Det här med att faktiskt ta tid till att vila

wpid-wp-1436914512853.jpeg

Alltså ett större skrivmotstånd var det länge sedan jag kände som nu. Jag vet precis vad jag ska skriva och jag har längtat i två veckor. Ändå har jag inte kommit mer än en sida på sju timmar. Verkar vara inne i en läsperiod för tillfället, synd att deadlines inte går att flytta på så jag kan följa min inre drivkraft.

Just nu är det lite så när det gäller det mesta. Här händer det väldigt lite och i bokmanus händer det ännu mindre. Just nu använder jag all kraft till att jobba, umgås med familjen och när jag får ork över läser jag lite. Jag hade planen på att skicka in noveller till tre olika antologier med helt rätt genre, men vet ni vad – just nu tänker jag inte kräva något av mig alls. Huvudsaken är att jag hinner leva lite och njuta av det också. Det här verkar bli den enda lediga vecka jag får den här sommaren och då kanske jag inte ska lägga den på datorn och skrivandet, när jag redan gjort det ett helt år.

Att ens formulera tanken om kapitulation innan jag ens gett det en chans gör ont i varje por i kroppen, men jag tror smärtan kommer vara mer påtaglig om jag inte lyssnar på mina behov av vila i den här stunden.

Sista dagen på sommaren

Min man har påpekat några dagar på facebook att det idag är sista dagen på sommaren eftersom hans semester börjar i morgon. Folk har retsamt frågat honom om han är Närking (vilket han är) och han har svarat att visst är han det, och han har kollat väderprognosen. För visst är det så. Från och med i morgon och så långt SMHI kan se, så kommer det regna.

Jag däremot, ska jobba så för mig är det väl tvärt om. Nu när min ledighet är över kommer regnet.

Därför har vi passat på att hänga i poolen. Barnen har hängt i poolen, jag har hängt vid poolen. Jag älskar vår pool.

Hur har ni tillbringat sommaren?

Jobb jobb och jobb

Det här med att livnära sig på sitt författande är få förunnat. Jag har studerat till skrivpedagog för att öka chanserna att kunna livnära mig på skrivande, om inte mitt eget så i alla fall andras. Även det kan vara svårt, speciellt med de a-kasseregler som vi har. Jag kan nämligen inte starta firma medan jag är arbetslös om inte firman kommer gå runt. Om den inte går runt kan jag inte få a-kassa för den tid jag inte har jobb. Därför har jag sökt annat jobb.

Jag studerade till socionom för jag ville arbeta med ungdomar men som de flesta socionomer hamnade jag på socialkontor efter socialkontor. Ofta på kontor med för hög arbetsbelastning, många gånger dåligt klimat i arbetsgruppen på grund av dåligt ledarskap, många sjukskrivningar och folk som ligger på gränsen till sjukskrivning. Dit vill jag aldrig igen. Jag vill verkligen inte jobba som socialsekreterare, jag ville det inte när jag pluggade, jag ville det inte när jag exat och jag sätter ner foten nu. Aldrig mer. Till och  med läkare avråder mig från att ta ett sådant jobb igen.

Jag har haft några rejäla maratonpass framför datorn. Först redigerade jag klart Alvhilda – Uppvaknandet inför tryck sedan redigerade jag Alvhilda – Lidandet inför tryck, sedan skrev jag klart råmanuset under kursen och sedan har jag fram tills i går redigerat Alvhilda – Sökandet inför följetongstryck. Idag hade jag introduktion på ett nytt arbete, som behandlingsassistent för unga tjejer. Jag gick alltså direkt från hårt skrivslit direkt in i behandlingsarbetet. Ingen semester för mig.

Eller så kanske ett sådant här arbete är just det avbrott jag behöver. Jag jobbar utanför mig själv med andra. Mitt fokus har lämnat min självkänsla, mitt skapande och deadlines till att finnas för andra, hitta deras drivkrafter och vara en vuxen förebild. Detta mitt i en idyll. Idag har jag lyft näsan från skärmen. När jag skulle läsa igenom mina papper inför anställningen kunde jag sätta mig var som helst. Jag vandrade då ner över markerna tills jag kom till ån, satte mig i skuggan vid ett förråd och började läsa. Fåglarna kvittrade, vinden lekte lite i trädtopparna och solen blänkte i åns vattenyta. Jag stannade upp i texten, släppte stressen och bara var en stund. Jag landade och tog in omgivningarna, njöt och upplevde en avkoppling jag inte tror jag känt på flera år.

Jag tror att ett jobb som det här kommer vara som en semester för mig. Trots att det kommer innebära det jobb jag siktade på när jag studerade, ett nytt jobb, ett bra jobb – omväxling.

Glad sommar.