Sista dagen på sommaren

Min man har påpekat några dagar på facebook att det idag är sista dagen på sommaren eftersom hans semester börjar i morgon. Folk har retsamt frågat honom om han är Närking (vilket han är) och han har svarat att visst är han det, och han har kollat väderprognosen. För visst är det så. Från och med i morgon och så långt SMHI kan se, så kommer det regna.

Jag däremot, ska jobba så för mig är det väl tvärt om. Nu när min ledighet är över kommer regnet.

Därför har vi passat på att hänga i poolen. Barnen har hängt i poolen, jag har hängt vid poolen. Jag älskar vår pool.

Hur har ni tillbringat sommaren?

Jobb jobb och jobb

Det här med att livnära sig på sitt författande är få förunnat. Jag har studerat till skrivpedagog för att öka chanserna att kunna livnära mig på skrivande, om inte mitt eget så i alla fall andras. Även det kan vara svårt, speciellt med de a-kasseregler som vi har. Jag kan nämligen inte starta firma medan jag är arbetslös om inte firman kommer gå runt. Om den inte går runt kan jag inte få a-kassa för den tid jag inte har jobb. Därför har jag sökt annat jobb.

Jag studerade till socionom för jag ville arbeta med ungdomar men som de flesta socionomer hamnade jag på socialkontor efter socialkontor. Ofta på kontor med för hög arbetsbelastning, många gånger dåligt klimat i arbetsgruppen på grund av dåligt ledarskap, många sjukskrivningar och folk som ligger på gränsen till sjukskrivning. Dit vill jag aldrig igen. Jag vill verkligen inte jobba som socialsekreterare, jag ville det inte när jag pluggade, jag ville det inte när jag exat och jag sätter ner foten nu. Aldrig mer. Till och  med läkare avråder mig från att ta ett sådant jobb igen.

Jag har haft några rejäla maratonpass framför datorn. Först redigerade jag klart Alvhilda – Uppvaknandet inför tryck sedan redigerade jag Alvhilda – Lidandet inför tryck, sedan skrev jag klart råmanuset under kursen och sedan har jag fram tills i går redigerat Alvhilda – Sökandet inför följetongstryck. Idag hade jag introduktion på ett nytt arbete, som behandlingsassistent för unga tjejer. Jag gick alltså direkt från hårt skrivslit direkt in i behandlingsarbetet. Ingen semester för mig.

Eller så kanske ett sådant här arbete är just det avbrott jag behöver. Jag jobbar utanför mig själv med andra. Mitt fokus har lämnat min självkänsla, mitt skapande och deadlines till att finnas för andra, hitta deras drivkrafter och vara en vuxen förebild. Detta mitt i en idyll. Idag har jag lyft näsan från skärmen. När jag skulle läsa igenom mina papper inför anställningen kunde jag sätta mig var som helst. Jag vandrade då ner över markerna tills jag kom till ån, satte mig i skuggan vid ett förråd och började läsa. Fåglarna kvittrade, vinden lekte lite i trädtopparna och solen blänkte i åns vattenyta. Jag stannade upp i texten, släppte stressen och bara var en stund. Jag landade och tog in omgivningarna, njöt och upplevde en avkoppling jag inte tror jag känt på flera år.

Jag tror att ett jobb som det här kommer vara som en semester för mig. Trots att det kommer innebära det jobb jag siktade på när jag studerade, ett nytt jobb, ett bra jobb – omväxling.

Glad sommar.

 

 

 

Tidningsmuggar och följetongspublicering

Jag har haft en följetong om mina muggar i förra bloggen. Just muggar är något jag har mycket av, något som både jag och maken har nördat in på lite. Han jobbar som journalist på en tidning och därför är det extra roligt att ha just tidningsmuggar. Vi har två DN-muggar och en Timesmugg. Det är tryck från olika tillfällen, faktiskt två olika tryck på DN-muggarna. I dag drack vi båda ur varsin DN-mugg för att fira att jag i stort sett är klar med följetongen.

I lördags började tredje och sista delen av Alvhilda gå som följetong i Karlskogas lokaltidning.  Varje del har gått i rått material. Inga redaktörer har läst igenom och det är innan böckerna kommit i tryckt material som bok. Man skulle kunna säga att det är en form av generalrepetition, en omvänd direktors cut. Det är både positivt och negativt. Å ena sidan får de en förhandsvisning innan någon annan vilket är positivt och slutprodukten behöver inte vara precis den samma, vilket är positivt eftersom det då fortfarande kan vara intressant för läsaren att läsa slutprodukten. Å andra sidan det blir en hel del huvudvärk och stress i magen eftersom jag inte känner mig lika trygg och säker på texten.

Andra boken ändrades ganska radikalt efter att den gått i tidningen. Jag hade plockat bort de hundra första sidorna och gjort om till återblickar. Vilket som var bäst, det vet jag inte. Jag själv upplever att det blev mer rörelse i boken, det blir lite mer spännande och de enda som kan säga något om skillnaden är de som läser båda versionerna. Några som läst följetongen tyckte väldigt mycket om den versionen och säger sig vara nyfikna att läsa slutproduktionen just för att se skillnaden.

Tredje boken är mer av en historisk fantasy än urban, eftersom den inte utspelar sig i nutid. Åtminstone inte mer än precis i slutet. Huvudkaraktären är inte speciellt engagerad i något men han flyter med i många historiska händelser som jag har suttit och läst på om. Jag har hittat information som jag utgått ifrån men när det väl kommer till kritan blir jag osäker. Har jag verkligen fått det rätt? Något jag kommer få göra ytterligare några checkar på innan jag är helt trygg, samtidigt som följetongen går. Första reaktionen från den som ska sätta var att den var alldeles för lång ”Du måste kapa typ hälften”, var kommentaren. Jag fick panik, det går ju inte att kapa halva berättelsen på ett snyggt sätt och behålla hela meningen, i alla fall inte på två veckor. Jag kapade ungefär femtio. Det fick duga.

Det finns därför saker som inte kommer gå i följetongen men som kanske kommer vara med i boken. Däremot kanske det finns annat som är med i följetongen som en sträng redaktör kräver strykning på.