om mig, äntligen, och la sig på samma sätt bakom nästa bil. Jag studerade på håll hur den hade klistrat sig fast i avgasröret på bilen framför och när även den kom fram till en lastbil så var inte föraren lika kvick på vad som höll på att hända och i nästa sekund lös bromsljusen upp kvällsmörkret.

Till dig som kör så, det är inte bara oförskämt det är även fullständigt livsfarligt och faktiskt olagligt. Håll avstånden och kör om istället för att utsätta dig själv och framförallt bilisten framför dig för fara.

Den andra är stressapan som tror sig äga vägen och att alla skall kasta sig ur vägen för honom i samma sekund som han kommer ikapp (Ja jag skrev honom, jag har nämligen bara sett detta beteende hos manliga förare än så länge, men jag är öppen för byte till hen och henom så fort detta händer). Även denna är en riktig avgashängare. Om jag ligger i en högre hastighet än bilen i höger körfält och jag är på väg att köra om och du kommer åkande i helt vansinniga hastigheter som 140 km/h så kan du inte förvänta dig att jag ska avbryta min omkörning, kasta mig in bakom bilen jag kör om, vilket skulle resultera i en helt livsfarlig tvärnit, för din skull. Det är väldigt egoistiskt att alls tro att någon skulle göra det, om du inte vore en ambulans, brandkår eller polisbil. Men, har du inga saftblandare på taket så får du faktiskt snällt vänta. Att nästan dutta till min bil med fronten av din bil och blinka med helljuset får mig inte att öka farten, det får mig faktiskt att släppa gasen och köra ännu saktare för jag blir fruktansvärt provocerad av sådana som dig. Och när du överlägset pekade på backspegeln när du körde om, som om du ville lära mig något, kan jag berätta för dig att jag såg dig men som sagt, jag höll på att köra om, din tönt!

Till dig som kör så, det är inte bara oförskämt det är även fullständigt livsfarligt och faktiskt olagligt. Håll avståndet, hetsa inte andra trafikanter och förvänta dig inte att du är kung som alla ska böja sig för.

Så, nu har jag fått det ur mig, krama varandra i trafiken men håll avstånden när ni gör’t.

Julen

Nu har jag firat jul på ett helt nytt sätt. Det är första gången jag jobbat på julafton. Det var mycket tråkigt att inte vara hemma på julafton men det betyder inte att jag inte firade ändå, fast på jobbet.

Jag har fått ett nytt jobb sedJul 2015 matan tre månader tillbaka, som behandlingsassistent på ett boende för ensamkommande flyktingbarn, eller tonåringar rättare sagt. Jag har blivit mamma till tio tonårskillar, skulle man kunna säga. Jag är mamma hemma och jag är mamma på jobbet och det var fantastiskt att få vara med och uppleva deras första jul. Såklart blev den inte som en traditionellt svensk sådan, men nog hade vi roligt. Ett julbord bestående av helt andra saker än det traditionella (men jag hann med att äta svenskt julbord med familjen innan jag åkte), arabisk musik i högtalarna och dans runt granen till discomusik, efter att jag lärt dem små grodorna. Jag skrattade största delen av kvällen och kom hem trött men nöjd. Jag fick ingen julklapp där och då, annat än alla varma julkramar som kvällen avslutades med, innan jag åkte hem till mig och min familj. Hemma fick jag ostkaka och julmust innan sänggång vid två.

jul 2015 SuperaturalIdag hade vi julklappsutdelningen här hemma och då fick jag massa roliga saker. Två skivor av mina föräldrar, ett tardissmycke av en väninna, ett gäng pussel, en egengjord companioncube av sonen, en bok som jag specifikt önskat mig, nämligen The Mythology of Supernatural. Jag såg någon som skrev om den inne i ett forum och så klart blev jag nyfiken. Den handlar alltså inte så mycket om själva serien i sig utan om all mytologi som ligger till grund för manuset. Jag har kikat lite i den och jag tror inte jag blir besviken. Snabbkurs i Demonologi, Änglar och Lilith bland annat och insprängt överallt är roliga citat från serien, så klart. Jag tror jag kan hitta mycket inspiration ur boken till egna böcker eller i alla fall noveller inför framtiden.jul 2015 buffy

Sedan fick jag muggar, så klart. Jag hade sagt, innan jul, att vi hade dåligt med Buffymuggar. Vi är ju lite av ett par muggnördar och vi har muggar från alla serier som vi liksom gillar riktigt mycket. Vi kollade lite efter några coola Buffymuggar men det fanns väl inget som vi riktigt gick igång på. Därför har min man gjort slag i saken och tagit fram några egna designs som utgår mer från vad jag uppskattade med serien och vissa är riktigt roliga. Min absoluta favorit är den med Giles som ser trött ut medan han dricker sitt te och så står det Giles, the teenager tolerator, fantastiskt. Maken har erkänt att han inte kommit på den själv men det blir inte mindre roligt för det.

Vad fick du för fantastiskt i jul?

Drömtydning

I natt drömde jag att jag var ute och körde på motorvägen. Det var något ställe med många på- och avfarter, ungefär som om jag var på väg rakt igenom Västerås. Problemet var bara att det var som om jag körde i fel fil. Jag mötte bilar hela tiden och var tvungen att väja för dem och försöka hålla ifrån att krocka. Det var väldigt stressigt och väldigt läskigt.

Med tanke på att jag verkade vara den enda som körde åt motsatt håll än alla andra började jag så klart att tvivla på mig själv. Eftersom jag körde i den högra körbanan blev jag dessutom väldigt förvirrad för det är faktiskt det jag lärt mig ska vara korrekt, men, kanske hade de bytt till vänstertrafik utan att jag sett det. Kanske hade alla i hela Sverige fått informationen om att vi bytt till vänstertrafik, utom jag. Det måste ju innebära att det var något fel på mig, att jag var lite korkad som inte uppfattat en så pass stor förändring.

Sådant for genom mitt huvud medan jag kämpade för att behålla livhanken. Hela tiden kom det nya bilar upp på motorvägen så jag kunde inte komma av den utan var tvungen att fortsätta köra slalom. När jag så äntligen kom av motorvägen och tittade på skyltarna, såg jag att jag faktiskt hade rätt. Jag hade kört rätt, jag hade varit den enda där nere som faktiskt visste vad jag höll på med men det var ju lite skit samma eftersom det varit livsfarligt vilket fall.

Vad kan det varit som mitt undermedvetna försökt tala om för mig mån tro?
Kanske är mitt undermedvetna bra trött på att jag tvivlar på mig själv hela tiden. Kanske tycker det att det är dags att jag slutar kasta mig i diket och istället tar min rättmätiga plats på motorvägen och tvingar alla andra att ratta sig efter mig ibland.

Kanske behöver jag ta tjuren vid hornen och tvinga ner mig själv på den där motorvägen igen, och inte väja.