Sociala medier

Rubriksbild från Dagens analys

Som jag tagit upp tidigare så funderar jag på hur jag ska utveckla min närvaro på de sociala medierna. Jag är redan aktiv på Facebook och Instagram, jag har konto på twitter och men där är jag väldigt oaktiv. Jag får regelbundet följare men jag förstår inte vad de följer där med tanke på min inaktivitet. O, ja just, så har jag ju även ett Tumblr och en Youtube (som jag nämnde tidigare) som aldrig används. Jag hamnar i samtal en hel del med människor som är lite motståndare mot sociala medier då de säger att de inte är sociala, att namnet är motsägelsefullt eftersom man sitter själv och inbillar sig att man är social men egentligen så håller det en ifrån att ha utbyte med människor på riktigt. Jag håller inte med. Jag brukar säga det att för mig var det absolut tvärt om när jag väl var aktiv.

När jag började göra mina trevande försök att skriva romaner och noveller var just de sociala medierna det största stöden för mig. Det var framförallt bloggar från början men sedan flyttade det in på Facebook. Jag använde mig framförallt av bloggen Skrivpuff som drivs av Ann Ljungberg. Varje dag dyker det upp en liten skrivövning som man kan utföra på den nivå och med den tid man själv har. Om man vill kan man lägga upp resultatet i sin blogg och skriva ett litet inlägg inne på Skrivpuff med länk och sedan dröjer det inte länge förrän andra kommer in och kommenterar. Självklart måste man själv gå in på de andras länkar och kommentera deras arbeten och det är här det sociala kommer in. Genom att visa intresse för någon annan ökar deras intresse för en själv. Om man ger och ger utan gensvar kommer man till slut att tröttna eftersom det behöver vara ett jämt utbyte.

Genom Skripuff fick jag kontakt med många andra som gillade att skriva och jag började läsa andra skrivares bloggar vilket gav bra stöd i min egen utvecling och jag skrev kommentarer hos dem och de började följa mig. När jag väl åkte på min första bokmässa träffade jag många av dem i verkligheten för första gången och då visste jag redan vilka de var och de visste vem jag var. Utan de sociala medierna skulle jag inte vara där jag är i mitt skrivande idag. Jag har fått så mycket socialt av det som det bara går.

För ett tag sedan snubblade jag över en blogg som skrev om just detta och det är sedan dess jag funderat på att skriva mina egna tankar. Annien tar upp problemet med folk som promotar på sociala medier eftersom det bara blir en röst som ropar utåt och inte något socialt och jag håller med. Jag själv har märkt en tydlig nedgång i interaktionerna när jag inte hunnit vara hos andra och kommentera, då blir besökarna på min egen blogg också lägre. Tyvärr har jag inte samma tid att vara inne och skriva i andras bloggar nu när jag blivit så aktiv romanskrivandet att jag börjat få deadlines. Men det är något jag måste bli bättre på. Hon tar upp att det är tråkigt med bloggare och twittrare som bara skriver olika varianter på ”Kom och köp min bok” vilket jag också håller med om. Därför är det viktigt att man kan komma på vad det är man ska skriva istället för att öka intresset på ett socialt sätt.

Samtidigt tror jag att det är bra om man håller sig till någon form av tema så att läsare vet ungefär vad de har att vänta sig inne i ens forum. Just nu lägger jag framförallt upp inlägg från vardagen inne på Instagram med personlig prägel. Jag gjorde så med min förra blogg också. Framöver kommer jag nog blanda lite här men framförallt kommer jag försöka hålla mig till mitt skrivande, skrivpedagogiken och genus.

Hur tänker du när du använder sociala medier? Har du något speciellt tema, göra du mycket reklam eller skriver du bara rakt ifrån hjärtat, personligt?

Har du något speciellt tips om hur det bästa sättet är att använda sig av bloggen på?

Framsidan till boken

Man kan köpa färdiga framsidor till sina noveller eller böcker, man kan beställa dyra designade framsidor till böcker, om man ges ut på ett stort förlag överlämnar man ofta den delen till dem och om man är sparsam och egenutgivare kanske man helt enkelt gör sina egna framsidor. Om man är flera personer som alla har olika intressen kan man hjälpa varandra.

alvhilda mitt och idusDen första framsidan till Alvhilda hade jag och min man gjort helt själva, han hade kommit med idén och jag satt och fixade med färger och design. Det var väldigt roligt. Sedan tog förlaget och ville vara delaktiga och försämrade den lite i mina ögon, men jag var allt för blyg av mig för att klaga för mycket. Samtidigt hade de fått till djupet i träden bättre än jag så det gick väl på ett ut. De gjorde framförallt namnet malvhilda framsidaer otydligt och ett sken runt om designen så att det såg mer ut som tjocka korvar istället för rötter . När Andra världar tog över bestämde vi oss för att göra om framsidan så att den inte skulle vara likadan för att inte riskera någon form av upphovsrättsintrång, även om det nu var jag själv som tagit fram ursprunget. Det finns delade meningar om den blev bättre eller inte, den lyser med sin starka färg mer nu men som min son, och vissa med honom påpekar, så känns den inte lika mystisk längre.

Jag finns inne på Kapitel 1 och där har jag hela tiden gjort egna framsidor till mina noveller. Jag sitter med foton jag själv tagit, lägger kanske till element från olika andra bilder och får fram känslan. Jag har alltid tyckt att det varit en rolig sysselsättning, eftersom jag genom min uppväxt ofta uttryckt mig i både bilder och text. Under en period ville jag bli serietecknare men i dag har jag inte tecknat på så länge att jag har tappat mycket av min kunskap. Däremot gör jag gärna bilder i Photoshop. Jag har väl sett mina egna bilder som ganska enkla men när jag väl fick mina noveller utgivna och de fick köpta framsidor kunde jag känna att det det kanske hade varit bättre med mina egna som ändå ingav mer av känslan från novellen och då är jag ändå ganska kritisk mot mitt eget skapande.

Nu har jag och Eva Holmquist pratat om att hjälpa varandra i vår novellutgivning på olika sätt. Hon hjälper mig med kunskapen i att ge ut e-noveller själv och hon har gått igenom baksidestexten till lite olika noveller. Jag har hittills hjälpt henne att göra om framsidan till en av hennes noveller. Nu ligger den uppe och hon har taggat mig i bilden som skapare.

Så nu får jag väl helt enkelt möta mina kritiska demoner och stå för det jag gjort.
Här är den.

Nu finns #skräcknovellen #peligro med nytt omslag som @theperny gjort Vad tycks?

A photo posted by Eva Holmquist (@evaholmquist) on

Hur tänker du själv med dina böckers framsida?
När du köper böcker, hur får framsidan på boken dig att lockas?
Om du ger ut böcker själv, brukar du vilja lägga över ansvaret helt eller brukar du vilja vara inblandad?

Redigering dag två av sju

Idag har jag min redigeringsvecka. Jag har inte kommit så långt som jag hoppats än, men jag har ju några dagar på mig kvar. Förutom att gå igenom alla redaktörens små pointers så gör jag ytterligare en faktakoll. Det är det som tar längst tid. Jag har flera internetsidor öppna där jag söker på saker, ord, företeelser och annat som kan ha betydelse i boken. Jag har lärt mig massor inom historia medan jag skrivit den här boken eftersom den sträcker sig över en så lång tid. Allt från gamla mesopotamiska texter till Fimbulvintern, väderleken under kriget med Poltava och vidare till vad som hände med alla kloster under franska revolutionen. Varje gång jag och min redaktör varit lite oense om något som inte har med själva skriftspråket i sig att göra, så har jag kastat mig över faktan och gått på den. Det kan vara detaljer som en vanlig civilist kan reagera på  för att de utgår från felaktiv information och vana men då får man lära sig nytt, det är desto värre om en kunnig reagerar för att man gjort dålig faktakoll. Småsaker som vilken färg en insjölax har på köttet, vad man lös upp ett tält med under början av sjuttonhundratalet och hur man tillredde sin absint under artonhundratalet kan uppröra folk vare sig de har fel eller rätt, därför är det viktigt att jag har rätt. Just absinten har jag faktiskt använt mig av en i ämnet mycket lärd person som är en av ägarna av Svensk Absint AB.

Hur viktig tycker du det är att saker stämmer i böcker? Är du en som brukar kunna bli irriterad och tappa sugen helt för en bok om något inte stämmer med den kunskap du har i ett ämne eller tycker du det är irrelevant, att storyn är viktigare?