post Litteraturens lördag

I går var det litteraturens lördag. Det var jättetrevligt. Jag sålde inte mer än tre böcker men jag hann prata med massor av människor och det var väldigt givande. Jag hade ju varit nervös över att ingen skulle komma på min skrivworshop men det gjorde det. Jag hade fyra tappra skrivare som skrev så pennorna raspade mot pappret. Det var jätteroligt och de tyckte att jag hade både roliga och svåra övningar. Jag själv hade tänkt att alla skulle vara roliga men jag får helt enkelt se över svårighetsgraden bättre innan jag kör nästa gång för jag hade bara tänkt att det skulle vara roligt. Men de var supernöjda ändå. Jag pratade med Kerstin och Inger som hade sina workshops efter mig, de hade haft ungefär fjorton skrivare var. Jag försökte peka på vår kändisstatus då jag är helt grön Kerstin har en podd och Inger kört kurser under ett längre tag. De trodde mest det hade med tiden att göra, jag är fortfarande skeptisk. Inte mindre efter att jag fått veta att de promotat Inger och Kerstin ända sedan i våras medan jag inte riktigt promotats i samma nivå. Men jag kände mig nöjd över workshopen.

Jag hade även en sagoberättarstund med lågstadiebarn. Med på den stunden var en flicka i tvåan med sin mamma och en förskoleflicka som inte var mer än tre år tillsammans med sin mamma och pappa. Eftersom jag har sagor som tar slut, där barnen själva får berätta slutet sa jag att föräldrarna fick hjälpa sina barn annars skulle kravet bli för stort för dem. När jag kör den leken med barn i förskoleklass brukar alla vara ivriga och skrikande räcka upp handen för att få vara den som får berätta vad som händer. Här var det lite segare, jag fick dra fram allt som skulle hända. Men alla var nöjda och sa att de tyckte att det varit roligt.

Jag hann prata med flera om den bok jag håller på att skriva nu under nanowrimo och alla verkade uppriktigt intresserade och ville läsa den när den blev klar. Det är ett manus jag skälv känner mig kluven till. Jag vill skriva den men när jag skriver så hämmas jag av funderingar kring hur den kommer tas emot eftersom den kan peta på så många grupper i samhället. Jag måste vara släppa det och skriva färdigt för att se hur det går då.

Under tiden väntar jag på att får svar från några förlag som jag skickat Drakmysteriet i Ekalmia. Jag har under min tid som vikarie träffat flera av mina läsare som sagt att boken är jättespännande och senast i torsdags lät jag en elev läsa i boken när det var tyst läsning och han inte hade någon bok. När lektionen var slut sa han att han skulle önska sig den av sina föräldrar för den verkade jättespännande. Jag hoppas att förlagen ser potentialen de också, för det finns ju risk att vuxna ögon inte ser lockelsen som barnen ser när de läser.

Men jag kan kan inte bara sitta och bita på knogarna utan jag ger mig själv samma order som Mathesar i Galaxy quest:

Höstlov och NaNoWriMo

Veckan som gått har jag varit helt ledig och tänkte att jag skulle få så mycket gjort. Först skulle jag rensa alla skåp i köket och få ordning på gästrummet. Jag hade även tänkt att vi skulle hinna rensa lite på vinden. På de sena eftermiddagarna tänkte jag börja med att planera NaNoWriMo och efter den 1:a tänkte jag hinna skriva två timmar om dagen. Utöver det tänkte jag hinna umgås med min familj och liksom ha det riktigt trevligt, kanske åka iväg någonstans över en dag, under veckan.

Problemet var bara att min man var också ledig, tillika min motivationsförmåga.

Vi har faktiskt hunnit rensa och gå igenom det mesta i köket, men gästrummet och vinden kan man ju bara drömma om. Jag hann hjälpligt få till någon slags planering inför NaNoWriMo men ingen som helst efterforskning så det måste jag göra hela tiden medan jag skriver. När jag gör efterforskningar innebär det att jag måste gå ut på nätet och när jag går ut på nätet kommer den där fula kompisen prokrastineraren som ser allt annat jag kan göra på nätet när jag ändå är där.  Dessutom har jag en man som gärna kommer och vill prata lite extra med mig när jag ser riktigt upptagen ut. Så det har inte blivit många ord skrivna den här veckan och i morgon börjar vikariatet igen.

Men, vi hann ju in alla fall på ordning på paketadventskalendern vi inte ens visste vi skulle ha i år, och det var ju en satans röta!

Det jag skriver på i år är min alternativa nutidshistoria där kvinnor och män lever segregerat, kvinnan och homosexualitet är normen. Det är mitt i männens frihetsrörelse där den första mannen ska börja gå högre studier, vilket så klart motarbetas av många kvinnor som inte tycker de har där att göra. I historien får man följa en kvinna som hamnar mitt i demonstrationerna och kampen, oviss om vad hon själv ska tycka.

Du kan finna mig på NaNoWriMo under namnet ThePerny.

Inspirerande helg

Bild från Live at heart

Den här helgen känner jag att jag fått en lite boost som författare och skrivpedagog. Den inleddes med en otroligt trevlig fikastund med en gammal kollega. Hon ville fika för att prata om min trilogi om Alvhilda. Det gick inte att bara ta på messinger utan något hon ville prata om. Vi träffades på ett fik där jag blev bjuden på finfika och sedan satt vi och pratade ett långt tag om böckerna, karaktärerna och de underliggande meningarna i boken. Hon hade sett det jag velat göra med böckerna och tyckte att de var garanterat vuxenböcker med ett sådant djup att man behövde lite livserfarenhet för att kunna ta de till sig.

Att någon vill sätta sig och prata med om mina böcker och karaktärerna på ett sådant levande sätt är jag inte bortskämd med och jag hoppas att fler än hon får samma känsla när de läser böckerna. Hon tyckte att man behövde de två första böckerna för att ta till sig tredje och hon tyckte inte att de första var mer ungdomsorienterade. Det var otroligt roligt att få känna att mina böcker berört så pass mycket, och på det sätt jag själv blivit berörd när jag skrev dem. Jag hoppas verkligen att fler hittar den känslan när de läser.

På lördagen var jag på nätverksträff för författare på festivalen Live at Heart i Örebro, vilket också var fantastiskt roligt. Jag såg många kända ansikten från tidigare och det var härligt att knyta nya band. Det är region Örebro län som efter Peter Almeruds rapport ”Att stärka litteraturens ställning” från 2017, tagit tag i det och arbetar med främjandeverksamhet, infrastruktur och talangutveckling i länet. Ett steg var just att dra igång ett nätverk där vi tillsammans kan träffas, prata om var behoven ligger och få stöd i våra kultur-verksamheter. Utöver det hade satsat på litteraturen under Live at heart och hade flera föreläsningar i det litterära ämnet och olika workshops. Jag hade planerat att gå på alla som fanns, men jag låg sjuk i veckan och orkade tyvärr inte mer än en under lördagen. Men jag både hann och orkade det viktigaste, samverka och prata med andra författare. Och jag är mycket tacksam för möjligheten och för den fantastiska maten som vi blev bjudna på.

Nu sitter och och önskar att jag hade mer tid över att skriva på dystopin som levat om i huvudet på mig, men eftersom jag ska börja ett längre vikariat på en skola under måndagen behöver jag ha huvudet klart och väljer att ta det lite lugnt. Det blir inte ens någon valvaka för mig i kväll, jag tror mina nerver skulle må allt för dåligt av det vilket som.