Och de kommo med gåvor

Trots att vi endDSC_0240ast önskat oss pengabidrag till festen kom folk med presenter. Vi fick framförallt flytande presenter. Mycket vin, lite champagne och en liten fin flaska med absint. Jag öppnade paketet med flaskan efter festen, den rymmer ungefär 6 cl. Tillsammans med flaskan var ett litet brev, eller förlåt, ett långt brev. I brevet stod det att absinten i flaskan var av det parti av äkta Pernod fils från 1914. Wow, coolt, häftigt. Vi kommer välja kväll för provsmakning med omsorg.

Vi fick dessutom en låda nördiga smycken från Doctor Who och Supernatural. Helcoola.

En handväska som egentligen var en baginbox så det var en baginboxinabag.

Dagen efter fick vi varsin tröja med tryck. Min är från Supernatural, med hänvisning till Castiel, eller Cass som han brukar kallas och maken fick en tröja där han själv är citerad. Han säger nämligen nästan alltid ”Ser jag tjock ut i den här tröjan” och nu slipper han fråga, trycket står redan på och det härliga är att trycket är nere på kulan, precis som en gravidtröja.

Jag fick också en jättefin mugg, en jättestor jättefin mugg. En sann mugg.

till rubrik

 

 

 

Åttiofemårsfesten

eller mysteriet med den försvunna mobilen

I lördags hade jag och min man en fest, den fest som vi brukar ha var femte år. Det hela började med vårt bröllop där vi lämnade festen vid midnatt, efter att egentligen mestadels ägnat kvällen åt att öppna paket, och festen sedan fortsatte ända till fyra på morgonen med lovorden om att det var den bästa festen någonsin.

Eftersom vi också vill vara med på den bästa festen någonsin så har vi ett större partaj var femte år, när den ena av oss fyller jämt och den andra halvt. I år var det alltså min tur att fylla fyrtio och min man fyrtiofem och därför körde vi på en åttiofemårsfest. Vi önskar oss bara festen av alla gäster, ett nätt bidrag på runt hundra kronor, för att ha råd. För det får man mat, alkoholfri dryck, efterrätt och massa skoj.

Vi blev sammanlagt 27 stycken, vilket är en ganska trevlig mängd i alla fall när man har så fantastiska vänner som kan frambringa så många härliga skratt.  Vi hade flera bordstävlingar där alla vid bordet skulle lösa saker tillsammans som gick ut på att hitta gemensamma nämnare, på det sättet måste även de som inte brukar prata med varandra, tala. Jag hade även med tre filmer och tre teveserier som de skulle försöka lista ut. Vågar du försöka dig på en gissning eller sex?

åttiofem aporåttiofem doctor who

 

åttiofem leon

åttiofem red dwarf

 

åttiofem matrix

åttiofem supernatural

 

 

 

 

 

 

Vi hade priser som både var omtyckta och mindre omtyckta och vi gjorde vissa små missar i fråga om priser, men huvudsaken var ändå att alla hade skoj, och de påstod de i alla fall att de hade.  Vid mitt bord hade jag tre tävlingsinriktade personer som gav precis allt för att lyckas med uppgifterna och som beskrev sig själva som både dåliga förlorare och dåliga vinnare.

Ungefär så här såg det ut under kvällen:

ja o charlie

jag glad

 

 

 

 

 

 

 

Så här kul hade jag under den största delen av kvällen, middagen och desserten framförallt.

charlie selfie

målning

 

 

 

 

 

 

Vissa ställde upp för sina medfestiärer genom att ta selfies, ja, de blev faktiskt glada över det. Det var dessutom tillåtet att måla på borden. Vissa saker ville man rama in. Här är bland annat ett fint porträtt på min man, det är han med glasögonen som frågar om han ser tjock ut i sin tröja.

tävling

diskussion

 

 

 

 

 

 

 

 
Vilda diskussioner fördes vid borden, framförallt handlade det om politik och religion men det är väl så det går när man har två teologer och två politiker vid bordet.  Annars var det koncentration som gällde, tills efter prisutdelningen då man kunde leka med sitt pris, i form av bland annat transformers.

Som jag sa så var allt frid och fröjd ända tills efter fikat och prisutdelningen för det var då mobilmysteriet uppdagades. Det var surfförbud på festen och det enda jag använde mobilen till var att ta kort. Därför låg den mest bredvid in plats, trodde jag, tills dess att jag skulle fota ett välprytt bord, innan avdukningen. Då låg den inte längre vid min plats, som jag förväntat.

Oroat började vi alla leta efter den på både sannolika och osannolika ställen. Maken drog fram sin mobil och ringde raskt upp min för att jag skulle kunna hitta den, men han kom bara till svarsmeddelandet; att numret kan inte nås för närvarande men man kunde få vara god och försöka senare. Mycket mysko eftersom min mobil var långt ifrån tom och inte avstängd. Här började sökandet gå bananas och alla närvarande hjälpte till att vända upp och ner på stället i jakten efter min  mobil. Efter att några tömde hela soppåsen (hjältar!) i jakten, filosoferades det över var mobilen kunde vara eftersom den låg i radioskugga. Frysar och kylar öppnades och söktes igenom, någon kollade tanken på toan och efter mycket om och men öppnades även diskmaskinen för säkerhets skull, för jag hade faktiskt fyllt den och satt igång den strax innan mobilen försvann.

sista fotot på mobilenEfter att stämningen försämrat avsevärt för oss alla bestämde jag mig för att ge upp. Det fanns verkligen inga fler ställen att leta, så jag satte mig istället och umgicks med de få tappra som var kvar ända till slutet. Vi kom i säng strax efter tre och då var jag så trött att min kropp grät. Dagen efter började sökandet efter mobilen igen, i lokalen och bland alla våra saker, men den fanns ingenstans. Maken började gå igenom sina bilder och såg att det var en bild på mig, sittande vid bordet, med mobilen bredvid mig klockan 22:57. När vi gick igenom hans samtalslogg kunde vi se att hans första försök att nå min mobil hade påbörjats klockan 23:14. Det är alltså under en period av 17 minuter som mobilen har gått upp i rök.

Jag anmälde försvinnandet hos polisen som undrade om det var en stöldanmälan. Jag sa att det kunde jag väl aldrig tro, det var ju bara vänner som jag litade på med på festen och de hade ju varit med och letat efter den. Därför var det helt osannolikt att det var stöld. Hon såg på mig med en lång blick och sa att jag skulle ha större chans att få ut en ny mobil på försäkringen.

Jag själv däremot, väljer att utesluta den absurda tanken att någon av mina vänner skulle ta min mobil för i så fall skulle jag helt plötsligt vara tvungen att ifrågasätta lojaliteten och förtroendet hos mina vänner. En mobil är i övrigt en världslig sak och jag hittar den gärna söndertrasad än väljer att tro på polisens ord.

Därför drar jag slutsatsen att det är något övernaturligt i farten, ett illvilligt spöke, en alienkidnappning, en liten busig hustomte eller kanske en Dallasdröm. I vilket fall överväger jag starkt att ta med mig salt, tändvätska, tändare, två snygga killar och gå och utrota det där jävla spöket!

Mensens dag idag

Ja, jag såg det lite i förbigående och jag kan förstå varför man börjar fundera över varför det ska firas, eller uppmärksammas.  Mens är ju och har alltid varit tabu, något man helst hymlar om. Man gömmer sina bindor väl i handen om man måste smita iväg till toaletten på jobbet eller i skolan. Ett tomt bindhölje anses nästan besudlat, även om den bara varit runt en ren binda. Mens pratas det om som om det vore vidrigt och konstigt även om det är något som hälften av alla människor på jorden ska ha, har eller har haft ungefär tio veckor om året eller mer.

Ja, kanske någon tycker, det har ju funkat hittills, varför ska vi börja babbla om det nu?

Därför att det är på tiden och framförallt tycker jag det är viktigt att man lyfter ordet till en diskussionsnivå för att alla kvinnor, och framförallt unga tjejer, ska förstå vad som är normalt och inte. När jag växte upp kommer jag ihåg att det var vissa tjejer som gnällde mycket mer än vi andra, när de hade mens. Vi hade ju alla mens, man hade ont i äggstockarna, det kom blod, man smusslade med bindor och tamponger, whats the big deal!

Vissa var till och med hemma.

Nu, när jag är fyrtio år, får jag lära mig något nytt om mens som jag aldrig hört talas om tidigare. Det är uppenbarligen så att även läkare har haft svårt att greppa detta, även om var tionde kvinna lider av det. Vart tionde kvinna, tänk så många det blir om man tänker hela jorden. Var tionde kvinna lider av något som heter endometrios. Endometrios innebär att blödningen sprider sig i buken och att man alltså skapar slemhinnor som bygger upp och sedan blöder i bukhålan. Det ska vara otroligt smärtsamt, vilket jag kan förstå, när jag läser om det. Tänk att vara fjortonåring och ha sådana smärtor och få veta från alla håll att det är helt normalt och bli behandlad som om man är en vekling från sina tjejkompisar. Att det dessutom är så många, utan att problemet har lyfts, är helt horribelt. Alla borde veta om detta! Alla borde ha förståelse för att menstruation faktiskt KAN vara ett sjukdomstillstånd för vissa och inte bara sopas undan.  Därför är det viktigt med kunskap och samtal för att dra fram sådant här ur vrårna.

Om menstruation inte vore tabu så skulle vi prata om det mer och då skulle jämförelser kunna göras. Oj, är det på det sättet när du har mens, det är det inte för mig. Men jag har hört att *insert name here* har något liknande och hon har faktiskt fått en operation/medicin/hjälp. Du kanske ska kolla upp det.

Endometrios borde finnas med i sexualkunskapen på skolor. Mens borde komma in i det vanliga upplysta rummet för vet ni vad? Det är precis så här tufft att ha mens, även för oss kvinnor.