Karaktärer

När jag skriver är karaktärerna väldigt viktiga. Man skulle kunna säga att mina berättelser är väldigt karaktärsstyrda. Jag får ofta en idé som är spännande och när jag skriver första utkastet så kan det gå lite trögt eftersom det inte är någon som egentligen berättar historien för mig. Det är först när jag lärt känna karaktärerna som det blir levande. Jag förlorar däremot mycket av min egen makt över berättelsen eftersom karaktärerna oftast är väldigt bestämda och om det inte blir som de tycker så kan jag inte skriva. Därför är det ganska skönt att jobba med samma karaktärer flera gånger, i en serie till exempel, för då behöver jag inte lära känna karaktärerna på nytt. Visst, de har utvecklats och de är inte riktigt samma som i början, men jag känner dem ändå. Just nu jobbar jag med en ungdomsserie inom dark fantasy eller skräck där första boken är skriven men inte färdig redigerad och andra bokens första utkast är klart. Jag har testläsare och en lektör är inbokad för de tre försa delarna.
Idag fick jag en utmaning på Instagram av Eva Holmquist. Utmaningen kommer ursprungligen från Kristina Dowling under hashtaggen #mötminakaraktärer och den går ut på att man ska presentera karaktärerna ur sitt manus. Eftersom det är karaktärerna som driver mitt manus framåt tyckte jag den utmaningen var extra kul. Jag har inte publicerat den här serien än men jag tar med de bilder jag haft som inspirationskälla när jag skapade dem, båda bilderna kommer från Pixabay.
Tjejen till vänster representerar Yazz (smeknamn från hennes riktiga namn Yasmin), en utåt sett ganska tuff tjej med jobbiga hemförhållanden. Jag fick kommentar från två av mina testläsare att just hon inte riktigt passade in i deras förväntningar. Jag kan hålla med på många sätt, det är framförallt stilen och utstrålningen jag gått på här, hon är egentligen lite mörkhyad och blåögd – vilket är ganska udda (finns en anledning till det). Hennes ögonsten och mest älskade ägodel är hennes epatraktor som tar henne vart hon vill. Hennes mamma försvann på mystiska sätt när hon var liten och ingen har sett henne sedan dess och hennes pappa är inte direkt någon mönsterpappa. Precis nu, när han åkt in i fängelse utan att säga något till sin dotter om det, börjar dessutom flera saker hända som alla är förknippade med hennes mammas försvinnande. Eftersom hon inte längre har någon förälder hemma får hon flytta in hos Ronja.
Ronja är tjejen som den högra bilden representerar. Hon är skötsam, har bra betyg men har levt ett liv av mobbing och utstöttning under stor del av skoltiden.  Yazz har varit den enda hon haft under hela högstadiet och de har mest haft en ganska ytlig relation men hon ser en ljusare framtid eftersom hon precis flyttat till en större stad och ska börja gymnasiet. Synd bara att hennes förvrängda syner från barndomen ska komma tillbaka och förstöra allt. Hennes mamma börjar överbeskydda henne och det är helt omöjligt att dölja faktumet att det har blivit ännu värre, nu är det inte bara hennes döda morfar hon ser utan helt främmande spöken och monster.
Hur viktiga är dina karaktärer för ditt skrivande? Vad kommer först för sig, karaktären eller berättelsen? Vill du själv vara med i utmaningen, då kan du själv skriva om dina karaktärer och använd hashtaggen så vi kan hitta dig.

Tiotalet går i graven

Om jag ser bakåt på 2019 har det inom vissa områden stått ganska still, men inom andra har det hänt en hel del.

Om jag ser tillbaka på hela tiotalet har det hänt otroligt mycket.

Jag börjar kort att summera 2019:
Böcker utgivna – inga
Noveller utgivna – inga
Manus färdigställda – inga
Arbete – Jag har påbörjat ett projektarbete som kulturcoach på ett bibliotek där jag jobbar med ungdomar. Jag får göra det jag verkligen älskar, men det är ganska tufft. Ungdomar läser inte, därför har jag fått jobbet, om det vore lätt skulle jag inte behövas. Men en del frustration ingår i beskrivningen.
Bokmässor – Hoppade de flesta i år och var bara på den i Göteborg i september. Det berodde framförallt på den mässa jag själv var med och drev på jobbet. Ja, jag var alltså den drivande i min första mässa. Otroligt spännande och lärorikt. Det blir ytterligare en nästa år och jag är redan pepp.
Planering – efter ett så tunt litterärt år har det avslutats med en massa spännande planer. Jag har precis innan årsskiftet börjat skriva för en app som jobbar så som jag ofta brukar försöka göra med ungdomar – genom att låta läsaren få makten att önska händelser i nästa kapitel. Appen heter Crowdstory och är i provstadiet just nu, du kan gå in och vara testläsare på crowdstory.online. 
En förläggare som jag haft mycket samarbete med på andra sätt än just text, hörde av sig till mig och var intresserad av att publicera en novell av mig och jag har börjat jobba på ett uppföljare till min novell i Grimm till Darkness publishings nya novellantologisatsning.
Jag har dessutom blivit en del i Region Örebro Läns kultursatsning där skolor kan boka mig för olika skrivpedagogiska uppdrag.

Det känns som om jag går in i det nya årtiondet med ganska många järn i elden och även om året som just gått är lite magert, är det överväldigande att se tillbaka på årtiondet som gått.
Jag har varit på min första bokmässa
gett ut fyra böcker
varit med i över fem novellantologier
gett ut sju e-noveller
utbildat mig till skrivpedagog

Inne på Facebook var det någon som la upp i ett forum, att man skulle lägga upp en bild från 2009 och ett från 2019 för att se vad som hänt under tiotalet. Jag valde de bilder som är i rubriken som jag tycker är mycket representativa. Jag gick in i tiotalet som en explorer, en som tänkte ta sig dit hon aldrig varit förut och kliver ur resan som the mad hatter, något som i mina ögon står för klassisk litteratur.
Här är en litet collage över hela årtiondets författarhändelser med bilder som på olika sätt representerar vägen jag tagit, alla jag träffat, alla kontakter jag knutit, alla vänner jag vunnit och alla litterära framgångar jag gjort (Alla finns inte med på bild, vet du att du borde vara med så är du det själsligt):

Två teman som varit aktuella under hela årtiondet som kanske syns mest i collaget och som det känns som får en punkt är Andra världar och Alvhilda. Jag skrev hela trilogin under tiotalet och jag kom in i Andra världar redan tidigt. De trodde på min trilogi och gav ut den. Vi har samarbetat den sena halvan av årtiondet men de går i graven nu. Det innebär att Alvhilda hänger lite löst eftersom den inte längre har något förlag, om inte Darkness publishing tar över utgivningen. Men det är väl den cliffhanger som decennieskiftet har att bjuda på.

Inga halvmesyrer

Jag pratade lite med maken idag om det här med livsmål. Om han uppnått det han ville med livet eller inte. Han sa då att han nog uppnått mer än han tänkt när han var ung. För min del var det inte riktigt likadant. När jag var tonåring skulle jag slå igenom inom skådespelarbranschen, bli en stjärna över hela världen. Jag höll nämligen på med teater i tonåren och gick teater på gymnasiet. Jag ville inte bara ägna mitt liv åt att få chansen att spela teater, jag skulle ha en karriär och bli en av de bästa.

Jag tror att det liksom genomsyrar det mesta i mitt liv.

När jag väl började skriva så var jag aldrig nöjd eftersom alla mina projekt var så episkt stora att jag aldrig orkade ro dem i land. Till slut sa jag till mig själv att jag bara skulle skriva en simpel story, vilket jag gjorde, till en början. Det slutade med en trilogi som behandlar ämnen som gudomlighet, mänsklighet, genus, rasism och allt annat i stort sett. Den är episk på många sätt men den har inte slagit så hårt som jag tycker att den är värd. Alltså har jag inte lyckats.

Trots att jag är utgiven författare med både böcker och noveller är jag inte nöjd. Det sätter nog käppar i mina egna hjul eftersom det hämmar mitt skrivande. Det måste vara episkt och perfekt i första utkastet. Det gör att prestationsångesten tar över och jag skriver inte alls.

Dessutom har min chef gett mig ansvaret att projektleda bokfesten som vi ska ha på jobbet och med tanke på att den då måste bli episk, får jag ganska lite tid över till mitt eget skrivande.

Känner du igen dig i det här och har du hittat någon bra lösning på problemet? Dela gärna med dig med den i så fall. Jag tror vi är många som sitter med prestationsdjävulen på axeln.