Intervju hos Andra världrar

Igår la Andra världar upp en intervju med mig inför mitt boksläpp nu i mitten av juni. Det är andra delen av Alvhilda som skall släppas i samband med Andra världars bokmässa som samkör med berättarfestivalen i Ljungby i år. Jag kommer även att ha något litet när jag kommer hem. Jag har fått en del frågor angående mitt skrivande och min inspiration och i samma veva tog jag lite nya bilder. Jag har redan visat upp en här i förra inlägget.

Det jag framförallt försökte reda ut var vad som inspirerat mig inför Alvhildatrilogin vilket är ganska svårt att göra utan att spoila, men så här lyckades jag formulera mina tankar:

Självklart är det svenska sägner men även den kristna religionen och vissa avarter av den som har skapat intressanta funderingar. Jag har framför allt filosoferat över kopplingarna mellan den tidiga kristna synen på den fritt tänkande kvinnan som ond i form av Lilith och hennes kopplingar till de svenska sägnerna. Jag har haft olika filosofiska tankar kring gud, tro, moder jord och den mänskliga arrogansen som inspirationskälla.

bibliotekstjänst

tedrickare 1

till rubrik

tedrickare 3

 

 

 

 

 

 

 

 

 

.

Och de kommo med gåvor

Trots att vi endDSC_0240ast önskat oss pengabidrag till festen kom folk med presenter. Vi fick framförallt flytande presenter. Mycket vin, lite champagne och en liten fin flaska med absint. Jag öppnade paketet med flaskan efter festen, den rymmer ungefär 6 cl. Tillsammans med flaskan var ett litet brev, eller förlåt, ett långt brev. I brevet stod det att absinten i flaskan var av det parti av äkta Pernod fils från 1914. Wow, coolt, häftigt. Vi kommer välja kväll för provsmakning med omsorg.

Vi fick dessutom en låda nördiga smycken från Doctor Who och Supernatural. Helcoola.

En handväska som egentligen var en baginbox så det var en baginboxinabag.

Dagen efter fick vi varsin tröja med tryck. Min är från Supernatural, med hänvisning till Castiel, eller Cass som han brukar kallas och maken fick en tröja där han själv är citerad. Han säger nämligen nästan alltid ”Ser jag tjock ut i den här tröjan” och nu slipper han fråga, trycket står redan på och det härliga är att trycket är nere på kulan, precis som en gravidtröja.

Jag fick också en jättefin mugg, en jättestor jättefin mugg. En sann mugg.

till rubrik

 

 

 

Åttiofemårsfesten

eller mysteriet med den försvunna mobilen

I lördags hade jag och min man en fest, den fest som vi brukar ha var femte år. Det hela började med vårt bröllop där vi lämnade festen vid midnatt, efter att egentligen mestadels ägnat kvällen åt att öppna paket, och festen sedan fortsatte ända till fyra på morgonen med lovorden om att det var den bästa festen någonsin.

Eftersom vi också vill vara med på den bästa festen någonsin så har vi ett större partaj var femte år, när den ena av oss fyller jämt och den andra halvt. I år var det alltså min tur att fylla fyrtio och min man fyrtiofem och därför körde vi på en åttiofemårsfest. Vi önskar oss bara festen av alla gäster, ett nätt bidrag på runt hundra kronor, för att ha råd. För det får man mat, alkoholfri dryck, efterrätt och massa skoj.

Vi blev sammanlagt 27 stycken, vilket är en ganska trevlig mängd i alla fall när man har så fantastiska vänner som kan frambringa så många härliga skratt.  Vi hade flera bordstävlingar där alla vid bordet skulle lösa saker tillsammans som gick ut på att hitta gemensamma nämnare, på det sättet måste även de som inte brukar prata med varandra, tala. Jag hade även med tre filmer och tre teveserier som de skulle försöka lista ut. Vågar du försöka dig på en gissning eller sex?

åttiofem aporåttiofem doctor who

 

åttiofem leon

åttiofem red dwarf

 

åttiofem matrix

åttiofem supernatural

 

 

 

 

 

 

Vi hade priser som både var omtyckta och mindre omtyckta och vi gjorde vissa små missar i fråga om priser, men huvudsaken var ändå att alla hade skoj, och de påstod de i alla fall att de hade.  Vid mitt bord hade jag tre tävlingsinriktade personer som gav precis allt för att lyckas med uppgifterna och som beskrev sig själva som både dåliga förlorare och dåliga vinnare.

Ungefär så här såg det ut under kvällen:

ja o charlie

jag glad

 

 

 

 

 

 

 

Så här kul hade jag under den största delen av kvällen, middagen och desserten framförallt.

charlie selfie

målning

 

 

 

 

 

 

Vissa ställde upp för sina medfestiärer genom att ta selfies, ja, de blev faktiskt glada över det. Det var dessutom tillåtet att måla på borden. Vissa saker ville man rama in. Här är bland annat ett fint porträtt på min man, det är han med glasögonen som frågar om han ser tjock ut i sin tröja.

tävling

diskussion

 

 

 

 

 

 

 

 
Vilda diskussioner fördes vid borden, framförallt handlade det om politik och religion men det är väl så det går när man har två teologer och två politiker vid bordet.  Annars var det koncentration som gällde, tills efter prisutdelningen då man kunde leka med sitt pris, i form av bland annat transformers.

Som jag sa så var allt frid och fröjd ända tills efter fikat och prisutdelningen för det var då mobilmysteriet uppdagades. Det var surfförbud på festen och det enda jag använde mobilen till var att ta kort. Därför låg den mest bredvid in plats, trodde jag, tills dess att jag skulle fota ett välprytt bord, innan avdukningen. Då låg den inte längre vid min plats, som jag förväntat.

Oroat började vi alla leta efter den på både sannolika och osannolika ställen. Maken drog fram sin mobil och ringde raskt upp min för att jag skulle kunna hitta den, men han kom bara till svarsmeddelandet; att numret kan inte nås för närvarande men man kunde få vara god och försöka senare. Mycket mysko eftersom min mobil var långt ifrån tom och inte avstängd. Här började sökandet gå bananas och alla närvarande hjälpte till att vända upp och ner på stället i jakten efter min  mobil. Efter att några tömde hela soppåsen (hjältar!) i jakten, filosoferades det över var mobilen kunde vara eftersom den låg i radioskugga. Frysar och kylar öppnades och söktes igenom, någon kollade tanken på toan och efter mycket om och men öppnades även diskmaskinen för säkerhets skull, för jag hade faktiskt fyllt den och satt igång den strax innan mobilen försvann.

sista fotot på mobilenEfter att stämningen försämrat avsevärt för oss alla bestämde jag mig för att ge upp. Det fanns verkligen inga fler ställen att leta, så jag satte mig istället och umgicks med de få tappra som var kvar ända till slutet. Vi kom i säng strax efter tre och då var jag så trött att min kropp grät. Dagen efter började sökandet efter mobilen igen, i lokalen och bland alla våra saker, men den fanns ingenstans. Maken började gå igenom sina bilder och såg att det var en bild på mig, sittande vid bordet, med mobilen bredvid mig klockan 22:57. När vi gick igenom hans samtalslogg kunde vi se att hans första försök att nå min mobil hade påbörjats klockan 23:14. Det är alltså under en period av 17 minuter som mobilen har gått upp i rök.

Jag anmälde försvinnandet hos polisen som undrade om det var en stöldanmälan. Jag sa att det kunde jag väl aldrig tro, det var ju bara vänner som jag litade på med på festen och de hade ju varit med och letat efter den. Därför var det helt osannolikt att det var stöld. Hon såg på mig med en lång blick och sa att jag skulle ha större chans att få ut en ny mobil på försäkringen.

Jag själv däremot, väljer att utesluta den absurda tanken att någon av mina vänner skulle ta min mobil för i så fall skulle jag helt plötsligt vara tvungen att ifrågasätta lojaliteten och förtroendet hos mina vänner. En mobil är i övrigt en världslig sak och jag hittar den gärna söndertrasad än väljer att tro på polisens ord.

Därför drar jag slutsatsen att det är något övernaturligt i farten, ett illvilligt spöke, en alienkidnappning, en liten busig hustomte eller kanske en Dallasdröm. I vilket fall överväger jag starkt att ta med mig salt, tändvätska, tändare, två snygga killar och gå och utrota det där jävla spöket!