Superskrivövning

Idag är det tisdag och då är det dags för skrivövning. tyvärr blev det lite sent idag eftersom jag legat och febrat istället för att planera bloggen de senaste dagarna.

Idag tänkte jag att du ska få tänka på vilka superkrafter du helst skulle vilja ha. Det finns många, osynlighet, styrka, flyga, springa snabbt, teleportera till och med. När du bestämt dig för vilken kraft du helst skulle vilja ha, skriv då en scen då du har denna kraft och hur du använder den. Är det så att du helt plötsligt har upptäckt eller fått kraften? Är det då omtumlande, skrämmer det dig? Hur använder du kraften? Blir du en hjälte eller använder du den till själviska kanske rent av elaka syften. Berätta.

Hjälmarens murar

Jag har börjat skriva på nästa del i Fantastiska klassresor. Den här delen kommer att bli en dystopi som utspelar sig där Örebro i dag ligger, men finns Örebro ens kvar? Det är en av de frågor som barnen kommer få svar på. Den utspelar sig efter det att vi vuxna inte tagit vårt ansvar och sett till att bromsa naturkatastroferna.

Ingen har ett exakt svar på hur det kommer se ut, däremot har jag pratat med klimatforskare om vad de tror om själva klimatet här i Sverige och sedan har jag fått leka spågumma och komma fram till vilken typ av värld vi kan leva i. Det är inte bara klimatet och miljön som gör det till en dystopi, det är även statsskicket, tillgången till mat och vatten.

Precis som i första boken är det en klass från vår tid och värld som förflyttas till den andra världen. Jag har hittills sex karaktärer som jag håller på att lära känna och det är en av de roligaste delarna. Jag har låtit dem interagera med varandra, självklart har motpolerna fått chansen att gnabba lite. Det kan låta ungefär så här:

”Är du klar snart, eller?” frågar Yasmin och himlar med ögonen över den tråkiga uppgiften.
”Hurså, är det jobbigt att håll i en liten glasbit eller?” frågar Agnes surt och torkar lite svett ur pannan.
”Nej, men otroligt lejm. Jag har tråkigt.”
Hon drar bort en hårtoffs som åkt ner i pannan och suckar högt.
Agnes drar upp den spettliknande testpinnen ur snön.
”Är du beredd med första glaset?” frågar hon och riktar spetsen mot Yasmin som håller fram glaset och tar tag i änden på pinnen. I nästa sekund skriker hon till, tappar taget om pinnen och det lilla glaset.
”Å nej, jag har fått snö i sandalen!” ropar hon högt.
”Men, skärp dig! Ingen bryr sig om dina sandaler. Var gjorde du av glaset?”
”Ursäkta då Arne, men det är kallt och jag bryr mig inte om det här experimentet så då är det väl lika bra.”
Agnes drar på munnen och ger henne en dödande blick.
”Om du hade haft ordentliga skor på dig, som det stod i informationen så hade du inte haft några problem med kalla fötter”, säger hon sedan.
”Stövlar? det händer inte!”
Yasmin fnyser igen.
”Går det bra där uppe?” ropar NO-läraren nerifrån. ”Glöm inte att ni ska fylla fem testglas, från olika nivåer i högen. Jag ställer mikroskopen här i skuggan så att ni kan börja titta på fynden så fort ni är klara.”

Ali bollar otåligt med äpplet i handen medan Melker läser igenom instruktionerna. Han suckar lite och tar upp glasspinnarna från marken. Han tittar på den kantiga pinnen som ligger bredvid med kugghjulet, generatorn med sitt kugghjul och lampan. Efter att ha sneglat på Melker tar han två glasspinnar och kör in i äpplet bredvid varandra så att det blir ett ganska brett platt blad. Han tar två till och tänker göra samma sak på andra sidan äpplet när han avbryts av Melker.
”Vad gör du?”
”Jag tänkte bara att …”
”Nej, det gjorde du inte alls, för om du tänkt hade du väntat tills jag läst klart instruktionerna så att du vet vad du ska göra, innan du gör det.”
”Ja, men det är ju faktiskt ganska uppenbart”, säger Ali.
”Är det?”
”Ja, vi ska ju få lampan att lysa, eller hur?”
Melker lägger armarna i kors och blänger på Ali.
”Fortsätt, för all del, var så god. För du är ju så smart så att du redan vet hur man ska göra utan att läsa instruktionerna så, var så god och berätta för mig hur man ska göra.”
”Ja, alltså …” börjar Ali. ”Äpplet ska väl fungera som mitten på en sådan där, typ, kvarngrej och så ska väl den där kantiga saken snurra den där kantiga saken så att vi får ström.”
Melker himlar med ögonen och suckar.
”Inte riktigt så enkelt, men visst. Äpplet är navet i skoveln som kommer få kugghjulen att driva generatorn så att vi får ström nog att lampan lyser.”
”Var det inte det jag sa?”
”Eh, nä, inte riktigt”, säger Melker och hånskrattar.
”Fast, det var det väl”, säger en som står bakom Melker. ”Han använde bara andra ord än de som står på pappret.”
Han pekar på instruktionerna i Melkers hand.
”Jaha, så ni tänker lyssna på Ali? Okej, bra, låt oss alla följa Ali istället för instruktionerna eller mig, det är troligen det smartaste draget ni kan göra.”
”Går det bra?”
En fritidspedagog står uppe på dikeskrönet och tittar ner.
”Tja, jag vet inte. Det verkar som om de inte tycker det är så viktigt att lyssna på mig som har instruktionerna utan hellre hittar på något eget bygge”, säger Melker.
”Fast ni vet ju vad som gäller”, säger fritidspedagogen. ”Det är ett samarbete där ni tillsammans ska få lampan att lysa och då måste ni lyssna på varandra. Om Melker är den som fått lagledarrollen så är det honom ni lyssnar på och det är superviktigt att ni läser instruktionerna noga, precis som Melker säger.”
”Men, det är ingen som valt Melker till lagledare”, säger Ali.
”Nähä, nä, men okej då”, fräser Melker. ”Var så god, ta rollen själv då om du tror att du kan göra det så mycket bättre än mig. Men du fattar att det inte handlar om att kunna komma på det bästa nedvärderande skämtet eller kasta boll hårdast på någon annan?”
Ali blänger på Melker en stund innan han sträcker sig efter instruktionerna och öppnar munnen för att svara.
”Vadå? Du klarade ju av det utan instruktioner, så var så god. Instruktioner är ju bara för nördar, eller hur?”
”Men kan du fucking sluta då, ditt jävla rövhål!”
”Sådant språk använder vi inte, det vet du, Ali!” säger fritidspedagogen. ”Lyssna på Melker istället, han vet vad han håller på med.”

”Vilken grupp vill börja?” frågar NO-läraren.
”Vi kan köra!” säger Lovisa högt och ställer sig upp.
Hela gruppen ställer sig framför klassen och Lovisa tittar ut över alla klasskompisar.
”Vi fick i uppdrag att mäta energin från solen”, börjar hon. ”Vi fick olika material som vi skulle mäta tempera…”
Hon blir avbruten av att några längst fram börjar prata om något helt annat.
”Jaha, och vad är det som är så mycket mer intressant än vad vi pratar om?”
”Men, åh, bli bara klara. Det är ändå ingen som är intresserad och det vet du”, viskar en i gruppen.
”Men, jag …”
”Bara fortsätt”, säger NO-läraren som inte hört klasskompisarnas samtal.
Lovisa biter ihop och blänger på de som pratar längst fram innan hon fortsätter med presentationen. Efter henne kommer Sune. Han pratar så lågt att Lovisa är tvungen att böja sig fram för att höra.
”Prata lite högre”, viskar hon till honom.
Han blir alldeles röd om kinderna och sväljer några gånger. Han fortsätter med lite högre stämma och läraren nickar nöjt över volymökningen. När hela gruppen är klar får de en trött applåd innan nästa grupp ska gå upp.

Några av de barn som testläste under Pride kände direkt igen karaktärerna från verkliga livet. Det är kul när man ser hur barnen nickar och fnissar för sig själv och säger, ”Henne har jag i klassen” eller ”Han sitter jag typ bredvid”.

Gestalta en känsla

Fotograf Sharon McCutcheon

Idag är det tisdag och då är det skrivövning på gång. så klart.

Men, det var ju ingen förra veckan, kanske du säger med en fnysning. Och det har du ju rätt i, det var ingen förra veckan. Det beror på att jag hade en hel del annat att stå i då. Eftersom jag inte fått någon respons på mina skrivövningar utan känner att de ramlar ut i ett tyst eko tänkte jag att det kanske var värt att prioritera annat. Men, om du nu sitter där, ledsen, med en känsla av besvikelse så ber jag om ursäkt men för att det aldrig ska hända igen – lämna ett litet bidrag eller länk till ditt bidrag här bland kommentarerna, så kommer jag inte glömma dig igen.

Nu när vi gått igenom alla känslor som jag känt och som du kan ha känt så går vi över till veckans känsla. Jag skulle nämligen vilja att du beskriver glädje utan att använda ordet glädje eller glad eller synonym för känslan. Du ska alltså beskriva glädjen så som den känns inombords, så som den syns utanpå och så som den kan låta. Jag vill alltså se personen framför mig, känna personens glädje och höra hen.

Skriv i kommentarerna eller lämna en länk till din blogg eller var du har skrivit.

Lycka till!