The force awakens

Bild från Disney

Nu har även jag sett den. Filmen alla talar om, i alla fall om man umgås i mina kretsar. Maken tvingade iväg mig till biografen för att överhuvudtaget kunna prata med mig.

Det här inlägget kommer att kunna innehålla spoilers för de som inte sett den, så om ni vill slippa det, sluta läs.

Jag gillade filmen, den var snyggt gjord, den var full med action och härliga kopplingar till första filmen. De tre stora var med från första filmen vilket gjorde det ännu häftigare. När jag säger att det fanns många härliga kopplingar kan jag utveckla det lite och säga att det fanns så många kopplingar att det kändes som en remake på den första filmen i vissa fall. I samtal med maken säger han, och jag tror jag håller med, att det behövdes för att få tillbaka alla fansen som liksom svajat lite efter de där tre filmerna, som många fans påstår ALDRIG HÄNDE!

Om jag sammanfattar A new hope med:

En föräldralös ung person som lever på en ökenplanet som hen helst vill bort från men hålls kvar av genom familjeband. Familjebanden dödas dock och den unga personen har möjlighet att ta sig bort. Den unga bär på kraften och är genom detta universums enda stora hopp. Genom bekantskapen av en robot som bär på hemlig information som måste till rebellerna  försvinner den unga personen ut på ett äventyr. Den stora styggingen är maskbeklädd och styrs av en annan gammal och skrynklig stark mästare som talar till styggingen från en avlägsen plats. Styggingarna har en stor planetstor farkost som kan döda planeter. Någon som den unga personen ser som en inspirationskälla och förebild vill att denna unga skall följa i hans fotspår men dör sedan framför ögonen på hen mot hens stora motståndare i kraften, vilket blir en utlösande faktor för hen i sin egen kamp med kraften. Den stora rymdfarkostbollen som dödar planeter förstörs sedan genom att små rymdskepp åker i en slags ränna på bollens yta, och skjuter på något längst in som gör en kedjereaktion som får hela stället att explodera.

Eller vänta, var det verkligen A new hope jag beskrev här eller var det the force awakens?

Med det säger jag inte att det var dåligt, för det var inte dåligt, men det var väldigt många saker som var exakt samma, nästan. Om det hade varit en sci-fi-film som inte var i Star wars-serien och den hade varit exakt så här, undrar jag hur många som hade skrikit att det var en kopia?
Som sagt, den var asbra, men det kanske beror på att jag tycker att första filmen är asbra, men även om jag tycker det så kan jag inte undgå att tänka att det är en remake av originalet – A new hope.

Kanske en spoiler; men jag kan inte låta bli att sia framtidens filmer och säga att Ray och Hårfager är kusiner för Ray träffade troligen sin far i slutet av filmen jag just såg.

Jag är inte ensam om att se likheter heller, vill jag bara säga.

Men, positiva skillnader mellan filmerna är:

Det var en kvinnlig badass till huvudroll. Hon sätter män på plats hela tiden genom sitt kunnande och överlägsenhet i det mesta, inom framförallt manliga delar.
En färgad person fick spela en av huvudrollerna och vara den dom bryter mot det onda och gå över till det goda och bli hjälte.
De hade lagt in en kvinna som befäl inom stortroopersarmén som inte har grejer som framhäver hennes kropp.
Stormtroopers ges mer personlighet genom Finn som bryter på grund av sitt samvete.
Så klart var det bättre grafik och specialeffekter även om det var väldigt bra i A new hope, med tanke på tiden då den spelades in.

Det är vad jag kommer på när jag ger det en snabb genomfunderare efter att bara ha sett filmen en gång (oftast har jag sett eller läst något mer än en gång innan jag hinner ge en ordentlig tänk) så är det något du kommer på som som var bättre i den här filmen jämfört med första, fyll i.

Oförskämda bilister

Bilarna på bilden har inget med händelserna beskrivna i inlägget att göra.

Att inte använda blinkers är något som de flesta brukar hävda är riktigt oförskämt och jag håller helt och hållet med men jag har faktiskt träffat på höjden av oförskämdhet på motorvägen.

Rövkörning skulle vi kunna kalla dem båda men de gör det på olika sätt.

Första exemplet är de där som inväntar rätt tillfälle för att riktigt jävlas. På motorvägen, i hög fart, kommer de i kapp och lägger sig så nära att du kan räkna metrarna på din ena hands fingrar. Där ligger de kilometer efter kilometer, så nära att du nästan kan se näshåren på dem. En dutt på bromsen och du skulle ha dem i ryggslutet inne i din egen bil. Lagom när man kommer ikapp en lastbil eller annat långsamt gående motorfordon går de ut och blockerar så man måste tvärnita för att inte ränna rakt in i bilen framför.

Jag såg vad som var på gång, jag hade ögonen på bilen hela tiden och i samma sekund som jag såg blinkersen på bilen bakom lysa till, då blinkade jag också och gick ut så att jag inte skulle bli blockerad. Sedan körde bilen om mig, äntligen, och la sig på samma sätt bakom nästa bil. Jag studerade på håll hur den hade klistrat sig fast i avgasröret på bilen framför och när även den kom fram till en lastbil så var inte föraren lika kvick på vad som höll på att hända och i nästa sekund lös bromsljusen upp kvällsmörkret.

Till dig som kör så, det är inte bara oförskämt det är även fullständigt livsfarligt och faktiskt olagligt. Håll avstånden och kör om istället för att utsätta dig själv och framförallt bilisten framför dig för fara.

Den andra är stressapan som tror sig äga vägen och att alla skall kasta sig ur vägen för honom i samma sekund som han kommer ikapp (Ja jag skrev honom, jag har nämligen bara sett detta beteende hos manliga förare än så länge, men jag är öppen för byte till hen och henom så fort detta händer). Även denna är en riktig avgashängare. Om jag ligger i en högre hastighet än bilen i höger körfält och jag är på väg att köra om och du kommer åkande i helt vansinniga hastigheter som 140 km/h så kan du inte förvänta dig att jag ska avbryta min omkörning, kasta mig in bakom bilen jag kör om, vilket skulle resultera i en helt livsfarlig tvärnit, för din skull. Det är väldigt egoistiskt att alls tro att någon skulle göra det, om du inte vore en ambulans, brandkår eller polisbil. Men, har du inga saftblandare på taket så får du faktiskt snällt vänta. Att nästan dutta till min bil med fronten av din bil och blinka med helljuset får mig inte att öka farten, det får mig faktiskt att släppa gasen och köra ännu saktare för jag blir fruktansvärt provocerad av sådana som dig. Och när du överlägset pekade på backspegeln när du körde om, som om du ville lära mig något, kan jag berätta för dig att jag såg dig men som sagt, jag höll på att köra om, din tönt!

Till dig som kör så, det är inte bara oförskämt det är även fullständigt livsfarligt och faktiskt olagligt. Håll avståndet, hetsa inte andra trafikanter och förvänta dig inte att du är kung som alla ska böja sig för.

Så, nu har jag fått det ur mig, krama varandra i trafiken men håll avstånden när ni gör’t.

Julen

Nu har jag firat jul på ett helt nytt sätt. Det är första gången jag jobbat på julafton. Det var mycket tråkigt att inte vara hemma på julafton men det betyder inte att jag inte firade ändå, fast på jobbet.

Jag har fått ett nytt jobb sedJul 2015 matan tre månader tillbaka, som behandlingsassistent på ett boende för ensamkommande flyktingbarn, eller tonåringar rättare sagt. Jag har blivit mamma till tio tonårskillar, skulle man kunna säga. Jag är mamma hemma och jag är mamma på jobbet och det var fantastiskt att få vara med och uppleva deras första jul. Såklart blev den inte som en traditionellt svensk sådan, men nog hade vi roligt. Ett julbord bestående av helt andra saker än det traditionella (men jag hann med att äta svenskt julbord med familjen innan jag åkte), arabisk musik i högtalarna och dans runt granen till discomusik, efter att jag lärt dem små grodorna. Jag skrattade största delen av kvällen och kom hem trött men nöjd. Jag fick ingen julklapp där och då, annat än alla varma julkramar som kvällen avslutades med, innan jag åkte hem till mig och min familj. Hemma fick jag ostkaka och julmust innan sänggång vid två.

jul 2015 SuperaturalIdag hade vi julklappsutdelningen här hemma och då fick jag massa roliga saker. Två skivor av mina föräldrar, ett tardissmycke av en väninna, ett gäng pussel, en egengjord companioncube av sonen, en bok som jag specifikt önskat mig, nämligen The Mythology of Supernatural. Jag såg någon som skrev om den inne i ett forum och så klart blev jag nyfiken. Den handlar alltså inte så mycket om själva serien i sig utan om all mytologi som ligger till grund för manuset. Jag har kikat lite i den och jag tror inte jag blir besviken. Snabbkurs i Demonologi, Änglar och Lilith bland annat och insprängt överallt är roliga citat från serien, så klart. Jag tror jag kan hitta mycket inspiration ur boken till egna böcker eller i alla fall noveller inför framtiden.jul 2015 buffy

Sedan fick jag muggar, så klart. Jag hade sagt, innan jul, att vi hade dåligt med Buffymuggar. Vi är ju lite av ett par muggnördar och vi har muggar från alla serier som vi liksom gillar riktigt mycket. Vi kollade lite efter några coola Buffymuggar men det fanns väl inget som vi riktigt gick igång på. Därför har min man gjort slag i saken och tagit fram några egna designs som utgår mer från vad jag uppskattade med serien och vissa är riktigt roliga. Min absoluta favorit är den med Giles som ser trött ut medan han dricker sitt te och så står det Giles, the teenager tolerator, fantastiskt. Maken har erkänt att han inte kommit på den själv men det blir inte mindre roligt för det.

Vad fick du för fantastiskt i jul?