Det är inte för pengarna jag gör det.

När det kommer till skrivande så är det få förunnat att kunna bli rik på det, det är till och med få förunnat att kunna leva på det. Om man, som jag, försöker kombinera skrivandet så att man har någon slags verksamhet som går hand i hand med skrivandet så kan det ändå vara en djungel. I början så här är det riktigt segt och jag måste vikariera för att det ska gå runt. Man kan lugnt säga att det krävs att man brinner för att göra det man gör för att orka, för det är inte pengarna som lockar.

När pengarna dessutom liksom förvärrar situationen så blir det inte lättare. Det är nämligen en djungel det här med att bokföra och deklarera moms och allt vad man måste göra när man driver egen firma. När jag blir rik på det här kommer jag leja ut varenda liten ekonomisk fnurra, det kan jag lova, men där är jag inte än. Tills alldeles nyss har jag kört min bokföring i ett vanligt Excelark men för några månader sedan skaffade jag ett inlogg på en sådan där bokföringssida. Det kan jag rekommendera eftersom jag kan använda den direkt till skatteverket när det väl är dags att lämna in årets bokföring. Dessutom valde jag en sida där det ingår gratis hjälp vilket jag verkligen tagit emot nu. Jag har försökt deklarera, frågat på chaten hur jag ska göra och de har varit hjälpsamma. Glad i hågen har jag trott att jag gjort rätt och bara trasslat in mig mer och mer i min egen bokföring tills jag bad om hjälp med en sak i onsdags. De bad om att få titta på min bokföring och sedan blev jag ombedd att radera allt ihop och börja om från början. Vi satt sedan i närmre tre timmar uppdelat på två dagar, och bara stolpade upp hela min bokföring så att det skulle bli rätt.

Detta ingick i abonnemanget och det är det näst bästa om man nu inte har råd att ha en egen revisor.

Så om du funderar på att publicera böcker eller satsa på att starta eget, tänk på att med pengar kommer inte bara det roliga, det kommer en jäkla massa annat också.

 

Höstlov och NaNoWriMo

Veckan som gått har jag varit helt ledig och tänkte att jag skulle få så mycket gjort. Först skulle jag rensa alla skåp i köket och få ordning på gästrummet. Jag hade även tänkt att vi skulle hinna rensa lite på vinden. På de sena eftermiddagarna tänkte jag börja med att planera NaNoWriMo och efter den 1:a tänkte jag hinna skriva två timmar om dagen. Utöver det tänkte jag hinna umgås med min familj och liksom ha det riktigt trevligt, kanske åka iväg någonstans över en dag, under veckan.

Problemet var bara att min man var också ledig, tillika min motivationsförmåga.

Vi har faktiskt hunnit rensa och gå igenom det mesta i köket, men gästrummet och vinden kan man ju bara drömma om. Jag hann hjälpligt få till någon slags planering inför NaNoWriMo men ingen som helst efterforskning så det måste jag göra hela tiden medan jag skriver. När jag gör efterforskningar innebär det att jag måste gå ut på nätet och när jag går ut på nätet kommer den där fula kompisen prokrastineraren som ser allt annat jag kan göra på nätet när jag ändå är där.  Dessutom har jag en man som gärna kommer och vill prata lite extra med mig när jag ser riktigt upptagen ut. Så det har inte blivit många ord skrivna den här veckan och i morgon börjar vikariatet igen.

Men, vi hann ju in alla fall på ordning på paketadventskalendern vi inte ens visste vi skulle ha i år, och det var ju en satans röta!

Det jag skriver på i år är min alternativa nutidshistoria där kvinnor och män lever segregerat, kvinnan och homosexualitet är normen. Det är mitt i männens frihetsrörelse där den första mannen ska börja gå högre studier, vilket så klart motarbetas av många kvinnor som inte tycker de har där att göra. I historien får man följa en kvinna som hamnar mitt i demonstrationerna och kampen, oviss om vad hon själv ska tycka.

Du kan finna mig på NaNoWriMo under namnet ThePerny.

Bokmässan 2018

Nu är fem hektiska dagar till ända och jag är mör ända in i själen. Dagarna har varit fyllda med fantastiska möten, hjärtliga skratt, härligt bokprat, inspirerande samtal och intressanta scenframträdanden.

Framsidan:
Förlaget jag har Alvhilda utgiven på, Andra världar, erbjöd mig att få ha min nya bok Drakmysteriet i deras monter. Därför hade jag hela fyra böcker som jag kunde prata med besökarna om. Andra världar är en del av Fantastikgränden, en bokmässa mitt i bokmässan. Det är skillnad i Fantastikgränden från resten av mässan, det går inte att komma ifrån. Förutom att vi har en vacker kullerstensmatta hos oss så är det något annat som också skapar värmen. Det känns som om tiden liksom inte går riktigt lika hetsigt framåt där, det känns som om det inte är lika kalt och kallt utan ombonat och varmt. Många kommer utklädda och många saker som händer i fantastikgränden händer bara där. Vi har Marcus som kommer i olika fantasifulla kläder varje dag, ena dagen riddare med ett gigantiskt hemmagjort svärd med en spetsad Zeke. En annan dag kommer han direkt ur en steampunksaga. Vi har Anna, min förläggare, som kom med stora kjolar i sagomedeltidstappning och hon är inte ensam om att ha sagolika klänningar. Det är många av utställarna som har vackra sagokläder på sig. För att inte förglömma våra underbara besökare som många är cosplayare som lägger ner sin själ i kläderna. Förlaget jag bor i ligger alltid placerat i centrum av gränden med en lyktstolpe som riktmärke, precis som i Narnia.

Jag hann se Mats Strandberg prata om skäck, Karin Waller och Nene Ormes om Fantastik som motståndslitteratur, Fantasy i verkligheten med  Cecilia Knutsson, Kerstin Hahn och Mats Söderlund, skräck för unga med Ingela Korsell och Magnus Nordin, samtal kring boken Feministisk fantasy av och med  Helene Ehriander, Maria Nilson, framtidsdystopin i verkligheten med Jennifer Lindström, Lars Wilderäng och jag hann ha fyra signeringar och satt själv i panelen normkreativ fantasy.

Det interna:
När man jobbar från morgon till kväll med att prata med människor, vistas i ett ständigt sorl och hela tiden vara alert, kan det hända att man blir ganska larvig tillsammans. Jag var där ända från bygget av montrarna på onsdagen, till halv fem på söndagen. Under tiden vi byggde montrar började skämten att hagla och de slutade inte förrän vi åkt därifrån. Olika citat från helgen: ”Oh, du skulle nog klä i det här osynlighetstyget” Smyger upp och ser lite mystisk ut ”Jag har en ostmacka i min handväska” ”Lägenheten låg på tredje långgatan, som då alltså ligger precis vid andra långgatan, som jag vet att du förstår det roliga med” nickar menande mot mig ”Om vi inte gillar boken så vet vi var du bor, då kommer vi över och fikar med dig – då blir det andra bullar och så myntades det flera nya engelska uttryck efter att vi direktöversatt svenska uttryck som blev bättre på engelska. Det var många många fler fantastiska citat som ni som var med gärna får fylla på med här under. Jag fångades i alla fall på film när vi lekte med ballongerna som Sofi och Ulrica haft med sig och fyllt med helium. Ballongerna var dock liiite för tunga för att sväva som planen varit men de blev perfekta volleybollar. Det jag lyckas med här nere är en riktig hole in one, mitt där den inte skulle landa. Det var fler som lyckades men de fångades inte på bild.

De som samtalar runt bordet är alltså inte alls med på leken utan blir tagen på sängen av att bli mål för spelet.

 

Baksidan:
Man är som sagt där från morgon till kväll i flera dagar, intrycken per dag är massiva och sorlet är dövande. Man äter inte regelbundet eller alls speciellt bra och fötterna kan göra rejält ont. Det är omöjligt att komma ifrån eftersom det är folk och saker överallt. Jag hade haft lite stressande saker innan så min personliga mätare var inte på topp när jag kom dit. Bygga monter gick superbra, första bokmässedagen gick bra men när tredje kom hade min hjärna börjat koka en aning. Redan på morgonen kände jag att jag höll på att bryta ihop men jag bet ihop och åkte. När jag gått runt och kört mitt race en stund började det bli riktigt tungt och jag fick panik. Jag ville bara därifrån. Jag började leta efter en toalett som jag kunde sätta mig på för att få bryta ihop ensam, men det var kö överallt. När man är på väg att bryta ihop så vill man inte ställa sig i en kö för att vänta på sin tur att gå in i ett bås, det är liksom inte något kroppen går med på. Istället började jag småspringa genom folkmassan för att hitta någonstans att gömma mig, men det fanns så klart ingen. Då öppnades en dörr och en ung kille kom ut från en arbetarhiss. Han såg mig och ledde in mig i hissen där jag kunde stå ifred en stund så jag skulle orka resten av dagen. Dagen efter var livet på topp igen. Det är bra att det finns bra anställda på ett ställe som Bokmässan, som den unga killen och en tjej som såg att min ischias höll på att ta död på mig under Mats Strandbergs skräckprat och genast hämtade en stol till mig. Tack för att ni finns.

Allt har en framsida och en baksida men trots att det var en tuff dag hade jag signering och satt i panel, och jag ser fortfarande fram emot alla nya härliga möten och mässor som ligger framför mig. Jag måste bara lära mig att prioritera och ta hand om mig emellan varven.

Årets bokskörd