Framsidan till boken

Man kan köpa färdiga framsidor till sina noveller eller böcker, man kan beställa dyra designade framsidor till böcker, om man ges ut på ett stort förlag överlämnar man ofta den delen till dem och om man är sparsam och egenutgivare kanske man helt enkelt gör sina egna framsidor. Om man är flera personer som alla har olika intressen kan man hjälpa varandra.

alvhilda mitt och idusDen första framsidan till Alvhilda hade jag och min man gjort helt själva, han hade kommit med idén och jag satt och fixade med färger och design. Det var väldigt roligt. Sedan tog förlaget och ville vara delaktiga och försämrade den lite i mina ögon, men jag var allt för blyg av mig för att klaga för mycket. Samtidigt hade de fått till djupet i träden bättre än jag så det gick väl på ett ut. De gjorde framförallt namnet malvhilda framsidaer otydligt och ett sken runt om designen så att det såg mer ut som tjocka korvar istället för rötter . När Andra världar tog över bestämde vi oss för att göra om framsidan så att den inte skulle vara likadan för att inte riskera någon form av upphovsrättsintrång, även om det nu var jag själv som tagit fram ursprunget. Det finns delade meningar om den blev bättre eller inte, den lyser med sin starka färg mer nu men som min son, och vissa med honom påpekar, så känns den inte lika mystisk längre.

Jag finns inne på Kapitel 1 och där har jag hela tiden gjort egna framsidor till mina noveller. Jag sitter med foton jag själv tagit, lägger kanske till element från olika andra bilder och får fram känslan. Jag har alltid tyckt att det varit en rolig sysselsättning, eftersom jag genom min uppväxt ofta uttryckt mig i både bilder och text. Under en period ville jag bli serietecknare men i dag har jag inte tecknat på så länge att jag har tappat mycket av min kunskap. Däremot gör jag gärna bilder i Photoshop. Jag har väl sett mina egna bilder som ganska enkla men när jag väl fick mina noveller utgivna och de fick köpta framsidor kunde jag känna att det det kanske hade varit bättre med mina egna som ändå ingav mer av känslan från novellen och då är jag ändå ganska kritisk mot mitt eget skapande.

Nu har jag och Eva Holmquist pratat om att hjälpa varandra i vår novellutgivning på olika sätt. Hon hjälper mig med kunskapen i att ge ut e-noveller själv och hon har gått igenom baksidestexten till lite olika noveller. Jag har hittills hjälpt henne att göra om framsidan till en av hennes noveller. Nu ligger den uppe och hon har taggat mig i bilden som skapare.

Så nu får jag väl helt enkelt möta mina kritiska demoner och stå för det jag gjort.
Här är den.

Nu finns #skräcknovellen #peligro med nytt omslag som @theperny gjort Vad tycks?

A photo posted by Eva Holmquist (@evaholmquist) on

Hur tänker du själv med dina böckers framsida?
När du köper böcker, hur får framsidan på boken dig att lockas?
Om du ger ut böcker själv, brukar du vilja lägga över ansvaret helt eller brukar du vilja vara inblandad?

Redigering dag två av sju

Idag har jag min redigeringsvecka. Jag har inte kommit så långt som jag hoppats än, men jag har ju några dagar på mig kvar. Förutom att gå igenom alla redaktörens små pointers så gör jag ytterligare en faktakoll. Det är det som tar längst tid. Jag har flera internetsidor öppna där jag söker på saker, ord, företeelser och annat som kan ha betydelse i boken. Jag har lärt mig massor inom historia medan jag skrivit den här boken eftersom den sträcker sig över en så lång tid. Allt från gamla mesopotamiska texter till Fimbulvintern, väderleken under kriget med Poltava och vidare till vad som hände med alla kloster under franska revolutionen. Varje gång jag och min redaktör varit lite oense om något som inte har med själva skriftspråket i sig att göra, så har jag kastat mig över faktan och gått på den. Det kan vara detaljer som en vanlig civilist kan reagera på  för att de utgår från felaktiv information och vana men då får man lära sig nytt, det är desto värre om en kunnig reagerar för att man gjort dålig faktakoll. Småsaker som vilken färg en insjölax har på köttet, vad man lös upp ett tält med under början av sjuttonhundratalet och hur man tillredde sin absint under artonhundratalet kan uppröra folk vare sig de har fel eller rätt, därför är det viktigt att jag har rätt. Just absinten har jag faktiskt använt mig av en i ämnet mycket lärd person som är en av ägarna av Svensk Absint AB.

Hur viktig tycker du det är att saker stämmer i böcker? Är du en som brukar kunna bli irriterad och tappa sugen helt för en bok om något inte stämmer med den kunskap du har i ett ämne eller tycker du det är irrelevant, att storyn är viktigare?

Semester all in

Nu har jag haft en veckas ”semester”. Agrönannledningen till att jag satt citattecken runt min semester är för att jag faktiskt egentligen inte har semester men är mellan två jobb så jag väljer det ordet istället för arbetslös. För jag är i behov av ledighet långt bort ifrån krav och tjafs. Därför nappade jag när sonen för några veckor sedan frågade om vi inte skulle åka iväg till mormor och morfars sommarställe. Jag passade på att läsa boken inför nya arbetet så lite arbete var det, men ett mycket behagligt sådant. Annars har jag ägnat första veckan av min semester långt ifrån datorer och arbete. Vi har promenerat i härliga grönområden, längs med stranden, kollat på smådjur, badat, latat oss och njutit. Vi tränade mycket simning mellan bryggorna. Dök, plaskade, kände dyn mellan tårna och trasslade in oss i näckrosor. Det byggdes dammar, sandslott och stänkts med vatten. Kvällarna har gått till att spela kort, sitta på verandan och lyssnat på kvällsljuden, slappat och diskuterat.

På onsdagen åkte vi in till Gröna lund. En timmes bussväg till Stockholm och ytterligare en timme tillbaka dödade min rygg totalt men vad gör man inte för barnen. Dottern som äntligen kommit ikapp i växten hade gått från att inte kunna åka något till att kunna åka allt och det satsade hon stenhårt på. Hon älskade varje snurr, varje sväng och backe. Det enda som var lite si och så var att köa, speciellt eftersom hon ibland fick stå ensam eftersom alla andra var räddharar i jämförelse. Något vi lärde oss var – ta alltid den närmsta mattan vid utgången av lustiga huset. När vi kommit i stort sett ända fram till dem gick dottern tillbaka för att gå sista rummet som vi missat. Jag stod kvar och väntade tålmodigt på henne medan hon köade hela vägen upp för trapporna. Sonen hade gått i förväg och det var nog en tio minuter från det att han gått vidare i kön tills dess att vi också fortsatte. Vi tog den närmsta matten och möttes av min mor som stod nedanför, utan sonen. Oroligt började jag se mig omkring för att hitta honom i folkmassan, när han kom ner med den andra mattan. Så mycket längre tid tar det alltså att åka med den bortre mattan, bara så att ni vet.

promenadbad

 

 

 

 

 

 

 

Namnlöst-5Vi kom hem på fredagen och åkte direkt för att hämta ut dotterns glasögon.  Vi passade på att äta en bit på Burger King där jag såg några killar som hade dataspelsrelaterade tröjor med roliga citat från bland annat Liftaren guide till galaxen. Jag blev nyfiken så jag frågade om det var något dataspelsrelaterat på gång och det var det. De hade ett tevespelsconvent i Örebro där flera tevespelsskapare har suttit hela veckan och skapat spel som man som civilist fick prova gratis under lördagen. Det var en tävling som avgjordes under helgen. Självklart var vi tvungna att åka och kika och vi blev inte missnöjda.  Vid första anblick såg det mest ut som ett gigantiskt LAN, fullt med datorer överallt och många ungdomar som satt försjunkna vid datorerna. Ganska snart såg jag killarna vi pratat med som stod vid en dator nästan längst in. De frågade omVR vi ville prova. Det var VR – virtuell reality, alltså glasögon, hörlurar och 3D. Vi andra stod och såg på en skärm medan ungdomarna stod och viftade. Det såg kul ut men när jag väl själv fick på mig brillorna gick det från kul till ascoolt. Jag stod på en sköldpadda och allt fanns verkligen, svävande i luften med olika djup. Jag försökte se nedanför sköldpaddan som flög i luften. Långt under mig såg jag marken som framträdde. Dottern provade att spela ett spel där hon körde ett lok. Hon vevade på en vev för att få fram kol, hon kastade in kol i ugnen, använde en hammare för att laga hjulen som höll på att gå sönder och så doppade hon en fackla i olja, tände den i elden och motade bort hungriga vargar som dök upp i mörkret och försökte äta upp henne. Innan jag såg datorn såg hennes spelade mest roande ut eftersom hon såg ut som om hon mimade något när hon spelade med hela kroppen. Hon lyckades slå till en av de som hade spelet när hon skyfflade in kol och viftade i ansiktet på en kille som ville gå förbi när hon vevade. Mycket roande skådespel.

medeltidSamma dag hade jag lovat Lupina Ojala att möta upp henne vid medeltidsmarknaden här i Örebro. Det var inte lätt att slita dottern från spelen men efter att ha blivit lovad att återvända till spelen igen, fick vi med henne. Hon blev dock inte helt missnöjd eftersom hon fick chansen att inte bara döda en drake för trettio kronor, hon fick även smida ett eget smycke för 120 kronor. Lätt överkomligt pris och en riktigt häftig grej. Hon jobbade och slet med det lilla bladet i över fyrtio minuter och det blev jättefint.

Smeden som handledde henne var väldigt pedagogisk och duktig lärare för barn. Dottern som älskar all form av skapande, tror hon skulle göra sig som konsthantverkare när hon blir stor, gav sig hän i uppgiften. Idag bär hon det stolt runt halsen.

Efter lite festligheter hos en vän som fyllde år och två långa fikor under dagen idag, är det dags för en arbetsvecka innan nästa semestervila. Jag har ju ett manus att redigera färdigt så att tredje boken i Alvhildatrilogin kan gå i tryck innan bokmässan i höst. Så jag ser fram emot en vecka framför datorn, med allt för lite sol, allt för mycket te och hysteriskt många ord. För det är som man säger, det som krävs för att en bok ska bli till är arslet på stolen. Men för att överleva det behövs veckor som den här.

Glad sommar på er.