Bröllopsdag

I lördags firade jag och maken sjuttonårig bröllopsdag. Det är lätt för oss att komma ihåg vilken bröllopsdag vi firar eftersom vår son är jämngammal med vårt äktenskap.

Vi har varit mitt uppe i ombyggnation av dotterns rum hela veckan så vi har inte haft tid att planera så mycket eller beställa några bord på fina restauranger. När det väl var dags och vi började prata om vart vi skulle gå sa jag att jag inte ville gå till en restaurang äta och sedan åka hem. Det var för förutsägbart, jag har gjort det förr, jag ville göra något nytt, åka ut på äventyr. Därför satte vi oss i bilen och bara åkte för att se var vi skulle hamna och fira vår dag. Vi åkte ut mot Närkes Kil och fortsatte rakt fram efter det. Så fort vi såg en fornminnesskylt så åkte vi dit för att kolla. Det gjorde att vi hamnade vid Usken och en runsten vi är lite osäkra på om den är nytillverkad eller gammal. Mycket fick oss att tycka att den såg ny ut, men ibland kan restaurerade stenar lura ögat så vi uttalar oss inte med total säkerhet. Vi kikade runt och såg på ruinerna efter något som en gång fyllt en funktion men som i dag bara är kvarlämningar.  Sedan gick vi ner till sjön och jag vadade lite och det slutade med att vi hoppade i och badade. 

Det var fantastiskt skönt. Vattnet var helt stilla och precis lagom svalt. Det låg näckrosblad på ytan, små skräddare hoppade runt omkring oss och åskan mullrade i bakgrunden. Vi bara låg i vattnet och flöt tillsammans. Tyngdlöshet och ro. Det är ett ögonblick jag kommer återvända till i huvudet många gånger framöver. Kanske kan ni hitta det i någon bok jag skriver i framtiden.

När vi badat klart åkte vi vidare och stannade till på en herrgård som hade restaurang och boende, för att se om det skulle bli där som vi ville äta och kanske bo över natten. Själva Herrgården låg bredvid och det man skulle äta i och möjligen sova såg ut som tråkiga baracker. Det var stängsel mellan det och sjön så det såg ut som om det kunde bli svårt att bada på kvällen. Men vi gick i alla fall in för att kolla läget. Jag frågade om det fanns några rum och möttes av en ganska oserviceminded attityd. Hon sa, med en röst som lät som om hon tyckte vi var lite dumma i huvudet som kom och frågade henne en sådan korkad fråga, att hon hade ju lediga rum men inga som var städade. Det skulle inte gå att kalla in en städare så sent på kvällen (borde vi ju förstå, våra fän) och det fanns ju inga andra ställen som skulle vara redo att ta emot oss så här sent. Vi borde ju ringt och bokat rum på deras fantastiska ställe minst en vecka innan. Det närmsta hon kunde rekommendera var att åka till Nora men stadshotellet hade ju ingen bemanning så det var ingen idé att ens försöka. Tung suck – himmel med ögonen.

Vi tittade in mot restaurangen där det kalla ekot av klirret från besticken mot tallrikarna hördes. Lokalen var ljus och kal, både ljud och utseende påminde om en matsal på ett ålderdomshem. Klientelet  som rörde sig i hallen såg ut att passa in i inredningen så vi tackade och åkte vidare.

Vi hamnade senare i Nora vilket fall, för att äta på Maria Langs restaurang.  Det var en väldigt trevligt belägen krog där vi satt under ett stort parasoll på en innergård med kullersten och gamla hus som omringade oss. Vi beställde vitlöksbröd till förrätt, gös på planka till huvudrätt och kladdig chokladkaka med grädde och glass till efterrätt. Servicen var jättebra och vi hade väldigt trevligt. Även om gösen var supergod reagerade jag på både förrätten och efterrätten eftersom de skrivit: ”Hos oss kommer du att få en kulinarisk matupplevelse då allting är tillagad efter matlagningskonstens alla regler. Vi serverar ingen halvfabrikat mat utan allt är tillagat från grunden.” på sin hemsida. Förrätten var nämligen den typiska långfranskan man köper i tvåpack från frysdisken på Ica. Det kan i sig vara väldigt gott, men när den fortfarande är kall i mitten och ytan fortfarande är helt ljus så är det inte den kulinariska matupplevelsen som de utlovar. Efterrätten var den typiska köpta frysta kladdkakan med sprutgrädde och billig vaniljglass utan vare sig grädde eller vanilj i. Vill påpeka att det ändå var prisvärt, vi kom under sexhundra på två trerätters middag och alkoholhaltig dryck, så det är egentligen helt okej, de borde kanske bara uppdatera sin hemsida för jag förväntade mig något helt annat. Men vi hade i alla fall underhållning vid bordet vilket utgjordes av en mycket överförfriskad herre som stod vid vårt bord och dödshotade grannen till etablissemanget genom att skrika upp till en till synes helt tom balkong.  Ägaren föste bort honom med uppmaningen att inte skrämma iväg hans två gäster – jag och min make.

Medan vi satt där ringde vi runt efter ställen att bo på över natten. Jag ringde Lilla hotellet som hade ett väldigt trevligt bemötande när han sa att de tyvärr inte hade något rum till övers men han rekommenderade bland annat Nora tåghem nere vid sjön. Jag ringde dit och kom till telefonsvarare. Jag talade inte in något utan tänkte försöka igen senare. Hon ringde upp och jag frågade om hon hade något rum, det hade hon och sedan kom hon till oss på restaurangen med nyckeln så vi kunde gå direkt från restaurangen till rummet när vi var klara. Lite bättre service än på herrgården. Vi kollade inte ens stadshotellet, för det var ju ingen ide, enligt kvinnan på herrgården.

Att bo på tåghem var lite av ett äventyr på många sätt men romantiskt var det kanske inte. Det var trånga våningssängar så vi kunde ju inte ligga sked eller kuckilura överhuvudtaget. Visst, om man är ung och vig och smal skulle det säkert gå alla tiders, men när man är dryga 40, fet och har ischias då är det bara att glömma. Men vi bäddade ner en madrass på golvet så vi  nästan låg bredvid varandra och så gick vi och nattbadade i Norasjön.  Vi fick sällskap av några tonårskollar från Afghanistan som följde med oss och badade när de såg att vi var på väg. Väldigt trevliga.

Vi kom hem, inte ett dugg utvilade, dagen efter och jag somnade mitt i renoveringen medan jag lite spontant testade dotterns säng.

 

Märkesspotting

Jag kan rekommendera att göra äventyrliga utflykter. Som min man sa, om vi inte bara kört iväg hade vi aldrig badat i Usken eller sovit på tåghotellet. Man upplever nya saker man inte upplevt om man planerat sin resa. Man får erfarenheter man kan ha användning av i framtida skrivande eller arbete. Våga kasta dig ut du också, se var du hamnar.

Vem ska jag skriva om?

Litterära konsulter har en kul juli-utmaning den här sommaren som man kan följa inne på Instagram.

Jag hade tänkt haka på direkt men känner att det är ganska svårt. Förr var det inga problem, jag slet med Alvhildatrilogin i fem år och jag kunde alltid utgå från någon av de karaktärerna i en sådan här utmaning. Idag är det inte lika lätt. Jag har lämnat Alvhilda och behöver gå vidare i mitt liv. Jag har funderat på om jag ska utgå ifrån Janis, en tuff och hård tjej  man får följa i min barnbok Drakmysteriet i Ekalmia. Kanske att jag skulle utgå ifrån Nora, en redig tjej som också har en av de större rollerna i samma bok. Men den är ju också färdig, till viss del. Jag håller på att göra den till e-bok så egentligen jobbar jag fortfarande med den, men jag är inte så inspirerad av att utgå ifrån dem. Jag funderar istället på om jag ska utgå ifrån någon av de karaktärer som finns i böckerna jag funderar på att skriva, där jag behöver jobba fram mina karaktärer. Tyvärr känner jag ju inte dem så väl att det kommer till mig naturligt. Och det kanske är just där jag faktiskt ska jobba, med att lära känna dem. Frågan är då vilken karaktär jag ska bearbeta, ska det vara Karin/Sabina ur min bok om den mobbade tjejen som dör och återkommer i sin mobbares kropp? Eller ska jag utgå ifrån min huvudkaraktär från den alternativa nutiden där genus, könsmaktsordning och sexualnorm är helt omkullkastat? Eller ska jag utgå ifrån boken som handlar om efter katastrofen där en typisk dystopi beskrivs som en utopi? Eller ska jag utgå ifrån nästa barnbok som har skräck som tema?

Vad tycker du att jag ska välja?
Gör du själv utmaningen?
Varför skriver jag inte historierna istället för att fundera över dem?
Om jag ska skriva någon av dem, vilken är du mest sugen på att läsa?

Nu är den här

Nu har de kommit hem.

A post shared by Pernilla Lindgren (@lindgren.pernilla) on

Nu har Drakmysteriet i Ekalmia dykt upp.
Releasen kommer hållas tillsammans med de femmor som varit med under skapandet av boken vid skolavslutningen, men självklart är det välkommet för andra att fira med mig genom att köpa boken här.

Det är den första boken jag gett ut i helt egen regi, självklart har jag haft korrekturläsning och genomläsning av både pedagoger och författarkollegor, men det är fortfarande utan förlag och det är lite pirrigt att vara ensam med boken.

Jag har i dagsläget bara tryckt 100 ex så det är först till kvart som gäller.

Boken är skriven med mellanstadieelever och den är tänkt för den åldern men jag tror att den kan gå hem för äldre och yngre också. Det finns vissa scener som kan vara lite läskiga för de riktigt små, kanske svåra att förstå också, men det mesta är både snällt och spännande.

Tanken är att det är första delen i serien Fantastiska klassresor, med olika undergenre till fantastiken i varje bok. Den första är fantasy. Det lutar mot att nästa kan bli skräck, men först måste jag hitta en skola som vill utsätta sig för en skräckhistoria i sina korridorer och utsätta sina elever för skrivandets hantverk. Jag har ju haft högläsning ur boken för eleverna, sammankopplat med olika skrivpedagogiska genomgångar som passat för just det kapitlet. Jag har avslutat varje högläsningsstund med diskussion utifrån genomgången kopplat till kapitlet och sedan låtit eleverna komma med förslag och åsikter. Det har varit lärorikt för både mig och eleverna.