Gainea av Aengeln Englund

Jag skriver om genus och stereotyper i böcker och ger ingen bedömning om boken är bra eller dålig. Istället går jag in för att se över representationen av kvinnor och män och leta efter stereotyper. Jag försöker lyfta fram det positiva och sätta fingret på svagheterna. Framförallt presenterar jag böcker på det här sättet istället för att skriva om jag tycker en bok är bra eller inte, eftersom det är en alltför subjektiv bedömning. I mina presentationer kommer jag att visa upp statistik, men mitt resonemang kring statistiken kan vara öppen för diskussion.
Det här handlar inte specifikt om boken i sig utan om ett större projekt där jag vill jämföra olika böcker inom modern fantastik med varandra för att se om fantastik rent generellt har en skev genusrepresentation. Därför kommer jag att presentera den jämförande studien när jag fått ihop tio böcker i en viss genre: svensk urban fantasy, svensk high fantasy, svensk sci-fi, svensk barn/ungdomsfantastik och samma genrer för stora utländska författare. 

Gainea handlar om hur en värld föds ur en harmonisk dröm. En gudinna skapar sig själv, världen och sju odödliga Furim som skall hjälpa henne att införliva den harmoniska drömmen till Ghulim, världens människor, som hon skapar efter Furim. Hon skapar även djur och växter. Furim har i uppgift att förmedla drömmen till Ghulim och hjälpa dem att leva efter den. Gudinnan, Un, överlåter inte själva fortplantningen till växterna, djuren eller människorna utan behåller den makten själv.  Varje gång någon dör kommer själen, eller imatan som det heter i boken, tillbaka till Un. Med den kommer alla minnen och känslor. Det blir ett kretslopp där människornas liv och känslor påverkar Un när de kommer till henne och hon skapas på det sättet av Ghulim. Imatan återanvänds vid skapandet av nästa Ghulim eller växt eller troll för att sedan återvända igen och igen.

antal furimEn första koppling jag gjorde när jag läste boken var antalet Furim och att deras uppgift är att förmedla gudinnans vilja till Ghulim. Enligt den ortodoxa kristenheten erkänns sju ärkeänglar som har till uppgift att förmedla information från Gud till människorna. Skillnaden är dock att i kristendomen beskrivs de flesta änglarna som män medan de i Gainea är flest kvinnor. Den närmsta, eller första, Furim är en kvinna och guden är en kvinna. Det gör grunden av själva religionen feminin istället för den maskulina kristendom som vårt samhälle vilar på. Det gör hela historien extra intressant och svår. Vi lever alla blinda för strukturer i vår egen värld som bygger på inlärda värderingar sedan långt tillbaka, vilket framförallt bygger på religion.
Det är en gudinna, fyra kvinnliga Furim och tre manliga.
Personlighetsdrag som beskriver de kvinnliga Furim: lojal, diplomatisk, pacifist, blyg, nervös, lugnande.
Personlighetsdrag som beskriver de manliga Furim: självsäker, positiv till våld, anser sig ha rätt att bestämma över arters vara eller icke vara och charmiga.
Hos de fyra kvinnliga Furim är det en som vill använda våld medan resten är pacifister och bland de tre manliga Furim är det en som är emot våld medan resten är för.

Ghulim

När det gäller Ghulims, de som representerar de mänskliga, är det ett ganska stor överslag på presenterade män och det är en tydlig maktstruktur i samhället som inte går hand i hand med en feminin religion. Av de sju manliga Ghulims som finns presenterade har de ämbeten som präster, domare (representeras dock av samma man), militärer och stadsledare. En av de manliga är presenterad som älskare till en Furim och verkar inte ha någon större ledande roll. Ingen av kvinnorna har dock någon ledarroll utan presenteras som sörjande, offer och tjänare.
Det är något som jag finner aningens osannolikt, att ett samhälle uppbyggt på en religion med en kvinnlig gudinna, skulle ha ett samhälle med män i maktposition, precis som vi har. En präst och domare borde sannolikt vara kvinnor eftersom de arbetar med att förmedla en kvinnas ord och lag. Om de flesta samhällen som är aktuella i dag är uppbyggda på en religiös grund, byggd på en manlig gud, och att det på grund av detta varit svårt för kvinnor att få maktpositioner, borde då inte samma sak ske här, fast tvärtom? Därför ser det ut som om värderingar från vår värld styr maktstrukturerna hos Ghulim i Gainea, vilket är en stor risk eftersom författaren lever i vår värld med våra värderingar och strukturer. Men det är ändå något som är viktigt att se över när man skriver en bok för att inte upprätthålla könsroller och maktstruktur från vår värld utan att ifrågasätta.

gainea dialogNär jag går igenom dialogerna räknar jag dem till antal och hur många sidor de utgör. Jag noterar dessutom om det är män eller kvinnor som talar och vem som är den drivande i själva samtalet. Frågan om den drivande i samtalet är en värderingsfråga från min sida och något som absolut är diskutabelt eftersom olika läsare kan se olika saker. I det här fallet var det 132 sidor av 282 som var dialog (jag har då inte räknat med när enstaka karaktärer säger en sak utan det skall vara ett längre samtal med minst två till tre dialogskiften. Av de 31 dialogerna var det 10 som var mellan endast kvinnor och 1-2 som var mellan endast män. Boken är skriven i tredje person men huvudpersonerna är gudinnan och hennes förste Furim. Därför är det svårt att hitta några dialoger där inte någon av dem är med. Däremot har jag räknat med en dialog där den förste Furim mest avlyssnar ett samtal mellan hennes älskare och en av hans bästa vänner, hon lägger sig i samtalet först mot slutet.
Resultatet för hur många kvinnor respektive män som var drivande i de övriga samtalen var kvinnor drivande vid tio tillfällen och män vid sexton tillfällen.

Idén i sig är mycket spännande och att skapa en hel värld utifrån en kvinnas dröm är intressant. Det är kul att en hel värld bygger på en religion med en kvinnlig gudinna. Synd bara att allt för mycket strukturer och maktförhållanden bygger på den värd vi lever i. Det hade gått att gå hela vägen och vända på flera av maktförhållandena i världen för att komma ifrån det. Könsbyte på några av makthavarna och då framförallt präster, domare och stadsledare. Det är rimligt att de i en värld som denna skulle vara kvinnor.
I armén är det både kvinnor och män med. Det yttras på ett sätt så att det verkar som om det är utan några fördomar men ändå är det oftast männen som ger orderna eller som har en ledande roll.
Det är en tydlig hierarki inom Furim där In är den förste och den som har mest makt. Det är intressant att se hur hennes ord blir lag och att även de manliga Furim böjer sig för henne (oftast), ändå är det, efter att hon sagt sitt, de manliga Furim som oftast ger de order hon bestämt.
En kvinnlig egoistisk gudinna som vill uppnå ”instant pleasure” tycker jag är en intressant grund, vilket resulterar i utnyttjande och objektifiering av män (eller en man i en scen som jag kan tänka mig representerar ett beteende och därför kan man låta honom stå för flera).
Ingen av Ghulim kan göra barn, ändå är de uppdelade i män och kvinnor som drivs av erotik och åtrå på ett mycket heteronormativt sätt (förutom när det gäller Un, men hon är en gudinna). Det första dödsfallet som sker beror på just detta, då en man dör när han skall visa sin styrka för kvinnan. Hon dör sedan genom sorgen. Alltså utmålas han som stark och modig medan hon framställs som skör och beroende. Detsamma märks tydligt hos Furim då de manliga Furim hälsar de kvinnliga med komplimanger om utseende.
Uttryck som ”Lugna ner er, flickor” borde vara helt obegripligt i den här världen eftersom det inte finns barn. De föds som vuxna och dör som vuxna, de är varken barn eller gamlingar. Uttrycket är ett sätt att omyndigförklara en kvinna och reducera henne till ett barn, att helt enkelt nedvärdera henne. Eftersom det inte finns barn borde detta bli helt tandlöst. Ändå används det.

Många av de saker jag tagit upp här såg jag inte vid första läsningen eftersom de oftast ligger i bakgrunden, gömda under våra egna värderingar och det krävs ofta två genomläsningar och fyra genomgångar för att kunna räkna, jämföra och ställa olika saker mot varandra för att hitta mönster. Som jag tog upp i början ställer en bok med den här formen av världsändringar många fler krav på författaren att se strukturer och könsroller för vad de är och var de kommer ifrån. Det är även väldigt lärorikt att analysera just en sådan bok och jag är bara en läsare som absolut kan ha missat eller misstolkat. Därför är jag, som sagt, öppen för diskussion, bara diskussionen hålls med respekt för alla inblandade. Kränkande kommentarer, personliga påhopp eller hot kommer genast att tas bort.

Kommentarer

I början med den här bloggen fick jag väldigt lite kommentarer. Sedan kom de i massor. Kanske tjugo om dagen. Visst är det roligt när folk visar intresse för ens inlägg, men när det bara är spam, reklam och skräpinlägg, då dalar ens glädje ganska kraftigt. Samtidigt hade andra visat intresse och jag hade fått några riktiga kommentarer vilket jag ändå gladde mig åt. Jag följde rådet från en vän och skaffade kommentatorshotell eller vad det nu kallas. En annan sajt hade hand om kommentarerna och de kommentarer jag fick på bloggen syntes inte.

Jag såg däremot alla kommentarerna som tillhörde bloggen eftersom de ramlade in i inboxen och de var över 1500 stycken mot slutet. Däremot stannade det helt av i fråga om seriösa kommentarer. Jag blev osäker på om någon alls läste bloggen och när man inte får någon respons tappar man suget att säga något, ibland. Jag har ju fått kommentarer på länken inne i Facebook, men det är, även om det egentligen är samma sak, inte riktigt samma sak.

När jag gjort en helt ovetenskaplig undersökning angående kommenteringen så säger de flesta att om man måste skaffa sig ett nytt konto någonstans för att kommentera eller kommentera med sin Facebook-/eller Googleprofil så struntar man hellre i att kommentera. Det är visste väl jag redan eftersom jag är likadan. Därför tog jag bort kommentarstjänsten och har återgått till bloggens egen kommentarsfält.

Jag började med att radera alla 1500 spamkommentarerna, tog bort kommentarstjänsten och installerade en captcha. Under de tio minuterna hann det ramla in 10 spamkommentarer.  Nu får jag bara kanske fyra om dagen och de försöker jag hinna ta bort. Snart hoppas jag kunna få fler riktiga kommentarer än spam, då kanske det till och med är värt det.

Vill tillägga att det problemet hade jag aldrig på Blogger.

Bokmässan 2015

Jag ska börja med ett erkännande: jag ville inte åka!

Som jag kanske har hintat lite om så har min självkänsla inte varit på topp på sistone. Mitt författarjag har varit helt i botten, jag har känt mig helt värdelös och helt utanför loopen, som om jag är ett osynligt litet spöke som alla bara springer förbi utan att ens se. Ja, jag är utgiven, ja, både i novellantologi och romanväg, ja, jag hade ett förlag som väntade på mig men man kan faktiskt känna så ändå. Med tanke på hur jag mådde mentalt var det mest lockande att krypa ihop i fosterställning och se på någon sorglig film som man kan gråta till, inte att jäkta runt, vara aktiv hela dagarna och vara så där jäkla positiv. Men, jag åkte, för plikten kallade.

Däremot bestämde jag att jag inte skulle fixa barnvakt för att komma ner redan på torsdagen, som jag brukar, utan jag skulle komma ner på fredagen och hänga. Lördagen skulle jag signera och resten av tiden skulle jag bara vara, flyta med, följa strömmen och inte kräva, kväva mig. När alla mingelbilder med skumpa och vin dök upp i flödet på torsdagen kontrade jag med min bulle- saftbild och mingel med mina barn.

Jag packade bara en ryggsäck, tåget åkte inte hela vägen så jag fick byta till buss vilket var ytterligare ett farthinder som höll på att få motorn att ramla ur. Men jag bet ihop.

Sedan kom jag innanför dörrarna på mässan och jag ångrade inte att jag anlände. Det har varit den absolut bästa boost jag varit med om.

Alla underbara människor

wpid-20150928_155340.jpgTill vänster jag och Lupina Ojala, mitten överst Sofie Berthet och jag, mitten underst Nathalie Sjögren och jag, till höger Anna vintersvärd och Nene Ormes
Den första jag träffade på när jag kom in var Lupina som gav mig en rejäl kram och efter det fortsatte det bara, kramandet. Alla kramades, eller ja, någon enstaka var mer reserverade och okramig, men alla de där härliga fantastikförfattarna, de kan man lita på. De vet hur man får varandra att må bra och det blev många skratt. Jag hann träffa några från min gamla klass och vi pratade lite om våra idéer och planer inför framtiden och diskuterade en möjlig återträff, eller skrivretreat, vilket lät mycket inspirerande. Jag hängde så klart mycket vid mitt förlag och de andra fantastikborden men var även ute på vift en del och även om jag gick själv kände jag mig aldrig ensam. Jag träffade många fler än de på bilderna så klart, men min kamera var inte uppe så ofta.

Steampunkreleasminglet

wpid-20150928_154829.jpgMitten längst ner Pebbles Karlsson, höger längst upp osäker, Markus Sköld och Marcus Olausson, till höger längst ner Nathalie Sjögren och Siri Ivarsson.
På fredagskvällen gick jag och min gamla bästis från tonåren på release tillsammans. Det var Steampunksagor som firades av. De hade festen i Göteborgs Steampunkbar som var ett otroligt häftigt ställe. Inredningen var väldigt steampunkig och nästan alla som var där hade klätt upp sig. Vi serverades drinkar med torris så det bolmade upp ånga ur glasen vilket var riktigt häftigt. Jag tog dock inte någon bild på detta vilket var lite synd och kanske lite av en trend. Min kamera var som sagt inte uppe tillräckligt ofta, som vanligt. Under kvällen satte folk boken i mina händer upprepade gånger, för att jag skulle signera, trots att jag inte var med i den. Alla tog bara för givet att jag var med, vilket kändes väldigt roligt och positivt för det betyder ju att det finns någons slags efterfrågan och förväntning på min närvaro. Det tog jag med mig. Utöver det var det många skratt, vi satt vid Marcus Olausson och då är det svårt att undvika dylika.

Signeringar och framförallt min

wpid-20150928_154434.jpgÖverst till vänster Karolina Orrhede, längst ner till höger Sandra Petojevic och jag, längst upp till vänster okänd, Anna Vintersvärd och Karin Waller/Harriet Dumont längst ner till vänster Sofia Fjällborg
Jag vill börja med att be om ursäkt till de som skrivit så fantastiska personliga fina texter i böckerna till mig och bara fått mina tråkiga, stela och opersonliga signeringar tillbaka. Jag ska bättra mig där, lovar!
Jag köpte inte jättemånga böcker i år eftersom jag inte hade varken ekonomi till det eller plats i väskan. Det var framförallt tre böcker som jag bestämt mig för att köpa och de var två klasskompisars böcker och steampunksagorna. Men det jag kommer leva på i år är att när jag kom till min egen signering så var det kö. Ja, kö! Jag kom prick på minuten när jag skulle börja signera och där stod fem otåliga personer och väntade på att få min kråka i boken. Det var jättehäftigt. Dessutom fick jag sålt alla de böcker jag hade med mig i bagaget plus två till som jag fick köpa loss från förlaget, förutom alla de böcker som förlaget sålde och jag signerade. Den där kön och de sålda böckerna är en boost jag tar med mig hem igen.

Intressanta paneler och grejer

wpid-20150928_104809.jpgTill vänster längst upp Henrik Johansson, till vänster längst ner Sally Green, Siri Pettersen, Jo salmson och Laini Taylor längst upp till höger Susanna Nissinen, Pål Eggert, Fredrik Persson, Kristina Hård, Harriet Dumont (Karin Waller) längst ner till höger är en bild på Lasse Åberg.
Jag höll nere allt vad seminarier och föreläsningar hette och gick bara på mycket väl utvalda saker. Jag gick på Fantastisk podds livepoddande samtidigt som jag fikade med några klasskompisar. Det var trevligt att både lyssna på deras intressanta samtal och prata lite löst med kompisarna. De talade om att skriva fantastik i verkligheten vilket är något jag själv gör. Därför var det intressant att höra deras vinkling på det också. Jag smet förbi Henrik Johanssons högläsning ur sin bok i ABF:s monter där de hade samtal om arbetarlitteratur. Det tycker jag är intressant och något som bör lyftas. Jag smet även in på Fantasyminglet som Kulturkollo höll i. Jag gillar deras mingel men missar nästan alltid anmälan till dem så jag är en av de där partychracharna. Förra året var det spänning då de hade deckare- och skräckförfattare på scen, i år var det fantasy. Förra året var det inga problem att smita in, det var inte trångt i rummet och ingen kollade av. I år när det var fantasy stod de och prickade av i dörren eftersom de hade fått fullt och det inte fanns några platser kvar. Därför kom jag först inte in, men när de sa att – om någon inte skulle komma, kanske de kunde släppa in mig – då väntade jag utanför och frågade fint när de visste om någon inte skulle komma. Då kom de på att en lämnat återbud och jag fick komma in ändå. Otroligt tacksam är jag för det. Något jag dessutom funderar lite över är det här med litteratur och efterfrågan. Förra året när det var spänning hade de bara svenska författare och ett skralt intresse. I år när de hade fantasy hade de utländska författare och ett stort intresse. Man säger att det inte finns så stort intresse för fantasy, ändå var det uppenbarligen en större efterfrågan än deckare, som är så i ropet. Men, man väljer utländskt, när det finns jättemånga svenska fantasyförfattare. Det är som om den stora massan inte förstår hur många bra svenska fantsyförfattare vi ändå har här hemma i landet eftersom det är så svårt att slå som svensk fantasyförfattare när alla vill ha den utländska.
Samtalet var jätteintressant och jag har redan varit intresserad av att läsa Siri Pettersens bok Odinsbarn och jag är inte mindre nyfiken nu. Hon som person verkar helt fantastisk, glad, härlig. Lite avis kunde jag bli över Sally Greens beskrivning av att hon hade sålt boken till över tjugo länder innan den ens var färdigskriven. Hon gav sin agent cred för det och nog är det väl så, man behöver någon annan som kan sälja in en för ens egna ord är lite väl jäviga.

Strax innan jag gick in på seminariet hade jag fått ett mail från en person som redaktörsläser/testläser med väldigt mycket kritiska ögon, min tredje bok i Alvhidlatrilogin, som löd: ”Måste säga att jag är imponerad över att du tagit dig an en berättelse med det här scopet, den är hisnade i sin episkhet. Och den är så bra, man vill läsa vidare, och se hur det går!” vilket också höjt mitt skrivarjag.

Middag på Park

wpid-20150928_104415.jpgMycket blandat folk och långt ifrån alla som jag har koll på, lite namedroppings är i alla fall Markus Sköld, Marcus Olausson, Frida Arwen Rosensund, Mattias Kuldkepp, Sofie Trinh Johansson, Ylva Lee Lindel mfl.
Fantastiskt rolig kväll som lämnade rejäl träningsvärk i magens skrattmuskulatur. Det är ju så att Mörkersdottirs fantasymiddagar är the place to be på lördagskvällarna. Vi hade ett långa och intressant samtal angående genus i fantasylitteratur, girlpowerfilmer och huruvida det luktade alkohol eller inte ur blomvaserna. Genusdiskussionen vi hade gjorde att jag fick möjlighet att sträcka på de benen igen, känna att jag faktiskt visst visste vad jag pratade om, fick in en del bra argument och mitt genusanalysprojekt lyftes från olika håll och jag blev peppad att fortsätta med det, vilket jag ska.

Summa summarum, jag har fått pepp, jag har blivit lyft, jag har fått insikt i mitt kunnande och mitt skrivande samt att jag har lite mer kraft framåt. Frågan ”Vem tror jag att jag är?” har bytts mot ”Varför inte jag?” men det är fortfarande bara ett steg. Men, jag ska ta hela promenaden.

Min bokskörd

wpid-img_20150928_160043.jpgSteampunksagor köpte jag av Lupina Ojala och jag har fått den signerad av åtta författare på steampunkreleasen. In i Evigheten köpte jag direkt av Hanna Lans som stod snett ifrån oss och självklart fick jag den signerad. Bortom All ontroll köpte jag av Karolina Orrhede som är min gamla klasskompis. Sofie Berthets första bok ur Nova-trilogin har jag sett fram emot ett tag och det var helt fantastiskt att äntligen få köpa den av henne. Hon och jag gick i samma klass och vi har hängt i samma Andra världar-gäng. Hon gav mig en uppsats som signering, jag var snål med min och därav min skam som jag yttrade tidigare. Ljusets makt, Färgen på drömmar, Mörkrets demoner och Vinterfolket var alla fyra med i en goodiebag och inget jag själv letat upp, men de verkar jättespännande allihopa. Färgen på drömmar tyckte jag såg ut som en chic lit, men den låter mycket annorlunda på baksidan och lutar mot att bli en cirkelbok framöver. Jag fick även tag på Valet av Elisabeth Akteus Rex men den är varken signerad eller med hem. Min svägerska råkade få syn på den och fastnade så jag lät henne låna kvar den tills vi ses nästa gång.