Årets händelse nummer 1

Äntligen kunde vi ses i skrivandets tecken igen. Förra sommaren blev det ju tyvärr inget, men äntligen, precis innan skolstart, hann vi ha ett läger igen. Jag och Kerstin Önnebo, som driver Skrivarpodden, hade även detta årets läger. Vi fick sex anmälningar och fyra som dök upp. Till skillnad från många scoutläger eller kollon är det här en grupp ungdomar som inte alltid prioriteras i samhället. De där mer lugna, introverta ungdomarna med stort litterärt intresse. De gör inte så stort väsen av sig och de tar inte plats vilket gör att man ofta missar dem vid planeringen av sommaraktiviteter och satsar på sporten, pulsen, stojet och springet. Därför är det extra härligt att få en chans att ge de här ungdomarna en plats.

Och om vi haft skoj! Vi har badat, lekt improvisationslekar, berättat sagor tillsammans och skrivit, skrivit och åter skrivit. De producerade mängder av text och läste till och med upp för föräldrarna när de kom, trots att det var väldigt motigt. Vi jobbade med dramaturgin på flera olika sätt så att den satt när vi väl började skriva.

Något riktigt intressant är att jag fått leva ett drömliv-. ja, alltså, ni vet den där mardrömmen man har av att man kommit till jobbet i pyjamas – den drömmen har jag levt eftersom lägret låg på min arbetsplats och vi gick upp ungefär när alla kom till jobbet. Därför har jag smitit förbi många av mina kollegor i pyjamas med håret på ända med handduken under armen. Det var många lärare som gick förbi oss när vi smaskade på vår frukost i rastcafét som såg lystert efter det goda vi dukat fram.

Mitt under lägret fick jag även chansen att prata med svensklärarna och jag har nu inplanerat skrivpedagogiska pass under hela hösten med fem olika klasser på skolan. Drömmen är att på heltid arbeta med skrivpedagogiken tillsammans med ungdomar, både de skrivlystna och de där svårflirtade, båda ger en rolig utmaning. Hoppas vi ses i ett klassrum någonstans i landet någon vacker dag.

Håller huvudet över kaoset

Eller försöker hålla huvudet över kaoset kanske är bättre uttryckt.

Just nu försvinner allt mitt publicerade från försäljningssajterna och allt jag har kvar är det du kan köpa direkt av mig, vilket du inte ska tveka över att göra för det finns fortfarande böcker kvar. Jag har ofta legat sömnlös och bara funderat över vilken av alla vägar jag ska ta och om jag ens finns att räkna med i etern, i bruset.

Jag driver youtubekanalen Perny och Eva tillsammans med Eva Holmquist där vi bollar många intressanta ämnen. Jag håller skrivläger för ungdomar i region Örebro läns regi och jag jobbar helt klart litterärt. Och nu har jag äntligen kommit fram till vilken av alla tusen vägar jag vill välja framöver inom mitt skrivliv.

I jobbet skriver jag en del för ungdomar och yngre, jag har lärt mig att skriva mer kortfattat och inte ordbajsa så hysteriskt som jag ändå gjort genom hela mitt författarliv. Jag tycker själv det är intressant att skriva spännande historier för tonåringar och därför har jag landat i att jag kommer satsa på det ett tag. Det är inte bestämt att jag kommer göra det för alltid, men framöver kommer jag fortsätta jobba på Fantastiska Klassresor-serien men jag kommer skriva om, paketera om och döpa om det hela. Genom en ny youtubekanal jag börjat följa har jag fått upp ögonen för en ny plattform där jag kan organisera mina manus och mina karaktärer. Jag har planer på att verkligen väva ihop böckerna med mitt skrivpedagogiska arbete, vilket kan bli riktigt spännande.

Jag funderar även över att bli mer aktiv i de sociala medierna än vad jag varit, utöver Perny och Eva alltså. Även om det är kaos runt omkring mig tycker jag att jag har lyckats anpassa bakgrunden så att det ser riktigt snyggt ut vid sändning inne i mitt nästan färdiga arbetsrum. Jag behöver nog ändå göra den lite mer ljudisolerad och kanske isolera ljuden från vår panna för att få det helt perfekt – men – jag är ju van vid att inte riktigt uppnått perfektion, så varför inte sträva efter ett ännu bättre arbetsrum.

Frågan är bara vad som saknas i etern, vad finns det för hålrum jag kan fylla där ute. Vad saknar du för kanal och inriktning?

Jag får göra så mycket roligt i jobbet

Här inne ser det ut som om jag inte gör något, men egentligen jobbar jag för fullt på mitt arbete i Askersunds bibliotek. Det är heltid så jag har väldigt lite tid över till mitt skrivande jobb, utanför. Men det roliga är att jag många gånger kombinerar så jag får skriva i mitt arbete, men det blir ju inte till böcker jag kan publicera. Istället är det olika texter tillsammans med ungdomar, skrivläger eller liknande. Det senaste projektet var inför sportlovet som precis börjat i våra trakter. Eftersom det är Corona så kan vi inte dra ungdomarna till oss till slutna rum, som man kanske gjort annars med film, pyssel resor eller liknande. Istället planerade jag och iordningställde en berättelsepromenad.

Jag tog kontakt med ett historiskt sällskap i staden, samlade in historisk fakta och fick använda mig av gamla foton och sedan skrev jag en åtta kapitel lång historia men korta kapitel som handlade om två elever som hamnar i en tidsresa genom Askersund. Det det var klart läste jag in historien och redigerade den. För att göra den lite roligare gjorde jag om det till ett manus och fick kollegor och ungdomar att spela rollerna i historien för att göra om den till ett mellanting till ljudbok och radioteater. Sedan har jag använt mig av en app som gör att man får gå runt i staden till olika historiska platser där de olika scenerna utspelar sig. Under lovet kommer de även kunna vinna något eftersom jag har lagt in tre frågor som har att göra med det som hänt och de historiska händelserna.

Det har varit utvecklande, utmanande, roligt och hittills har jag bara fått mycket positiv feedback.

Det är bara ett år kvar på min anställning och jag hoppas jag kommer kunna gå vidare med utmaningar som påminner om de jag haft på den här anställningen. Jag har i alla fall lärt mig mycket under åren projektet pågått.