Positiv testläsning

Jag har skrivit färdigt första versionen av andra manuset och det ligger nu ute hos testläsare som ska säga vad de tycker. Jag har fått in ett svar från en av dem och det är mycket positivt. Det är alltid kul att bli läst och det är ännu roligare när man blir läst och uppskattad, så enkelt är det.

Jag har fått mycket positiv feedback när det gäller mitt upplägg på det här projektet och själva grundidén till berättelsen. Jag har skrivit en del för ungdomar men det här är första stora projektet för den målgruppen. Tyvärr har jag inga testläsare i rätt ålder än så länge, det är mest vuxna som har tyckt till. Det skulle vara spännande att faktiskt få feedback av någon i rätt ålder, den korrekta målgruppen. Det har dock varit svårt eftersom många av dem inte har tiden att lägga på mer litteratur än den som de redan är påtvingade av andra vuxna. Så jag får helt enkelt fortsätta traggla på och se om den kan hitta in till ungdomarna i tryckta pärmar någon dag istället.

Jag ska redigera klart första boken efter de kommentarer jag fått på den och så ska jag skriva manuset till tredje boken som också ska testläsas, innan jag skickar alla tre till lektör för professionell feedback. Än så länge är det tre ganska spännande äventyr och fler kommer att komma.

Har du testläst någon bok någon gång, hur tyckte du det funkade? Om du skriver, har du tagit hjälp av testläsare eller kör du bara med lektör? 

Karaktärer

När jag skriver är karaktärerna väldigt viktiga. Man skulle kunna säga att mina berättelser är väldigt karaktärsstyrda. Jag får ofta en idé som är spännande och när jag skriver första utkastet så kan det gå lite trögt eftersom det inte är någon som egentligen berättar historien för mig. Det är först när jag lärt känna karaktärerna som det blir levande. Jag förlorar däremot mycket av min egen makt över berättelsen eftersom karaktärerna oftast är väldigt bestämda och om det inte blir som de tycker så kan jag inte skriva. Därför är det ganska skönt att jobba med samma karaktärer flera gånger, i en serie till exempel, för då behöver jag inte lära känna karaktärerna på nytt. Visst, de har utvecklats och de är inte riktigt samma som i början, men jag känner dem ändå. Just nu jobbar jag med en ungdomsserie inom dark fantasy eller skräck där första boken är skriven men inte färdig redigerad och andra bokens första utkast är klart. Jag har testläsare och en lektör är inbokad för de tre försa delarna.
Idag fick jag en utmaning på Instagram av Eva Holmquist. Utmaningen kommer ursprungligen från Kristina Dowling under hashtaggen #mötminakaraktärer och den går ut på att man ska presentera karaktärerna ur sitt manus. Eftersom det är karaktärerna som driver mitt manus framåt tyckte jag den utmaningen var extra kul. Jag har inte publicerat den här serien än men jag tar med de bilder jag haft som inspirationskälla när jag skapade dem, båda bilderna kommer från Pixabay.
Tjejen till vänster representerar Yazz (smeknamn från hennes riktiga namn Yasmin), en utåt sett ganska tuff tjej med jobbiga hemförhållanden. Jag fick kommentar från två av mina testläsare att just hon inte riktigt passade in i deras förväntningar. Jag kan hålla med på många sätt, det är framförallt stilen och utstrålningen jag gått på här, hon är egentligen lite mörkhyad och blåögd – vilket är ganska udda (finns en anledning till det). Hennes ögonsten och mest älskade ägodel är hennes epatraktor som tar henne vart hon vill. Hennes mamma försvann på mystiska sätt när hon var liten och ingen har sett henne sedan dess och hennes pappa är inte direkt någon mönsterpappa. Precis nu, när han åkt in i fängelse utan att säga något till sin dotter om det, börjar dessutom flera saker hända som alla är förknippade med hennes mammas försvinnande. Eftersom hon inte längre har någon förälder hemma får hon flytta in hos Ronja.
Ronja är tjejen som den högra bilden representerar. Hon är skötsam, har bra betyg men har levt ett liv av mobbing och utstöttning under stor del av skoltiden.  Yazz har varit den enda hon haft under hela högstadiet och de har mest haft en ganska ytlig relation men hon ser en ljusare framtid eftersom hon precis flyttat till en större stad och ska börja gymnasiet. Synd bara att hennes förvrängda syner från barndomen ska komma tillbaka och förstöra allt. Hennes mamma börjar överbeskydda henne och det är helt omöjligt att dölja faktumet att det har blivit ännu värre, nu är det inte bara hennes döda morfar hon ser utan helt främmande spöken och monster.
Hur viktiga är dina karaktärer för ditt skrivande? Vad kommer först för sig, karaktären eller berättelsen? Vill du själv vara med i utmaningen, då kan du själv skriva om dina karaktärer och använd hashtaggen så vi kan hitta dig.

Håller huvudet över kaoset

Eller försöker hålla huvudet över kaoset kanske är bättre uttryckt.

Just nu försvinner allt mitt publicerade från försäljningssajterna och allt jag har kvar är det du kan köpa direkt av mig, vilket du inte ska tveka över att göra för det finns fortfarande böcker kvar. Jag har ofta legat sömnlös och bara funderat över vilken av alla vägar jag ska ta och om jag ens finns att räkna med i etern, i bruset.

Jag driver youtubekanalen Perny och Eva tillsammans med Eva Holmquist där vi bollar många intressanta ämnen. Jag håller skrivläger för ungdomar i region Örebro läns regi och jag jobbar helt klart litterärt. Och nu har jag äntligen kommit fram till vilken av alla tusen vägar jag vill välja framöver inom mitt skrivliv.

I jobbet skriver jag en del för ungdomar och yngre, jag har lärt mig att skriva mer kortfattat och inte ordbajsa så hysteriskt som jag ändå gjort genom hela mitt författarliv. Jag tycker själv det är intressant att skriva spännande historier för tonåringar och därför har jag landat i att jag kommer satsa på det ett tag. Det är inte bestämt att jag kommer göra det för alltid, men framöver kommer jag fortsätta jobba på Fantastiska Klassresor-serien men jag kommer skriva om, paketera om och döpa om det hela. Genom en ny youtubekanal jag börjat följa har jag fått upp ögonen för en ny plattform där jag kan organisera mina manus och mina karaktärer. Jag har planer på att verkligen väva ihop böckerna med mitt skrivpedagogiska arbete, vilket kan bli riktigt spännande.

Jag funderar även över att bli mer aktiv i de sociala medierna än vad jag varit, utöver Perny och Eva alltså. Även om det är kaos runt omkring mig tycker jag att jag har lyckats anpassa bakgrunden så att det ser riktigt snyggt ut vid sändning inne i mitt nästan färdiga arbetsrum. Jag behöver nog ändå göra den lite mer ljudisolerad och kanske isolera ljuden från vår panna för att få det helt perfekt – men – jag är ju van vid att inte riktigt uppnått perfektion, så varför inte sträva efter ett ännu bättre arbetsrum.

Frågan är bara vad som saknas i etern, vad finns det för hålrum jag kan fylla där ute. Vad saknar du för kanal och inriktning?