Återskapar själen

Jag är en skapande själ. Jag har alltid skapat på ett eller annat sätt. Jag är ingen kontorsnisse, jag är en av de där som gärna ska ha stora ytor, många material och tid. Jag har dåligt av allt det där. Just nu står jag vid ett vägskäl. Jag har stått vid många vägskäl i mitt liv och ofta valt det där sunda förnuftets väg, den där Svenssonvägen. Problemet är att jag inte är en Svensson och då funkar den vägen ganska dåligt för mig. Ofta har den lett in på kontor eller liknande som långsamt dödat den där konstnärssjälen. Jag har inte fått utlopp för mitt skapande. Från att yvigt stå vid staffli eller på teaterscener har det gått till att jag suttit vid en dator hela dagarna och när jag kommit hem har det varken funnits tid eller utrymme för några stora projekt. Datorn har däremot varit nära till hands och där har jag kunnat skapa utan att behöva bre ut mig eller ha ett städprojekt efteråt som fått mig att ge vika. Författarskapet är en del av mitt skapande.

Nu har jag bestämt mig för att ta mig ut ur kontoret och ge mig på en utmaning som ligger närmre mig. Jag vill tillbaka till skolan, fritidsaktiviteter med barn och ungdomar. Gärna med färg och form, drama, pyssel och skrivande. Inför ansökning till pedagogikkurser hoppade jag på en kurs på kvartsfart på universitetet. Teater för lärare  och fritidspedagoger. Eftersom jag gjorde en sen anmälan och inte fick mitt antagningsbesked förrän efter första träffen var jag på min första i går. Det är en liten blandad grupp men människor i olika åldrar och erfarenhet. Det känns härligt i gruppen och den är framförallt kreativ.

Hela kvällen gick åt till att göra ansiktsmasker av liggunderlag. Det var lite segt att komma på vad jag skulle göra, jag hade en svag idé men var rädd att det skulle gå åt helskotta så jag drog mig lite. Bilden blev klarare och klarare i huvudet och jag skissade lite försiktigt upp vad jag ville. Jag mätte lite och sedan gick jag lös med sax, kniv, limpistol och färg. När jag väl gått in för det var det jätteroligt och resultatet var tillräckligt likt min första tanke. Inspirerad av Steampunk och Doctor who gjorde jag en arg snubbe med stor hatt.

Idag var jag på första kurstillfället och byggde teatermask. Det var otroligt roligt.

A photo posted by Perny (@theperny) on

Det var lite svårt att få till brättet rätt så den blev nästan lite cowboyig, men annars är jag riktigt nöjd. Framförallt känner jag en inre lycka över att få leka med färg och form igen, att ha fått skapa något och fått göra något jag mår så bra av. Vi får se om staffliet kommer fram igen.

Dessutom blev det lite liggunderlag över, kanske jag tvingar ungarna att göra var sin mask i kväll.

Sexscener

”Sexscener är svåra att skriva”, hör man väldigt ofta. Varför är det så svårt att skriva dem? Det är ju något helt naturligt och något som många gör regelbundet. Kanske är det för att man tycker att det är något av det mest intima vi gör, något man inte vill dela med sig av. Den första frågan tycker jag ska vara, innan man skriver en sexscen – vad kommer den här scenen att tillföra historien? Är det så att du skriver en erotisk bok kommer sexscenerna att vara många och att vara det som driver läsandet. Då hänger mycket på att sexscenerna ska vara eggande, heta och just erotiska. Då är det även viktigt att scenerna blir just erotiska och gärna detaljerade så att läsarna känner lusten medan de läser. Om boken inte är erotisk, om boken har något helt annat i fokus, kan frågan vara om man alls måste följa med in i sovrummet. I Twilight beskrivs  sexscenen mycket bra på en rad ”Why are there feathers?”, tanken som går genom Bellas huvud dagen efter. Tji för dem som förväntat sig hett ångande sex beskrivet i detalj, men tillräckligt för att man ska förstå att det hände, att det var mycket våldsamt och att hon var alltför engagerad för att inse vad som hände omkring henne medan hon hade det.

När man pratar om sexscener har jag märkt att de flesta tänker på just erotik, men i mina ögon kan man berätta mycket annat genom att låta karaktärerna få till det i sänghalmen. Det viktiga är nog att man själv vet vad man vill berätta när man sätter sig och skriver. Vill man visa passionen, då är det den man ska gå in med lupp på. Om man vill beskriva de olika personernas maktpositioner kan man göra detta genom en sexakt också eller gestalta en persons självbild. Om man släpper att det är just sex, penetration och stön som skall beskrivas, för det är egentligen ganska ointressant om man inte skriver ren erotik eller pornografi, så tror jag det blir lättare. Ta scenen, tanke och agerande, ett i sänder, och tänk på vad du vill förmedla med scenen. Om du är osäker på om scenen alls tillför något till historien kanske den inte ens behöver vara med. Skriv den i så fall för att ha något att referera till i ditt eget tänkande efteråt, men ha den bara som arbetsmaterial.

I Alvhildatrilogin har jag väldigt många sexscener, beskrivna på mycket olika sätt beroende på vem som berättar och vad jag som författare vill säga med scenen. Det är mycket få av dem som är erotiska (till för läsaren att bli upphetsad), det var i alla fall inte min avsikt. Jag fick kommentarer under skrivandets gång av folk, att scenerna inte var erotiska, att man inte riktigt gick igång av dem, som om det vore något negativt. Jag blev i ärlighetens namn rätt så lättad över den reaktionen. Det jag är ute efter att beskriva med mina sexscener är maktpositioner, ångest och frustration. De få sexscener som finns med i böckerna som är erotiska är mer beskrivna som i  Twilight, eftersom de är allt för privata för berättaren att gå in på i detalj. Ibland är jag rent ut sagt ute efter att få läsaren att må dåligt, känna ångesten och knuten i magen genom en sexscen. Om man förväntar sig att bli upphetsad kan jag förstå om man inte känner sig helt nöjd med en sådan sexscen, men gör det scenen dålig?

Jag tycker att vi ska bedöma sexscener som vilka andra scener som helst. Visst finns det dåliga sexscener på samma sätt som det finns dåliga dialoger, miljöbeskrivningar och gestaltningar inom i vilka scener som helst. För om scenen är dålig, är det oftast det som det hänger på.

Jag har läst sexscener där författaren ingående beskrivit vad som stoppas var och vilken hastighet som användes. Det är sådant jag kan känna blir överflödigt. Vid ett tillfälle pratade vi om en bok i cirkeln jag är med i, där översättaren lagt in allt för vulgära ord i sexscenerna, som inte stämde överens med bokens övriga språk, vilket förstörde läsningen. En riktigt bra sexscen tycker jag är en där man berättar vad som händer utan att använda sig av kroppsliga eller detaljmässiga beskrivningar, utan mer känslan i rummet och mellan karaktärerna på ett sätt som gör att man förstår exakt vad som händer.

Vad tycker du är viktigast med en sexscen?
Tycker du att sexscener måste vara erotiska?
Har du något exempel på en riktigt bra sexscen eller en dålig, och vad som gjorde den till just det?

Ämnet har även diskuterats i:
Debutantbloggen
Bokhora
Steve Almond

Bilden i rubriken är inför biopremiären av
första delen av Breaking dawn.

Ord om Alvhilda

I går hittade jag två texter om Alvhilda på nätet. Den ena visste jag eftersom jag redan erbjudit en bok till en liten tävling i samband med hennes recension efter att hon skvallrat om att den skulle vara positiv. Den andra hittade jag när jag sökte på olika bokbloggare som jag varit i kontakt med i våras. När jag själv googlar på böckerna dyker det inte upp, därför missar jag ofta recensionerna. Men när man får två positiva omdömen samma dag lyfts författarsjälen en aning.

alvhilda framsidaBokhuset skrev om Alvhilda – Uppvaknandet bland annat dessa fina rader:
”Känslor känslor känslor. Lust, åtrå och erotik i mängder, mixat med gammal folktro och sagoväsen. Inte för att jag har något emot känslor och åtrå, men så här stora mängder av erotik fungerar inte alltid så bra i böcker. I den här fungerar det.
Hade Allie varit bara en liten aning mjukare så hade det troligen blivit platt fall, men författarens förmåga att ge henne nästan psykopatiska drag gör kombinationen oemotståndlig.”
”Det blir som en studie i en psykopats psyke och vad som händer om allt det ställs på ända. Språket känns också genomtänkt och insiktsfullt med nyanser som ger ett bra driv i läsningen.”
Jag kan inte se några betyg satta men orden i sig är värmande och det är skönt när läsare ser det där jag jobbat med, det psykologiska. Nu är jag nyfiken på vad hon tycker om andra boken.

 

 

Lidandet framDen har Livet enligt Jenny skrivit om, även den i positiva ordalag:
”Det här är Stephens berättelse, han som sedan barnsben varit förälskad i och besatt av Allie. Som jagas av odjuret inom sig som törstar efter blod. En dag bestämmer han sig för att göra slut på allt men hindras i sista stund av Henri, en man som bär på många hemligheter. Men frågan är om Stephen har räddats till något bättre eller till något ofattbart hemskt.”
”jag tyckte han var tvärjobbig i de första boken ”Alvhilda – Uppvaknandet”. Väldigt mycket ack-ve-mig-som-inte-får-flickan-jag-vill-ha-som-jag-vill-ha-henne-jag-som-offrar-allt-för-henne. Men nu när jag får lära känna honom, ta dl av hans tankar och känslor, så känner jag att det kanske är lite synd om honom trots allt. Jag får en annan förståelse för honom och är med på varför han säger och gör vissa saker. Där han i Allies ögon bara var jobbig och desperat är han i sin egen berättelse trofast och självuppoffrande. Jag vill inte möta honom i en mörk gränd, men…”
”Jag fastnade snabbt i berättelsen och kände det där drivet att bara läsa lite till. Så pass att jag läste ut den på bara lite mer än en dag.”
Jenny gav boken 4/5.

Och den där tävlingen som hon har, den kan ni läsa mer om i hennes blogg. Eftersom man kan vinna den andra boken i trilogin i hennes tävling har jag under samma vecka erbjudandet att man kan köpa första boken rabatterat genom hennes blogg, för den som är intresserad. ( Rabatterat är 100 kronor för första boken, ordinarie pris är 120)