Slutet på ett kapitel

För sex år sedan bestämde jag mig för att börja skriva på Alvhildaserien. Då var det bara en diffus idé som växte till den trilogi den är idag. Nu har jag skickat iväg den tredje boken efter mycket hårt slit och jag är klar med Alvhilda. Det jag jobbat med, det som varit i mina tankar, det som hela mitt liv kretsat runt på så många sätt, är över, slut, borta. Eller, inte riktigt borta, på riktigt. Hon finns ju som böcker nu, snart alla tre böckerna, men jag kommer inte längre komma hem och sätta mig vid datorn och redigera, jobba om, analysera, grubbla och ägna hela kvällar åt henne. Eller honom. För det har varit Ragnvald som tagit upp mest plats i mina tankar för han är väldigt tung som karaktär.

Det är både skönt och häftigt att vara klar men det är samtidigt skrämmande och lite chockartat. Jag är stolt över mig själv och det arbete jag lagt ner och jag kan sitta och läsa stycken i sista boken och bli överväldigad över det jag själv skrivit. Och även om jag känner så kommer rädslan över att bli dömd, att folk ska läsa och tolka in fel saker eller inte förstå. Det är mycket filosofi, tankar kring religion, människors syn på gudar och varandra. Människors värde, rasism, kvinnoförtryck och sexuell läggning tas upp på olika sätt och vi har alla olika åsikter om vem som får säga vad, hur man får uttrycka sig och det där med tolkningsföreträde.

Det är omöjligt att inte trampa någon på tårna hur goda intentioner man än haft och när man har en  arrogant gud som talesman så är klaveret ett ställe för hans fötter att klampa i snudd på hela tiden, tår kan hamna i vägen och då är det viktigt att tänka på att han är en fiktiv figur och allt är en saga. Även om han känts väldigt verklig för mig medan jag skrivit.

Det är bara att kika på tidigare inlägg så får du se ungefär hur ödmjuk han är.

Just nu vill jag bara visa upp alla bitar jag är stolt över men det skulle ju förta hela historien så därför får jag lämna över till er med en liten uppmaning att läsa, dela historien med mig och älska, förfäras och chockas av Ragnvald. Jag ska ta ett steg tillbaka och försöka vända blad, lyfta nästa projekt, fortsätta skriva. Efter så många års redigerande behöver jag nog tända skapargnistan igen. Man skulle kunna säga att jag har boksmälla.

Citat från Alvhilda – Sökandet

Huvudkaraktären i sista boken i Alvhildatrilogin har ett rätt stort ego och är ganska arrogant. När jag funderade över hur jag skulle kunna göra reklam för boken kom jag och tänka på alla de här vackra ordspråken applicerade på en solnedgång eller naturbild. Många gudomliga ordspråk finns i samma tappning. När jag istället låter Ragnvald få säga sitt på samma sätt blir kontrasten riktigt komisk. Här är dej jag plockat fram men jag vill bara välja ut ett fåtal, kanske två, höst tre, som går vidare till vykort eller bokmärken, vilka tycker du skulle platsa? Rösta gärna på din favorit nedanför i kommentarerna.

jag är din skapare förkasta regler dyrka mig Ni är ynkliga hon gav sig till mig i stället kärlek wp-1472248048916.jpg Gud har hemfallit

Förövrigt blev jag bra pepp idag när jag fick det här meddelandet från sättaren som jobbar mot klockan med att få färdigt boken för tryck inför bokmässan: Tjo! Sitter med Annas redigeringsanteckningar och gör sättningen. Brådis givetvis. Förkyld givetvis. Ytterligare problem: jag börjar hela tiden läsa när jag letar efter ställena som ska justeras och fastnar i historien.”

Sociala medier

Rubriksbild från Dagens analys

Som jag tagit upp tidigare så funderar jag på hur jag ska utveckla min närvaro på de sociala medierna. Jag är redan aktiv på Facebook och Instagram, jag har konto på twitter och men där är jag väldigt oaktiv. Jag får regelbundet följare men jag förstår inte vad de följer där med tanke på min inaktivitet. O, ja just, så har jag ju även ett Tumblr och en Youtube (som jag nämnde tidigare) som aldrig används. Jag hamnar i samtal en hel del med människor som är lite motståndare mot sociala medier då de säger att de inte är sociala, att namnet är motsägelsefullt eftersom man sitter själv och inbillar sig att man är social men egentligen så håller det en ifrån att ha utbyte med människor på riktigt. Jag håller inte med. Jag brukar säga det att för mig var det absolut tvärt om när jag väl var aktiv.

När jag började göra mina trevande försök att skriva romaner och noveller var just de sociala medierna det största stöden för mig. Det var framförallt bloggar från början men sedan flyttade det in på Facebook. Jag använde mig framförallt av bloggen Skrivpuff som drivs av Ann Ljungberg. Varje dag dyker det upp en liten skrivövning som man kan utföra på den nivå och med den tid man själv har. Om man vill kan man lägga upp resultatet i sin blogg och skriva ett litet inlägg inne på Skrivpuff med länk och sedan dröjer det inte länge förrän andra kommer in och kommenterar. Självklart måste man själv gå in på de andras länkar och kommentera deras arbeten och det är här det sociala kommer in. Genom att visa intresse för någon annan ökar deras intresse för en själv. Om man ger och ger utan gensvar kommer man till slut att tröttna eftersom det behöver vara ett jämt utbyte.

Genom Skripuff fick jag kontakt med många andra som gillade att skriva och jag började läsa andra skrivares bloggar vilket gav bra stöd i min egen utvecling och jag skrev kommentarer hos dem och de började följa mig. När jag väl åkte på min första bokmässa träffade jag många av dem i verkligheten för första gången och då visste jag redan vilka de var och de visste vem jag var. Utan de sociala medierna skulle jag inte vara där jag är i mitt skrivande idag. Jag har fått så mycket socialt av det som det bara går.

För ett tag sedan snubblade jag över en blogg som skrev om just detta och det är sedan dess jag funderat på att skriva mina egna tankar. Annien tar upp problemet med folk som promotar på sociala medier eftersom det bara blir en röst som ropar utåt och inte något socialt och jag håller med. Jag själv har märkt en tydlig nedgång i interaktionerna när jag inte hunnit vara hos andra och kommentera, då blir besökarna på min egen blogg också lägre. Tyvärr har jag inte samma tid att vara inne och skriva i andras bloggar nu när jag blivit så aktiv romanskrivandet att jag börjat få deadlines. Men det är något jag måste bli bättre på. Hon tar upp att det är tråkigt med bloggare och twittrare som bara skriver olika varianter på ”Kom och köp min bok” vilket jag också håller med om. Därför är det viktigt att man kan komma på vad det är man ska skriva istället för att öka intresset på ett socialt sätt.

Samtidigt tror jag att det är bra om man håller sig till någon form av tema så att läsare vet ungefär vad de har att vänta sig inne i ens forum. Just nu lägger jag framförallt upp inlägg från vardagen inne på Instagram med personlig prägel. Jag gjorde så med min förra blogg också. Framöver kommer jag nog blanda lite här men framförallt kommer jag försöka hålla mig till mitt skrivande, skrivpedagogiken och genus.

Hur tänker du när du använder sociala medier? Har du något speciellt tema, göra du mycket reklam eller skriver du bara rakt ifrån hjärtat, personligt?

Har du något speciellt tips om hur det bästa sättet är att använda sig av bloggen på?