Ambivalens

Jag har gett ut två böcker, Hurra!

Jag håller på med slutredigeringen av tredje boken som ska komma ut nu i vår, Hurra!

Det är tredje boken i en trilogi, alltså avslutningen på ett projekt jag slitet med i drygt fem år. Mållinjen är inom synhåll. Wow, hur häftigt som helst.

Ändå är det som om min hjärna strejkar. Jag vill inte över den där mållinjen, den skrämmer skiten ur mig. Eftersom jag är en analytiker med rang har jag självklart analyserat detta ur så många perspektiv jag bara kan komma på.

  1. Det här är något som jag levt och identifierat mycket av mitt skrivande med som nu tar slut. Kommer jag kunna leva upp till min dröm även utan Alvhilda eller är det slut nu?
  2. Det dyker upp nya saker jag vill ha med hela tiden, nya kopplingar och nya vinklingar som känns jätteviktiga och därför känns den inte klar, det känns som om den aldrig kommer bli klar.
  3. Första och andra boken var mycket lättare teman medan den här boken har många tyngre teman som den bearbetar, så som religion, rasism, kvinnoförtryck med mera och jag är rädd att jag lyckas skriva något som kan tolkas fel och att folk får fel uppfattning om mig.
  4. Jag är så klart rädd för att helt missförstås, alltså inte bara tolkas fel, utan att man helt missar poängen.
  5. Att alla böckerna helt kommer att försvinna in i glömskan att de faller rakt in i ett vakuum av tystnad och inte tolkas alls vilket gör allt mitt arbete helt onödigt.
  6. Den här boken skiljer sig väldigt från första och andra boken och rädslan finns att det kommer försvåra målgruppen, precis som min gamla lektör sa, ja, trots att jag trotsade dina ord när det gäller vad du tyckte jag skulle göra med böckerna, har de följt med mig hela vägen, tro inget annat.
  7. Jag måste ta farväl.

Är det några fler där ute som gått igenom något liknande i sitt skrivande och har ni i så fall några smarta ord på vägen åt mig?

Ragnvald själv är inte så peppig:

”Ni är ynkliga och patetiska i jämförelse med mig och Alvhilda. Jag må inte behandla dig som en tingest men jag kan lova dig, jag äger dig på alla sätt, det måste du förstå. Jag är din skapare och jag kan även bli din förgörare och du bör behandla mig med den respekt, i tanke, ord och handling, som jag förtjänar.”

Kritik

Det finns många röster som är emot att man använder en vän som testläsare eftersom vänner aldrig är ärliga nog. Min testläsare sa att han oroat sig över att han skulle såra mig, men när jag fick texterna tillbaka till mig med långa redogörelser över vad han tyckte jag behövde ändra och vad han tyckte var onödigt eller vad som behövde förtydligas var jag överlycklig. Inte nog med det, han var precis lagom spydig/ironisk, som jag är van vid från alla genomarbetningar med min man och med min redaktör från förlaget. Lite humor är aldrig fel. Jag garvade gott åt vissa små kommentarer, både för att de var sanna och jag såg felet direkt när det pekades ut och för att det levererades med glimten i ögat på ett komiskt sätt. Till exempel följande:

Jag fattar att Rebecka sitter tyst efter detta, för det här får man läsa flera gånger innan det går in

 

vart är de på väg? Det får inte bli ”På spåret” av det hela.
Står de vid kajen, tittar ut över vattnet, och ser en kontinent? Jag drar i nödbromsen och gissar på att de är på väg till ”London”.
Okej, så inte England, då. Marocko, kanske?
Syftar han på Europa här?

där jag tror han på något sätt ville påpeka att jag inte var riktigt tydlig och kanske skulle jobba lite på det. Och de där tillfällena han tyckte jag skulle ha lite mer koll på syftningen i texten: Blodiga uppsyner kan inte hymla

Han var också ganska hård och ville att jag skulle gå in rejält med sax, klippa bort, flytta saker och framförallt gå lös med yxa och tårgas – vilket jag verkligen har gjort. Både jag och karaktärer har gråtit floder de senaste dagarna.

och ett fall av att vägra ”kill your darlings”

Och när man skriver inom fantastik är det alltid guld om en kritisk karaktär på något sätt kan relatera till något annat nerdigt, som här, jag fattar precis vad han menar:

*Bam* ”Luke I am your father” det saknas något innan, kanske en längre verbal fajt under molnstaden, en avhuggen hand eller nåt annat?

Och så en av dödssynderna inom skrivandet, upprepningarna som jag själv helt missade, men som han hade ett öga för och påpekade med jämna mellanrum:

Lycklig gånger 8, trakt, trakt, trakt, trakt, trakt, pengar, pengar, pengar, pengar, örtdryck, örtdryck, örtdryck, örtdryck.

Men för att jag skulle kunna svälja alla, i vissa fall riktigt svåra sanningarna, lindade han in de i de där jätteviktiga små positiva tillropen.

Jag måste säga att den här historien blir mer och mer intressant och spännande ju längre den går.

Jag blir glad av de här dikterna, de är så fantasifulla och innehållsrika. Fortsätt så!

Bra, den där formen ser man inte så ofta rätt använd och rättstavad

Även om de ibland bara var ett kort ord:

Bra! Super! Jättebra parti! Bra, poetiskt, Bra! Sexigt.

Det här fick mig att fnissa högt. Bra!

Och slutligen, den där uttalade förståelsen som gör att man känner att allt arbete och den där tanken faktiskt har gått fram. Den är riktigt viktig.

Jag ska också säga att jag nu förstår *varför* du valt att göra tre böcker av detta. Det är verkligen tre fristående berättelser, sammanvävda, och inte en enda.

Måste säga att jag är imponerad över att du tagit dig an en berättelse med det här scopet, den är hisnade i sin episkhet. Och den är så bra, man vill läsa vidare, och se hur det går!

Med detta vill jag inte bara säga att jag kan ta kritik utan även att jag är inne på de sista rundorna på Ragnvalds del av Alvhildatrilogin som är, enligt kommentarer jag fått, riktigt riktigt bra, så fort jag ändrat allt det där som inte var bra förståss. För det är ju det som är det underbara med att få kritik i det här skedet, jag kan göra något åt det.

Något jag fått höra, inte bara från den senaste kritikern, är att sista delen egentligen kan stå själv, men ettan och tvåan ger den ett större djup.
Ni får ta del av den i vår, när jag är klar och se om ni tycker det stämmer.

Bokmässan 2015

Jag ska börja med ett erkännande: jag ville inte åka!

Som jag kanske har hintat lite om så har min självkänsla inte varit på topp på sistone. Mitt författarjag har varit helt i botten, jag har känt mig helt värdelös och helt utanför loopen, som om jag är ett osynligt litet spöke som alla bara springer förbi utan att ens se. Ja, jag är utgiven, ja, både i novellantologi och romanväg, ja, jag hade ett förlag som väntade på mig men man kan faktiskt känna så ändå. Med tanke på hur jag mådde mentalt var det mest lockande att krypa ihop i fosterställning och se på någon sorglig film som man kan gråta till, inte att jäkta runt, vara aktiv hela dagarna och vara så där jäkla positiv. Men, jag åkte, för plikten kallade.

Däremot bestämde jag att jag inte skulle fixa barnvakt för att komma ner redan på torsdagen, som jag brukar, utan jag skulle komma ner på fredagen och hänga. Lördagen skulle jag signera och resten av tiden skulle jag bara vara, flyta med, följa strömmen och inte kräva, kväva mig. När alla mingelbilder med skumpa och vin dök upp i flödet på torsdagen kontrade jag med min bulle- saftbild och mingel med mina barn.

Jag packade bara en ryggsäck, tåget åkte inte hela vägen så jag fick byta till buss vilket var ytterligare ett farthinder som höll på att få motorn att ramla ur. Men jag bet ihop.

Sedan kom jag innanför dörrarna på mässan och jag ångrade inte att jag anlände. Det har varit den absolut bästa boost jag varit med om.

Alla underbara människor

wpid-20150928_155340.jpgTill vänster jag och Lupina Ojala, mitten överst Sofie Berthet och jag, mitten underst Nathalie Sjögren och jag, till höger Anna vintersvärd och Nene Ormes
Den första jag träffade på när jag kom in var Lupina som gav mig en rejäl kram och efter det fortsatte det bara, kramandet. Alla kramades, eller ja, någon enstaka var mer reserverade och okramig, men alla de där härliga fantastikförfattarna, de kan man lita på. De vet hur man får varandra att må bra och det blev många skratt. Jag hann träffa några från min gamla klass och vi pratade lite om våra idéer och planer inför framtiden och diskuterade en möjlig återträff, eller skrivretreat, vilket lät mycket inspirerande. Jag hängde så klart mycket vid mitt förlag och de andra fantastikborden men var även ute på vift en del och även om jag gick själv kände jag mig aldrig ensam. Jag träffade många fler än de på bilderna så klart, men min kamera var inte uppe så ofta.

Steampunkreleasminglet

wpid-20150928_154829.jpgMitten längst ner Pebbles Karlsson, höger längst upp osäker, Markus Sköld och Marcus Olausson, till höger längst ner Nathalie Sjögren och Siri Ivarsson.
På fredagskvällen gick jag och min gamla bästis från tonåren på release tillsammans. Det var Steampunksagor som firades av. De hade festen i Göteborgs Steampunkbar som var ett otroligt häftigt ställe. Inredningen var väldigt steampunkig och nästan alla som var där hade klätt upp sig. Vi serverades drinkar med torris så det bolmade upp ånga ur glasen vilket var riktigt häftigt. Jag tog dock inte någon bild på detta vilket var lite synd och kanske lite av en trend. Min kamera var som sagt inte uppe tillräckligt ofta, som vanligt. Under kvällen satte folk boken i mina händer upprepade gånger, för att jag skulle signera, trots att jag inte var med i den. Alla tog bara för givet att jag var med, vilket kändes väldigt roligt och positivt för det betyder ju att det finns någons slags efterfrågan och förväntning på min närvaro. Det tog jag med mig. Utöver det var det många skratt, vi satt vid Marcus Olausson och då är det svårt att undvika dylika.

Signeringar och framförallt min

wpid-20150928_154434.jpgÖverst till vänster Karolina Orrhede, längst ner till höger Sandra Petojevic och jag, längst upp till vänster okänd, Anna Vintersvärd och Karin Waller/Harriet Dumont längst ner till vänster Sofia Fjällborg
Jag vill börja med att be om ursäkt till de som skrivit så fantastiska personliga fina texter i böckerna till mig och bara fått mina tråkiga, stela och opersonliga signeringar tillbaka. Jag ska bättra mig där, lovar!
Jag köpte inte jättemånga böcker i år eftersom jag inte hade varken ekonomi till det eller plats i väskan. Det var framförallt tre böcker som jag bestämt mig för att köpa och de var två klasskompisars böcker och steampunksagorna. Men det jag kommer leva på i år är att när jag kom till min egen signering så var det kö. Ja, kö! Jag kom prick på minuten när jag skulle börja signera och där stod fem otåliga personer och väntade på att få min kråka i boken. Det var jättehäftigt. Dessutom fick jag sålt alla de böcker jag hade med mig i bagaget plus två till som jag fick köpa loss från förlaget, förutom alla de böcker som förlaget sålde och jag signerade. Den där kön och de sålda böckerna är en boost jag tar med mig hem igen.

Intressanta paneler och grejer

wpid-20150928_104809.jpgTill vänster längst upp Henrik Johansson, till vänster längst ner Sally Green, Siri Pettersen, Jo salmson och Laini Taylor längst upp till höger Susanna Nissinen, Pål Eggert, Fredrik Persson, Kristina Hård, Harriet Dumont (Karin Waller) längst ner till höger är en bild på Lasse Åberg.
Jag höll nere allt vad seminarier och föreläsningar hette och gick bara på mycket väl utvalda saker. Jag gick på Fantastisk podds livepoddande samtidigt som jag fikade med några klasskompisar. Det var trevligt att både lyssna på deras intressanta samtal och prata lite löst med kompisarna. De talade om att skriva fantastik i verkligheten vilket är något jag själv gör. Därför var det intressant att höra deras vinkling på det också. Jag smet förbi Henrik Johanssons högläsning ur sin bok i ABF:s monter där de hade samtal om arbetarlitteratur. Det tycker jag är intressant och något som bör lyftas. Jag smet även in på Fantasyminglet som Kulturkollo höll i. Jag gillar deras mingel men missar nästan alltid anmälan till dem så jag är en av de där partychracharna. Förra året var det spänning då de hade deckare- och skräckförfattare på scen, i år var det fantasy. Förra året var det inga problem att smita in, det var inte trångt i rummet och ingen kollade av. I år när det var fantasy stod de och prickade av i dörren eftersom de hade fått fullt och det inte fanns några platser kvar. Därför kom jag först inte in, men när de sa att – om någon inte skulle komma, kanske de kunde släppa in mig – då väntade jag utanför och frågade fint när de visste om någon inte skulle komma. Då kom de på att en lämnat återbud och jag fick komma in ändå. Otroligt tacksam är jag för det. Något jag dessutom funderar lite över är det här med litteratur och efterfrågan. Förra året när det var spänning hade de bara svenska författare och ett skralt intresse. I år när de hade fantasy hade de utländska författare och ett stort intresse. Man säger att det inte finns så stort intresse för fantasy, ändå var det uppenbarligen en större efterfrågan än deckare, som är så i ropet. Men, man väljer utländskt, när det finns jättemånga svenska fantasyförfattare. Det är som om den stora massan inte förstår hur många bra svenska fantsyförfattare vi ändå har här hemma i landet eftersom det är så svårt att slå som svensk fantasyförfattare när alla vill ha den utländska.
Samtalet var jätteintressant och jag har redan varit intresserad av att läsa Siri Pettersens bok Odinsbarn och jag är inte mindre nyfiken nu. Hon som person verkar helt fantastisk, glad, härlig. Lite avis kunde jag bli över Sally Greens beskrivning av att hon hade sålt boken till över tjugo länder innan den ens var färdigskriven. Hon gav sin agent cred för det och nog är det väl så, man behöver någon annan som kan sälja in en för ens egna ord är lite väl jäviga.

Strax innan jag gick in på seminariet hade jag fått ett mail från en person som redaktörsläser/testläser med väldigt mycket kritiska ögon, min tredje bok i Alvhidlatrilogin, som löd: ”Måste säga att jag är imponerad över att du tagit dig an en berättelse med det här scopet, den är hisnade i sin episkhet. Och den är så bra, man vill läsa vidare, och se hur det går!” vilket också höjt mitt skrivarjag.

Middag på Park

wpid-20150928_104415.jpgMycket blandat folk och långt ifrån alla som jag har koll på, lite namedroppings är i alla fall Markus Sköld, Marcus Olausson, Frida Arwen Rosensund, Mattias Kuldkepp, Sofie Trinh Johansson, Ylva Lee Lindel mfl.
Fantastiskt rolig kväll som lämnade rejäl träningsvärk i magens skrattmuskulatur. Det är ju så att Mörkersdottirs fantasymiddagar är the place to be på lördagskvällarna. Vi hade ett långa och intressant samtal angående genus i fantasylitteratur, girlpowerfilmer och huruvida det luktade alkohol eller inte ur blomvaserna. Genusdiskussionen vi hade gjorde att jag fick möjlighet att sträcka på de benen igen, känna att jag faktiskt visst visste vad jag pratade om, fick in en del bra argument och mitt genusanalysprojekt lyftes från olika håll och jag blev peppad att fortsätta med det, vilket jag ska.

Summa summarum, jag har fått pepp, jag har blivit lyft, jag har fått insikt i mitt kunnande och mitt skrivande samt att jag har lite mer kraft framåt. Frågan ”Vem tror jag att jag är?” har bytts mot ”Varför inte jag?” men det är fortfarande bara ett steg. Men, jag ska ta hela promenaden.

Min bokskörd

wpid-img_20150928_160043.jpgSteampunksagor köpte jag av Lupina Ojala och jag har fått den signerad av åtta författare på steampunkreleasen. In i Evigheten köpte jag direkt av Hanna Lans som stod snett ifrån oss och självklart fick jag den signerad. Bortom All ontroll köpte jag av Karolina Orrhede som är min gamla klasskompis. Sofie Berthets första bok ur Nova-trilogin har jag sett fram emot ett tag och det var helt fantastiskt att äntligen få köpa den av henne. Hon och jag gick i samma klass och vi har hängt i samma Andra världar-gäng. Hon gav mig en uppsats som signering, jag var snål med min och därav min skam som jag yttrade tidigare. Ljusets makt, Färgen på drömmar, Mörkrets demoner och Vinterfolket var alla fyra med i en goodiebag och inget jag själv letat upp, men de verkar jättespännande allihopa. Färgen på drömmar tyckte jag såg ut som en chic lit, men den låter mycket annorlunda på baksidan och lutar mot att bli en cirkelbok framöver. Jag fick även tag på Valet av Elisabeth Akteus Rex men den är varken signerad eller med hem. Min svägerska råkade få syn på den och fastnade så jag lät henne låna kvar den tills vi ses nästa gång.