Redigering dag två av sju

Idag har jag min redigeringsvecka. Jag har inte kommit så långt som jag hoppats än, men jag har ju några dagar på mig kvar. Förutom att gå igenom alla redaktörens små pointers så gör jag ytterligare en faktakoll. Det är det som tar längst tid. Jag har flera internetsidor öppna där jag söker på saker, ord, företeelser och annat som kan ha betydelse i boken. Jag har lärt mig massor inom historia medan jag skrivit den här boken eftersom den sträcker sig över en så lång tid. Allt från gamla mesopotamiska texter till Fimbulvintern, väderleken under kriget med Poltava och vidare till vad som hände med alla kloster under franska revolutionen. Varje gång jag och min redaktör varit lite oense om något som inte har med själva skriftspråket i sig att göra, så har jag kastat mig över faktan och gått på den. Det kan vara detaljer som en vanlig civilist kan reagera på  för att de utgår från felaktiv information och vana men då får man lära sig nytt, det är desto värre om en kunnig reagerar för att man gjort dålig faktakoll. Småsaker som vilken färg en insjölax har på köttet, vad man lös upp ett tält med under början av sjuttonhundratalet och hur man tillredde sin absint under artonhundratalet kan uppröra folk vare sig de har fel eller rätt, därför är det viktigt att jag har rätt. Just absinten har jag faktiskt använt mig av en i ämnet mycket lärd person som är en av ägarna av Svensk Absint AB.

Hur viktig tycker du det är att saker stämmer i böcker? Är du en som brukar kunna bli irriterad och tappa sugen helt för en bok om något inte stämmer med den kunskap du har i ett ämne eller tycker du det är irrelevant, att storyn är viktigare?

Semester all in

Nu har jag haft en veckas ”semester”. Agrönannledningen till att jag satt citattecken runt min semester är för att jag faktiskt egentligen inte har semester men är mellan två jobb så jag väljer det ordet istället för arbetslös. För jag är i behov av ledighet långt bort ifrån krav och tjafs. Därför nappade jag när sonen för några veckor sedan frågade om vi inte skulle åka iväg till mormor och morfars sommarställe. Jag passade på att läsa boken inför nya arbetet så lite arbete var det, men ett mycket behagligt sådant. Annars har jag ägnat första veckan av min semester långt ifrån datorer och arbete. Vi har promenerat i härliga grönområden, längs med stranden, kollat på smådjur, badat, latat oss och njutit. Vi tränade mycket simning mellan bryggorna. Dök, plaskade, kände dyn mellan tårna och trasslade in oss i näckrosor. Det byggdes dammar, sandslott och stänkts med vatten. Kvällarna har gått till att spela kort, sitta på verandan och lyssnat på kvällsljuden, slappat och diskuterat.

På onsdagen åkte vi in till Gröna lund. En timmes bussväg till Stockholm och ytterligare en timme tillbaka dödade min rygg totalt men vad gör man inte för barnen. Dottern som äntligen kommit ikapp i växten hade gått från att inte kunna åka något till att kunna åka allt och det satsade hon stenhårt på. Hon älskade varje snurr, varje sväng och backe. Det enda som var lite si och så var att köa, speciellt eftersom hon ibland fick stå ensam eftersom alla andra var räddharar i jämförelse. Något vi lärde oss var – ta alltid den närmsta mattan vid utgången av lustiga huset. När vi kommit i stort sett ända fram till dem gick dottern tillbaka för att gå sista rummet som vi missat. Jag stod kvar och väntade tålmodigt på henne medan hon köade hela vägen upp för trapporna. Sonen hade gått i förväg och det var nog en tio minuter från det att han gått vidare i kön tills dess att vi också fortsatte. Vi tog den närmsta matten och möttes av min mor som stod nedanför, utan sonen. Oroligt började jag se mig omkring för att hitta honom i folkmassan, när han kom ner med den andra mattan. Så mycket längre tid tar det alltså att åka med den bortre mattan, bara så att ni vet.

promenadbad

 

 

 

 

 

 

 

Namnlöst-5Vi kom hem på fredagen och åkte direkt för att hämta ut dotterns glasögon.  Vi passade på att äta en bit på Burger King där jag såg några killar som hade dataspelsrelaterade tröjor med roliga citat från bland annat Liftaren guide till galaxen. Jag blev nyfiken så jag frågade om det var något dataspelsrelaterat på gång och det var det. De hade ett tevespelsconvent i Örebro där flera tevespelsskapare har suttit hela veckan och skapat spel som man som civilist fick prova gratis under lördagen. Det var en tävling som avgjordes under helgen. Självklart var vi tvungna att åka och kika och vi blev inte missnöjda.  Vid första anblick såg det mest ut som ett gigantiskt LAN, fullt med datorer överallt och många ungdomar som satt försjunkna vid datorerna. Ganska snart såg jag killarna vi pratat med som stod vid en dator nästan längst in. De frågade omVR vi ville prova. Det var VR – virtuell reality, alltså glasögon, hörlurar och 3D. Vi andra stod och såg på en skärm medan ungdomarna stod och viftade. Det såg kul ut men när jag väl själv fick på mig brillorna gick det från kul till ascoolt. Jag stod på en sköldpadda och allt fanns verkligen, svävande i luften med olika djup. Jag försökte se nedanför sköldpaddan som flög i luften. Långt under mig såg jag marken som framträdde. Dottern provade att spela ett spel där hon körde ett lok. Hon vevade på en vev för att få fram kol, hon kastade in kol i ugnen, använde en hammare för att laga hjulen som höll på att gå sönder och så doppade hon en fackla i olja, tände den i elden och motade bort hungriga vargar som dök upp i mörkret och försökte äta upp henne. Innan jag såg datorn såg hennes spelade mest roande ut eftersom hon såg ut som om hon mimade något när hon spelade med hela kroppen. Hon lyckades slå till en av de som hade spelet när hon skyfflade in kol och viftade i ansiktet på en kille som ville gå förbi när hon vevade. Mycket roande skådespel.

medeltidSamma dag hade jag lovat Lupina Ojala att möta upp henne vid medeltidsmarknaden här i Örebro. Det var inte lätt att slita dottern från spelen men efter att ha blivit lovad att återvända till spelen igen, fick vi med henne. Hon blev dock inte helt missnöjd eftersom hon fick chansen att inte bara döda en drake för trettio kronor, hon fick även smida ett eget smycke för 120 kronor. Lätt överkomligt pris och en riktigt häftig grej. Hon jobbade och slet med det lilla bladet i över fyrtio minuter och det blev jättefint.

Smeden som handledde henne var väldigt pedagogisk och duktig lärare för barn. Dottern som älskar all form av skapande, tror hon skulle göra sig som konsthantverkare när hon blir stor, gav sig hän i uppgiften. Idag bär hon det stolt runt halsen.

Efter lite festligheter hos en vän som fyllde år och två långa fikor under dagen idag, är det dags för en arbetsvecka innan nästa semestervila. Jag har ju ett manus att redigera färdigt så att tredje boken i Alvhildatrilogin kan gå i tryck innan bokmässan i höst. Så jag ser fram emot en vecka framför datorn, med allt för lite sol, allt för mycket te och hysteriskt många ord. För det är som man säger, det som krävs för att en bok ska bli till är arslet på stolen. Men för att överleva det behövs veckor som den här.

Glad sommar på er.

Reklammaterial

IMGP4776När jag ska på mässor eller convent med mina böcker brukar jag vilja ha med mig lite reklammaterial. Lite lockelse, förutom böckerna. Den allra första gången jag åkte på mässa var det faktiskt helt utan böcker men jag var ändå den som fyllde mitt bord allra mest. Alla andra hade sina böcker och någon liten skylt, jag hade tre e-noveller men skapade ändå intresse vid bordet. Jag gjorde allt mitt reklammaterial själv. Förutom tre skålar med godis i grönt, rött och blått framför en liten tavla med de tre framsidorna från de framtida Alvhilda-böckerna med ett litet häfte med första kapitlet som testläsning, hade jag även tre tavlor med bilden från mina e-noveller. Framför de tavlorna hade jag ett litet reklamblad med ett utdrag ur novellen, adressen där de kunde köpa den och en kort presentation av mig. Dessa fick alla besökare ta med sig.
wp-1465668690075.jpgHäftena jag har med mig är gjorda genom att jag tar ett dokument, väljer liggande och delar upp den i två kolumner. Sedan kopierar jag in första kapitlet (eller vad det nu är jag vill presentera) av boken. Sedan kommer det luriga, eftersom den ska gå att läsa som häfte. För att få det rätt brukar jag göra ett minihäfte med några sidor som jag viker på hälften och skriver siffror så att jag ser ordningen de ska komma i. Sedan får man ta ett nytt dokument som man gör samma uppdelning som den första.  Sedan utgår man från det lilla vikta häftet man numrerat och lägger varje kolumn på rätt ställe, så att texten kommer rätt i den utskrivna versionen. När du skriver ut väljer du att skriva ut dubbelsidigt och vänd längs med kortsidan.
wp-1465497768482.jpgBokmärken gör jag genom att lägga in bokens framsida tillsammans med något som hör till. Till första delen i Alvhilda har jag en dikt och till andra har jag ett kort utdrag ur boken. Från början hade jag kontaktuppgifter på baksidan men eftersom det är ganska svårt att få till rätt vid utskrift har jag bytt det till att ha en stor enfärgat eller en liten del av den blurriga bakgrunden från framsidan av boken. Jag gör allt i Photoshop och lägger sedan in så många jag får plats på ett liggande dokument i Word och skriver sedan ut. Jag vänder på dem och skriver ut den blurriga baksidan. Sedan kör jag alla i en laminatorn och klipper sedan längs med kanten. Då blir de plastiga och hållbara, en snygg lockelse på bordet.wp-1465497714071.jpg
För mig är det viktigt att hålla mig till temat av det event jag ska till. När jag var på Steampunkkonventet hade jag gjort steampunksmycken som var korsade med Alvhilda. Det var mycket IMG_20140701_185839populärt och roligt. Och inte att förglömma så hade jag tebjudning, som är klart steampunkrelaterat och något som jag själv inte kan leva utan. Det funderar jag på att göra även nästa helg, ha tebjudning med förutbestämt samtalsämne men diskussionsfrågor.  Eftersom jag är socionom och skrivpedagog är jag själv väldigt intresserad av genus, sociala orättvisor och mående vilket jag vill ska genomsyra mitt arbete inom skrivandet, både mitt eget och fokus på kurser. Därför tänker jag att en del av mina diskussionsfrågor mycket väl kan kretsa runt detta nästa helg.
Det sista men absolut inte det oviktigaste är ju så klart godis. Men det gör jag inte själv.

Året innan Alvhilda kom ut för första gången hade jag med mig små broschyrer till Bokmässan i Gfolderöteborg, där jag presenterade böckerna, mig och hade lite kontaktuppgifter. Det var en av de saker som gjorde att jag fick kontant med Idus förlag, som gav ut första upplagan av Alvhilda. Jag presenterade mig och gav dem broschyren och det skapade ett intresse som gjorde att de gärna ville se manuset. Jag använde samma princip sedan när boken var utgiven, när jag skulle göra reklam för den hos bokaffärer och liknande. För att göra en folder tar du ett rent dokument i word, väljer liggande, delar in i tre staplar och fyller varje stapel uppdelat på olika information som du vill ha. Det du vill ha som framsida ska vara stapeln längst till höger och baksida är den mittersta. Det första man ser när man öppnar den skall vara den längst till vänster. Gör en sibrytning och gör de tre staplarna som ska vara inuti. Där kan det vara kul om det är tre sammanhängande saker. Skriv sedan ut dubbelsidigt, vänd längs med kortsidan. Jag har faktiskt använt en sådan för att dela ut vid jobbmässor när jag varit arbetslös också, fast då har det varit cv och presentation av mig som person i istället.

Jag har även tryckt tröjor med böckernas framsida som jag haft på mässor och alla mina testläsare har fått presenter när de varit klara. Smycken och muggar framförallt som jag så klart gjort själv.

Hur tänker du när du gör saker som reklam för dina böcker? Hur gör du för att synas genom bruset?