Julmarknad med Örebroförfattare

Under en längre tid har jag funderat över om det finns några fler Örebroförfattare. För några veckor sedan blev jag inplockad i en Örebrobokbordsgrupp och idag var jag med för första gången och bokbordade med dem. I och med det har jag även kommit med i en grupp för Örebroförfattare. Det känns väldigt skönt att veta att man inte är ensam i stan om att sitta och hitta på saker.

Det är något som är viktigt, det här med att nätverka, jobba tillsammans, prata med andra som också skriver för att utvecklas, vidga sin försäljning och stötta varandra. Dessutom är det väldigt roligt.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Övriga författare var Petra Sandberg Holstensson, Anna Nordin, Anna Helgesson, PeKå, Martin Frisén, Helen Wenlöf och Pia Widlund.

 

Fantasy vs religion

I lördags hade jag signering på Lindhska bokhandeln i Örebro. Jag signerade min trilogi om Alvhilda. De första två delarna är urban fantasy och den sista en historisk fantasy. Med det menas att de utspelas i vår värld men med övernaturliga inslag. De övernaturliga inslagen kan vara magi, det kan vara fantasivarelser såsom drakar, häxor, troll, alver, huldror eller vittror. Eller rent av gudar, som mina böcker till viss del handlar om. Den handlar om vår gamla folktro där många av de saker nämnda här ovanför ingår, men även gudomlighet, gudar och människans syn på gudar. Medan jag satt och signerade dessa böcker kom det in en man som började tala med mig om detta på ett, för mig, ganska motsägelsefullt sätt.

”Tyvärr, jag kan inte läsa dina böcker, det är hädelse för kristna.”

Jag förklarade för honom att det absolut inte gällde alla kristna, och han fortsatte säga att för de flesta kristna var det en hädelse att läsa om övernaturligheter eftersom de stred mot den kristna gudens ord. Jag påpekade att det handlade om en väldigt liten del kristna, att jag hade präster som läste mina böcker och även religiösa personer som testläst och som inte hade några problem med det. Han fortsatte prata om hur hädande det var med fantasy och jag fick en vassare och vassare ton när jag försökte förklara för honom att för en annan, som inte är troende, är Bibeln en av de mest välskrivna fantasyböckerna av alla. Han kom av sig och förstod inte vad jag menade. Jag fyllde i att i den är det ju sprängfyllt med övernaturligheter, brinnande buskar som talar, döda som går igen, att gå på vatten, magi i form av att förvandla vatten till vin eller göra så att en fisk och ett bröd räcker till jättemånga människor.

”Ja, men skillnaden är ju att det är sant och det är inte dina böcker”, kontrade han då med.

Här slutade jag diskutera för jag hade faktiskt inte tid. Jag vill hellre prata med personer som faktiskt var intresserade, även om jag skulle kunnat ha en ganska lång ingående diskussion med honom, som kanske inte varit till hans bekvämlighet. Tänk om jag kontrat med att mina böcker var sanna, att de var skrivna av Gud, genom mig. Att Gud velat ställa saker till rätt och förklara varför det blivit så konstigt genom alla år. Att jag är en profet och att han borde köpa böckerna och underkasta sig mig som en helig figur. Men, skillnaden är ju just den, jag tror inte att det är så, jag vet att det inte är så eftersom jag inte ens tror på att Bibeln är skriven på det sättet.

Men nog fasen skulle det vara ett ganska bra sätt att boosta försäljningen.

Slutet på ett kapitel

För sex år sedan bestämde jag mig för att börja skriva på Alvhildaserien. Då var det bara en diffus idé som växte till den trilogi den är idag. Nu har jag skickat iväg den tredje boken efter mycket hårt slit och jag är klar med Alvhilda. Det jag jobbat med, det som varit i mina tankar, det som hela mitt liv kretsat runt på så många sätt, är över, slut, borta. Eller, inte riktigt borta, på riktigt. Hon finns ju som böcker nu, snart alla tre böckerna, men jag kommer inte längre komma hem och sätta mig vid datorn och redigera, jobba om, analysera, grubbla och ägna hela kvällar åt henne. Eller honom. För det har varit Ragnvald som tagit upp mest plats i mina tankar för han är väldigt tung som karaktär.

Det är både skönt och häftigt att vara klar men det är samtidigt skrämmande och lite chockartat. Jag är stolt över mig själv och det arbete jag lagt ner och jag kan sitta och läsa stycken i sista boken och bli överväldigad över det jag själv skrivit. Och även om jag känner så kommer rädslan över att bli dömd, att folk ska läsa och tolka in fel saker eller inte förstå. Det är mycket filosofi, tankar kring religion, människors syn på gudar och varandra. Människors värde, rasism, kvinnoförtryck och sexuell läggning tas upp på olika sätt och vi har alla olika åsikter om vem som får säga vad, hur man får uttrycka sig och det där med tolkningsföreträde.

Det är omöjligt att inte trampa någon på tårna hur goda intentioner man än haft och när man har en  arrogant gud som talesman så är klaveret ett ställe för hans fötter att klampa i snudd på hela tiden, tår kan hamna i vägen och då är det viktigt att tänka på att han är en fiktiv figur och allt är en saga. Även om han känts väldigt verklig för mig medan jag skrivit.

Det är bara att kika på tidigare inlägg så får du se ungefär hur ödmjuk han är.

Just nu vill jag bara visa upp alla bitar jag är stolt över men det skulle ju förta hela historien så därför får jag lämna över till er med en liten uppmaning att läsa, dela historien med mig och älska, förfäras och chockas av Ragnvald. Jag ska ta ett steg tillbaka och försöka vända blad, lyfta nästa projekt, fortsätta skriva. Efter så många års redigerande behöver jag nog tända skapargnistan igen. Man skulle kunna säga att jag har boksmälla.