Kostymförrådsutförsäljning.

Idag har vi varit på Länsteaterns kosymförsäljning. Vi var en av de första in och de första ut. Vilka häftiga kläder det fanns. Jag ville ha en kåpa och det fick jag. De hade kläder från bröderna Lejonhjärta – Tengils soldater. Det fanns brudklänningar, mycket bra kläder för lajvare. 

En vinröd glansig frackkostym. Jag kan tänka mig att ha den på mässor. Och så den där snygga kåpan som var det dyraste kapet. Allt annat kostade under hundralappen.

Jag hittade en läcker jeansjacka som jag är så glad att jag kunde ha. Vi köpte en röd och en svart kostym. Den svarta passade sonen perfekt så nu har han nåt bra och snyggt till balen. Jag såg en klänning som jag blev helt förälskad i och köpte till dottern. Efter lite uppläggning kommer den sitta perfekt!  

Självklart var vi tvungna att köpa något av de lite mer störda galleriet också, som en jättestor pruttkudde och en astronautkostym.

Allt gick på 870 kronor och det är en hel del jag inte visat upp här också. 

Inspirerande sagolek

Jag har hållit på en del med drama och då framförallt improvisation. Inom just drama har improvisationen alltid varit det jag tyckt bäst om. Jag har kommit på att det troligen har att göra med att jag är en författare inombords. När man improviserar så leker man fram en historia. När jag skriver så improviserar jag fast på papper.

När jag haft drama med barnen har jag kommit på flera olika improvisationslekar man kan använda inom de mer lekande skrivpedagogiska passen. Idag fick jag prova och det funkade jättebra. Jag hade svenska med en tvåa som skulle skriva berättande texter. Jag inledde med en övning från dramat där man tillsammans skall berätta en historia.

Jag hade skrivit på tavlan:
Det var en gång …
Varje dag …
Men en dag …
Och då …
Sedan den dagen …

Jag förklarade reglerna, att de fick inte berätta om någon i gruppen, de fick inte använda äckliga saker och man skulle fortsätta på det som den innan sagt och inte prata om helt andra saker. Ett samarbete. Sedan körde jag dirigent framme vid tavlan:
Det var en gång, vadå? och pekade på någon som räckte upp handen och fick säga något, till exempel en kanin, okej, något speciellt med den kaninen? undrade jag. Nej. Okej, en helt vanlig kanin. Varje dag, och så pekade jag på någon annan; så flög den. Okej, en helt vanlig kanin som brukade flyga varje dag. Men en dag, och så pekade jag på någon annan; så störtade den. Aj då, en helt vanlig kanin som brukade vara ute och flyga varje dag störtade en dag och då? och så pekade jag på någon annan; så fick den ta bussen. Okej, så en helt vanlig kanin som var ute och flög, störtade en dag och fick ta bussen, och sedan den dagen? och så pekade jag på någon annan; så åkte den alltid buss.

Så där höll vi på och berättade flera historier tillsammans innan de fick jobba själva. I och med den leken hade de kommit igång, vissa blev inspirerade av de vi berättat tillsammans och utvecklade dem och vissa hittade på helt egna historier. Några skrev flera sidor och jag kände mig så lycklig över att få köra lite skrivpedagogik och få igång skriv/berättarlusten hos flera unga själar. Jag ska fortsätta jobba med det på skolan och förhoppningsvis kommer jag kunna jobba ännu mer med det i framtiden, för det är ju det som är min plan inför hösten.

Självklart har jag fler roliga lekar som vi kan köra, fler gruppövningar och massor av övningar där pennan sitter mot pappret.

Nystart

Jag har verkligen varit trött och nere den här vintern. Jag har stressat upp mig och tolkat saker på negativ sätt som liksom bara kedjat fast bojor vid fötterna. Det har så klart påverkat det mesta i mitt liv. Skrivandet har varit segt. Utslagen i ansiktet har blommat ut på mig så jag sett sjuk ut. Jag har haft svårt att inte småäta vilket gör att jag blir uppblåst och plufsig. Jag har inte orkat röra på mig och mitt självförtroende har varit i botten.

Men, nu vänder det. Kanske är det solen, kanske är det D-vitaminerna jag börjat käka, kanske är livet helt enkelt bara så mycket bättre.

I söndags gjorde jag och min son en överenskommelse att vi ska ta en promenad tillsammans direkt när jag kommer hem från jobbet. Vi kom iväg igår och det var jättetrevligt. Det är inte alla som har femtonåringar som faktiskt vill promenera med sin morsa och vi behöver båda komma ut och röra på oss. Jag har skrivande som intresse vilket är stillasittande och han har tevespelande som sitt.

När jag kom hem hade jag fått ny energi och satte mig inte framför datorn direkt som jag brukar. Istället städade jag och sorterade större delen av huset, skurade golvet i köket och hann ändå skriva en timme innan jag gick och la mig. I dag har jag varit på gott humör hela dagen vilket jag fick kommentar av en kollega om ”Sluta gå runt och vara så där glad, du ser nästan vansinnig ut”. Även idag kom vi iväg på promenad och när vi ätit middag fortsatte jag att komma ikapp med alla de där hushållssysslorna som släpat efter vid mitt totala energivakuum.

Mitt hela den här uppåtspiralen fick jag en förfrågan om något som är precis det jag önskat mig. Jag återkommer när jag vet mer, än så länge är det bara en fråga och inget är klart.

Nu ska jag rusa vidare in i morgondagen som ser ljus ut.