Den mystiska träningsvärken

I går morse när jag klev upp kunde jag knappt stå på benen. Det gjorde så fantastiskt ont i både ben och rygg. Efter ett tag kunde jag lokalisera det och identifiera det som massiv träningsvärk i benen och ischias som spökade i ryggen. Mysko. Jag hade ju inte tränat eller använt ryggen. Nog för att jag varit sjuk och knappt rört en fena på två veckor och helt plötsligt jobbat en hel dag, men ändå. Så massiv värk för det, det är ju rent pinsamt. Kanske var det bara för att kroppen var trött. Jag hade ju faktiskt gått upp före fem två dagar i rad nu och kroppen var kanske lite sur på mig. Men det brukar bara vara ryggen då, och fötterna, inte träningsvärk.

Under tisdagen slog det mig, när jag började använda min matematiska hjärndel, att jag kanske fått lite träning ändå. Vi hade nämligen lekt en lek med barnen i skogen på måndagsförmiddagen. Vi hade lagt ut papper med siffror på  i en cirkeln, från ett till tolv, som en klocka. Barnen hade fått ställa sig på kö vid ettan och kasta en ärtpåse för att komma inuti en cirkel i mitten. Om de klarade det fick de gå till tvåan, om de inte klarade det fick de kasta en gång till på ettan. Den som kom till tolvan första vann, alla fick dock kasta tills de kom i mål.

Vi hade delat upp barngruppen i två grupper, jag hade alltså hand om tio barn. Tio barn som kastade en ärtpåse mot mitten för att få gå vidare alla tolv stegen. Varje gång ett barn kastat böjde jag mig ner, oftast kom jag ihåg att böja benen istället för ryggen, plockade upp ärtpåsen och kastade tillbaka den till barnen. Snabb uträkning: tio gånger tolv ger en ganska snabb indikation om att jag gjort minst ett hundra tjugo knäböj under en ganska kort tid. Och det skulle varit om alla barn varit så duktiga att de bara behövt kasta en gång. Nu var de ju inte det. De duktigaste behövde bara kasta om två tre gånger under färden runt klockan. Några fick kasta tio gånger extra på flertalet siffror. Det innebär att jag troligen gjorde minst tvåhundrafyrtio, ännu troligare minst trehundrasextio böjningar för att plocka upp ärtpåsar. Troligen var jag inte så duktig som jag trodde utan böjde nog med ryggen ungefär hälften av gångerna. Det gr alltså närmre tvåhundra knäböj och tvåhundra ryggböj.

Helt plötsligt är inte min ryggvärk och träningsvärk i benen alls lika mystisk.

Vem behöver gym när man jobbar i förskoleklass?

Don’t panic

Idag uppnår jag den upplysta åldern, den då jag bär på svaret på den ultimata frågan om livet, universum och allting. Det gäller bara att klura ut frågan så kan jag bli stenrik. Jag har året på mig.

Självklart kommer jag fira min dag på det enda sätt som sig bör, genom att ha en Meningen med livet-fest. På grund av min sjukdom har jag varit tvungen att förlägga det först nästa helg och inte i lördags. Planerna smids och hittills är ett quiz påbörjat, tårtan är planerad och snacks har kikats på.  Jag är även bra sugen på att skriva lite Vogonsk poesi, det kan ju bli precis ur bra som helst.

Är du också ett fan av Liftarens guide till galaxen? Vilka fraser tycker du bäst om från böckerna? Här är några av mina:

The ships hung in the sky in much the same way that bricks don’t.
In the beginning the Universe was created. This has made a lot of people very angry and been widely regarded as a bad move.
”I refuse to prove that I exist,'” says God, ”for proof denies faith, and without faith I am nothing.”
”But,” says Man, ”The Babel fish is a dead giveaway, isn’t it? It could not have evolved by chance. It proves you exist, and so therefore, by your own arguments, you don’t. QED.”
”Oh dear,” says God, ”I hadn’t thought of that,” and promptly vanishes in a puff of logic.
Anyone who is capable of getting themselves made President should on no account be allowed to do the job.
something almost, but not quite entirely unlike tea

Pausad från livet i två veckor

Jag har legat i influensan och den tog bort två veckor av mitt liv. Det började med att dottern blev förkyld på onsdagen. Jag vabade men hon var rätt så pigg på eftermiddagen. Maken vabade på torsdagen men upplevde precis som jag att hon var oförskämt pigg på eftermiddagen. Vi såg det som en enklare förkylning och avbokade därför inte vår stockholmsresa.

Sammandraget fick vi vänta drygt två timmar i kylan på vårt tåg eftersom det vi skulle åka med var inställt. Sedan fick hela vårt tåg trängas med ett redan fullt tåg, och ankomsten med två trötta barn var halv elva på kvällen. Här kyldes min dotter ner och blev sämre på lördagen. Vi fick därför avboka våra planer och tog det lugnt med mina föräldrar, gick på bio och myste i soffan hemma. På söndagen stannade dottern hemma för att hon inte skulle smitta ner 93-åriga gammelmormor, men jag åkte. Halsontet började under besöket och utvecklades till feber och frossa under middagen på restaurangen min kusin och hans sambo jobbar på. När vi åkte hem på måndagen var jag i fullfrossande flunsa och ville bara dö. Som tur var gick i alla fall tåget, till och med i tid.

Väl hemma tog jag tempen och den landade nästan på fyrtio grader. Jag sov bort resten av måndagen, hela tisdagen och största delen av onsdagen. Man vill ju tro att det skulle vara över där men nej då. Jag har efter det lidit av blodtrycksfall vid minsta lilla ansträngning och en trötthet utanför denna värld. Jag har inte ens orkat koncentrera mig på en text varken att skriva eller läsa, för länge. Jag har inte klarat av filmer med för högt tempo. Medan jag legat hemma och känt mig relativt patetisk som varit orkeslös i hela två veckor och inte riktigt är hundra än, har jag hört att folk blivit inlagda så det är en tuff influensa i år.

Jag har i alla fall lyckats få ihop en novell och börjat läsa en kollegas roman.  Framförallt har jag hunnit se väldigt mycket Star trek.

Jag hoppas i alla fall att ni andra klarar er lindrigare än vad jag gjorde.