Cup cakes vs tårta

Jag tycker det är kul att baka och göra goda kombinationer och så snygga utseenden som möjligt. På sistone har jag börjat experimentera mer med cup cakes och kommit fram till att det är många gånger bättre än tårta. Tårta är ändå bara en smakkombination och inget annat. Om någon då inte tycker om den smakkombinationen så får den stå över. När det gäller cup cakes är det däremot så att man kan göra många olika variationer så att alla kan något de tycker om. Om man dessutom, som jag, gör minicupcakes kan alla gäster hinna smaka på många fler kombinationer än bara en innan de ätit för mycket.

Jag kan tänka mig att cupcakes kan vara passande att ha vid många olika typer av bjudningar, releaser, födelsedagar, presentationer mm. Är det en bjudning av någon slag kan man slänga i de små godbitarna. Det roliga är ju att man även kan välja ett färgtema som passar festen eftersom det finns massa olika fina karamellfärger att välja bland.

I fredags firade vi maken och då gjorde jag sex olika smaker, lika många smaker som jag gjorde när jag bakade till mitt lilla kalas i vintras. Jag tänkte ge er lite kombinationsförslag som verkligen gått hem för mig.

Sedan jag hittade How to cake it på Youtube så har jag inte använt något annat recept som grund än Yolandas fantastiska choklad– och vaniljsockerkaka. Sedan tar jag miniformar. Jag brukar vara tvungen att ha lite stöd för dem annars orkar inte väggarna hålla upp och smeten väller över på kanterna, något att tänka på. Jag använder antingen silikonformar eller mazarinformar i metall som stöd. Jag brukar ha dem på 200 grader, ungefär 15 minuter i ugnen.

Jag gjorde smakvariationerna vaniljmuffins och lakritstopping, vaniljmuffin med hallon och vit chokladtopping, vanilj/kokosmuffin med kokostopping, chokladmuffin med vaniljtopping, chokladmuffin med chokladtopping och Baileystopping. Favoriterna var Baileys, Lakrits och vit choklad men de andra var absolut också supergoda.

 

Baileysfrostingen: 8,5 dl florsocker, 225 gram rumsvarmt smör 2 msk Baileys.
mixa rumsvarmt smör och Baileys tills de är helt blandat. Tillsätt florsockret. Skrapa ner från kanterna med jämna mellanrum så att allt blir helt blandat. När allt är ordentligt blandat spritsar du ut det på muffinsen.

Lakritsfrostingen: 60 g rumsvarmt smör, 5 dl florsocker, 1 msk lakritsessens (den flytande sorten) 100 g färskost, några droppar karamellfärg.
Vispa smör och florsocker fluffigt. Tillsätt lakritsessensen och fortsätt vispa. Avsluta med färskosten och fortsätt vispa tills du har en len och fin frosting. Tillsätt karamellfärgen sist och vispa tills det blivit rätt färg.

Vit choklad: 150 g vit choklad, 50 g rumsvarmt smör, 1,5 dl florsocker och 150 g färskost.
Smält den vita chokladen över vattenbad. Vispa smör och florsocker riktigt fluffigt. Tillsätt den vita chokladen och vispa samman, avsluta med att ha i färskosten och fortsätt vispa tills du har en len och fin frosting.

Inredningsarkitekt skulle kanske vara något för mig

För tre-fyra år sedan byggde vi om köket så att det ligger placerat där dotterns rum var. Dottern flyttade då in i vårt gamla kök. Rummet är knasigt utformat, som ett L, och därför ganska svårt att planera. Hon fick nytt golv, vi målade väggarna och så fick hon en fondvägg längst in i L:ets böj. Nu, när hon blivit tonåring, har hon börjat bli lite missnöjd med rummet, och vi också. Hon var missnöjd eftersom det var lyhört och vi var missnöjda eftersom hon inte kunde hålla ordning på sina pinaler.

Då hade hon en ganska robust och stor bäddsoffa som man kan dra ut och bädda dubbel om man vill. Hon hade även en jättesöt garderob som gick i samma stil som sängen men som kanske inte rymde riktigt så mycket kläder. Från början hade hon en liten söt skänk som skrivbord och längst in i rummet hade hon ett hyllsystem med en teve ovanpå. Vid teven hade hon dvd:spelare och tevespel.

Under de tre åren har behoven hos den lilla tjejen, som nu är tonåring, skiftat en aning. Skänken byttes mot ett skrivbord som tog upp ganska mycket plats i rummet och gjorde att det knappt gick att komma förbi mellan sängen och skrivbordet. Kläderna fick inte plats i garderoben och började krypa ut i högar överallt i rummet. Saker som inte hade någon vettig plats placerades framför hyllsystemet och två extra hyllor, som skulle vara vid väggen, tog plats framför det gamla hyllsystemet och kaoset var ett faktum. När hon skulle städa var det panik, det gick inte, det var ett femtonspel med saker och förtvivlan var det enda som städstunderna resulterade i. Hon ville ha större garderob, hon ville ha en bredare säng men som ändå inte tog så mycket plats och hon ville ha ett skrivbord hon kunde sitt vid och både jobba med dator och måla. Framförallt ville hon ljudisolera rummet för hon tyckte att det lät allt för mycket in till köket.

Nu har hon varit på kollo i två veckor. Jag och maken har tillsammans med en vän använt dessa två veckor till att göra om hennes rum så att hon ska kunna bo och få plats som den tonåring hon är.

Vi planerade lite innan hon åkte och sängen fick flytta in runt hörnet på L:et. Eftersom det är väggen in till köket var vi tvungna att ljudisolera och då fick vi bygga över den gamla väggen. Hon valde en tegeltapet och sa att hon ville ha en plattform 9 3/4-skylt på väggen. Jag gick väl lite längre i det önskemålet och det slutade så här:

Längst till vänster är så som det var tidigare när det var nyrenoverat för tre år sedan. Längst till höger är bild på sänggaveln nattduksbordet och laddningshyllan.

Sängen har maken byggt själv och vi har fått klippa till madrasserna så att de passar in i specialmåtten. Som sänggavlar hittade maken en skafferidörr i fyndhörnan på ikea som hade en snygg fasning som passar bra i hörnet. Det som blev över när han sågade den passade precis som nattduksbord vid sängen. Ovanför nattduksbordet satte jag en liten bit av en tavelhylla som laddstation.

Hon ville ha ett rejält garderobssystem så att hon fick plats med allt junk. Det fick bli Pax från Ikea. Hon ville ha skjutdörrar där hon kunde ha spegel men när vi räknade på det så blev det för dyrt. Hon fick därför draperi istället och det är hon nöjd med. Nu har hon plats för skolarbete, datasaker, konstnärsprylar och kläder. Hon har en hylla för smink och annat småbjäfs. Hon fick även en lite krok att hänga sin nyckel på så att hon alltid vet var den finns och utrymmet mellan garderoben och väggen blev perfekt för alla väskor.

Det gamla är till vänster det nya till höger. Underst är bilder på nyckelhängaren, sminkhyllan och väskväggen.

Hyllan som stått gömd bakom allt i den gamla möbleringen finns kvar, men står nu där garderoben var förut. Hon fick behålla några av de gamla hyllorna som jag slet med att göra snygga vid förra renoveringen, eftersom hon inte hade plats för böcker annars.

Till vänster är den gamla möbleringen innan alla kläder sprängde garderoben inifrån.

Skrivbordet är samma som tidigare men flyttat så det står rakt in i rummet. Maken har tagit bort alla ben så att det inte ska finnas några saker som kan vara i vägen vid städning. Det är är ett rum som man kan ha städning för dummies nu, det går inte att komma undan. Om hon inte hade några förutsättningar att hålla ordning innan har hon alla förutsättningar idag.
Teven är riktbar så hon kan rikta den mot sängen och glo på netflix eller dvd och så kan hon rikta den ut mot golvet och köra just dance eller andra hopp och studs-spel.

Längst till vänster är precis efter renoveringen i förra vändan, mitten nu och till höger längst upp är tevehörnan och nederst är det benlösa bordet.

För att slippa hitta fastspikade planscher i rummet framöver så har jag satt upp tavelhyllor för foton och konst.

Och så avslutar vi med en bild på de sansade och charmerande hantverkarna.

Bröllopsdag

I lördags firade jag och maken sjuttonårig bröllopsdag. Det är lätt för oss att komma ihåg vilken bröllopsdag vi firar eftersom vår son är jämngammal med vårt äktenskap.

Vi har varit mitt uppe i ombyggnation av dotterns rum hela veckan så vi har inte haft tid att planera så mycket eller beställa några bord på fina restauranger. När det väl var dags och vi började prata om vart vi skulle gå sa jag att jag inte ville gå till en restaurang äta och sedan åka hem. Det var för förutsägbart, jag har gjort det förr, jag ville göra något nytt, åka ut på äventyr. Därför satte vi oss i bilen och bara åkte för att se var vi skulle hamna och fira vår dag. Vi åkte ut mot Närkes Kil och fortsatte rakt fram efter det. Så fort vi såg en fornminnesskylt så åkte vi dit för att kolla. Det gjorde att vi hamnade vid Usken och en runsten vi är lite osäkra på om den är nytillverkad eller gammal. Mycket fick oss att tycka att den såg ny ut, men ibland kan restaurerade stenar lura ögat så vi uttalar oss inte med total säkerhet. Vi kikade runt och såg på ruinerna efter något som en gång fyllt en funktion men som i dag bara är kvarlämningar.  Sedan gick vi ner till sjön och jag vadade lite och det slutade med att vi hoppade i och badade. 

Det var fantastiskt skönt. Vattnet var helt stilla och precis lagom svalt. Det låg näckrosblad på ytan, små skräddare hoppade runt omkring oss och åskan mullrade i bakgrunden. Vi bara låg i vattnet och flöt tillsammans. Tyngdlöshet och ro. Det är ett ögonblick jag kommer återvända till i huvudet många gånger framöver. Kanske kan ni hitta det i någon bok jag skriver i framtiden.

När vi badat klart åkte vi vidare och stannade till på en herrgård som hade restaurang och boende, för att se om det skulle bli där som vi ville äta och kanske bo över natten. Själva Herrgården låg bredvid och det man skulle äta i och möjligen sova såg ut som tråkiga baracker. Det var stängsel mellan det och sjön så det såg ut som om det kunde bli svårt att bada på kvällen. Men vi gick i alla fall in för att kolla läget. Jag frågade om det fanns några rum och möttes av en ganska oserviceminded attityd. Hon sa, med en röst som lät som om hon tyckte vi var lite dumma i huvudet som kom och frågade henne en sådan korkad fråga, att hon hade ju lediga rum men inga som var städade. Det skulle inte gå att kalla in en städare så sent på kvällen (borde vi ju förstå, våra fän) och det fanns ju inga andra ställen som skulle vara redo att ta emot oss så här sent. Vi borde ju ringt och bokat rum på deras fantastiska ställe minst en vecka innan. Det närmsta hon kunde rekommendera var att åka till Nora men stadshotellet hade ju ingen bemanning så det var ingen idé att ens försöka. Tung suck – himmel med ögonen.

Vi tittade in mot restaurangen där det kalla ekot av klirret från besticken mot tallrikarna hördes. Lokalen var ljus och kal, både ljud och utseende påminde om en matsal på ett ålderdomshem. Klientelet  som rörde sig i hallen såg ut att passa in i inredningen så vi tackade och åkte vidare.

Vi hamnade senare i Nora vilket fall, för att äta på Maria Langs restaurang.  Det var en väldigt trevligt belägen krog där vi satt under ett stort parasoll på en innergård med kullersten och gamla hus som omringade oss. Vi beställde vitlöksbröd till förrätt, gös på planka till huvudrätt och kladdig chokladkaka med grädde och glass till efterrätt. Servicen var jättebra och vi hade väldigt trevligt. Även om gösen var supergod reagerade jag på både förrätten och efterrätten eftersom de skrivit: ”Hos oss kommer du att få en kulinarisk matupplevelse då allting är tillagad efter matlagningskonstens alla regler. Vi serverar ingen halvfabrikat mat utan allt är tillagat från grunden.” på sin hemsida. Förrätten var nämligen den typiska långfranskan man köper i tvåpack från frysdisken på Ica. Det kan i sig vara väldigt gott, men när den fortfarande är kall i mitten och ytan fortfarande är helt ljus så är det inte den kulinariska matupplevelsen som de utlovar. Efterrätten var den typiska köpta frysta kladdkakan med sprutgrädde och billig vaniljglass utan vare sig grädde eller vanilj i. Vill påpeka att det ändå var prisvärt, vi kom under sexhundra på två trerätters middag och alkoholhaltig dryck, så det är egentligen helt okej, de borde kanske bara uppdatera sin hemsida för jag förväntade mig något helt annat. Men vi hade i alla fall underhållning vid bordet vilket utgjordes av en mycket överförfriskad herre som stod vid vårt bord och dödshotade grannen till etablissemanget genom att skrika upp till en till synes helt tom balkong.  Ägaren föste bort honom med uppmaningen att inte skrämma iväg hans två gäster – jag och min make.

Medan vi satt där ringde vi runt efter ställen att bo på över natten. Jag ringde Lilla hotellet som hade ett väldigt trevligt bemötande när han sa att de tyvärr inte hade något rum till övers men han rekommenderade bland annat Nora tåghem nere vid sjön. Jag ringde dit och kom till telefonsvarare. Jag talade inte in något utan tänkte försöka igen senare. Hon ringde upp och jag frågade om hon hade något rum, det hade hon och sedan kom hon till oss på restaurangen med nyckeln så vi kunde gå direkt från restaurangen till rummet när vi var klara. Lite bättre service än på herrgården. Vi kollade inte ens stadshotellet, för det var ju ingen ide, enligt kvinnan på herrgården.

Att bo på tåghem var lite av ett äventyr på många sätt men romantiskt var det kanske inte. Det var trånga våningssängar så vi kunde ju inte ligga sked eller kuckilura överhuvudtaget. Visst, om man är ung och vig och smal skulle det säkert gå alla tiders, men när man är dryga 40, fet och har ischias då är det bara att glömma. Men vi bäddade ner en madrass på golvet så vi  nästan låg bredvid varandra och så gick vi och nattbadade i Norasjön.  Vi fick sällskap av några tonårskollar från Afghanistan som följde med oss och badade när de såg att vi var på väg. Väldigt trevliga.

Vi kom hem, inte ett dugg utvilade, dagen efter och jag somnade mitt i renoveringen medan jag lite spontant testade dotterns säng.

 

Märkesspotting

Jag kan rekommendera att göra äventyrliga utflykter. Som min man sa, om vi inte bara kört iväg hade vi aldrig badat i Usken eller sovit på tåghotellet. Man upplever nya saker man inte upplevt om man planerat sin resa. Man får erfarenheter man kan ha användning av i framtida skrivande eller arbete. Våga kasta dig ut du också, se var du hamnar.