Läskigheter

Hej igen, åter dags att skriva lite. Den här veckan tänkte jag att vi ska försöka få fram det där läskiga. När man ska skriva läskiga saker är det bra att utgå ifrån sig själv. Jag vill att du börjar med att skriva en lista med dina läskigaste, hemska, skrämmande och otäcka ord du kan tänka dig. De där som får det att krypa i skinnet på dig.

Titta på dina ord, känn in den en stund och skriv sedan en kort berättelse eller dikt med dem. Antingen skriver du en berättelse där de ingår eller så låter du orden inspirera dig till berättelsen. Försök få med den där känslan som orden ger när du skriver.

Självklart är det kul om jag får veta om du provat min utmaning. Antingen kan du bara göra en liten kommentar här nedanför om vad du tyckte eller så kan du länka till din egen blogg där du skrivit eller så kan du rent av kopiera in din text här i kommentarerna om du inte har en blogg men gärna vill bli läst.

Lycka till!

Julmyset är slut och skrivlyckan får åter ta plats

Hej.

Det har varit några veckors uppehåll med skrivutmaningarna under julen men nu finns det inte något att skylla på längre. Det är dags att åter lyfta pennan och låta den färga ner blocket med ord och meningar. Kanske har du inte pausat trots att du inte fått några skrivutmaningar härifrån, kanske har du utmanat dig själv mitt bland all julstress och julgodis, kanske har du till och med fått jättemycket skrivet under de senaste veckorna.

För er som behöver mer än er själva att komma igång med skrivandet, för er kommer jag nu igång med mina tisdagsutmaningar igen. Vi kör en middag genom tiderna. Börja med att beskriva en middag från nutid. Låt det vara en familj, kanske påminner den om din egen eller så är den helt påhittad. Låt det gärna finnas barn med så att det finns motsättningar och händelser vid bordet. Vad händer, vad pratar de om. Var tydlig när du målar upp scenen så att det är lätt att se att det är nutid. Skriv sedan om scenen men den här gången lägger du upp det så att det är en tydlig ny tidsangivelse. Kanske går du femtio år tillbaka i tiden, kanske går du hundra år tillbaka i tiden. Skriv tre scener med tre olika tidsangivelser. Kanske förlägger du en av dem i framtiden, så som du tror att det kan vara om femtio år, eller hundra.

Självklart får du gärna lägga in dina scener här som kommentar eller länka till din blogg om du lagt in det där. Du behöver inte dela med dig av texten alls men du får gärna berätta om du gjort utmaningen och vad du tyckte.

Lycka till!

Att ta tag i saker

2018 är nog året som jag kommer förknippa med att låta saker ligga på hög. Jag har varit dålig på att ta tag i saker, våga ta för mig och få saker att hända. Just 2018  står inte ensamt utan det har nog varit lite så under en längre tid. Jag har, efter min väggsprint för ett gäng år sedan, valt att inte stressa upp mig med orden ”Stressa inte upp dig över saker idag, som du kan skjuta på tills i morgon”. Det är ju superbra eftersom jag är väldigt duktig på att stressa upp mig, men, det gör mig ganska oengagerad. Varför bry sig om att få något färdigt efter att ha intalat sig att det är skit samma. Saker som behövs göras, som inte är så viktiga men som ändå är sådant jag vill få gjort, läggs på hög. Ett exempel är bordet och stolarna som vi fått av mina föräldrar. De är från början av nittonhundratalet i Gustaviansk stil. Sitsen på stolarna hade min mamma klätt om för ganska många år sedan och sa att det var dags igen men överlät det till oss så att vi kunde hitta ett tyg som passar i vårt hus. Det tog minst ett år efter det, eftersom vårt kök inte varit renoverat än så vi hade inte någon koll på vilka färger som skulle passa. Sedan har det inte blivit av på grund av flera anledningar. Maken har tyckt att vi borde göra ett ordentligt jobb med stolarna och inte bara byta tyg. Alltså, spänna underredet, måla om och göra dem stadigare. Det har gjort att projektet blivit övermäktigt och hamnat utanför min kunskap och möjligt. Därför har annat prioriterats över.

Men nu, jag köpte tyg som jag tyckte passade, jag köpte vadd till dem och sa till maken att nu gör jag det! Tyget som varit slitet redan när vi fått möblerna hade gått hål, det hängde trådar och de såg riktigt risiga ut. För att inte tala om att tyget dessutom inte alls passade in i vårt kök. Maken började prata om att göra det ordentligt igen. Jag gav honom en chans – ”Försök då!”
Han gjorde ett försök att göra det där som andra går flera åt på tapeterarutbildning för att kunna men gav upp. Han ansåg att vi skulle lämna i dem innan vi gick vidare men det vet jag inte kommer hända eftersom det kommer kosta flera tusenlappar. Därför sa jag helt sonika att nu skiter jag i hela ”Göra det ordentligt eller inte alls” eftersom det innebär ”inte alls” och tog saken i egna händer. Nu har vi tio stolar med nytt tyg på och det är superfint. Det blev ett brunt slitstarkt tyg som matchar både väggar och luckor. Till sommaren, när jag kan jobba ute, kommer jag måla om dem också. Jag och häftpistolen kom dock inte överens helt och hållet. Den gjorde så att min rygg blev väldigt trött och så tyckte den att det passade att skicka iväg stiften upp och ner, tre och tre lite random och ibland låta dem fasta halvvägs. När jag var klar med en stol hade jag häftat fast stift på femtio ställen, men på hälften av ställena satt det dubbelt och det man kan se i min hand var alla de stift som fastnat eller hamnat fel. Slöseri på både tålamod och stift.

Igår, när alla stolar utom de två vi hade på vinden var omgjorda, kände jag att det var som om en tyngd lyfts från mig och jag var lättare. Jag var på så töntigt gott humör att jag skrattade och hade kul hela kvällen. Jag tror att det är för att jag äntligen gjort något som stått på min ”att göra”-lista och berget nu krympt. Kanske kommer vi lämna i stolarna någon dag, men de kan ju se fina ut tills dess.

Nu tänker jag viga 2019 till det året jag inte skjuter saker framför mig, året då jag tar tag i saker och får dem gjorda. Om varje sak som inte är gjord kommer lätta mig lika mycket som stolarna kommer jag flyga in in 2020.

Men nu har jag inte tid att hänga här, jag har ju fyra manus att avsluta.